Dagens (tings)rättsuppföljning

Dagens (tings)rätt framstår mer och mer som Nickes lillas mest lyckade inlägg genom tiderna. Förutom att det bland gemene man ses som ett av de mest välskrivna alstren på flera decennier är det även ett inlägg som har genererat i fler inlägg. Se bara på Dagens (universitets)rätt, en fortsättning på Dagens (tings)rätt, som har höjts till skyarna av väldigt många. I dag är det dags att skriva ännu ett kapitel.

När jag tidigare i dag patrullerade Karlstads gator kolliderade mitt synfält med en välbekant person. Genast kom jag på vem det var jag tittade på. Det var den tilltalade från rättegången jag besökte förra veckan. I ungefär en millisekund funderade jag på om jag skulle hälsa på honom, men snabbt kom jag på att det var en dålig idé. Oddsen på att han skulle känna igen mig och säga "Nämen tjena, du var ju en av åhörarna på min rättegång förra veckan!" kändes väldigt höga. Därför valde jag att agera kallt och inte ställa till med någon hälsningsscen. I stället petade jag på Norsken, som besökte Karlstad på sin väg mot sitt andra hemland (Norge, om det inte framgick), och sa: "Han där till höger, hans rättegång följde jag förra veckan". Inte så värst uppseendeväckande, va?

Något som dock är mycket mer värt att berätta om är att jag i dag såg ytterligare en av TV4 Värmlands medarbetare på stan. Under tidigare stadspromenader har jag träffat på Rania Shemoun Olsson och Maria Haglund - efter dagens promenix kunde jag lägga till Erik Sörensen. Jon Nilsson har jag också sprungit på, men han kan inte riktigt läggas till samlingen eftersom han jobbar för SVT. Det är TV4-anställda jag samlar på. Hur många av de namn jag har räknat upp känner du till? Gissar på en siffra mellan 0 och noll.

En kul sak som inträffade på stan, förutom att jag såg en fälld brottsling och en okänd lokal-tv-kändis, var det som skedde i en affär. Norsken hade en fråga till expediten, men denne var upptagen med att hjälpa ett äldre par i kassan. Jag lyssnade inte så noga på vad det äldre paret och expediten talade om, utan väntade bara på att de skulle bli klara. Till slut betalade det äldre paret för sina inhandlade artiklar, varpå de tackade för hjälpen och sa adjö - på norska! Jag och Norsken bara tittade på varandra och storlog. Det var riktigt kul. På något sätt lite exotiskt.