Premiär!

Lugn, bara lugn. Superettan har inte dragit igång än. Fotbollsspelandet har inte riktigt kommit igång än. Även om det i dag spelades ett försök till supercupmatch i Borås. En match jag för övrigt inte ska ge mig i kast med att recensera eftersom jag såg exakt noll minuter av den. Förlåt om jag lät nedlåtande, Lagrell. Värt att nämna är dock att DIF i dag 1-0-besegrade Åtvidaberg på Cypern. Men vi alla vet att det är den 19 april det gäller.

Den premiär jag talar om är av mycket mindre art än allehanda fotbollspremiärer, men därmed inte sagt att den är oviktig. Förutom att dagens premiär var rekordtidig (allt jag tidigare har benämnt som rekordtidigt kan slänga sig i väggen) var den även väldigt barbent.

Jag som stundtals - rentav rätt ofta - är livrädd för att bli sjuk beslutade mig för att bege mig ut och springa. De senaste dagarnas fina väder fick mig att ta det chockartade beslutet. Tidigare år brukar jag premiärspringa i slutet av maj för att inte riskera att bli attackerad av kall luft. Snacka om rekordtidig premiär!

Påpälsad som en brunbjörn i sibirisk vinterkyla hoppade jag upp på hojen med för lite luft i däcken och drog iväg. Snabbt förstod att jag hade begått ett dundermisstag. På överkroppen var jag rejält välklädd, men av någon anledning valde jag att klä mig i shorts. Efter tre meters cyklande insåg jag mitt misstag. Jag blev trött. Så trött. Fruktansvärt trött. Men jag orkade inte vända, cykla tre meter och springa upp för trapporna för att ta på mig långbyxor. Därför fortsatte jag färden, shortsbeklädd.

Efter ett kort pit-stop, som höll Formel 1-klass, på en norsk bensinstation - däcken behövde påfyllning - var jag på plats. Jag pälsade av mig en smula, men behöll det mesta på. Jag gjorde helt rätt, för i skogen rådde det verkligen sibirisk vinterkyla. Under de två varvens löpande mötte jag två tjejer med barnvagnar tre gånger - fundera på hur det kan gå till - och stiftade bekantskap med Karlstads sista (?) snö. När jag såg det vita på marken kände jag mig väldigt atletisk och hurtig som var ute och sprang med snö runt banan.

Efter avklarad löprunda pälsade jag återigen på mig - och denna gång tog jag till ett hemligt vapen för att inte bli kall. Shortsen och de långärmade tröjorna fick sällskap av - mössan! Jag kände mig superfånig som bar shorts och mössa på samma gång, men vad gör man inte för att försöka hålla värmen? Väl hemma gjorde jag det enda rätta - tog på mig långbyxor.

Så kan det gå till när man är ute och springer den 31 mars. Och tusan, jag känner mig faktiskt frisk!

Superettan 2007: 13. Falkenbergs FF

Kontakten med mina inre jag är upprättad. Vad säger de om Falkenbergs FF?

Gunnar Rydholm säger: Bordtennis- och volleybollstaden Falkenberg ståtar även med ett lag i fotbollens superetta. Falkenbergs IP – 36,4 mil bort – är en av få arenor jag har besökt utan att ha sett en match. Mer om det någon annan gång.

Andreas Andersson säger: Robin Ganemyr (Örgryte) är ingen spelare som har gjort något större väsen av sig i allsvenskan – men han har ändå spelat där. Måns Sörensson ansluter från Landskrona. Falkenbergs tapp känns kolossala. Stefan Rodevåg (Örebro) har under flera säsonger varit FFF:s främste målskytt. David Elm (Kalmar FF) är heller ingen dålig målspottare. Astrit Ajdarevic, snart 17 år, skrev på för någon engelsk klubb som brukar spela i Champions League. Liverpool tror jag den heter.

Mark Selmer säger: Veteranen Peter Vougt är en av få namnkunniga spelare i dagens Falkenbergs FF. FFF-veteranen och lagkaptenen Patrik Lundgren styr försvaret från sin mittbacksposition. Robin Ganemyr lär tillföra en hel del på mitten.

Ulf Ottosson säger: Med Stefan Rodevåg och David Elm i andra klubbar ställs hoppet till två nya spelare – Pawel Mendel och Måns Sörensson. Den förstnämnde har hittat målet i flera träningsmatcher. Glöm heller inte bort Emir Kujovic, 18.

Börje Ågren säger: Att Pawel Mendel har sitt ursprung i Polen hörs. Alla som heter Billy bör få ett särskilt omnämnande. Billy Berntsson heter Falkenbergs Billy.


Nickes lilla säger: Det har gått fyra och ett halvt år sedan Kvalmatchen med stort K – den avgörande kvalmatchen till superettan på Falkenbergs IP där Falkenbergs FF, med den beryktade Henrik "Bomba-Berra" Bertilsson i laget, slog ut FC Trollhättan via två mål i matchens slutminuter. Trots att den nämna matchen ägde rum för fyra och ett halvt år sedan – och att FFF således gör sin femte raka säsong i landets näst högsta fotbollsserie – har jag svårt för att se FFF som ett etablerat superettalag. Vareviga år efter avancemanget har jag känt en oro kring Falkenbergs fortsatta superettaexistens – men varje år har de motbevisat mig genom att hänga kvar.

Hur känns det i år, då? Med spelartapp i form av Stefan Rodevåg och David Elm känns offensiven rejält vingklippt. Det går verkligen inte komma ifrån att firma Rodevåg-Elm förra säsongen stod för 27 av hallänningarnas 43 gjorda mål. Ungefär 62,79069 % av målen, alltså. För er som inte är så kolossalt fotbollsintresserade kan jag upplysa er om att tappa 62,79069 % av målgörarna från föregående säsong känns.

Målfabrikationen i träningsmatcherna har utifrån spelartappen varit hyfsat normal. Tur för tränaren Stig Kristensson är att han har sluppit huvudvärken som grannstadens tränare, Janne Andersson i Halmstad, hade när HBK förra året inte gjorde något mål på de sex första allsvenska omgångarna. FFF:s toppnotering ligger på 3-0 på Ängelholm, samtidigt som de hittills har gått mållösa från sex matcher – men de kom som tur var inte på rad. Ingen HBK-klass på träningsmatchandet, alltså.

Jag tippar Falkenberg på plats 13. Lägre än så placerar de sig inte – möjligtvis högre. Det var en kryssgardering som heter duga!

Dagens (tings)rättsuppföljning

Dagens (tings)rätt framstår mer och mer som Nickes lillas mest lyckade inlägg genom tiderna. Förutom att det bland gemene man ses som ett av de mest välskrivna alstren på flera decennier är det även ett inlägg som har genererat i fler inlägg. Se bara på Dagens (universitets)rätt, en fortsättning på Dagens (tings)rätt, som har höjts till skyarna av väldigt många. I dag är det dags att skriva ännu ett kapitel.

