Typiskt norskt
Snacka om att befinna sig på internationell mark! Helgen i norska Hamar var verkligen... ja, norsk. Eftersom badmintonsporten är väldigt liten i Norge (det är den även i Sverige, men i Norge är den ännu mindre) vet alla vilka alla är. När två svenskar - jag räknar bara mig själv och huligan-Fred; Norsken känner de till - befinner sig på fel sida gränsen och stör den militäriska badmintonordningen tar de fram sitt vapen. Vapnet bestod i att bli uttittad. Under hela helgen kände jag mig uttittad. Uppgifter gör gällande att de norska spelarna kände lukten av tre svenskar redan när vi nådde Kongsvinger ett antal mil från Hamar. Typiskt norskt att titta så där.
När vi åkte upp till hallen (som vi hittade först efter en timmes virrande i Hamar) kändes det som att vara på väg till Sälen, Idre eller någon annan skidort. Vi åkte uppå, uppåt, uppåt - och när vi nådde den högsta punkten skymtade vi en fin liten hall. Typiskt norskt att bygga en idrottshall i ett slalomområde.
En detalj att berätta särskilt om är att jag i min andra singelmatch fick möta en spelare vid namn Ida. Och ja, Ida är precis som i Sverige ett tjejnamn. Det kändes speciellt och ovant att möta en tjej. Typiskt norskt att killar och tjejer får mötas.
Vi tre gjorde snudd på rent hus i de klasser vi spelade, så att säga att vi gjorde bra ifrån oss behöver inte sägas. Man kan fokusera på annat som inte rör badmintonen. Som att jag tvingades hosta upp 135 norska kronor för en pizza. Vi hade stora svårigheter med att hitta en normal pizzeria i centrala Hamar. Därför slog vi på stort och gick på fin italiensk restaurang med pizzor i 135-kronorsklassen och uppåt. Pizzan var god - men definitivt inte 135-kronorsgod! Typiskt norskt igen.
Mina förhoppningar om att se Melodifestivalen grusades som väntat. Därför blev det minischlagerkväll i går med snabbspolning och paus för sportnyheter. Ingen ultimat schlagerstämning, men det viktigaste snappade jag upp. Som att The Ark vann, Andreas Johnson kom tvåa och Måns trea. Och som av en händelse tippade jag dessa tre i toppen. Heja mig!
Vi avslutade det norska besöket med att besöka det oerhört imponerande Vikingskipet i Hamar. När Lillehammer (ligger inte långt från Hamar) stod som värd för OS för 13 år sedan gick skridskotävlingarna av stapeln i Vikingskipet - som just är ett vikingaskepp! Fast uppochnervänt. Titta här. Tänk om de hade lagt badmintontävlingen i Vikingskipet i stället för i en hall på en fjälltopp. Hade varit något. Mer OS: När vi irrade runt i Hamar råkade vi även köra förbi OL-amfi (byggnaden till höger) som också användes under Lillehammer-OS. Stort.
Så vad säger man? Jo, norrmän kan bygga OS-arenor, men de är inte lika duktiga på spela badminton eller att ta någorlunda normalt betalt för en pizza.
När vi åkte upp till hallen (som vi hittade först efter en timmes virrande i Hamar) kändes det som att vara på väg till Sälen, Idre eller någon annan skidort. Vi åkte uppå, uppåt, uppåt - och när vi nådde den högsta punkten skymtade vi en fin liten hall. Typiskt norskt att bygga en idrottshall i ett slalomområde.
En detalj att berätta särskilt om är att jag i min andra singelmatch fick möta en spelare vid namn Ida. Och ja, Ida är precis som i Sverige ett tjejnamn. Det kändes speciellt och ovant att möta en tjej. Typiskt norskt att killar och tjejer får mötas.
Vi tre gjorde snudd på rent hus i de klasser vi spelade, så att säga att vi gjorde bra ifrån oss behöver inte sägas. Man kan fokusera på annat som inte rör badmintonen. Som att jag tvingades hosta upp 135 norska kronor för en pizza. Vi hade stora svårigheter med att hitta en normal pizzeria i centrala Hamar. Därför slog vi på stort och gick på fin italiensk restaurang med pizzor i 135-kronorsklassen och uppåt. Pizzan var god - men definitivt inte 135-kronorsgod! Typiskt norskt igen.
Mina förhoppningar om att se Melodifestivalen grusades som väntat. Därför blev det minischlagerkväll i går med snabbspolning och paus för sportnyheter. Ingen ultimat schlagerstämning, men det viktigaste snappade jag upp. Som att The Ark vann, Andreas Johnson kom tvåa och Måns trea. Och som av en händelse tippade jag dessa tre i toppen. Heja mig!
Vi avslutade det norska besöket med att besöka det oerhört imponerande Vikingskipet i Hamar. När Lillehammer (ligger inte långt från Hamar) stod som värd för OS för 13 år sedan gick skridskotävlingarna av stapeln i Vikingskipet - som just är ett vikingaskepp! Fast uppochnervänt. Titta här. Tänk om de hade lagt badmintontävlingen i Vikingskipet i stället för i en hall på en fjälltopp. Hade varit något. Mer OS: När vi irrade runt i Hamar råkade vi även köra förbi OL-amfi (byggnaden till höger) som också användes under Lillehammer-OS. Stort.
Så vad säger man? Jo, norrmän kan bygga OS-arenor, men de är inte lika duktiga på spela badminton eller att ta någorlunda normalt betalt för en pizza.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home