onsdag, mars 14, 2007

Serie- och sudokuattack

Läser i Alex Schulmans dagbok om hans samtal med en kvinna som önskade dela ut tidningen Stockholm City till honom (förmodar att det skedde någon gång under dagen). Jag blev också utsatt för en tidningsutdelare i dag.

Det stod några jeppar utanför huvudentrén till universitetet med någon tidning jag aldrig riktigt uppfattade namnet på. Jag kände mig inte intresserad av att bli tilldelad en tidning. Om tidningsutdelarna inte hade stått utanför entrén hade folk i närheten avfärdat mig som en person med något idiotiskt drag eftersom jag väldigt tydligt bytte gångriktning. Men eftersom tidningsfolk ockuperade entrén var min svängom för att undvika dessa helt befogad.

Tusan.

Tidningsutdelaren fiskade upp mig, trots att jag gick med raska steg, tom blick och till en början med långt avstånd till killen som badade i tidningar. Han sa inte ens något till mig - han räckte bara fram en tidning.

- Nej, tack, det är bra, sa jag artigt.
- Säker? frågade han.
- Ja, jag är säker, men tack ändå, fortsatte jag superartigt.
- Men det finns serier i den - och sudoku!

Serier och sudoku... Om det var tidningens två bästa delar han framhöll när han sa det till mig är jag gravt orolig över tidningens fortsatta existens. Serier och sudoku gjorde mig inte direkt mer intresserad av att ta tidningen ur hans hand. Serierna i en tidning läser jag nämligen i stort sett aldrig. Sudoku vet jag hur det går till, men det är inget jag glad i hågen sätter mig och löser när jag har tid över. Därför svarade jag honom på följande sätt när han berättade om tidningens serie- och sudokudelar:

- Serier och sudoku? Ska jag börja skratta eller menar du att du är allvarlig? Är det Kalle Anka du delar ut? Är det serier och sudoku kunskapstörstande studenter vill ha? Va? Va? Va?!

Naturligtvis stod hans svarslös efter min chockattack. Eller så gjorde han inte det. Naturligtvis attackerade jag honom inte på ovanstående vis. Inte ens om jag hade varit mitt allra argaste jag hade jag sagt så. I stället fortsatte jag på det artiga viset.

- Nej, det är bra, tack.

Artighet varar längst - i alla fall mot tidningsutdelare.