Dagens ros

Innan torsdag blir fredag finner jag det nödvändigt att dela ut Dagens ros. Det är något jag inte brukar göra, och räkna heller inte med att jag kommer göra det så ofta i framtiden. Men i dag måste den delas ut.

I dag går den till Mr 100 %.

Det händer inte sällan att jag under badmintonspel blir lite irriterad på Mr 100 % eftersom han ganska ofta försöker likna badmintonens svar på Joe Labero - ibland (på gränsen till ofta, i alla fall under träning) med negativt resultat. Men i dag är all irritation fullkomligt bortblåst.

Orsaken lyder (och motiveringen till varför han tilldelas Dagens ros): Mr 100 % kör till Norrköping på måndag. Degerfors IF ställs på måndag mot Sylvia på Norrköpings Idrottspark - en monumentalt viktig match för DIF:s del. Mr 100 % gick i dag med på att styra sin kärra - förutom han själv innehållandes känd bloggare och Huligan-Fred - mot nämnda fotbollsarena.

En pikant detalj i sammanhanget är att jag är tämligen övertygad om att Mr 100 % inte har sett en DIF-match på ohyggligt många år - säkerligen inte under 2000-talet. Och så väljer han att köra till en vardagsbortamatch i Norrköping! Storslaget.

Grattis, Mr 100 %!

Var jag samlar idéer

Ibland händer det att det bara uppenbarar sig framför mig. Jag talar om bloggmaterial. Alltså saker man kan blogga om. Det kan vara allt möjligt - en man som går konstigt, någon som säger något tokigt, något småskojigt jag kommer att tänka på eller något annat (o)viktigt. Allt möjligt, alltså!

Jag litar inte på mitt minne till 100 procent. Och anteckningsblock har jag inte alltid till hands. För att bloggmaterialet ska kommas ihåg måste jag på något sätt få ner det någonstans - och det direkt. Här kommer min mobiltelefon in i bilden.

Jag brukar helt sonika skriva ett litet sms där jag ytterst kortfattat skriver vad jag har varit med om/tänkt på/hört. Ibland räcker det med ett ord, ibland tar jag till flera. Jag gick i går igenom mina sparade meddelanden. Upptäckten jag då gjorde var att jag har en del sparat bloggmaterial som inte har tagit sig hela vägen till Nickes lilla. Således dags för en liten summering av det som inte riktigt har varit det där supersylvassa bloggmaterialet!

Sparat: 2006-12-19, 22:08:53.
Text: Lundh, bank, niva, laul, lühr, esk, härd, svab, stolt, kamp, dill.
Min tanke: Det här författade jag när jag satt på bussen på väg hem från träningen. Av någon anledning kom jag att tänka på Aftonbladets fotbollsreportrar Simon Bank, Robert Laul och Erik Niva. Helt plötsligt såg jag ett mönster - alla tre har korta och ovanliga efternamn. Sedan fortsatte tankeriet. Jag kom på att det är väldigt många sportkrönikörer och liknande som har korta och ovanliga efternamn. Så jag skrev ner alla jag kom på: Olof Lundh, Simon Bank, Erik Niva, Robert Laul, Mathias Lühr, Johan Esk, Mats Härd, Marjan Svab, Åke Stolt, Håkan Kamp och Hermann Dill. Jag tänkte att det kunde vara något att berätta om. Men det är det inte.

Sparat: 2007-04-01, 14:50:37.
Text: Nu har de också bestämt att luca Toni, det är numero uno där framme, nummer 9 alltså.
Min tanke: Det var Ola Wenström på TV4 som klämde ur sig ovan sönderstyckade mening i en Tipssöndag-sändning. Ni som kan er italienska vet att uno inte är nio på svenska.

Sparat: 2007-05-12, 00:04:21.
Text: Michel lafis.
Min tanke: Mitt i natten kom jag alltså att tänka på den förre proffscyklisten Michel Lafis, numera sportdirektör i ett cykelstall. Jag kom på ett skämt av arten "Varför får inte jag..." där Michel Lafis passar in. Den som knäcker skämtet vinner en pruttkudde.

Sparat: 2007-05-12, 23:15:36.
Text: Ebu scrutineer.
Min tanke: Ni som kan er kalender vet att på kvällen den 12 maj gick Eurovision Song Contest av stapeln. Inför offentliggörandet av alla länders röstande presenterades schlagerbossen Svante Stockselius. På hans namnskylt stod det "EBU scrutineer". Jag kom direkt att tänka på det inlägg jag skrev om rally och scrutineering när Svenska rallyt var i stan. Alla som läste det vet vad scrutineer betyder.

Senaste dagarnas kändisspotting

Vem? Erik Sörensen.
Vad? Programledare på TV4 Värmland.
När? I torsdags morse.
Var? Inte långt från torget.

Vem? Ulf Karlsson.
Vad? Friidrottstränare. Tidigare förbundskapten för friidrottslandslaget.
När? I söndags eftermiddag.
Var? Tingvalla.

Vem? Erik Sörensen.
Vad? Programledare på TV4 Värmland.
När? I söndags kväll.
Var? På Drottninggatan.

Tillbaka till 1800-talet

Jag öppnar porten försiktigt och ljudligt. Allt för att göra tjejerna som står utanför uppmärksamma på att de måste flytta på sig om de inte vill ha en dörr över sig. Det gör de.

De frågar om jag vet portkoden. Jag säger nej. "Jag använder nyckeln", säger jag. "Jaha, du kör den stilen", säger en av tjejerna. För ett ögonblick får jag för mig att de tror att jag ljuger när jag säger att jag inte vet om portkoden.

- Vi ska bara hälsa på en väninna, säger en av tjejerna.

Stopp, stopp, stopp. Stopp! Jag tappade fokus totalt. Sa hon väninna? Hon kunde ha använt tusen andra ord. Som kompis, vän, bekant eller polare. Men nej, hon väljer väninna. Jag trodde inte att personer i arbetsför ålder använde ordet väninna. Det luktar mellankrigstid, tidigt 1900-tal, ja, till och med 1800-tal.

Jag höll upp dörren och lät dem gå in. Så nu sitter de säkert hos sin väninna och diskuterar den nyligen utfärdade folkskolestadgan eller hur stilig den där Karl XIV Johan egentligen är. 1800-talssysslor, kort och gott.

Jag säger som Markoolio

Det ska vara reggae på sommaren! Nej.

Jag orkar inte mer! Nej.

Ge mig en kaka till kaffet! Nej, dessutom är det Östen med Resten som har gjort den.

Vi drar till fjällen! Nej, lite fel årstid.

In med bollen i mål! Ja!

Det var då själva tusan att bolluslingen inte kunde ta vägen förbi Enköpings målvakt i går! Det var spelarna i DIF definitivt värda. De kämpade, slet, stångades, stred, fajtades och krigade - allt på samma gång. Chanser skapades - många dessutom - men Enköpings målvakt Nicklas Bergh hade en sån där dag jag inte ville att han skulle ha. Således 0-0.

