Rörigt med rör

Oj, oj. Det var inte många rätt jag hade i går morse. Nådde vaket tillstånd på tok för tidigt - och var då jättehungrig. Frukost nummer 1 inmundigades med en stunds sängliggande som följd. Det riktiga uppvaknandet var mer planerat - och även då var jag monstruöst hungrig. Således åt jag frukost nummer 2 runt åtta-tiden.

Mätt och fin var jag redo för resan till Trollhättan. Den lyxiga 19-mannabussen var just en 19-mannabuss, men inget plats för alla våra väskor. Således ockuperades fem, sex säten av våra väskor, och hastigt och lustigt var det inte så monumentalt gott om plats som jag först trodde. Tur att mitt desperata rop efter supportrar till resan inte hörsammades.

Jag trodde att vi skulle spela i hallen där Sverige EM-kvalade i handboll för någon månad sedan, Älvhögsborg. Efter tävlingen i Trollhättan i höstas hyllade jag den av olika anledningar, och jag hoppades att åter få stifta bekantskap med den. Men i stället för Älvhögsborg med plats för mer än 2000 personer stuvades vi in i en hall med en publikkapacitet på exakt noll personer. Eftersom vi började spela sent på dagen var alla utställda stolar och bänkar upptagna. Vi fick sitta på golvet. Uppvärmningsmöjligheterna var obefintliga, och som om inte det vore nog var hallen utrustad med stänger, eller rör av något slag, som gick rakt över badmintonbanorna. Ställer mig tveksam till om hallen var godkänd för seriespel med tanke på detta. Alla lag i vår serie kommer dock inte från storstäder med enorma rackethallar, utan från vischan med sketna idrottshallar, så förståelse visades.

Rören störde inte alls mycket, och det gjorde inte våra första motståndare heller. Borås, seriens jumbo, slogs tillbaka med 7-1. Jag och Mr 100 % seriedebuterade för säsongen med en (o)stabil dubbelseger med 25-23, 21-19. Hugaligen.

Efter matchen mot Borås var jag kolossalt trött, och vilan mellan matcherna var inte lika kolossalt lång. Det var dock bara att bita ihop och skjuta upp trötthetskänslan - och det fungerade. Mot Trollhättan spelade jag och Mr 100 % understundom oerhört bra dubbelspel - men vi fick ändå se oss besegrade. I min singelmatch spelade jag med fel taktik i ett och ett halvt set. Först i andra halvan av det andra setet, efter coachning från Långe holländaren, lyckades jag hålla jämna steg med min motståndare, men då var det såklart en smula för sent. Den förlusten bidrog till att vi förlorade med 1-7 mot hemmalaget.

Hur blev det då med toppen eller botten för vår del? Svaret blev: mitten! Mariestad och Trollhättan gör upp om seriesegern. Några poäng bakom finns Grums, vi och Uddevalla, och allra sist - utan poäng - hittas Borås.

På grund av det sena spelandet blev det inget Andra chansen-tittande i går, men däremot Andra chansen-radiolyssnande. Att det var ett ytterst spännande upplägg behöver knappast understrykas, men att fel låtar gick till finalen i Globen är viktigt att poängtera. Men det var ingen katastrof, så därför behövs ingen vidare fördjupning i ämnet.