När jag tidigare i dag patrullerade Karlstads gator kolliderade mitt synfält med en välbekant person. Genast kom jag på vem det var jag tittade på. Det var den tilltalade från rättegången jag besökte förra veckan. I ungefär en millisekund funderade jag på om jag skulle hälsa på honom, men snabbt kom jag på att det var en dålig idé. Oddsen på att han skulle känna igen mig och säga "Nämen tjena, du var ju en av åhörarna på min rättegång förra veckan!" kändes väldigt höga. Därför valde jag att agera kallt och inte ställa till med någon hälsningsscen. I stället petade jag på Norsken, som besökte Karlstad på sin väg mot sitt andra hemland (Norge, om det inte framgick), och sa: "Han där till höger, hans rättegång följde jag förra veckan". Inte så värst uppseendeväckande, va?

Något som dock är mycket mer värt att berätta om är att jag i dag såg ytterligare en av TV4 Värmlands medarbetare på stan. Under tidigare stadspromenader har jag träffat på Rania Shemoun Olsson och Maria Haglund - efter dagens promenix kunde jag lägga till Erik Sörensen. Jon Nilsson har jag också sprungit på, men han kan inte riktigt läggas till samlingen eftersom han jobbar för SVT. Det är TV4-anställda jag samlar på. Hur många av de namn jag har räknat upp känner du till? Gissar på en siffra mellan 0 och noll.

En kul sak som inträffade på stan, förutom att jag såg en fälld brottsling och en okänd lokal-tv-kändis, var det som skedde i en affär. Norsken hade en fråga till expediten, men denne var upptagen med att hjälpa ett äldre par i kassan. Jag lyssnade inte så noga på vad det äldre paret och expediten talade om, utan väntade bara på att de skulle bli klara. Till slut betalade det äldre paret för sina inhandlade artiklar, varpå de tackade för hjälpen och sa adjö - på norska! Jag och Norsken bara tittade på varandra och storlog. Det var riktigt kul. På något sätt lite exotiskt.

Superettan 2007: 8. Örgryte IS

Kontakten med mina inre jag är upprättad. Vad säger de om Örgryte IS?

Gunnar Rydholm säger: När jag skriver detta hamnar jag på brottningssektionens sida när jag surfar in på ois.se. Fotbollen känns visst inte så het inom Örgryte IS. Att de efter rivningen av Gamla Ullevi väljer att spela på lilla Valhalla IP med plats för 3500 personer skvallrar om att 2007 känns som ett litet mellanår. Förresten, det är 26,4 mil till nämnda knattearena.

Andreas Andersson säger: Här blir det total fokus på vilka som har lämnat Örgryte. På grund av utrymmesskäl tar jag bara med de etablerade namnen: Ailton Almeida (FC Köpenhamn), Ola Toivonen (Malmö FF), Johan Anegrund (slutar), Valter Tomaz Jr (Molde), Anders Prytz (Fredrikstad) och Tuomas Uusimäki (GAK Graz). Puh! Nyförvärv? Nja, jag tycker vi går vidare till nästa punkt.

Mark Selmer säger: Veteranerna Dick Last och Magnus Källander lär hålla i minst ett år till. Eller rättare sagt: De måste hålla ett år till! Jukka Sauso tycker jag ofta är bra. Boyd Mwila känns lite mer ojämn, men visst ska han kunna hålla ett och annat superettaförsvar i arbete.

Ulf Ottosson säger: Jag ser bara en målskytt av hyfsad rang – Boyd Mwila.

Börje Ågren säger: Alexandros Pappas är ett namn som öppnar för ordvitsar av "Varför får inte jag..."-typen, men det får tas någon annan gång. Hur många gånger under säsongen får finländaren Henri Scheweleff sitt namn korrekt uttalat?


Nickes lilla säger: Hela förra allsvenska säsongen gick jag runt och väntade. När kommer Örgryte igång? Säsongsinledningen med färgstarke Zoran Lukic vid rodret var minst sagt genomusel: tre poäng på nio matcher lyckades ÖIS bara skrapa ihop innan ledningen i mitten av maj fick nog och plockade bort Lukic. Men inte heller under Sören Börjessons ledning lyckades Örgryte lyfta. Söndagen den 5 november, efter 2-3 borta mot Kalmar FF i allsvenskans 26:e omgång, fick jag svaret på frågan jag ställde mig själv under hela säsongen: ÖIS kom aldrig igång. Aldrig, aldrig, aldrig.

Spelarflykt modell större drabbade ÖIS efter den, enligt mig, överraskande degraderingen. Titta bara ovan vad Andreas Andersson inom mig säger! De spelare som ska ersätta Ola Toivonen, Ailton och grabbarna, då? Nja. Om jag säger att de inte riktigt kommer upp i varken Olas eller Ailtons kaliber är jag väldigt snäll.

Örgryte känns som ett lag i spillror. Laget som bara för ett år sedan ståtade med ett komplett allsvenskt lag – som i praktiken inte var komplett – får nu börja om i superettan. Janne Carlsson, ny tränare i klubben, får sopa ihop de skärvor som finns kvar, klippa och klistra, fixa och dona och försöka ställa ett slagkraftigt lag på benen. Det lockar att se Örgryte som årets Assyriska som åker fritt fall genom elitdivisionerna, men riktigt så illa ska det inte behöva gå för ÖIS del. Hur som helst får Göteborgslaget bekänna färg på studs i superettan. Omgång 1, torsdagen den 19 april klockan 19.00 på Valhalla IP: Örgryte IS-Degerfors IF.

Dagens betyg

Sverige
Nl
Kommentar: Förlora mot Nordirland som hämtar halva sin startelva från Burnley? Nej, nej, nej!

David Healy
Nl Nl Nl Nl Nl
Kommentar: Nej.

Zlatan Ibrahimovic
Nl
Kommentar: Utifrån de förväntningar som jag - plus många, många andra med mig - hade på herr Ibrahimovic kan det bara bli ett betyg - underkänt.

Räksmörgåsarna innan matchen
Nl Nl Nl Nl
Kommentar: I alla fall något i anslutning till matchen höll god internationell klass. Knepet är (för) mycket majonnäs.

Olof Mellbergs näsben
Nl
Kommentar: Otur att någonting hände med dig, men kunde du inte ha gått sönder i en för mig mindre betydande Premier League-match? Vid 1-2-underläge vill man inte direkt ha in Daniel Majstorovic...

Vädret
Nl Nl Nl Nl Nl
Kommentar: Vilken månad befinner vi oss egentligen i? Maj?

Mitt Europatips
Nl Nl Nl
Kommentar: Jag räknade ju med skrällar. Jag garderade Italiens hemmamatch mot Skottland med kryss, likaså valde jag att ta med krysset på Slovenien-Holland. Nordirland-Sverige 1 och Liechtenstein-Lettland 1 är inte resultat jag hade räknat med. Ändå bättre tippat än vanligt.

Pistvakt
Nl Nl Nl Nl
Kommentar: Vilken guldserie! Ja, det är nog så att jag har drabbats av Pistvakt-feber. "Jan-E, du går ner'ma Beng-Ha och tar emot fjollturistan. Olle, du går bort'ma Klimtatjakka och jag stann' häjn och gläjm på ovädran." Sven-E i högform!

Superettan 2007: 14. Enköpings SK

Kontakten med mina inre jag är upprättad. Vad säger de om Enköpings SK?

Gunnar Rydholm säger: Laget som inte vill spela i samma serie två år i rad är tillbaka i superettan. ESK spelade i superettan 2002, allsvenskan 2003, superettan 2004, division 2 2005, division 1 2006 och nu, 2007, superettan. Enavallen hittas 23,8 mil från min bostad.

