Bättre utbud, tack!

Utbud och efterfrågan - det är två begrepp man måste ha koll på vid nationalekonomiska studier. Jag har precis inlett min ekonomiska studiekarriär, och utbud och efterfrågan har jag redan stiftat (för) god bekantskap med.

I dag var det mässdag på universitetet. Uppskattningsvis två miljoner montrar var uppställda, det var folk överallt och antalet kostymnissar övergick det magiska femtusenstrecket. I stort sett alla montrar var utrustade med en massa free stuff som man var välkommen att plocka av. Det brukar ofta vara kulspetspennor (alltid kulspetspennor!) och godis (alltid godis!). Vissa lyxar till det med att dela ut kalendrar, påsar med något hemligt innehåll eller nyckelband.

Om man ska recensera mässdagen i nationalekonomiska termer var det på tok för dåligt utbud vad det gällde free stuff-grejerna. Nya kulspetspennor? Nej, jag har redan på tok för många. Godis? Kom igen när det vankas riktig mat. Kalender har jag redan (räcker med en), påsar med hemligt innehåll är jobbiga att bära (således för stor alternativkostnad för att plocka på sig en sådan) och nyckelband är lägenheten fullproppad med. Min efterfrågan på dessa mainstream-free stuff-grejer var alltså löjligt låg, och därför hade jag med mig exakt noll grejer när jag lämnade universitetet.

På tisdag har vi nästa föreläsning i nationalekonomi. Alla monternissar som vill veta vad det är för free stuff man ska bjuda på kan känna sig välkomna.