Jämfört med förra seriematchen på hemmaplan - 1-2-matchen mot Åtvidaberg - var DIF miljontals ljusår bättre. Bra. Det måste betyda att dubbel-Andreas på bänken - Andersson och Pettersson - är på rätt väg. Det som saknades i går var mål.

In med bollen i mål mot Sylvia om en knapp vecka!

Det var bara damallsvenskan

Övertalningskampanjen började redan förra måndagen under klubbmästerskapet (Karlstads, alltså).

- Ska du med på QBIK på söndag?

Rallar-Anton har en förmåga att på ett långsamt - men effektivt - sätt tjata sönder folk. Jag stod inledningsvis emot hans lockrop om att tillbringa en del av söndagseftermiddagen på Tingvalla för att se en damallsvensk bottenmatch - QBIK-Hammarby. Men jag skulle ändra mig.

Jag har inga större problem med att titta på damlandslaget i fotboll, och förra veckan tittade jag faktiskt på Umeå-Hammarby när den sändes på TV4. Men QBIK... Jag brukar läsa om deras matcher i både NWT och VF. Utifrån de matchrapporter jag har läst verkar QBIK:s spel gå ut på att... inte spela. Långbollar som avlöser långbollar är inte så roligt att se på för en i detta fall tämligen neutral supporter som inte hyser några större känslor för QBIK eller för den delen något annat damallsvenskt lag.

Därför - eftersom jag hade på känn att det skulle vara dåligt - sa jag nej till inbjudan om att gå och se QBIK-Hammarby. Men den lille tjatmostern gav sig inte! Så därför: i lördags gav jag med mig. Jag skulle ändå inte fylla söndagseftermiddagen med något vettigt. Damallsvenskan, here I come!

Allt började bra. Jag behövde bara betala 40 kronor för att komma in och matchprogram ingick. Fem minuter innan matchstart var Tingvallas sittplatsläktare uppskattningsvis fylld till 20 procent. Trots den stora mängden lediga stolar valde vi att slå oss ner på ståplatsläktaren tillsammans med ungefär tio andra. Att publiksiffran uppgick till 406 personer går jag aldrig med på. Aldrig! Möjligen att den övergick 300 personer - men då räknar jag med spelare, ledare, domare, bollmajor (kvinnliga bollkallar), kioskpersonal, övrigt arrangörsfolk, kråkorna som satt på strålkastarna och snålgubbarna som stod utanför och snik-kollade. Att mygla med publiksiffran är lågt.

Men det var faktiskt inte publiksiffran som var lägst. Jag hade förvisso inga större förväntningar på en damallsvensk bottenmatch efter att ha läst om QBIK:s tidigare matcher, men det jag såg var faktiskt väldigt bedrövligt. Jag har inte sett så mycket damfotboll i mina dagar, men det kan aldrig ha varit bra damfotboll det bjöds på.

Det var det inte heller. Rallar-Anton sa under matchen att han aldrig hade sett QBIK spela sämre. Eller ja, spela och spela... Jag vill inte analysera matchen sönder och samman, men det var inget vidare spel. Vid ett tillfälle lät till och med speakern uppgiven. Han lät väldigt nedstämd och moloken när han efter första halvleken sa "Ni tittar på världens bästa liga - damallsvenskan". Det måste ha varit dålig världsklass. Hammarby var tydligen minst dåligt eftersom de gjorde ett mål. Ett mål mer än QBIK.

I dag läste jag om matchen i Värmlands Folkblad. QBIK:s mittback Jenny Hallstenson gav en hyfsad analys av sitt egna lags spel:

- Vi måste inse att vi inte är bra på att tjonga boll i 90 minuter.

Nej, Jenny, det är ni inte. Ni är inte ens bra på att tjonga boll i två minuter.

Damallsvenskan är för övrigt en av väldigt få "stora" sporter (som får regelbunden tid i tv och radio) där man som lag är i stort sett borta från guldstriden om man förlorar premiären. "Vi förlorade premiären, och se där - Umeå vann! Ja, då var den här säsongen körd." Något sådant. Det kanske framgår av inlägget, men det känns föga troligt att jag bevittnar QBIK:s nästa hemmamatch. Han får tjata mycket då, den där Rallar-Anton.

I kväll: Degerfors IF-Enköpings SK. Jag begär inte världsklasspel - bara tre poäng.

Scooch löser strejken

Jag förstår inte varför det är så svårt att lösa den pågående flygstrejken.

Ring in Scooch, det brittiska Eurovision Song Contest-bidraget. Jag är tämligen säker på att de accepterar vilka villkor som helst - bara de får sjunga och dansa lite för resenärerna.

Problemet löst!

Bild: telegraph.co.uk.

"Gatukök nära bli mos" med på listan

Är så list- och summeringssugen att jag håller på att krevera. Måste göra något åt det.

Veckans...

...misstag: Jag har tidigare berättat om mitt byte vad det gäller köttbullar från Mamma Scans till Konsums. I fredags köpte jag ett monstruöst stort paket med Konsumköttbullar. Jag gick hem, öppnade paketet och började äta. Vad jag inte hade upptäckt var att köttbullarnas bäst före-datum var just fredagen den 25 maj 2007. De smakade inte bra. Det var nog meningen att de inte skulle smaka gott eftersom jag fick 25 procent i rabatt. Varför tog jag ett paket på måfå i stället för att välja omsorgsfullt? Illa! 34,50 åt helsike.

...blogg: Acta est fabula, plaudite.

...rubrik: "Gatukök nära bli mos". Rubriken skymtades förvisso inte denna vecka, men den platsar här ändå. Det var två veckor sedan NWT skrev om gatuköksintermezzot i Grums där ett mobilt gatukök höll på att bli just mos. "Gatukök nära bli mos" - jag skulle inte kunna komma på en bättre rubrik!

...fråga: Varför uppmärksammades det att Malmö FF:s Jari Litmanen sjukskrev sig via sms när man kan göra bra mycket konstigare saker via sms? Som att deklarera, låna pengar och delta i tv-ordlekar.

...ord: Eh.

...Patrick Ekwall: Olof Lundh och hans glasögon i Tipslördag. Kan verkligen inte släppa glasögonen Lundh hade på sig på Söderstadion. Hur avundsjuk var Patrick Ekwall?

Kan bli pannkaka

Det är bevisat - det går att övertala mig. Det är bara att tjata, tjata, tjata och - just det - tjata. Till slut ger jag med mig. Det kan ta en sekund - eller två veckor. Oavsett hur läge tjatandet fortgår blir resultatet alltid - kanske inte alltid, dock väldigt ofta - att jag går med på vad-det-nu-är.

Vad som är vad-det-nu-är i det här fallet ska jag inte avslöja, men det kan mycket väl vara så att jag har begått ett stort misstag.

Allt om allt på Nickes lilla inom en snar framtid!

