Snöplig epilog

En vunnen boll från tredjeplatsen. En ynka boll från tredjeplastsen! I stället slutade vi - näst sist.

I dag var det dags för de avslutande matcherna i seriespelet. Vi hade inte så överdrivet mycket att spela för eftersom vi varken kunde gå upp eller åka ur division 3. Ingen hade dock problem med att tända till eftersom vi skulle möta våra länsrivaler - Grums.

För vilken gång i ordningen vet jag inte, men återigen fick vi spela serien i en avskyvärd källarhall. Minns bara hallen i Borås med den superbranta trappan/stegen och hallen i Trollhättan med rör ovanför banorna. I dag fick vi spela i ett kyffe i Mariestad där det var så lågt i tak att man gick runt och oroade sig för att dunka huvudet i taket. Kanske inte riktigt så lågt, men ändå: lågt. Eftersom förhållandena var lika för alla spelare tjänade det inte riktigt något till att störa sig överdrivet mycket.

Den första matchen mot Mariestad finns det inte något att säga om. Pang, pang, pang, 7-1 till Mariestad och så säkrade de seriesegern och avancemanget upp till division 2. Grattis så väldigt mycket.

Men nu var det dags. Grums. Vi behövde vinna mot Grums för att gå förbi dem i tabellen, samtidigt som vi då skulle hålla Uddevalla bakom oss. Förra mötet mot Grums, på vår hemmaplan, var ruskigt jämnt. Grums kunde till slut avgå med en jämn 5-3-seger. I dag siktade vi på omvända siffror - minst. Jag och Mr 100 % visade vägen i vår dubbel. Stundtals befann vi oss i den beryktade "zonen": det spelade ingen roll vad våra motståndare plockade fram för slag - vi tog allt. Smashläge för motståndarna fyra meter ovanför golvet och en meter från nätet? Inga problem, den bollen plockade vi.

Jag och Norsken fortsatte på det inslagna segerspåret genom att vinna våra respektive singlar, och inför de två avslutande delmatcherna hade vi en 4-2-ledning. Grums höll hoppet om poäng vid liv via seger och reducering till 4-3.

Den sista matchen var oerhört jämn. Den var så jämn att alla andra jämna matcher som spelades under dagen framstod som ojämna. Till slut var det dock vi som hade en hel hög med matchbollar fram till seger med 5-3 i hela matchen. Men: allt rasade. Om det hade funnits någon resultattavla i hallen hade det efter den sista matchen stått 4-4 på den - inte 5-3. Om bara någon av matchbollarna hade vunnits. Det hade varit så fantastiskt.

Precis efter det ytterst snöpliga poängtappet kändes det ruskigt tungt, men sedan kom vi fram till att vi alla hade spelat bra. Och vi tappade inte uppflyttningen till division 2 på grund av förlusten i sista matchen, inte heller åkte vi ur serien på grund av förlusten. Därför: ingen katastrof. Däremot lyckades Grums behålla platsen före oss i tabellen samtidigt som Uddevalla smet förbi oss på sluttampen. I en liten sexlagsserie skiljer det inte mycket mellan topp- och bottenplaceringarna. Vår slutliga femteplacering innebär alltså vi slutar näst sist, men det var väldigt nära att vi knep tredjeplatsen (att säga att man tillhör topptrion låter alltid bra). Verkligen små marginaler.

Nästa säsong ska vi då rakt inte sluta näst sist - det kan jag lova!