Enorma Minstingen!

Stor salladsspecial i dag med Nickes lilla-versionerna av Anja Pärson och Johan Wissman. Jag brukar aldrig bli mätt på en sallad (brukar förvisso aldrig äta sallad som riktig mat, men mer om det någon annan gång), men i dag slog salladen till mot mig! Tillsammans med norra Europas största brödbit lyckades kyckling- och baconsalladen brotta ner mig. Brotta ner mig? Vad jag egentligen menar är att jag inte orkade äta upp allt. Jag funderar på att inför nästa badmintonsäsong lägga om mina tävlingsmatvanor och lyxa till det en smula. Tillyxningen består i sådana fall i att dagen före tävling gå till Lilla Saluhallen och köpa en sallad. Får fundera på det över sommaren.

Från sallad till - glass. Steget känns inte jättenaturligt, men det var det i eftermiddags. På torget i Karlstad finns det två små glasskiosker - Farmors och Minstingen. De är i stort sett identiskt lika till utseendet, och man kan tro att det inte skiljer så mycket mellan dem på insidan. Men det gör det!

I går förärades Minstingen med ett besök av mig och Norsken. Bra utbud och god glass. Fint så. Därför önskade jag i dag besöka glasskiosken 20 meter till vänster om Minstingen - Farmors - för att jämföra de båda glasställena. Men vilket bottennapp Farmors var! Glassutbudet var på gränsen till anskrämligt uselt, och därför blev det Minstingen för andra dagen i rad. Så var det med det.

Mannen som serverar glass i Minstingen påminner mig om en NileCity-karaktär. När man har sagt vilka kulglassorter man önskar i sin våffla/bågare säger han "ja". Efter det dröjer det lite. Sedan nickar han! Varför inte säga "ja" och nicka samtidigt? Alla som har sett NileCity vet nog vem jag tänker på. Han - spelad av Robert Gustafsson - är med i ett av avsnitten och är där en man med fruktansvärt dålig simultankapacitet. Även han sa "ja", dröjde lite för att sedan nicka. Hysteriskt kul, faktiskt.