Tommy Söderbergs höft

Jag går runt som Tommy Söderberg. Ni vet, sådär lite halvrullande, lufsande och visandes med all önskvärd tydlighet att man har problem med höften. Nu har inte jag problem med höften, utan snarare lite ont. Tur i oturen med min Tommy Söderberg-gångstil är att jag inte har en så stor lägenhet. Därför kan jag inte gå runt så mycket.

Något som kallas träningsdag är boven i höftdramat. I tisdags hade vi en liten badmintonavslutning innehållandes det mesta utom badmintonracketar och fjäderbollar. Exempelvis minigolf, brännboll, korvgrillning och glass. I dag - fyra dagar efter avslutningen - började uppladdningen inför säsongen 2007/2008 med en träningsdag. Många var positivt inställda till dagen och ville inget hellre än att gå ut och springa för att sedan panga lite på en fjäderboll.

Men.

I går haglade återbuden in. Och i dag stod vi där. Hur jag än räknade fick jag det till att vi var en, två, tre stycken. Trots det stora manfallet genomfördes träningsdagen. Vi kutade runt på Skutberget (en så kallad motionscentral i Karlstad) - och det var där jag tog över Tommy Söderbergs gamla höft. Jag vet inte hur han lurade på mig den. Efter målgången började jag omedelbart trava runt som den gamle förbundskaptenen. Dumma Tommy.

Det finns roligare saker att göra än att spela badminton på tre personer. Till exempel spela badminton på fyra personer. Eller två. Men vi ville gärna vara fyra - och därför lånade vi in en karlsting. Allt för att träningsdagen skulle fortlöpa utan jätteproblem. Tack vare nytillskottet kunde vi leka tennisproffs och genomföra en Davis Cup-match.

En Davis Cup-match består som bekant av fem delmatcher. Ställningen efter "fredagens" singlar (de två inledande spelas alltid på fredagen) var 1-1. Lördagens (skrivs inte inom citationstecken eftersom det var lördag i dag) dubbelbatalj togs hem av Norsken och Karlstadslånet Rallar-Anton. Eftersom ställningen var 2-1 behövdes "söndagens" singelmatcher spelas av. Allt slutade dock av någon anledning 2-2. Sedan blev det inte mer spel i Davis Cup-matchen. Jag har alltså precis presenterat världshistoriens första oavgjorda Davis Cup-match.

Eftersom matchen slutade 2-2 infinner sig en del frågor:

<> Varför orkade/ville inte Rallar-Anton och Huligan-Fred avgöra Davis Cup-matchen?
<> Vad säger Björn Hellberg om resultatet?
<> Är "Jag förlorade inte på grund av min dåliga kondition - jag förlorade eftersom jag blev trött" årets uttalande?
<> Vad hade Olof Lundh på sig för glasögon i dagens Tipslördag?
<> Är det ens möjligt att bry sig om Elitloppet?
<> Varför började jag nu i kväll ens titta på en film som var segare än ett 100-meterslopp med Tomten?

Många frågor - men inga svar. Jag får inte ens veta varför jag fick Tommy Söderbergs gamla höft.

Skådespelet är slut, applådera

Nu får han mycket att göra. Andreas Andersson var fram till Mark Selmers avgång bara klubbchef (och den befattningen innefattar vad jag förstår en hel del). Nu är "Adde" även tränare. Andreas Andersson tar tills vidare över Mark Selmers tränarsyssla. Bra eller dåligt? Det vet jag inte - men bara poängen börjar trilla in är jag nöjd. En bra början är tre till antalet mot Enköping på måndag.

Gårdagen var minst sagt tung för DIF:s del. Om det stämmer att 90 procent av det som tröjauktionen ger tillfaller DIF, stöttade jag i går DIF med 270 kronor. Dessutom min första långärmade matchtröja.

För tredje gången på kort tid gick jag i dag förbi en mongolisk restaurang här i Karlstad. Som flera andra restauranger har de ställt ut en skylt som visar att de har öppet. På den ska det stå "Mongolisk buffé". Alla gånger jag på senare tid har gått förbi skylten har det stått "Mongo buffé". Någon lustigkurre har alltså suddat ut "lisk". Ingen större skräll att någon har försökt skoja till det - men varför gör inte restaurangen något åt skylten?

På stan gick det förut runt en gubbe och gapade. Jag kunde inte höra vad han gapade om, men så kom han närmare. Mycket närmare. Han kom fram till mig och gapade. Jag frågade vad han gapade efter. "Acta est fabula, plaudite", sa han. Jag fattade ingenting. Nu har jag googlat och kommit fram till att det är en latinsk fras. Hittade även en kryptisk och mystisk blogg med samma namn. Vad är det egentligen med datumet på bloggen? Blir nog till att följa den.

Mark Selmer avgår

I måndags: Det kommer att fram att någon eller några idioter har hotat och skruvat loss tre av muttrarna på ena hjulet på DIF-tränaren Mark Selmers bil. Hjulet åkte in under bilen när Mark körde densamma. Mark kunde ha dött. Jag frågar mig om det är på riktigt det jag läser.

I dag: Mark Selmer har fått motta nya hotelser, och nu väljer han att avgå.

Är soppan sann? Vem vågar nu ta jobbet som Degerforstränare? Att det här händer ska ju inte bara finnas. Mitt svordomsordförråd räcker inte till.

Massor av "eh" och Ulf

I dag var det någon slags säkerhetspolitisk konferens på universitetet. Inte så fullt så lockande, men vår kursledare menade att vi "ska vara där", och då fick jag snällt pallra mig dit. Förmiddagen var ett litet praktfiasko - om man nu kan tala om ett litet sådant - så därför finns det inte så mycket att säga om den. Jag övervägde att gå hem, men insåg snabbt att jag inte skulle göra något nyttigare hemmavid. Därför: säkerhetspolitisk konferens även på eftermiddagen! Och det var då det började bli intressant.

Först snackade en nervös, "eh"-sägande, vattendrickande Ronnie Hellström-look-a-like (han hade både frisyr och mustasch som Ronnie!) om Turkiet. I början lät han märkbart nervös, och det märktes tydligast i att han lyckades klämma in "eh" mellan var fjärde ord. Jag förstod tidigt vartåt det barkade med hans "eh"-sägande och upprättade ungefär 30 sekunder in i föreläsningen en "eh"-räknare. Hans nervositet - om det nu var nervös han var - avtog inte direkt med tiden: han fortsatte med sina "eh" och drack rigorösa mängder vatten. Så här kunde det låta och se ut:

- Ja, eh... Turkiet... eh, flyttade sin huvudstad (dricka vatten) från... eh, eh... Istanbul (dricka vatten) till... eh, Ankara.

Mitt lilla block - som arrangören av konferensen tillsammans med en kulspetspenna tillhandahöll, mycket bra - blev snabbt fulltecknat med streck som visade hur många gånger han sade "eh". Efter 15 minuter var han uppe i 80 "eh". Under föreläsningens avslutande del avtog "eh"-sägandet en aning, men det berodde snarare på att några av åhörarna stod för ett par timslånga utläggningar, vilket innebar att Ronnie Hellström-kopian inte fick en syl i vädret, än att hans nervositet avtog.