Andreas Andersson säger: Enköping hoppas att superettaspelare ska rädda kvar laget i superettan. DIF-bekantingen Jonas Forsberg (AIK, men ifjol utlånad till Umeå FC), Daniel Olsson (Väsby United), Peter Holm (Väsby United) och Mario Dodic (Umeå FC) spelade alla superettafotboll förra året. Esten Vitali Gussev (Maag Tartu) har tidigare spelat fotboll i Trelleborg. Fredrik Ulmstedt lämnar Enköping efter 15 säsonger. Anfallarna Thomas Andersson och Tomasz Stolpa (Gefle) lämnar också ESK.

Mark Selmer säger: Defensivt sett ställer Enköping stort hopp till nyförvärvet Mario Dodic. Martin Andersson gjorde ifjol tio mål – varav fem på straffspark – från sin mittfältsposition.

Ulf Ottosson säger: Vitali Gussev gjorde förra året 18 mål i estniska förstaligan för Maag Tartu. Efter Thomas "Pavo" Anderssons och Tomasz Stolpas avsked känns Gussev som den hetaste anfallaren.

Börje Ågren säger: Daniel Fiorini kan tack vare sitt namn ta plats i vilket Serie A-lag som helst.


Nickes lilla säger: När man hör Enköping är det alltid lätt att tänka på katastrofparet från senaste På spåret-säsongen, Susanne Ljung och Claes Moser. Paret svarade på enpoängsnivån Linköping när Ingvar Oldsberg sa något i stil med "Vi är inte på väg till en stad, vi är på väg till en köping". Men eftersom det här ska handla om fotboll – inte om bristfälliga geografiska kunskaper hos vuxna människor – nämner jag inget mer om Susannes och Claes lilla missöde.

Det känns som om det var i går, men det var faktiskt hela fyra år sedan, 2003, Enköpings SK gjorde upp med de stora drakarna i allsvenskan. Naturligtvis gick det som väntat – ESK åkte ur med dunder och brak. Det efterföljande årets besök i superettan blev en stor flopp som slutade med att ESK även rasade ur superettan. Säsongen 2005 var ESK mycket hastigt, men förbaskat olustigt, nere i fotbollens avgrund – division 2.

Fjolåret blev ett stort framgångsår för Enköping som lyckades vinna division 1 norra, bland annat före den bittra konkurrenten Västerås SK. Nyförvärven som har hittat till Enköping inför återkomsten till eliten ger inte de övriga superettalagen någon rejäl skrämselhicka, men Mario Dodic var en av få som kom undan med godkänt i förra årets Umeå FC och Väsby United-förvärvet Daniel Olsson ryckte flera klubbar i för något år sedan. Otur för Enköping är att den gamle DIF-bekantingen och nyförvärvet från AIK, Jonas Forsberg, redan under försäsongen har skadat sig så illa att han blir borta en längre tid.

Det är dock inte i de bakre leden jag ser Enköpings svaghet – det är framåt. Förre Trelleborgsspelaren Vitali Gussev känns lite som en chansning, men någon spelare måste fylla luckan efter det flyktande paret Thomas Andersson/Tomasz Stolpa. Frågan är om Gussev är rätt man för uppgiften. Det här blir hårt, ESK. Tur att Enköping har trollgubben Jesper Blomqvist som assisterande tränare.

Det var en sak till. Uppgifter som Nickes lilla har tagit del av gör gällande att ESK under en längre tid förde diskussioner om var årets hemmamatcher skulle spelas. Ledningen valde mellan två arenor. Diskussionerna gick fram och åter och till slut kom man fram till vilket alternativ som var bäst. Av de två förslagen valde man som väntat Enavallen.

Någon som hajade den? Alltså en av de två… Ena vallen… Äsch, det var inget. Enköping slutar som lag 14.

Dagens (universitets)rätt

Läs först: Dagens (tings)rätt.

Förra veckan: Sveriges modernaste tingsrätt. I dag: trång universitetssal inredd som en rättssal. Förutom inredningen och moderniteten var det mer som skiljde - mycket mer. Visst, förra veckan i tingsrätten var det en gemytlig stämning, men det hände aldrig att alla inblandade - domare, nämndemän, åklagare och alla andra - brast ut i skratt under förhandlingarna. Det hände i dag.

För det blev ju lite tokigt när ett gäng samhällskunskapsstudenter skulle spela upp en rättegång. Rollerna i rättegången lottades ut - och jag fick vara vittne. En 19-årig gymstammis gåendes på anabola steroider försökte jag efter bästa förmåga efterlikna, något som var lättare sagt än gjort.

Eftersom en av de tilltalade enligt instruktionerna var lagkapten i Umeå IK försökte vittnet - alltså jag - och den målsägande lura (?) i rätten att UIK-kaptenen hade sparkat den målsägande i ansiktet - med fotbollsskor. På ett torg. Vid en bankomat. Jo, tjenare.

Umeå IK-kaptenen och hennes kompis frikändes på grund av vittnesuppgifter som var överfulla med tvivel, väldigt knapphändiga och oerhört dåliga. Högst inkompetent domare, säger jag! På något vis tycker jag dock att det är tur att en riktig rättegång inte på något sätt liknar det som i förmiddags utspelade sig i en trång sal på Karlstads universitet.

Superettan 2007: 2. Östers IF

Kontakten med mina inre jag är upprättad. Vad säger de om Östers IF?

Gunnar Rydholm säger: Laget från Växjö spelar på Värendsvallen som ligger 37,7 mil bort. Öster använde sig förra säsongen av fyra olika målvakter – Robin Malmqvist, Björn Stringheim, Robert Veselovsky och Delvin Countess.

Andreas Andersson säger: De måttligt kända namnen Sebastian Göransson (IFK Värnamo) och Niclas Olausson (Brage) har anslutit till Växjöklubben. Bland namnkunniga spelare som har lämnat Öster märks den angolanske VM-försvararen Yamba Asha (Atlético Petróleos) som återvänder till hemlandet. Tre spelare som under förra säsongen var utlånade från Öster lämnar klubben – Björn Stringheim (Boden), Peter Sedunov (Boden) och John Pelu (Kongsvinger). Veteranen Peter Wibrån har blivit assisterande tränare.

Mark Selmer säger: Den tjeckiske mittfältaren Pavel Zavadil ryckte flera klubbar i efter degraderingen från allsvenskan – men han blev kvar i Växjö. U21-landslagsmålvakten Robin Malmqvist – lär vara en av seriens främsta målvakter – och rutinerade Fredrik Bild i försvaret är andra spelare som tillför Öster mycket.

Ulf Ottosson säger: Teafore Bennett segrade i förra säsongens interna skytteliga på fyra mål. Lär bli fler i år.

Börje Ågren säger: Paulo Figueuieu… Som ni ser är det stor varning för tunghäfta på Paulo Figueiredo.

Nickes lilla säger: För bra för superettan, men för dåligt för allsvenskan – är det så man ska se på Östers IF? Lars-Åke Lagrells Växjöpojkar har under 2000-talet hunnit med två allsvenska sejourer, men båda blev ettåriga. När laget inte har varit på korta besök i allsvenskan har de i stället prenumererat på topplaceringar i superettan.

