Vad har hänt med "gott"-lärarens bil?

- Har jag några tics för mig? frågade vår lärare i samband med att vi fick bedöma hennes insats under lektionen.

"Du säger i alla fall inte 'gott' hela tiden", tänkte jag och småskrattade lite. "Gott"? Den som eventuellt inte vet vem jag syftar på när jag snackar om "gott" är ingen rutinerad Nickes lilla-läsare. Jag menar såklart "gott"-läraren. "Gott"-läraren är nog den i särklass mest omnämnda personen på Nickes lilla genom alla tider.

Lektionen avslutades och jag styrde kosan mot busshållplatsen. Efter en stund dyker en välbekant person upp bredvid mig. Det var - "gott"-läraren! Han var, jämfört med när jag senast såg honom, fruktansvärt långhårig. Frisyren påminde lite om hockeytränaren Tommy Boustedts. "Gott"-läraren ställde sig en halvmeter ifrån mig.

"Okej, vad gör jag nu? Hälsa på honom eller verka upptagen och ignorera honom?", tänkte jag. "Om jag hälsar på honom, måste vi fortsätta prata då? Och vad ska vi då prata om? Hur hans historiedidaktiska forskning fortlöper?" Jag valde att inte hälsa - men att verka upptagen gick riktigt dåligt.

Till slut kom min buss och jag lämnade "gott"-läraren för denna gång. När jag satt i bussen och analyserade den uppkomna situationen började jag fundera på varför en så framstående historiedidaktiker som "gott"-läraren väljer att åka buss. Jag kan aldrig tänka mig att han självmant vill beblanda sig med universitetsvärldens paria - studenterna. Hans bil måste vara inne på lagning.