Mobilblottaren - var det på riktigt?

För en tid sedan, ungefär en månad sedan gissar jag på, besökte jag och min samhällskunskapskollega häftige Zonta Karlstads vildare kvarter och gjorde sociologiska observationer. Vi undersökte det sociala samspelet mellan människor och tittade extra noga efter vissa grejer. Ett fenomen vi ville undersöka lite närmare var så kallade mobilblottare, personer som tycker om att prata högt, tydligt, vitt och brett i sin mobiltelefon om sitt liv inför andra. Jag och häftige Zonta hittade ingen tvättäkta mobilblottare när vi var ute med våra sociologiska glasögon på näsan - men i dag var det dags!

Jag klev på bussen och hörde redan då högljutt mobilpratande från mittdelen av bussen. Min vana trogen morsade jag på busschauffören och gick mot bussens bakre del. Jag förstod redan när jag gick förbi den mobilpratande tjejen att jag var en mobilblottare på spåren. Bussen var inte igång och det enda som skar tystnaden var hennes ivriga snackande. Jag blev lite irriterad, men jag sansade mig och tog plats. Trots att jag var dum i huvudet och satte mig långt ifrån mobilblottaren hörde jag klart och tydligt vad hon sa. Jag lyssnade på henne i ungefär sju, åtta minuter, men det hade räckt med en minut. Hon upprepade sig otroligt mycket. Hon hade visst en elak vän på tråden. Följande meningar hörde jag:

- Men jag vill inte prata med dig, förstår du inte det?
- Då kommer jag hem till dig i morgon och förstör din lägenhet!
- Nej, jag vill inte ses - jag vill inte ens veta av dig!
- Det går ju inte prata med dig.
- Du uppför dig som en barnunge!
- Jag lägger på nu, det är ingen idé att prata med dig mer.

Dessa fraser - möjligen någon till - upprepade den mobilpratande tjejen så länge jag hörde på. Och ja, hon ville verkligen att hela bussen skulle höra! När samtalet var på vippen att ta slut - ja, då körde hon igång igen med samma uttjatade fraser. Det bästa var att de äldre personerna som gick förbi tjejen kommenterade hennes mobilsnackande. Två lite äldre som uppenbarligen var bekanta sa till exempel följande:

- Här var det livat, ser jag!
- Ja, här är vi inte blyga!

Humor! Såhär i efterhand ställer jag mig dock tveksam till om allt var på riktigt. Tjejen i bussen och den hon pratade med måste nästan ha gjort upp samtalet i förväg. De kanske satt i varsin buss och skällde ut varandra? Dessutom pratade de väldigt länge. Jag tröttnade som sagt efter ett tag, men titt som tätt stängde jag av min egen musik för att se om tjejen fortfarande pratade i telefon. Det gjorde hon. Till historien hör även att den mobilpratande tjejen hade sin kompis bredvid sig - och hon bara satt där. Är det verkligen så det går till när mobilblottare är i farten?