Jag tror att Öster tar en topplacering även i årets superetta. Spelartappen har inte varit så monumentala som man som nydegraderad klubb kan och brukar råka ut för, men samtidigt har etablerade spelare på inkontot lyst med sin frånvaro. Öster litar på att den ett år gamla – och tydligen för dåliga – allsvenska truppen ska klara av superettaspel och nå allsvenskan igen? Verkar så.

Att det finns kvalité i truppen, därom råder det inga större tvivel. Robin Malmqvist, Pavel Zavadil och Teafore Bennett är alla spelare som mycket skulle kunna röstas in i ett allstar-lag när säsongen summeras. Öster ska dock inte tro att man når allsvenskan nästa år genom att ståta med en allsvensk trupp – jobbet ska även göras. Fråga bara Örebro anno 2005. Lars-Åke Lagrell kan dock sova lugnt. Det ska inte behövas fixas och trixas innanför förbundets väggar för att även få upp lag 4 från superettan i allsvenskan. Enligt mig kniper Växjölaget andraplatsen och tar återigen steget upp till allsvenskan. Med bred marginal, Lars-Åke. Med bred marginal.

Snöplig epilog

En vunnen boll från tredjeplatsen. En ynka boll från tredjeplastsen! I stället slutade vi - näst sist.

I dag var det dags för de avslutande matcherna i seriespelet. Vi hade inte så överdrivet mycket att spela för eftersom vi varken kunde gå upp eller åka ur division 3. Ingen hade dock problem med att tända till eftersom vi skulle möta våra länsrivaler - Grums.

För vilken gång i ordningen vet jag inte, men återigen fick vi spela serien i en avskyvärd källarhall. Minns bara hallen i Borås med den superbranta trappan/stegen och hallen i Trollhättan med rör ovanför banorna. I dag fick vi spela i ett kyffe i Mariestad där det var så lågt i tak att man gick runt och oroade sig för att dunka huvudet i taket. Kanske inte riktigt så lågt, men ändå: lågt. Eftersom förhållandena var lika för alla spelare tjänade det inte riktigt något till att störa sig överdrivet mycket.

Den första matchen mot Mariestad finns det inte något att säga om. Pang, pang, pang, 7-1 till Mariestad och så säkrade de seriesegern och avancemanget upp till division 2. Grattis så väldigt mycket.

Men nu var det dags. Grums. Vi behövde vinna mot Grums för att gå förbi dem i tabellen, samtidigt som vi då skulle hålla Uddevalla bakom oss. Förra mötet mot Grums, på vår hemmaplan, var ruskigt jämnt. Grums kunde till slut avgå med en jämn 5-3-seger. I dag siktade vi på omvända siffror - minst. Jag och Mr 100 % visade vägen i vår dubbel. Stundtals befann vi oss i den beryktade "zonen": det spelade ingen roll vad våra motståndare plockade fram för slag - vi tog allt. Smashläge för motståndarna fyra meter ovanför golvet och en meter från nätet? Inga problem, den bollen plockade vi.

Jag och Norsken fortsatte på det inslagna segerspåret genom att vinna våra respektive singlar, och inför de två avslutande delmatcherna hade vi en 4-2-ledning. Grums höll hoppet om poäng vid liv via seger och reducering till 4-3.

Den sista matchen var oerhört jämn. Den var så jämn att alla andra jämna matcher som spelades under dagen framstod som ojämna. Till slut var det dock vi som hade en hel hög med matchbollar fram till seger med 5-3 i hela matchen. Men: allt rasade. Om det hade funnits någon resultattavla i hallen hade det efter den sista matchen stått 4-4 på den - inte 5-3. Om bara någon av matchbollarna hade vunnits. Det hade varit så fantastiskt.

Precis efter det ytterst snöpliga poängtappet kändes det ruskigt tungt, men sedan kom vi fram till att vi alla hade spelat bra. Och vi tappade inte uppflyttningen till division 2 på grund av förlusten i sista matchen, inte heller åkte vi ur serien på grund av förlusten. Därför: ingen katastrof. Däremot lyckades Grums behålla platsen före oss i tabellen samtidigt som Uddevalla smet förbi oss på sluttampen. I en liten sexlagsserie skiljer det inte mycket mellan topp- och bottenplaceringarna. Vår slutliga femteplacering innebär alltså vi slutar näst sist, men det var väldigt nära att vi knep tredjeplatsen (att säga att man tillhör topptrion låter alltid bra). Verkligen små marginaler.

Nästa säsong ska vi då rakt inte sluta näst sist - det kan jag lova!

Superettan 2007: 5. Ljungskile SK

Kontakten med mina inre jag är upprättad. Vad säger de om Ljungskile SK?

Gunnar Rydholm säger: Spelade allsvenskt för exakt tio år sedan, och precis som DIF trillade de ur det året. Från och med förra säsongen heter arenan H.A. Bygg Arena i stället för småcharmiga Skarsjövallen. Hur man hittar till Ljungskile vet jag inte riktigt – det enda jag vet är att jag måste köra 20,1 mil.

Andreas Andersson säger: En pålitlig målskytt i Mathias Gravem (GAIS) har hämtats in samtidigt som förra säsongens succélån Martin Smedberg-Dalence nu ägs av Ljungskile i stället för som förra året av IFK Göteborg. Inga större spelarförluster finns att rapportera om. Målvaktslånet Rickard Johansson, som förra säsongen spenderade en tid i DIF, är tillbaka i Örgryte.

Mark Selmer säger: Det är de offensiva krafterna som syns i Ljungskile. Jörgen Wålemark är i mångt och mycket Ljungskile SK, men allt behöver inte kretsa kring den målfarlige anfallaren. Det finns ju två andra: Mathias Gravem och Martin Smedberg-Dalence. Målvakten Nicklas Svensson ska också nämnas.

Ulf Ottosson säger: För de som gillar LSK spelar det nog ingen roll vem ur ovan nämnda trio Wålemark, Gravem eller Smedberg-Dalence som gör flest mål, men jag ska hur som helst våga mig på en gissning. Det får bli Martin Smedberg-Dalence.

Börje Ågren säger: Martin Smedberg har blivit Martin Smedberg-Dalence. Fräsig namnpåfyllnad. Annars gillar vi smeknamnet på Cedomir Zarkovic – "Gedda".


Nickes lilla säger: Ljungskile SK anno 2007 känns ungefär som 2006 års upplaga – men lite bättre. Ljungskile har fått behålla alla viktiga spelare samtidigt som det har pumpats in nytt blod, bland annat i form av måltjuven Mathias Gravem. Efter sitt rigorösa misslyckande i GIF Sundsvall kom David Wilson i höstas tillbaka till Bohuslän och tog över Lars-Olof Mattssons tränarplats. Om jag inte kommer ihåg helt fel var det vid Wilsons övertagande ingen akut fara för den fortsatta superettaexistensen, men naturligtvis ville LSK-ledningen ha tillbaka tränaren som tog laget till superettan. Dessutom gick det under sensommaren en smula knackigt för laget. Mattsson fick gå, Wilson tog över – och Ljungskile avslutade serien bra.

