Stjärna framför namnet i fet stil
D(M)-dagen fick en osannolik start - och ett bittert slut. På något sätt känns det ganska givet att börja med den osannolika starten.
Den osannolika starten bestod i mångt och mycket av Propellerkoordinatorns briljanta, supereffektiva och hejdlöst publikfriande spel i den första omgången av herrsingeln. Jag stod och värmde upp lite smått inför min match, och jag trodde inte att han skulle hinna spela klart sin på förhand ovissa match innan min drog igång. Men pang, pang, pang - sedan var det överstökat.
Jag gratulerade honom, han önskade mig lycka till i min match och bad mig visa varför det i programmet "är en stjärna framför ditt namn som står i fet stil". Stjärnan framför namnet i fet stil betyder att tävlingsledningen tror att man ska långt i tävlingen. Det går också bra att säga att man är seedad. * Man är seedad. Ungefär så. Jag höll min seedning utan problem i de två inledande omgångarna. Samtidigt utkämpades en kamp mot klockan.
Mr 100 % vann sin kamp mot klockan och ramlade in lagom till dubbelspelet. Som jag skrev i införtexten i fredags var vi oseedade och lurade i vassen. Vi ställdes ganska snabbt mot det förstaseedade paret. Mr 100 % levde upp till sitt namn och jag hängde på honom. Verkligen allt gick vår väg och motståndarna hade inte skuggan av en chans. Sedan, i mitten av andra set, hände något och vi båda tog namnet Mr 0 % för resten av matchen. Ridå! Helt klart en match att analysera. Vägen till final låg ju vidöppen!
Tid till att bryta ihop fanns inte eftersom singelsemifinalen stod för dörren. Den matchen gick bättre än dubbeln. Finalen väntade. Där stod en annan person med en stjärna och sitt namn i fet stil för motståndet. Nu har vi kommit till det bittra slutet. Därför skriver jag inte så mycket om det.
Nu har sjävklart alla redan räknat ut hur finalen slutade. Efter förlustsiffrorna 19-21, 19-21 kan man kanske inte vara nöjd, men det är jag ändå. För fjärde DM:et i rad tog min finalmotståndaren hem allt och för fjärde året i rad förlorade jag mot just vinnaren, men aldrig tidigare har jag varit så nära. En snabbanalys säger att orutinen visade sig i båda seten vid ställningen 19-19. Minst sagt en smula bittert.
När jag fick min silvermedalj tänkte jag att det vore häftigt och uppseendeväckande att göra en Tomas Antonelius (som då hette Gustafsson) á la 1999 när han besviket kastade sin allsvenska silvermedalj rakt ut i publikhavet. Jag skrinlade dessa idéer tämligen omgående. Allt föll på att publikhavet inte var något publikhav. Prisutdelaren, de övriga pristagarna (som bara var två till antalet eftersom en redan hade åkt hem) och de två personerna i sekretariatet var de som tittade på när jag mottog min medalj. Hade sett dumt ut om till exempel prisutdelaren hade fått tillbaka medaljen han nyss delade ut. Det ska dock sägas att jag inte ville ge bort min silvermedalj, jag tänkte bara att det hade varit uppseendeväckande. Alla hade direkt tänkt på Tomas Antonelius!
Så kan det gå till på DM.
Den osannolika starten bestod i mångt och mycket av Propellerkoordinatorns briljanta, supereffektiva och hejdlöst publikfriande spel i den första omgången av herrsingeln. Jag stod och värmde upp lite smått inför min match, och jag trodde inte att han skulle hinna spela klart sin på förhand ovissa match innan min drog igång. Men pang, pang, pang - sedan var det överstökat.
