Dagens (tings)rätt

Dagarna som spenderas inom universitetets väggar präglas nu för tiden av ordning och reda. Vår lärare har kopplat oss som om vi vore ett gäng mördarhundar. Om man under en lektion vill gå på toaletten måste man först kuta ner till kurssekreteraren och hämta en lapp om att ansöka om ledighet. Så går det inte riktigt till - men nästan!

Därför kändes det i dag en smula befriande att få gå på ett studiebesök - utan vår lärare. Ja, det är sant - han släppte iväg oss! På väg till studiebesöket - tingsrätten här i Karlstad - började chocken släppa och jag kunde i lugn och ro finna mitt tingsrättsjag.

Enligt vår lärare ståtar Karlstad med Sveriges modernaste tingsrätt. Det kändes inte så kopiöst modernt när jag och några till forcerade de många trappstegen i Rådhuset på väg upp till tingsrätten. Men skenet bedrog. När jag nådde tingsrättsdelen fick moderniteten in ett effektivt knock out-slag på mig. På stapplande ben lyckades jag och mina vänner hitta rätt sal.

Det var inte så fruktansvärt upphetsande att sitta och iaktta en rättegång - men inte heller tråkigt. Lite mittemellan sådär. Om man är arbetslös och har problem med att fylla sina dagar med sysslor kan man med fördel slå ihjäl några timmar genom att besöka rättegångar.

Efter två timmar med bland annat ett vittne som hördes per brusig mobiltelefon (kunde inte Sveriges modernaste tingsrätt på något sätt ha kopplat bort bruset?) och en humoristiskt lagd advokat som avfyrade den ena dräpande kommentaren efter den andra avkunnades en väntad dom - sedan var det tack och bock.

Så vad lärde man sig? Jo, att tingsrätten i Karlstad inte riktigt levde upp till sitt rykte som Sveriges modernaste. Rättens ordförande fick flera gånger ursäkta sig för att teknikaliteterna inte uppträdde regelrätt. Något jag blev lite konfunderad över var att advokaten och den tilltalade i pauserna hade det så trevligt med åklagaren. Stämningen var minst sagt på topp, och om jag inte visste bättre hade jag trott att jag befann mig på kafferep. Det kändes under bensträckarna svårt att tänka sig åklagaren som en person som ville få den tilltalade bakom lås och bom. Den tilltalade ville allt annat än klå upp åklagaren, och bortsett från att han dömdes till skyddstillsyn upplevde han nog förmiddagen i rätten som trevlig. Och mitt i allt satt advokaten och hade det trevligt.

Trevligt - det får bli dagens slutord.