Man ska inte låta sig luras av Ljungskiles fina resultat i träningsmatcherna. Segersiffror som 4-0 och 5-0 är förvisso alltid bra, men ha i åtanke att de nämnda storsegrarna kom mot Skärhamn respektive FC Trollhättan, båda division 1-lag. Faktum är att alla träningsvinster har kommit mot division 1-lag. Ljungskile verkar vinna sig i form inför seriepremiären mot Sirius.

Jag nämnde inledningsvis att jag upplever Ljungskile som lite bättre i år än förra året. Förra året slutade de sexa. 2007 blir de femma. Lite bättre, som sagt.

Vanligt bussprat

Liten lista: Saker man kan säga när en person frågar "Får jag sitta här?", syftandes på den lediga platsen bredvid dig på bussen.

<> "Det får du själv avgöra."
<> "Det borde du först fråga dig själv."
<> "Om du tror att det är till din fördel att sitta bredvid mig får du gärna göra det."
<> "Ursäkta, kan du vänta fem minuter?"
<> "Det var du och jag och Glenn Hysén, vi var lyckliga och solen sken!"
<> "Jag bestämmer inte över platsen."
<> "Platsen bredvid mig verkar ledig - men jag kan lova dig att skenet bedrar!"
<> "Du var inte lite lik Richard Wagner!"
<> "Leeds-Norwich? Lutar åt en helgardering, va?"
<> "Ponera att du sätter dig - vad händer sen?"
<> "Först vill jag höra Rednexlåten Old pop in an oak baklänges."
<> "Fanns det ingen ledig plats längre fram?"
<> "Varför får jag inte ens säga by när Åsne Seierstad?"
<> "Den här bussen är inte stor nog för oss båda."
<> "Kan jag få se på biljetten?"

Superettan 2007: 11. Mjällby AIF

Kontakten med mina inre jag är upprättad. Vad säger de om Mjällby AIF?

Gunnar Rydholm säger: Anrik förening från Sölvesborgs kommun som Degerforsbekantingen Sören Cratz tränade mellan 2003 och halva 2005. När Cratz sparkades vann laget sex av de sju avslutande matcherna och räddade mirakulöst nog nytt superettakontrakt. 51,1 mils körning för att se mirakellaget på Strandvallen.

Andreas Andersson säger: Marcelo Sarvas (Kristianstad) var under en tid ryktenas man – och till slut valde han Mjällby. Målskytten Fredrik Olsson (Helsingborg) lämnar Listerlandet för spel i allsvenskan. Veteranen Peter Hiir-Salakka lämnar Mjällby efter sju säsonger.

Mark Selmer säger: Simon Sjöfors är en allroundspelare som gör mycket nytta i Mjällby. Detsamma gör den ständigt arbetande mittfältaren Johan Svensson och anfallaren Marcus Ekenberg (känd för att ha spelat i Champions League, allsvenskan, superettan och division 4 under en och samma säsong, år 2000).

Ulf Ottosson säger: Store och starke Marcus Ekenberg är Mjällbys vassaste målskytt.

Börje Ågren säger: Marcelo Sarvas osar sydamerikanskt lång väg. Det gör inte Sasa Zimonjic.


Nickes lilla säger: Ska inleda med att ställa en mycket berättigad fråga: Förstår Mjällby att superettan börjar i april, eller ska de i år på sedvanligt manér ligga i bottenregionen av tabellen halva säsongen innan det är dags för full gas? 2005 var läget akut, men en imponerade vinstrad på hösten räddade klubben undan division 1-spel. Förra året, 2006, var läget inte lika prekärt, men likväl låg Blekingelaget i botten av tabellen innan trepoängarna på allvar började håvas in på sluttampen av säsongen. Mjällby slutade till slut på sjunde plats, vilket får ses som en mycket bra placering.

Utifrån resultaten i träningsmatcherna blir man inte riktigt klok på Mjällby. Laget blandar och ger friskt; det ryms både 1-5-torsk mot Kalmar FF och 3-1-viktoria mot Örebro. Mot på pappret sämre motstånd har det blivit både vinster och förluster. Vilken tur att man inte ska ta träningsmatcher på för stort allvar…

Så – hur slutar detta? Mjällby känns helt klart svagare än förra året, men det finns som tur är för Mjällby lag som är sämre. Laget består av några för superettan tungt meriterade spelare som lär se till att de viktiga poängen tas. Såvida laget förstår att säsongen sparkar igång på Norrporten Arena, borta mot GIF Sundsvall, den 16 april och inte hemma mot Ljungskile i omgång 23 i början av september ska det inte finnas någon överhängande risk för att Mjällby ska behöva lägga beslag på någon av de två bottenplaceringarna.

Gunnar, "Adde", Selmer, "Otto" och Börje

Tiden är inne. Det är dags. Arbetet för att hålla allt hemligt har varit rigoröst, men nu är det dags att avslöja allt - bit för bit, del för del, lag för lag, placering för placering. Jag ska berätta för er hur superettan 2007 slutar. Som en liten bonus kan jag redan nu avslöja att jag inte tippar Assyriska som slutsegrare.

För att alla - icke fotbollsälskande personer som fotbollsälskande personer - ska kunna njuta fullt ut av min lilla guide kräver det att jag berättar en del om superettaspecialens utformning. Jag har i år valt att fråga mina inre DIF-relaterade jag hur fotbollen kommer spelas i Sveriges näst högsta serie. Men vilka av mina inre DIF-jag har jag frågat? Jo, följande:

Gunnar Rydholm
Blev för någon vecka sedan snudd på rikskändis när han var med i Filip och Fredriks program 100 höjdare. Där briljerade DIF-Gunnar med sina kunskaper om domare och hur långt det är till Enavallen i Enköping och en massa andra arenor i Sverige. Det var nära att jag missade Gunnars tv-framträdande, men tack vare Norskens panik-sms - "Kanal fem nu! Degerfors" - missade jag inte så mycket av inslaget (som för övrigt kan ses här). När jag frågar Gunnar Rydholm inom mig kan jag få svar på lite av varje om den berörda föreningen.

Andreas Andersson
Efter en mycket lyckad säsong i DIF 1995 blev det IFK Göteborg för "Adde". Efter "Blåvitt" väntade klubbarna Milan och Newcastle innan AIK köpte hem Andreas till Sverige. Tack vare Andreas Anderssons 2-1-nick mot Turkiet hösten 2001 blev Sverige klart för VM 2002. Nu är Andreas klubbchef i DIF och har bland annat ansvar för det sportsliga inom föreningen. När jag frågar Andreas Andersson inom mig får jag reda på hur aktiv den berörda föreningen har varit under silly season. Kort sagt: namnkunniga spelare in och namnkunniga spelare ut ur föreningen.

Mark Selmer
Presenterades i höstas som ny tränare i Degerfors efter Tony Gustavsson. Mark Selmer inom mig berättar vilka som är klubbens viktiga spelare och om det eventuellt är någon spelare man speciellt ska hålla koll på.

Ulf Ottosson
"Mål-Otto" kräver ingen doktorsavhandling till presentation. DIF:s främste målgörare genom tiderna med 205 gjorda mål. Ulf Ottosson inom mig berättar vem som blir lagets skyttekung.