Under den knappa timmen Ronnie Hellström-kopian (kan verkligen inte släppa hur lik han var Ronnie!) höll låda fick han ur sig 212 "eh". "Gott"-läraren med sina "gott" kan härmed slänga sig i väggen.

Om "eh"-mannen var nervös till tusen var personen som talade efter honom allt annat än nervös. Han var så lugn och cool att jag nästan somnade - trots att han talade om intressanta saker. Han hade nämligen under 90-talets oroligheter på Balkan förhandlat med personer som Slobodan Milosevic (de flesta vet nog vem han var, så någon presentation behövs knappast) och Ratko Mladic (bland annat anklagad för Srebrenicamassakern). Inga män man tar en spontanfika med och talar om väder eller varför inte bussen kom i tid i morse.

Men de intressanta sakerna tar inte slut med en person som har träffat Milosevic och Mladic. Efter konferensen åkte jag som brukligt buss hem. När jag gick av bussen och skulle gå över vägen tittade jag snabbt åt höger för att förvissa mig om att ingen bil skulle köra över mig. Då vinkade en för mig okänd man 15 meter ifrån mig. Jag trodde naturligtvis att han vinkade till någon annan än mig och fortsatte gå.

Sedan tittade jag av någon anledning återigen till höger - och då vinkar han igen. Jag slängde en snabb blick över axeln och såg att det inte fanns någon bakom mig. Jag tittar på honom och försöker få ögonkontakt med den vinkande mannen - men han har på sig solglasögon. Han fortsätter med sitt vinkande.

Jag bestämmer mig för att reda ut allt. Jag stannar upp, byter färdriktning och går mot den okände mannen. Jag känner verkligen inte igen honom. Jag kommer närmare. Vem är människan? Och vad i hela friden vill han mig? Är det överhuvudtaget mig han vinkar till?

- Är det mig du menar? hasplar jag ur mig.
- Jaaa... Du heter Ulf, va?
- Ulf? Hehe, nej, det gör jag inte, säger jag.
- Nähä... Nej, du var så lik en, bara...
- Jaha. Ja, så kan det vara ibland.

Mer var det inte med det. Jag gick hem och tänkte att Ulf kanske inte är ett så dumt namn.

Nattsvart i Nyköping

En av mina smånördiga söndagssysslor är att under kvällen surfa in på Svenska Fotbollförbundets hemsida, klicka på "Matcher idag" och frossa en smula i resultat från söndagens matcher. Först tittar jag igenom matcher som har spelats på riksnivå (allsvenskan till division 3 på herrsidan och damallsvenskan till division 2 på damsidan) för att sedan gå ner på den regionala - värmländska - nivån.

Det är rätt intressant, faktiskt. Förutom att se hur det går för de värmländska lagen i de - i detta fall - högre serierna försöker jag ha lite extra koll på lag som Degerfors mötte under division 2-tiden, såsom Forward, Skiljebo och Eskilstuna City (tänk att det bara var tre år sedan DIF mötte såna lag...).

Om jag under kvällen har mycket tid byter jag datum och tittar in lördagens matcher. Samma procedur som för söndagsmatcherna. Under vardagarna händer det att jag inte hinner titta in på "Matcher idag", men när jag har tid och kommer ihåg föräras sidan ett besök.

I går hade jag tid. Jag upptäckte att division 2-nykomlingen KB Karlskogas bortamatch mot Nyköpings BIS rubricerades som "inst-", något som betyder att matchen blev inställd. "Varför?", undrade jag och började luska lite. På den utmärkta målservicesidan goalwire.com stod det att matchen hade blivit avbruten i den 59:e minuten på grund av mörker. Jag tänkte inte mer på det.

Nu i kväll befann jag mig utomhus vid tio-tiden. Det hade precis börjat skymma lite, men gatubelysningen var inte på. Det var verkligen inga problem att se. Jag kom av någon anledning att tänka på den avbrutna matchen mellan Nyköping och KB Karlskoga. Ungefär så här gick min tankegång:

Matchen i Nyköping började 19.30. Det stod på goalwire.com att matchen avbröts i den 59:e minuten på grund av mörker. Klockan är nu nästan tio på kvällen. Det är inte optimalt att spela fotboll vid den här tiden, men fram till kvart över nio - kanske till och med halv tio - borde man ha kunnat spela utan elljus utan problem. Om matchen började 19.30 och inte blev superförsenad borde den andra halvleken ha sparkat igång runt 20.30. Matchens 59:e minut borde då ha inträffat någon gång runt 20.45-tiden. Då kan det omöjligt ha varit för mörkt för fotbollsspelande, inte ens i Nyköping.

Nu när jag har skrivit om min tankegång sitter jag och svär lite för mig själv. Jag gick nyss in på Nyköpings BIS hemsida. Det visar sig att det var en rad händelser som fick matchen avbruten i den 59:e minuten. Först skadade sig den assisterande domaren, något som föranledde ett längre uppehåll för att ragga upp en ny. Sedan blev det av någon anledning - oklar för mig - en extra lång halvtidspaus. Inte konstigt att det blev svart i Nyköping. Kanske nattsvart.

Glöm min tankegång. Att jag skrev om allt detta var helt onödigt. Men jag fick i alla fall berätta om ett av mina söndagsnöjen.

Klubbmästerskap - igen!

I kväll var det banne mig sista badmintontävlingen för säsongen. Nu är det slut. Det ska inte finnas en möjlighet att jag är med i någon mer tävlingsliknande badmintonaktivitet under innevarande säsong.

Den inbitne läsaren kommer säkert ihåg att det var klubbmästerskap förra helgen - men i dag var det dags igen! Hopar sig frågetecknen? Bara lugn. Förra veckan var det klubbmästerskap i Kristinehamn - i dag var det samma tävling i Karlstad. Jag hade inte tänkt deltaga i Karlstads klubbmästerskap eftersom jag inte tävlar för dem och bara tränar där en dag i veckan, men när jag blev tillfrågad svarade jag naturligtvis inte nej. Och i dag var det dags.

Det ryktades om att ett av mina stora spöken - Karlstads veteranunder som alltid dänger mig och som är regerande D(M)-dagsmästare (distriktsmästare, alltså) - skulle ställa ihop. Men när klockan i eftermiddags slog fem var han inte på plats. Tävlingen sparkade även igång. Men var höll han hus?

Jag spelade två matcher - då dök han upp. Jag greppade tag i honom, sa "Nu kör vi!" - och det gjorde vi. Och det gick... bra! För mig, alltså. Vad det betyder - om jag vann eller förlorade matchen - kan du ju fundera lite på.

