Det var bara damallsvenskan

Övertalningskampanjen började redan förra måndagen under klubbmästerskapet (Karlstads, alltså).

- Ska du med på QBIK på söndag?

Rallar-Anton har en förmåga att på ett långsamt - men effektivt - sätt tjata sönder folk. Jag stod inledningsvis emot hans lockrop om att tillbringa en del av söndagseftermiddagen på Tingvalla för att se en damallsvensk bottenmatch - QBIK-Hammarby. Men jag skulle ändra mig.

Jag har inga större problem med att titta på damlandslaget i fotboll, och förra veckan tittade jag faktiskt på Umeå-Hammarby när den sändes på TV4. Men QBIK... Jag brukar läsa om deras matcher i både NWT och VF. Utifrån de matchrapporter jag har läst verkar QBIK:s spel gå ut på att... inte spela. Långbollar som avlöser långbollar är inte så roligt att se på för en i detta fall tämligen neutral supporter som inte hyser några större känslor för QBIK eller för den delen något annat damallsvenskt lag.

Därför - eftersom jag hade på känn att det skulle vara dåligt - sa jag nej till inbjudan om att gå och se QBIK-Hammarby. Men den lille tjatmostern gav sig inte! Så därför: i lördags gav jag med mig. Jag skulle ändå inte fylla söndagseftermiddagen med något vettigt. Damallsvenskan, here I come!

Allt började bra. Jag behövde bara betala 40 kronor för att komma in och matchprogram ingick. Fem minuter innan matchstart var Tingvallas sittplatsläktare uppskattningsvis fylld till 20 procent. Trots den stora mängden lediga stolar valde vi att slå oss ner på ståplatsläktaren tillsammans med ungefär tio andra. Att publiksiffran uppgick till 406 personer går jag aldrig med på. Aldrig! Möjligen att den övergick 300 personer - men då räknar jag med spelare, ledare, domare, bollmajor (kvinnliga bollkallar), kioskpersonal, övrigt arrangörsfolk, kråkorna som satt på strålkastarna och snålgubbarna som stod utanför och snik-kollade. Att mygla med publiksiffran är lågt.

Men det var faktiskt inte publiksiffran som var lägst. Jag hade förvisso inga större förväntningar på en damallsvensk bottenmatch efter att ha läst om QBIK:s tidigare matcher, men det jag såg var faktiskt väldigt bedrövligt. Jag har inte sett så mycket damfotboll i mina dagar, men det kan aldrig ha varit bra damfotboll det bjöds på.

Det var det inte heller. Rallar-Anton sa under matchen att han aldrig hade sett QBIK spela sämre. Eller ja, spela och spela... Jag vill inte analysera matchen sönder och samman, men det var inget vidare spel. Vid ett tillfälle lät till och med speakern uppgiven. Han lät väldigt nedstämd och moloken när han efter första halvleken sa "Ni tittar på världens bästa liga - damallsvenskan". Det måste ha varit dålig världsklass. Hammarby var tydligen minst dåligt eftersom de gjorde ett mål. Ett mål mer än QBIK.

I dag läste jag om matchen i Värmlands Folkblad. QBIK:s mittback Jenny Hallstenson gav en hyfsad analys av sitt egna lags spel:

- Vi måste inse att vi inte är bra på att tjonga boll i 90 minuter.

Nej, Jenny, det är ni inte. Ni är inte ens bra på att tjonga boll i två minuter.

Damallsvenskan är för övrigt en av väldigt få "stora" sporter (som får regelbunden tid i tv och radio) där man som lag är i stort sett borta från guldstriden om man förlorar premiären. "Vi förlorade premiären, och se där - Umeå vann! Ja, då var den här säsongen körd." Något sådant. Det kanske framgår av inlägget, men det känns föga troligt att jag bevittnar QBIK:s nästa hemmamatch. Han får tjata mycket då, den där Rallar-Anton.

I kväll: Degerfors IF-Enköpings SK. Jag begär inte världsklasspel - bara tre poäng.