Börje Ågren
DIF:s allt-i-allo Börje Ågren gick dessvärre bort förra året, men han kommer aldrig glömmas bort. Jag minns honom bäst som speaker på Stora Valla, och det är i egenskap av det han är med här. Börje Ågren hade inte sällan problem med att uttala vissa namn, och här ska han presentera vilka namn som eventuellt kräver lite övning för att uttalas korrekt. Dunderfräcka namn som kanske inte alls är svåra att uttala kan också dyka upp.

Som vanligt kan man lätt se vilka lag som har presenterats genom att kolla in min hemmagjorda tabell här till höger.

Nu är allt klart - dags att köra igång.

Dagens (tings)rätt

Dagarna som spenderas inom universitetets väggar präglas nu för tiden av ordning och reda. Vår lärare har kopplat oss som om vi vore ett gäng mördarhundar. Om man under en lektion vill gå på toaletten måste man först kuta ner till kurssekreteraren och hämta en lapp om att ansöka om ledighet. Så går det inte riktigt till - men nästan!

Därför kändes det i dag en smula befriande att få gå på ett studiebesök - utan vår lärare. Ja, det är sant - han släppte iväg oss! På väg till studiebesöket - tingsrätten här i Karlstad - började chocken släppa och jag kunde i lugn och ro finna mitt tingsrättsjag.

Enligt vår lärare ståtar Karlstad med Sveriges modernaste tingsrätt. Det kändes inte så kopiöst modernt när jag och några till forcerade de många trappstegen i Rådhuset på väg upp till tingsrätten. Men skenet bedrog. När jag nådde tingsrättsdelen fick moderniteten in ett effektivt knock out-slag på mig. På stapplande ben lyckades jag och mina vänner hitta rätt sal.

Det var inte så fruktansvärt upphetsande att sitta och iaktta en rättegång - men inte heller tråkigt. Lite mittemellan sådär. Om man är arbetslös och har problem med att fylla sina dagar med sysslor kan man med fördel slå ihjäl några timmar genom att besöka rättegångar.

Efter två timmar med bland annat ett vittne som hördes per brusig mobiltelefon (kunde inte Sveriges modernaste tingsrätt på något sätt ha kopplat bort bruset?) och en humoristiskt lagd advokat som avfyrade den ena dräpande kommentaren efter den andra avkunnades en väntad dom - sedan var det tack och bock.

Så vad lärde man sig? Jo, att tingsrätten i Karlstad inte riktigt levde upp till sitt rykte som Sveriges modernaste. Rättens ordförande fick flera gånger ursäkta sig för att teknikaliteterna inte uppträdde regelrätt. Något jag blev lite konfunderad över var att advokaten och den tilltalade i pauserna hade det så trevligt med åklagaren. Stämningen var minst sagt på topp, och om jag inte visste bättre hade jag trott att jag befann mig på kafferep. Det kändes under bensträckarna svårt att tänka sig åklagaren som en person som ville få den tilltalade bakom lås och bom. Den tilltalade ville allt annat än klå upp åklagaren, och bortsett från att han dömdes till skyddstillsyn upplevde han nog förmiddagen i rätten som trevlig. Och mitt i allt satt advokaten och hade det trevligt.

Trevligt - det får bli dagens slutord.

Uppsnack!

Mindre än en månad till DIF:s premiärmatch mot Örgryte i superettan. Om alla lag hade varit förberedda hade man snudd på kunnat sparka igång serien under veckan som gått.

Allt gick ju så snabbt nu i veckan: snön försvann, mössan försvann, vinterjackan försvann, minusgraderna försvann, julsångerna försvann, jultomten gick och la sig, gröten tog slut, vinterdäcken spelade ut sin roll, Brovallens och Tingvallas gräsmattor skymtades (de enda fotbollsarenor jag ser regelbundet under vinterhalvåret), fotbollsträningar flyttades till gräsbeprydda planer och jag började fila på min superettaspecial.

Det sista är viktigt - jag började fila på min superettaspecial. När alla de ovan nämnda händelserna infann sig bildades en hel hög panikartade känslor inuti mig. Jag kom i början av veckan på att jag inte har någon koll alls på superettan. Jag kände att skapandet av en superettaspecial lik den förra året kändes som ett alltför högt berg att bestiga. Jag vet inte riktigt hur jag tänker, men i år känns det som om jag siktar ännu högre. Allt är bättre, snyggare, större, mer kopiöst, kolossalt, monumentalt och storslaget.

Men: det räcker med att skrapa lite på ytan för att se att jag bara leker fotbollsexpert. Nyckelspelare i Jönköpings Södra? Ingen aning. Vem som blir skyttekung i Bunkeflo? Kapten Haddock? Alla frågor kommer dock i någon form få sina svar. Jag har nu gått in i den avslutande fasen av mitt arbete med superettaspecialen. Inom några dagar räknar jag med att påbörja nedräkningen.

Ta det lugnt, alla fotbollsälskare - Nickes lilla kommer berätta vilka som ses som Jönköpings Södras nyckelspelare och vem som i år blir Bunkeflos stormålskytt.

Nickes lillas superettaspecial - nu är det nära!

Äkta Picasso

Och där avgjordes det vem som får vakta Englands mål i de kommande EM-kvalmatcherna mot Israel och Andorra. Ibland är det busenkelt att vara förbundskapten för engelska fotbollslandslaget.

"Chip chip!"?

Ramlade för några minuter sedan in på svenska Wikipedias sida om hälsningar. Fråga mig inte hur det gick till - jag bara kom dit. Hur som helst artade det sig på vis att jag upplevde läsningen om olika hälsningar som uppiggande och väldans rolig. Wikipedia ger nämligen förslag på tjugo hälsningar som faller in under "informellt språkbruk eller slang".

Hejsan!
Tjena!
Tjenare!
Tjenamors!
Hejsvejs!
Tja!
Tjabba!
Tjenixen!
Tjingeling
Halloj!
Läget?
Wzup?
Mors!
Morsning!
Morrn!
Morsning korsning!
Tjo!
Chip chip!
Tjoflöjt!
Hallo!

Efter att ha läst de tjugo hälsningsorden tänkte jag: "Vilka använder jag?" En snabb genomgång säger att jag regelbundet använder elva av de tjugo. Jag tycker att elva av tjugo låter som tämligen många. Dock kan man fundera över vad jag menar med att använda en hälsning regelbundet. För jag säger inte "Tjenixen!" varje dag. Inte ens varje vecka. Kanske någon gång i kvartalet. Knappt. Men: Jag säger det! Ibland. Lite lagom regelbundet sådär.

Men "Chip chip!"? Vilken människa säger så? Hajk-Bengt Alsterlind kan mycket väl säga "Tjipp!" - men "Chip chip!"? Nää!

Serie- och sudokuattack

Läser i Alex Schulmans dagbok om hans samtal med en kvinna som önskade dela ut tidningen Stockholm City till honom (förmodar att det skedde någon gång under dagen). Jag blev också utsatt för en tidningsutdelare i dag.

Det stod några jeppar utanför huvudentrén till universitetet med någon tidning jag aldrig riktigt uppfattade namnet på. Jag kände mig inte intresserad av att bli tilldelad en tidning. Om tidningsutdelarna inte hade stått utanför entrén hade folk i närheten avfärdat mig som en person med något idiotiskt drag eftersom jag väldigt tydligt bytte gångriktning. Men eftersom tidningsfolk ockuperade entrén var min svängom för att undvika dessa helt befogad.