När tävlingen efter intensivt spel var över uppstod en smått komisk situation. Det stod då klart att ingen av vinnarna i seniorsingelklasserna - på herr- respektive damsidan - tävlar för Karlstad. Känd bloggare lyckades hålla undan i de övriga matcherna, och på damsidan snodde en tjej tävlandes för Kumla åt sig titeln. Detta påpekades för tränaren, och han tog genast ord som "bedrövligt" i sin mun. Bedrövligt vet jag inte - jag tycker bara det är kul att vara klubbmästare i två olika klubbar samma säsong. Lite stolt är jag nog. Jo, så är det.

En mardröm, kanske?

17.00. Varför fungerar inte webbradion? Har Sveriges Radio Blekinge lagt ner? 17.04 går den till slut igång - och jag vill bara falla genom marken.

Vad jag hör? Taktfasta applåder och lite bakgrundsmusik. Jag fattar direkt: 1-0 till Mjällby. "Och Mjällby tar ledningen med 1-0", är det första jag hör. Jaha, då var det dags igen. Tvåan och trean hinner ramla in innan första halvleken är över. Degerfors har noll skott mot mål i den första halvleken.

Matchen pågår i detta nu. Jag har inte lyssnat så noga på sändningen under tiden jag har skrivit detta, men jag hörde precis hemmajubel. Och nu sa kommentatorn att det står 5-0 till Mjällby. Det här kan inte bli mer ruttet.

Är det här sant? Är det sant, Mark Selmer?

Då var det jul igen

Tisdag eftermiddag. Jag och mina studiegruppskamrater sitter i universitetets kafeteria och har kaffepaus. Det talas lite om det pågående seminariet. Jag ser en bekant människa skymta långt borta. Det tar dock inte många sekunder innan jag lyckas identifiera mannen. Det är Tomten (som jag har porträtterat här på Nickes lilla) jag ser, den legendariske ekonomihistorikern.

Utan att tänka mig för är jag på väg att utbrista "Titta, där är Tomten!" - men jag hejdar mig. Varför jag gör det? Jag kommer på att ingen i samhällskunskapssällskapet runt mig har läst historia, och således har de ingen aning om vem Tomten är.

Sakta - mycket sakta - forsar (hm, kanske felval av ord) Tomten fram. Till slut, efter några minuter, når han fram till kafeterian för att plocka på sig sitt eftermiddagsfika. Jag begrundar honom. Allt går i ett ytterst söligt tempo. När Tomten har tagit ett steg har alla andra tagit sju; när Tomten har blinkat med ögonen en gång har alla andra blinkat 13 gånger; när Tomten har kliat sig i skägget... ja, ni hajar. Jag skrattar lite för mig själv och kommer på att jag saknar Tomtens föreläsningar.

"Är det jultomten som står där borta?", hör jag helt plötsligt en av mina studiegruppskamrater hiva ur sig. Snabbare än Thomas G:son hinner skriva en schlagerrefräng slänger jag mig in i samtalet.

Jag redogör mycket grundligt för vem som min studiegruppskamrat refererar till som "jultomten" är. Jag berättar om hans små putslustigheter och kvicka (!) kommentarer - men även om hans hejdlösa seghet. Att han enligt säkra källor tar bilen till universitetet - trots att han bor cirka 200 meter från det - avhandlas också. Jag berättar om hans kärlek till guldmyntfoten, åh kära guldmyntfot. Och allt annat matnyttigt om Tomten jag känner till.

Till slut var vi tvungna att återgå till seminariet. Tomten hade då betalat för sitt fika och hade påbörjat sin färd tillbaka till historieinstitutionen. Enligt mina beräkningar lär han vara framme den 26 maj. 2009.

Ja, det är roligt

Alex Schulman frågar sig i dag om följande skämt, med polsk touch, är roligt.

En polsk invandrare skulle ta ett körkort och gick därför till en optiker för att testa sin syn.
Optikern visade honom ett kort med bokstäverna:

'C Z W I X N O S T A C Z.'

"Kan du läsa det här", frågade optikern.
"Om jag kan läsa det?", svarade polacken. "Jag känner killen."

Herregud, det är ju bland det bästa jag har stött på! Jag höll seriöst på att trilla av stolen när jag läste det första gången. Men det kanske bara är jag.

Storfrämmat

Alla var där. Jag var där. Min vän Berbatov likaså, liksom hans pappa. Sven-Göran Eriksson, som innan matchen gav en tämligen intetsägande intervju som Aftonbladet lyckades producera en artikel på, var också där. Plus 3141 personer till. Tingvalla här i Karlstad var verkligen inte proppfylld med folk, men det var ändå mer än vanligt. Anledningen stavades Hammarby (eller "Hammarbaj", som speakern sa vid ett tillfälle), allsvensk serieledare, som bara skulle köra över Carlstad United och avancera vidare i cupen.

Någon överkörning var det inte tal om. Jag orkar inte skriva något mer om matchen än att Carlstad var bra och Hammarby lite mindre bra. Lagen tog det hela till straffläggning - och där vann Hammarby. Surt för Carlstad United som stod upp mycket bra mot det allsvenska motståndet.

Innan jag redogör för matchens placering på den nyinstiftade Kyltoppen ska jag berätta vem som i år får priset för Årets miss på en svensk fotbollsplan. Det är nämligen redan klart. I den första halvleken nickade en Carlstad United-försvarare hem till egen målvakt som inte riktigt var med på det. Bollen gick på något sätt över målvakten. Bollen studsade mot det vidöppna hemmamålet. Då träder Hammarbys anfallare Heidar Geir Juliusson in i handlingarna.

Islänningen har bara att peta in bollen i det fullkomligt soprena och megaöppna Unitedmålet, men i stället väljer han att gå på kraft bara någon meter från målet. Och nu snackar vi kraft. Hur det slutade? Så mycket kan jag säga att det var bollkallen bakom mål och inte Carlstads målvakt som fick ta hand om bollen efter avslutet. Extra avslutsträning i morgon, Juliusson?

Kyltoppen var det. Kvällens match kvalar inte in på topp tre, och således kan man räkna ut att jag frös mer i går på Stora Valla. I dag var det nästan vindstilla, och det dröjde ända till 30 minuter in i den andra halvleken innan min frusenhet pockade på uppmärksamhet. Alltså oförändrat på Kyltoppen!

Nickes lilla presenterar: Kyltoppen

DIF-Åtvidaberg i torsdags. DIF-Åtvidaberg i dag - igen! Dessvärre fick inte DIF tillåtelse att spela om torsdagens genomusla förlustmatch i dag. I stället var det cupens tredje omgång som gällde i kväll. Att säga att det gick en smula bättre i dag än i torsdags får ses som årets understatement.

DIF vann nämligen kvällens match. Eller vann och vann - det stod 2-2 efter full tid och förlängning tilltog. Och tänka sig! En minut innan förlängningens slut slog han till - Mano Garcia. 3-2, slut på matchen och cupavancemang. Men kunde inte den segern ha kommit i torsdags?

