Spela, äta och värma upp

Ännu en sån där lååång dag där det måste klämmas in tre å i ordet lååång. Örebro bjöd in till badmintontävling och jag och Norsken var på plats i staden utan fotbollslag. Och Mr 100 %, förstås. Han bestämde sig under fredagskvällen att han ville med, ringde tävlingsledningen och frågade om det fanns någon ledig plats - och det fanns det. Naturligtvis en extra börda för mig och Norsken att behöva umgås med honom en hel dag, men vad gör man inte?

Det blev faktiskt trevligt. Förutom att vi spelade matcher gjorde vi... inte så mycket mer. Man gör tusan inget annat under en tävling än att spela, äta och värma upp. Däremellan sitter man - om man orkar vara social och trevlig - och snackar med allt löst folk man känner igen. Det låter inte så förbaskat kul, men tiden går ändå. I dag hade vi exempelvis Västgötaduon från Falköping/Lidköping/Skövde, eller varifrån de nu kommer, som grannar på hallgolvet, men man kan inte säga att vi gjorde något speciellt. Förutom att spela, äta och värma upp.

Framgångarna för egen del lyste med sin frånvaro förutom i en match. Nu när innevarande säsong går mot sitt slut går jag runt och tänker "nästa säsong, då ni!" och försöker krama det sista i badmintonväg ur mig. Det gick bra med det. Efter min sista singelmatch var jag så kopiöst utpumpad att jag helt sonika la mig ner raklång på det hårda golvet och bara... låg. Det brukar jag faktiskt inte göra. Det kändes skönt i någon sekund innan jag insåg att man blir stelare än en liter vatten på Nordpolen av att ligga så.

Tiden sprang iväg, och vi fortsatte med att spela, äta och värma upp. Sedan var dagen slut och vi lämnade Örebro för denna gång. Vi hade varit där och spelat, ätit och värmt upp, om det nu inte har framgått tidigare.