Tusan.

Tidningsutdelaren fiskade upp mig, trots att jag gick med raska steg, tom blick och till en början med långt avstånd till killen som badade i tidningar. Han sa inte ens något till mig - han räckte bara fram en tidning.

- Nej, tack, det är bra, sa jag artigt.
- Säker? frågade han.
- Ja, jag är säker, men tack ändå, fortsatte jag superartigt.
- Men det finns serier i den - och sudoku!

Serier och sudoku... Om det var tidningens två bästa delar han framhöll när han sa det till mig är jag gravt orolig över tidningens fortsatta existens. Serier och sudoku gjorde mig inte direkt mer intresserad av att ta tidningen ur hans hand. Serierna i en tidning läser jag nämligen i stort sett aldrig. Sudoku vet jag hur det går till, men det är inget jag glad i hågen sätter mig och löser när jag har tid över. Därför svarade jag honom på följande sätt när han berättade om tidningens serie- och sudokudelar:

- Serier och sudoku? Ska jag börja skratta eller menar du att du är allvarlig? Är det Kalle Anka du delar ut? Är det serier och sudoku kunskapstörstande studenter vill ha? Va? Va? Va?!

Naturligtvis stod hans svarslös efter min chockattack. Eller så gjorde han inte det. Naturligtvis attackerade jag honom inte på ovanstående vis. Inte ens om jag hade varit mitt allra argaste jag hade jag sagt så. I stället fortsatte jag på det artiga viset.

- Nej, det är bra, tack.

Artighet varar längst - i alla fall mot tidningsutdelare.

Typiskt norskt

Snacka om att befinna sig på internationell mark! Helgen i norska Hamar var verkligen... ja, norsk. Eftersom badmintonsporten är väldigt liten i Norge (det är den även i Sverige, men i Norge är den ännu mindre) vet alla vilka alla är. När två svenskar - jag räknar bara mig själv och huligan-Fred; Norsken känner de till - befinner sig på fel sida gränsen och stör den militäriska badmintonordningen tar de fram sitt vapen. Vapnet bestod i att bli uttittad. Under hela helgen kände jag mig uttittad. Uppgifter gör gällande att de norska spelarna kände lukten av tre svenskar redan när vi nådde Kongsvinger ett antal mil från Hamar. Typiskt norskt att titta så där.

När vi åkte upp till hallen (som vi hittade först efter en timmes virrande i Hamar) kändes det som att vara på väg till Sälen, Idre eller någon annan skidort. Vi åkte uppå, uppåt, uppåt - och när vi nådde den högsta punkten skymtade vi en fin liten hall. Typiskt norskt att bygga en idrottshall i ett slalomområde.

En detalj att berätta särskilt om är att jag i min andra singelmatch fick möta en spelare vid namn Ida. Och ja, Ida är precis som i Sverige ett tjejnamn. Det kändes speciellt och ovant att möta en tjej. Typiskt norskt att killar och tjejer får mötas.

Vi tre gjorde snudd på rent hus i de klasser vi spelade, så att säga att vi gjorde bra ifrån oss behöver inte sägas. Man kan fokusera på annat som inte rör badmintonen. Som att jag tvingades hosta upp 135 norska kronor för en pizza. Vi hade stora svårigheter med att hitta en normal pizzeria i centrala Hamar. Därför slog vi på stort och gick på fin italiensk restaurang med pizzor i 135-kronorsklassen och uppåt. Pizzan var god - men definitivt inte 135-kronorsgod! Typiskt norskt igen.

Mina förhoppningar om att se Melodifestivalen grusades som väntat. Därför blev det minischlagerkväll i går med snabbspolning och paus för sportnyheter. Ingen ultimat schlagerstämning, men det viktigaste snappade jag upp. Som att The Ark vann, Andreas Johnson kom tvåa och Måns trea. Och som av en händelse tippade jag dessa tre i toppen. Heja mig!

Vi avslutade det norska besöket med att besöka det oerhört imponerande Vikingskipet i Hamar. När Lillehammer (ligger inte långt från Hamar) stod som värd för OS för 13 år sedan gick skridskotävlingarna av stapeln i Vikingskipet - som just är ett vikingaskepp! Fast uppochnervänt. Titta här. Tänk om de hade lagt badmintontävlingen i Vikingskipet i stället för i en hall på en fjälltopp. Hade varit något. Mer OS: När vi irrade runt i Hamar råkade vi även köra förbi OL-amfi (byggnaden till höger) som också användes under Lillehammer-OS. Stort.

Så vad säger man? Jo, norrmän kan bygga OS-arenor, men de är inte lika duktiga på spela badminton eller att ta någorlunda normalt betalt för en pizza.

Känd bloggare goes international

Efter tenta kommer solsken? Nej, efter tenta kommer - utlandsresa! Eftersom jag är så hemlig av mig vill jag inte avslöja vart jag ska styra kosan, men om jag säger att Norsken ska följa med till utlandet behöver man inte direkt ha pluggat kärnfysik i sex år för att räkna ut vilket land resan går till. Man åker inte direkt till Lettland med Norsken. Vad som ska ske i landet jag ska till - alltså inte Lettland, det går bort - känner jag också för att hemlighålla en smula, men alla frekventa Nickes lilla-läsare vet att Norsken tillhör det berömda badmintongänget. Man åker inte direkt på tulpankonferens eller folkracetävling med Norsken. En tredje, lite hemlig person ska också med. Mer om allt detta senare!

I utlandet visar de nog inte den svenska Melodifestivalen. Det är riktigt kasst, och jag har ännu inte räknat ur hur jag ska kunna se den direktsända finalen. Det är nog helt enkelt så att det får bli en minischlagerkväll på söndag. Så får det bli.

Vem vinner, då? Mitt tips - som jag presenterade i min årspredikan - var inte så kopiöst bra. Min tänkta topptrio Magnus Carlsson, The Ark och After Dark är monumentalt vingklippt och helt åt fanders. Eftersom det bara är The Ark som har lyckats ta sig till final blir det de som vinner. Så blir det. Placering 2-10? Jodå, fullständigt tips kommer här!

1. The Ark - The worrying kind
2. Andreas Johnson - A little bit of love
3. Måns Zelmerlöw - Cara Mia
4. Sonja Aldén - För att du finns
5. Sebastian - When the night comes falling
6. Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag
7. Marie Lindberg - Trying to recall
8. Anna Book - Samba sambero
9. Tommy Nilsson - Jag tror på människan
10. Sarah Dawn Finer - I remember love

Får jag rätt? Eller blir The Ark årets Assyriska? Jag vet bara en sak: Jag kommer inte titta!

Back in the summer of '06

Det känns som om Nickes lilla just nu har gått tillbaka till förra sommaren. Det var då brist på blogg-fenomenet visade sig från sin allra bästa sida.

En slags tentamen hoppar inom någon dag över mig. Således befinner jag mig i en studerandeperiod, och det känns inte så fruktansvärt upphetsande att skriva om mitt studerande inför nämnda tenta. Eller?