Eftersom spelet inte värmde överdrivet mycket fick man försöka värma sig på andra sätt - något som inte gick. I slutet av första halvleken började jag frysa - och min fryshet bara tilltog ju längre matchen led! Jag och huligan-Fred dividerade under den kalla och blåsiga andra halvleken huruvida det var värre eller bättre väder i Göteborg för en månad sedan när DIF premiärspelade mot Örgryte. Jag tyckte att det var värre i Göteborg - huligan-Fred frös mer i dag. Det är förvisso möjligt att det var kallare i dag - men inte en chans att det blåste mer i dag än på Valhalla IP. Under ÖIS-matchen drog en infernalisk storm in över den lilla fotbollsarenan - och den låg kvar under hela matchen. Snacka om a bit windy. Och på grund av vinden blev det då kallt. Mycket kallt.

Det finns redan många kalla minnen från denna säsong (talar nu inte om DIF:s spel, men även det har varit kallt). Därför ska jag presentera Kyltoppen. Under vilka matcher har jag frusit mest? En topp tre kör vi.

1. DIF-Jönköpings Södra
2. Örgryte-DIF
3. DIF-Åtvidaberg (cupen)

Kommentar: Ettan är solklar. I slutskedet av matchen - när jag till slut insåg att DIF inte skulle få till stånd någon kvittering - önskade jag mig allra mest att domaren skulle avsluta matchen. Vädret var genomuselt och kylan var så där bitande kall som den ofta är - i februari. Inte i april. Örgryte-DIF ramlar in på andraplatsen tack vare stormen. Sedan kvalar dagens match in, mest på grund av att jag frös så länge. Betänk att matchen gick till förlängning, vilket innebär att matchen förlängdes med en halvtimme. Om det hade blivit straffar vet jag inte om jag hade suttit och skrivit detta.

Frågan är nu: Tar sig morgondagens cupmatch mellan Carlstad United och Hammarby in på Kyltoppen? Matchstart är18.30, något som bör innebära att jag kommer börja frysa i mitten av andra halvleken. Räcker det för att kvala in på Kyltoppen? Allt om det på Nickes lilla!

Torsdagens bästa

I torsdags hände det en rolig sak. Således inte bara mardrömsliknande händelser den dagen. Tänker främst på en viss fotbollsmatch på Stora Valla. Hmm...

Jag skulle ta bussen från busstationen här i Karlstad. Jag hoppade i vanlig ordning på bussen och satt och väntade på att den skulle börja röra på sig - men det gjorde den inte. Chauffören var inte ens på plats. I stället sprang han runt bussen och snackade med en massa människor. När jag såg busschauffören kuta runt bussen kom jag på att han var otroligt läraren jag hade under sociologikursen tidigare i år. Det var det enda jag kunde tänka på när jag såg honom. Men varför ville han inte hoppa in i bussen och bränna iväg?

Jag och alla andra satt och väntade i en stillastående buss i 20 minuter - först då började det röra på sig. Två personer reste sig. Tre till. Ytterligare fem. När i stort sett alla bussens passagerare började lämna sina säten gjorde jag likadant. Bussbyte, sades det.

När jag gick den korta vägen från den "trasiga" bussen till ersättningsbussen såg jag chauffören på nära avstånd. Mycket lik sociologisnubben, det var han! Efter mer strul kom vi till slut iväg. Bussen skulle precis svänga ut från busstationen när jag såg en bekant person komma gåendes på trottoaren.

Det var sociologiläraren. Jag log för mig själv. Roligare fick jag inte den dagen.

Ett litet erkännande

Okej - jag hade fel vad det gällde vinnaren i någon musiktävling i Helsingfors. Jättefel. Monumentalt fel. Nästa år blir det till att tippa - om jag nu ska fortsätta med det - på ett land som slutar på "ien", som Rumänien, Armenien, Georgien, Serbien, Bosnien, Bulgarien eller Sverigien. Kanske inte det sistnämnda dock...

Men det fanns ingen tid till att gräva ner sig! I dag väntade en av badmintonsäsongens höjdpunkter - klubbmästerskapet. När vår tränare Långe holländaren på förmiddagen lät meddela att han skulle ta den öppna platsen seniorherrsingeln seglade han upp som en liten favorit till att ro hem klassen. I finalen ställdes jag mot just Långe holländaren. Jag trodde på en enormt jobbig och energikrävande batalj sedan jag fått jobba livet ur mig för att betvinga Norsken i semifinalen. Utan att slänga mig med klyschfyllda badmintonanalyser kan jag säga att finalen gick bra - väldigt bra - för min del. Således blir det känd bloggare som vid klubbmästerskapet 2008 står som regerande mästare. Gott.

Nu är jag lite trött.

Fasthållning

Det kan bli fel och det kan bli rätt - men trots att jag varken vet ut eller in står jag fast vid tipset som presenterades tidigare:

The Ark och Sverige vinner.

"Vinner vadå?", undrar kanske någon. Kom in i matchen!

Dagens konversationer

Samtal 1: Vår ekonomilärare påminner oss om att det är viktigt att vi följer de ekonomiska nyheterna nu när vi läser just ekonomi. Jag tar hans ord på allvar, finner under rasten Svenska Dagbladet och öppnar ekonomisidorna. Jag hittar en artikel om en bankfusion där jag hittar några bekanta namn på banker. Följande samtal mellan mig och min fotbollsintresserade fikakompis utspelar sig.

Jag: - Barclays? De sponsrar väl Premier League?
Fikakompis: - Ja, det gör de.
Jag: - Mm, Barclays English Premier League.
Liten paus.
Jag: - ABN Amro sponsrar Ajax.
Fikakompis: - Ja, det stämmer.
Återigen liten paus.
Jag: - Fortis, då? Är det Anderlecht?
Fikakompis: - Du! Jag kan inte belgisk fotboll!
Jag: - Nähä, okej... Det kanske är Feyenoord.

Samtal 2: Utspelade sig för en liten stund när jag stoppades av en man i en bil.

Okänd man: - Ursäkta! Jag ska till Rååååtorp.
Jag: - Ursäkta, vad sa du?
Okänd man: - Rååååtorp. Var ligger Rååååtorp?
Jag: - Råtorp?
Okänd man: - Ja, jag ska till Rååååtorp. Vet du var det ligger?

Han var inte från Värmland.

Förlorare och vinnare

1-2, 0-1, 1-1, 0-1 och 1-2 - där har vi Degerfors IF:s högst icke-smickrande matchrad i årets superetta. 1-2 hemma mot Åtvidaberg i kväll (torsdag, alltså), och det var just "Åtvid" som lämnade över jumboplatsen till DIF i och med trepoängaren på Stora Valla.

Har egentligen inte så mycket att säga om förlusten. Den var verkligen odiskutabel, trots att ÅFF spelade med tio spelare i mer än en halvlek sedan Per Karlsson gjort en Olof Mellberg och tagit bollen med handen.

