Tommy Söderbergs höft

Jag går runt som Tommy Söderberg. Ni vet, sådär lite halvrullande, lufsande och visandes med all önskvärd tydlighet att man har problem med höften. Nu har inte jag problem med höften, utan snarare lite ont. Tur i oturen med min Tommy Söderberg-gångstil är att jag inte har en så stor lägenhet. Därför kan jag inte gå runt så mycket.

Något som kallas träningsdag är boven i höftdramat. I tisdags hade vi en liten badmintonavslutning innehållandes det mesta utom badmintonracketar och fjäderbollar. Exempelvis minigolf, brännboll, korvgrillning och glass. I dag - fyra dagar efter avslutningen - började uppladdningen inför säsongen 2007/2008 med en träningsdag. Många var positivt inställda till dagen och ville inget hellre än att gå ut och springa för att sedan panga lite på en fjäderboll.

Men.

I går haglade återbuden in. Och i dag stod vi där. Hur jag än räknade fick jag det till att vi var en, två, tre stycken. Trots det stora manfallet genomfördes träningsdagen. Vi kutade runt på Skutberget (en så kallad motionscentral i Karlstad) - och det var där jag tog över Tommy Söderbergs gamla höft. Jag vet inte hur han lurade på mig den. Efter målgången började jag omedelbart trava runt som den gamle förbundskaptenen. Dumma Tommy.

Det finns roligare saker att göra än att spela badminton på tre personer. Till exempel spela badminton på fyra personer. Eller två. Men vi ville gärna vara fyra - och därför lånade vi in en karlsting. Allt för att träningsdagen skulle fortlöpa utan jätteproblem. Tack vare nytillskottet kunde vi leka tennisproffs och genomföra en Davis Cup-match.

En Davis Cup-match består som bekant av fem delmatcher. Ställningen efter "fredagens" singlar (de två inledande spelas alltid på fredagen) var 1-1. Lördagens (skrivs inte inom citationstecken eftersom det var lördag i dag) dubbelbatalj togs hem av Norsken och Karlstadslånet Rallar-Anton. Eftersom ställningen var 2-1 behövdes "söndagens" singelmatcher spelas av. Allt slutade dock av någon anledning 2-2. Sedan blev det inte mer spel i Davis Cup-matchen. Jag har alltså precis presenterat världshistoriens första oavgjorda Davis Cup-match.

Eftersom matchen slutade 2-2 infinner sig en del frågor:

<> Varför orkade/ville inte Rallar-Anton och Huligan-Fred avgöra Davis Cup-matchen?
<> Vad säger Björn Hellberg om resultatet?
<> Är "Jag förlorade inte på grund av min dåliga kondition - jag förlorade eftersom jag blev trött" årets uttalande?
<> Vad hade Olof Lundh på sig för glasögon i dagens Tipslördag?
<> Är det ens möjligt att bry sig om Elitloppet?
<> Varför började jag nu i kväll ens titta på en film som var segare än ett 100-meterslopp med Tomten?

Många frågor - men inga svar. Jag får inte ens veta varför jag fick Tommy Söderbergs gamla höft.