I dag försöker jag lära mig vad könssocialisation, socialisationsagenter och affektivt beteende betyder, samtidigt som jag bankar in Max Webers organisationsteori och kritiken mot teorin. Som om inte det vore nog planerar jag även att lära mig vad som enligt en av kursböckerna kännetecknar en främling, hur samma bok ser på kapitlet "Livsstilar, produkter och marknader" samt ta upp fyra teoretiska områden inom sociologin där experterna inte är överens. Som grädden på det berömda moset ska jag ta reda på vad Jean Baudrillard menar med "hyperverklighet", vad John Thompsons olika teorier om förhållandet mellan media och det moderna samhället innebär, samt vad kulturell reproduktion betyder och hur den visar sig inom skolan.

Nej, det där kändes inte så jätteroligt att skriva.

Det hade räckt med att berätta att jag har tagit på mig mina sociologiska glasögon och förbereder mig inför en tenta. Men eftersom det är brist på blogg får man fylla ut så gott man kan!

Rörigt med rör

Oj, oj. Det var inte många rätt jag hade i går morse. Nådde vaket tillstånd på tok för tidigt - och var då jättehungrig. Frukost nummer 1 inmundigades med en stunds sängliggande som följd. Det riktiga uppvaknandet var mer planerat - och även då var jag monstruöst hungrig. Således åt jag frukost nummer 2 runt åtta-tiden.

Mätt och fin var jag redo för resan till Trollhättan. Den lyxiga 19-mannabussen var just en 19-mannabuss, men inget plats för alla våra väskor. Således ockuperades fem, sex säten av våra väskor, och hastigt och lustigt var det inte så monumentalt gott om plats som jag först trodde. Tur att mitt desperata rop efter supportrar till resan inte hörsammades.

Jag trodde att vi skulle spela i hallen där Sverige EM-kvalade i handboll för någon månad sedan, Älvhögsborg. Efter tävlingen i Trollhättan i höstas hyllade jag den av olika anledningar, och jag hoppades att åter få stifta bekantskap med den. Men i stället för Älvhögsborg med plats för mer än 2000 personer stuvades vi in i en hall med en publikkapacitet på exakt noll personer. Eftersom vi började spela sent på dagen var alla utställda stolar och bänkar upptagna. Vi fick sitta på golvet. Uppvärmningsmöjligheterna var obefintliga, och som om inte det vore nog var hallen utrustad med stänger, eller rör av något slag, som gick rakt över badmintonbanorna. Ställer mig tveksam till om hallen var godkänd för seriespel med tanke på detta. Alla lag i vår serie kommer dock inte från storstäder med enorma rackethallar, utan från vischan med sketna idrottshallar, så förståelse visades.

Rören störde inte alls mycket, och det gjorde inte våra första motståndare heller. Borås, seriens jumbo, slogs tillbaka med 7-1. Jag och Mr 100 % seriedebuterade för säsongen med en (o)stabil dubbelseger med 25-23, 21-19. Hugaligen.

Efter matchen mot Borås var jag kolossalt trött, och vilan mellan matcherna var inte lika kolossalt lång. Det var dock bara att bita ihop och skjuta upp trötthetskänslan - och det fungerade. Mot Trollhättan spelade jag och Mr 100 % understundom oerhört bra dubbelspel - men vi fick ändå se oss besegrade. I min singelmatch spelade jag med fel taktik i ett och ett halvt set. Först i andra halvan av det andra setet, efter coachning från Långe holländaren, lyckades jag hålla jämna steg med min motståndare, men då var det såklart en smula för sent. Den förlusten bidrog till att vi förlorade med 1-7 mot hemmalaget.

Hur blev det då med toppen eller botten för vår del? Svaret blev: mitten! Mariestad och Trollhättan gör upp om seriesegern. Några poäng bakom finns Grums, vi och Uddevalla, och allra sist - utan poäng - hittas Borås.

På grund av det sena spelandet blev det inget Andra chansen-tittande i går, men däremot Andra chansen-radiolyssnande. Att det var ett ytterst spännande upplägg behöver knappast understrykas, men att fel låtar gick till finalen i Globen är viktigt att poängtera. Men det var ingen katastrof, så därför behövs ingen vidare fördjupning i ämnet.

Vår Zlatan

Stackars skidåkare. Ett b-betonat stafettlag kör hem ett smått sensationellt brons med förstaplats på kvällstidningarnas webbsidor som följd. Fint so far. Men vad händer lite senare? Jo, Svenska Fotbollförbundet går ut med nyheten om att Zlatan Ibrahimovic har tackat ja till att spela i landslaget. Ni ska veta att jag tänker på er, skidgrabbar!

Apropå Zlatan. Propellerkoordinatorn, min dubbelpartner i seriespelet, besökte gårdagens träning. Han meddelade att han inte ställer upp i morgon när division 3-cirkusen drar vidare till Trollhättan. Vad innebär då detta? Det mesta tyder på att Mr 100 % tar över Propellerkoordinatorns förstaspade och får spela med känd bloggare. Bäst för Mr 100 % att han lever upp till sitt namn...

Det finns för övrigt fortfarande platser kvar i supporterbussen som rullar ner till Trollhättan. Supporterbussen och spelarbussen är samma buss, och således får våra supportrar möjlighet att umgås med oss spelare på vägen ner. Det du, Lagerbäck! Så här långt har ganska så exakt noll personer nappat på erbjudandet om att följa med i bussen som enligt rykten orkar med hela 19 personer. Avsevärd skillnad mot den vanliga pyttebussen vi brukar åka i som bara tar nio personer. I morgon blir det stor direktionsvagn med yrkeschaufför och hela kitet!

I morgon kväll, efter seriematch sju och åtta av tio, ska det väl äntligen utkristallisera sig: Tillhör vi toppen eller botten? Det vet vi inte än. Högintressant morgondag i Trollhättan!

Vad har hänt med "gott"-lärarens bil?

- Har jag några tics för mig? frågade vår lärare i samband med att vi fick bedöma hennes insats under lektionen.

"Du säger i alla fall inte 'gott' hela tiden", tänkte jag och småskrattade lite. "Gott"? Den som eventuellt inte vet vem jag syftar på när jag snackar om "gott" är ingen rutinerad Nickes lilla-läsare. Jag menar såklart "gott"-läraren. "Gott"-läraren är nog den i särklass mest omnämnda personen på Nickes lilla genom alla tider.

Lektionen avslutades och jag styrde kosan mot busshållplatsen. Efter en stund dyker en välbekant person upp bredvid mig. Det var - "gott"-läraren! Han var, jämfört med när jag senast såg honom, fruktansvärt långhårig. Frisyren påminde lite om hockeytränaren Tommy Boustedts. "Gott"-läraren ställde sig en halvmeter ifrån mig.

"Okej, vad gör jag nu? Hälsa på honom eller verka upptagen och ignorera honom?", tänkte jag. "Om jag hälsar på honom, måste vi fortsätta prata då? Och vad ska vi då prata om? Hur hans historiedidaktiska forskning fortlöper?" Jag valde att inte hälsa - men att verka upptagen gick riktigt dåligt.

Till slut kom min buss och jag lämnade "gott"-läraren för denna gång. När jag satt i bussen och analyserade den uppkomna situationen började jag fundera på varför en så framstående historiedidaktiker som "gott"-läraren väljer att åka buss. Jag kan aldrig tänka mig att han självmant vill beblanda sig med universitetsvärldens paria - studenterna. Hans bil måste vara inne på lagning.