DIF-tränaren Mark Selmer talade i matchprogrammet om att det är målskyttet som måste bli bättre. Helt rätt tänkt, Mark - men för att målskyttet ska fungera måste det först och främst skakas fram målchanser. Hasse Backe brukar i TV4:s fotbollssändningar tala om "hundraprocentiga målchanser". DIF:s målchanser av hundraprocentig art var mot Åtvidaberg verkligen lätträknade. Åtvidaberg hade desto fler och borde ha satt några bollar till. I stället blev det i mina ögon onödigt jämnt på slutet med en DIF-reducering och en liten jakt på ett kvitteringsmål.

Jag vill inte ta ordet kris i min mun efter fem matcher, men om det fortsätter på det här viset tar laget inte många poäng - så är det bara. Snart måste faktiskt poängen börja trilla in. Annars så... ja, den tanken vill jag inte skriva, än mindre tänka.

Efter debaclet på Stora Valla snabbt som tusan hem för att kolla in semifinalen i Eurovision Song Contest. Om jag säger att Östeuropa dominerade semin tar jag inte i det minsta. Mitt tips var som vanligt helt åt Hälsingland. Hur jag än vänder och vrider på det får jag bara tre rätt - Vitryssland, Serbien och Moldavien. Väldigt mycket dynga gick vidare, och det tycker jag öppnar för The Ark och Sverige.

Det känns lite som Sverige mot Östeuropa på lördag. Finns förvisso en del starka kort som inte är från Europas östra delar, men jag vill gärna bortse från dem. Så därför: Sverige vinner på lördag. Huruvida man ska ta mitt tips på allvar kan diskuteras tämligen flitigt med tanke på att jag har stått för en del tvivelaktiga tippningar (Assyriska...), men The Ark och plats nummer 1 känns just nu som den rätta kombinationen.

Omöjligt uppdrag

Det känns som det var i helgen The Ark rodde hem Melodifestivalen, men det har gått nästan två månader. I morgon är det semifinaldags i Eurovision Song Contest, men Ola Salo och grabbarna syns först i den stora finalen på lördag. Jag har förberett sig inför både semifinalen och finalen efter bästa förmåga, men trots de rigorösa förberedelserna känner jag mig inte så mycket klokare. Nickes lilla noterar dock att...

...Danmarks dragshownummer à la After Dark hade känts speciellt om det varit med runt 2001. Nu känner jag mest: Jaha? Några år för sent, Danmark.

...refrängen - tror jag det är - i Tjeckiens brölbidrag låter precis som Johnny the rocker med Magnus Uggla.

...Ukraina blir en outsider eftersom deras låt är för dålig. Lurigt sånt där.

...jag inte blir förvånad om två tredjedelar av Europas befolkning någon gång under Bosnien-Hercegovinas bidrag faller i sömn. Zzzzzz...

...Malta inte har skickat Fabrizio Faniello till Helsingfors. Har malteserna äntligen insett att det inte är Faniello som ska ta Eurovision Song Contest till Valletta?

...Rysslands Song #1 mycket väl kan vara Song #1 när alla röster är räknade på lördag.

...Norges bidrag kändes inne runt 1996, 1997 nånting.

...jag gillar Cypern skarpt!

...Vitryssland också gillas. En presumtiv vinnare.

...Storbritannien inte har glömt bort hur man skämmer ut sig. Bappara, bappara, barara, bappara, bappara, bappara, yeah, yeah:andet sätter sig dock ruskigt snabbt. Flyger nog ifrån jumboplatsen.

...Israel är överlägset sämst.

...Portugal i vanlig ordning skickar en låt som bara portugiser tycker om.

...jag gillar Andorra, men tveksamt om övriga Europa gör det.

...Spaniens och Greklands respektive låtar lär spelas flitigt även efter helgens tävlande.

...jag trodde man skulle vara glad när man får äran att representera sitt land på hemmaplan. Finlands Hanna kanske missuppfattade det. Men låten! Låten!

...att det inte känns som någon idé att tippa utgången av morgondagens - som vanligt - superovissa semifinal, men att inte våga sig på ett försök efter denna genomgång vore fegt. Därför: de tio som går till final blir Cypern, Vitryssland, Schweiz, Danmark, Serbien, Andorra, Moldavien, Polen, Holland och Österrike. Och nej, fråga mig inte varför just dessa tio. Kan lika gärna bli tio andra. Men inte stolpskott som Israel, Tjeckien och Kroatien. Om så blir fallet avgår jag. Vad jag avgår ifrån vet jag inte - jag kommer bara avgå!

...mitt slutgiltipa tips om vem som vinner hela rasket naturligtvis kommer när jag vet hur finalstartfältet ser ut.

Borde vi ha fattat det?

Våra ekonomiföreläsningar börjar kvart över åtta och slutar klockan elva. Redan vid den första föreläsningen vi hade med vår lärare - ungefär för en månad sedan - kom frågan upp om vi i stället kunde börja halv nio och således sluta kvart över elva. Allt rann av någon anledning ut i sanden, och under fem veckors tid har vi nu börjat kvart över åtta och slutat klockan elva.

Förra veckan hade vi tenta. Tentans sista fråga löd enligt följande:

Antag en situation där studenterna skulle vilja förskjuta schemat med en kvart (från 8.15-11 till 8.30-11.15) och att läraren också skulle se detta som en förbättring.

Frågan bestod sedan av två delfrågor som utifrån antagandet skulle besvaras, men sådant ekonomiskt nonsens ska jag inte tråka ut er med. Jag svarade på frågorna enligt bästa förmåga och tänkte att det var precis den förändringen vi önskade. När jag hade lämnat in tentan och gått hem tänkte jag inte mer på det.

I går måndag fortsatte vi med ekonomin. Som vanligt var jag på plats strax före kvart över åtta. Klockan blev kvart över, den blev tjugo över - men vår föreläsare syntes inte till. Han som alltid brukade komma prick kvart över! Till slut kom vår kurssekreterare och släppte in oss i salen. Klockan slog halv nio - och då uppenbarade sig vår lärare.

Han frågade om vi önskade börja halv nio i stället för kvart över. Vi svarade unisont ja. Under rasten var naturligtvis den stora snackisen vår lärares kylighet. Att ställa just den frågan och sedan dyka upp halv nio vid nästa föreläsning. Frågan jag ställer mig: Borde vi ha fattat det?

Folket ville ha Mackmyra

Läs först: Den skumma kön och Nickes lilla backar - lite!.

Nu är det nog läst. Det är löst, menar jag. Den förbannade kön utanför Systembolaget har sedan i onsdags sakta gnagt sönder mig. Nu är problemet - som sagt - löst. För någon minut sedan upptäckte jag att någon hade kommenterat - någon hade kommenterat! - inlägget där jag backade lite från min tanke att det var till Systembolaget människorna köade. Klipper in kommentaren här.

Jag kan nog sprida lite ljus över den mystiska kön: Misstänker att den berodde på den svenska whiskeyn "Mackmyra" som släpps i små mängder någon gång per år...brukar resultera i morgonkö på bolaget. /Wissman

Johan Wissman, som patrullerar Karlstads gator med briljans, kom alltså med lösningen. Tack för det, Wissman!