Jag gratulerade honom, han önskade mig lycka till i min match och bad mig visa varför det i programmet "är en stjärna framför ditt namn som står i fet stil". Stjärnan framför namnet i fet stil betyder att tävlingsledningen tror att man ska långt i tävlingen. Det går också bra att säga att man är seedad. * Man är seedad. Ungefär så. Jag höll min seedning utan problem i de två inledande omgångarna. Samtidigt utkämpades en kamp mot klockan.
Mr 100 % vann sin kamp mot klockan och ramlade in lagom till dubbelspelet. Som jag skrev i införtexten i fredags var vi oseedade och lurade i vassen. Vi ställdes ganska snabbt mot det förstaseedade paret. Mr 100 % levde upp till sitt namn och jag hängde på honom. Verkligen allt gick vår väg och motståndarna hade inte skuggan av en chans. Sedan, i mitten av andra set, hände något och vi båda tog namnet Mr 0 % för resten av matchen. Ridå! Helt klart en match att analysera. Vägen till final låg ju vidöppen!
Tid till att bryta ihop fanns inte eftersom singelsemifinalen stod för dörren. Den matchen gick bättre än dubbeln. Finalen väntade. Där stod en annan person med en stjärna och sitt namn i fet stil för motståndet. Nu har vi kommit till det bittra slutet. Därför skriver jag inte så mycket om det.
Nu har sjävklart alla redan räknat ut hur finalen slutade. Efter förlustsiffrorna 19-21, 19-21 kan man kanske inte vara nöjd, men det är jag ändå. För fjärde DM:et i rad tog min finalmotståndaren hem allt och för fjärde året i rad förlorade jag mot just vinnaren, men aldrig tidigare har jag varit så nära. En snabbanalys säger att orutinen visade sig i båda seten vid ställningen 19-19. Minst sagt en smula bittert.
När jag fick min silvermedalj tänkte jag att det vore häftigt och uppseendeväckande att göra en Tomas Antonelius (som då hette Gustafsson) á la 1999 när han besviket kastade sin allsvenska silvermedalj rakt ut i publikhavet. Jag skrinlade dessa idéer tämligen omgående. Allt föll på att publikhavet inte var något publikhav. Prisutdelaren, de övriga pristagarna (som bara var två till antalet eftersom en redan hade åkt hem) och de två personerna i sekretariatet var de som tittade på när jag mottog min medalj. Hade sett dumt ut om till exempel prisutdelaren hade fått tillbaka medaljen han nyss delade ut. Det ska dock sägas att jag inte ville ge bort min silvermedalj, jag tänkte bara att det hade varit uppseendeväckande. Alla hade direkt tänkt på Tomas Antonelius!
Så kan det gå till på DM.
posted by Niklas at 10:31
1 Comments:
D(M)-dagen är värd ett bättre öde och en kommentar av förloraren mr 100%. Undertecknad och bloggarn hade alla chanser att bli förevigade som bästa dubbelparet i värmland 2006. Men icke sa nicke(bloggarn) efter den tunga matchbollen då mr badminton själv Ulf "the grums" Nedermann lade en nätrullare på igen undertecknad. Det leende han bjöd på var nästan lika stort som domaren Carlos Simons leende då han gav Teddy Lucic röda kortet i hans sista landskamp. Vad ska man göra, stod det skrivet i stjärnorna att vi skulle leka ut dom i första set, att vi skulle tappa 17-15 i andra till en snöplig 2 poängs förlust? ja endast då kan jag smälta och ge grums denna hårda vinst. Annars rekommenderar jag alla som sitter och kommer sitta i denna situation att lyda Bloggarns exempel, bryt ihop snabbt som sjutton sen är det bara att gå in i finalen och spela en lysande singelmatch. All respekt till Bloggarn och Propellerkoordinatorns insatser i Södermalmshallen i lördags, något positivt är ju dock att vi har chans att få våran hämnd på laget från väst redan om 2 veckor, och då ska inte OkQ8 få stå ivägen för den onödiga tidskrisen... SHoda Haves Alles/ Mr 100%
Skicka en kommentar
<< Home