Klubbmästerskap - igen!

I kväll var det banne mig sista badmintontävlingen för säsongen. Nu är det slut. Det ska inte finnas en möjlighet att jag är med i någon mer tävlingsliknande badmintonaktivitet under innevarande säsong.

Den inbitne läsaren kommer säkert ihåg att det var klubbmästerskap förra helgen - men i dag var det dags igen! Hopar sig frågetecknen? Bara lugn. Förra veckan var det klubbmästerskap i Kristinehamn - i dag var det samma tävling i Karlstad. Jag hade inte tänkt deltaga i Karlstads klubbmästerskap eftersom jag inte tävlar för dem och bara tränar där en dag i veckan, men när jag blev tillfrågad svarade jag naturligtvis inte nej. Och i dag var det dags.

Det ryktades om att ett av mina stora spöken - Karlstads veteranunder som alltid dänger mig och som är regerande D(M)-dagsmästare (distriktsmästare, alltså) - skulle ställa ihop. Men när klockan i eftermiddags slog fem var han inte på plats. Tävlingen sparkade även igång. Men var höll han hus?

Jag spelade två matcher - då dök han upp. Jag greppade tag i honom, sa "Nu kör vi!" - och det gjorde vi. Och det gick... bra! För mig, alltså. Vad det betyder - om jag vann eller förlorade matchen - kan du ju fundera lite på.

När tävlingen efter intensivt spel var över uppstod en smått komisk situation. Det stod då klart att ingen av vinnarna i seniorsingelklasserna - på herr- respektive damsidan - tävlar för Karlstad. Känd bloggare lyckades hålla undan i de övriga matcherna, och på damsidan snodde en tjej tävlandes för Kumla åt sig titeln. Detta påpekades för tränaren, och han tog genast ord som "bedrövligt" i sin mun. Bedrövligt vet jag inte - jag tycker bara det är kul att vara klubbmästare i två olika klubbar samma säsong. Lite stolt är jag nog. Jo, så är det.