Case closed.

Övertungt

Inte mycket som känns bra efter DIF:s 0-1-förlust mot Ljungskile i eftermiddags. Vore väl konstigt annars, förvisso. I en vad det verkar rätt taskig match spelmässigt sett kom Ljungskiles mål sådär äckligt sent, precis som Örgrytes segermål i premiären.

Jag följde matchens andra halvlek tillsammans med virrpannorna på Sveriges Radio Väst. Stundtals hade de ärligt talat inte många rätt. "FC Trollhättan ställer upp med en i stort sett full trupp" var bara ett av flera tveksamma uttalanden. Men! Naturligtvis överbra att man kunde följa matchen från H.A. Bygg Arena (inte Skarsjövallen som kommentatorn envisades med att kalla Ljungskiles hemmaplan). Jag kan faktiskt acceptera det mesta då.

Nu är det verkligen ett superjumbomöte som väntar på Stora Valla på torsdag - DIF mot Åtvidaberg. DIF och ÅFF har båda skrapat ihop en ynka poäng på de fyra inledande matcherna, och lagens respektive placeringar har naturligtvis blivit därefter (DIF näst sist och "Åtvid" sist). Positivt inför den matchen är att Shpetim Hasani i dag verkar ha velat spela fotboll. Hoppas målen kommer på torsdag. För de lär inte göras av DIF:s ende målskytt i serien så här långt, Mano Garcia. Tre gula kort innebär avstängning - och Mano fick ta emot sin tredje varning redan i den fjärde matchen. Vilken anfallsspelare öppnar Manos avstängning för?

Enorma Minstingen!

Stor salladsspecial i dag med Nickes lilla-versionerna av Anja Pärson och Johan Wissman. Jag brukar aldrig bli mätt på en sallad (brukar förvisso aldrig äta sallad som riktig mat, men mer om det någon annan gång), men i dag slog salladen till mot mig! Tillsammans med norra Europas största brödbit lyckades kyckling- och baconsalladen brotta ner mig. Brotta ner mig? Vad jag egentligen menar är att jag inte orkade äta upp allt. Jag funderar på att inför nästa badmintonsäsong lägga om mina tävlingsmatvanor och lyxa till det en smula. Tillyxningen består i sådana fall i att dagen före tävling gå till Lilla Saluhallen och köpa en sallad. Får fundera på det över sommaren.

Från sallad till - glass. Steget känns inte jättenaturligt, men det var det i eftermiddags. På torget i Karlstad finns det två små glasskiosker - Farmors och Minstingen. De är i stort sett identiskt lika till utseendet, och man kan tro att det inte skiljer så mycket mellan dem på insidan. Men det gör det!

I går förärades Minstingen med ett besök av mig och Norsken. Bra utbud och god glass. Fint så. Därför önskade jag i dag besöka glasskiosken 20 meter till vänster om Minstingen - Farmors - för att jämföra de båda glasställena. Men vilket bottennapp Farmors var! Glassutbudet var på gränsen till anskrämligt uselt, och därför blev det Minstingen för andra dagen i rad. Så var det med det.

Mannen som serverar glass i Minstingen påminner mig om en NileCity-karaktär. När man har sagt vilka kulglassorter man önskar i sin våffla/bågare säger han "ja". Efter det dröjer det lite. Sedan nickar han! Varför inte säga "ja" och nicka samtidigt? Alla som har sett NileCity vet nog vem jag tänker på. Han - spelad av Robert Gustafsson - är med i ett av avsnitten och är där en man med fruktansvärt dålig simultankapacitet. Även han sa "ja", dröjde lite för att sedan nicka. Hysteriskt kul, faktiskt.

Nickes lilla backar - lite!

Läs först: Den skumma kön.

Jag kan ha haft fel angående den långa kön utanför Systembolaget vid klockan nio i onsdags. Trogna läsare upplyste mig nyligen om möjligheten att människorna som bildade kön inte nödvändigtvis väntade på att Systembolaget skulle öppna - det finns andra affärer bredvid Systembolaget!

Jag lyssnade, tog in synpunkterna - och nu backar jag. Lite i alla fall. Naturligtvis kan det vara så att folk köade till något annat än Systembolagets öppnande. Drottninggatan känner jag inte som min egen ficka, men jag tror att det ligger en glasögonaffär bredvid Systembolaget. Lång kö en onsdag till en glasögonaffär? Hmm...

Dessutom inbillar jag mig att kön startade utanför Systembolagets entré, men det är möjligtvis det jag i önskan att ha rätt vill inbilla mig. Nej, det här verkar vara ett svårlöst problem. Nickes lilla forskar vidare i frågan.

Den skumma kön

Strax efter nio på morgonen cyklade jag längs Drottninggatan här i Karlstad. Jag såg knappt en människa, men när de uppenbarade sig gjorde de det med besked.

När jag nådde Systembolaget noterade jag flocken. Kön utanför entrén ringlade sig riktigt lång, och jag trodde att de väntade på att klockan skulle slå nio och springa in på Systembolaget. Men klockan var ju över nio! Skumt, tänkte jag.

Jag uträttade mitt ärende (hemlighetsfull jag är som inte säger vad jag gjorde ute klockan nio på morgonen) och cyklade tillbaka. Jag saktade in i höjd med Systembolaget - och visst, kön var intakt. Jag noterade flera personer som satt och köade i otroligt fula solstolar med bäst före-datumet 25 maj 1978. Jag försökte cykla lite närmare kön utan att tilldra mig för mycket uppmärksamhet.

10.00. Det var vad det stod på öppettiderskylten. Systembolaget öppnade 10.00 i dag. Varför var kön så lång några minuter efter nio? Varför satt folk och väntade i solstolar? Jag har ingen aning.

Jag är inte ute och cyklar på Drottninggatan vid nio-tiden så väldans ofta, men någon gång får jag ge mig ut igen för att se om den långa kön utanför Systembolaget är ett återkommande fenomen.

Köttbullevalet är gjort

Att jag har varit så dum! Under en längre tid har jag valt Mamma Scans vid inköp av köttbullar. De har varit lagom goda och jätterunda. I torsdags, inför Göteborgsresan, gick jag till den andra affären och provade på Konsum Värmlands köttbullar. Helgen i Göteborg förflöt och min egenhändigt ihopmixade pastasallad - pasta, köttbullar och lite grönsaker (notera ordet lite) - inmundigades under dagarna två.

Nu kommer jag aldrig byta tillbaka till Mamma Scans!

Konsums känns oerhört hemgjorda, och det beror inte bara på smaken. Konsums är inte superrunda som Mamma Scans, något som förhöjer hemgjordhetskänslan. Till klubbmästerskapet - som går av stapeln inom en snar framtid - fortsätter jag på det inslagna köttbullespåret: Konsum Värmlands köttbullar i pastasalladen. Nu har jag gjort mitt val!

Till sist något för alla fotbollsnördar:

What do the Championship and a cordless telephone have in common?
They both have no Leeds!