Han såg inte fel

Var det inte väldigt längesen jag drog en busshistoria? Här kommer en riktig kioskvältare.

I går kväll träffade jag en gammal kurskamrat när jag skulle kliva på bussen. Vi hälsade, visade upp våra busskort för chauffören och tog plats långt bak i bussen. Vi skulle precis ge oss i kast med att utbyta det senaste skvallret om några av universitetets föreläsare när chauffören kom gåendes mot oss. Han tog ton.

- Jag är snälla mot er nu. De där korten gäller inte efter klockan åtta, men det är okej för den här gången, sa chauffören.
- Va? Det gäller ju inte länskort, sa jag och visade upp mitt länskort som gäller typ åtta dagar i veckan, 25 timmar om dygnet. Min vän intog en låg profil.
- Jaha! Då måste jag ha sett fel. Jag tyckte ni visade upp gymnasiekort, ursäktade sig chauffören.
- Gymnasiet, det var längesen, försökte jag skoja till det.
- Jag tyckte ni visade upp gymnasiekort. Förlåt mig, avslutade chauffören.
- Det är ingen fara, sa jag lugnande.

Chauffören gick tillbaka till sin plats. Samtidigt tittade jag på min vän, skakade på huvudet och nickade mot chauffören. När chauffören befann sig på behörigt avstånd tog min vän till orda. Han pratade väldigt lågt.

- Där räddade du mig.
- Vad?
Han plockade fram sitt busskort. Jag tittade på det.
- Har du gymnasiekort?
- Mm.

Hur nära böter var inte det, då? Jo, väldigt nära! Chauffören som jag trodde var genomvirrig hade tydligen koll på grejerna. Men att som student utge sig för att gå på gymnasiet? I kampen mot CSN-lån och nudlar till lunch sju dagar i veckan verkar det mesta vara tillåtet.

Från tre till - noll (del 2)

Det finns ingen tid att spilla. I går var det superettan - i dag är det allsvenskan. Det är ungefär noll personer som kommer ihåg detta, men faktum är att jag även avlade ett tips till allsvensk sluttabell mitt i superettahysterin. Förra året hade jag tre rätt i mitt allsvenska tips. Här kommer årets facit, i vanlig ordning med min tippning inom parentes.

1. IFK Göteborg (7)
2. Kalmar FF (6)
3. Djurgården (8)
4. Elfsborg (1)
5. AIK (2)
6. Hammarby (5)
7. Halmstad (11)
8. Helsingborg (3)
9. Malmö FF (4)
10. Gefle (9)
11. GAIS (10)
12. Örebro SK (14)
13. Trelleborg (12)_____
14. Brommapojkarna (13)

Noll rätt - i dag igen. Som synes hade jag väldigt dålig koll på topplagen, medan jag nästan hade rätt på några bottenlag. Det går dock inte gömma sig bakom följande faktum: Vilket ruttet tipparår!

Från tre till - noll

Jag har dragit mig lite för att göra det jag nu ska göra. Försökt vänta någon dag, men jag har insett att det är lika bra att få det överstökat. Det är dags att se hur många rätt jag egentligen fick i min superettatippning som har funnits på Nickes lillas högersida under hela säsongen. Förra året fick jag hela tre rätt, något som med tanke på årets resultat får ses som ett mycket bra facit. Här kommer årets sluttabell, med min tippning inom parentes.

1. IFK Norrköping (6)
2. Ljungskile SK (5)
3. GIF Sundsvall (4)___
4. BK Häcken (1)
5. Bunkeflo IF (16)
6. Åtvidabergs FF (9)
7. IK Sirius (12)
8. Degerfors IF (10)
9. Mjällby AIF (11)
10. Örgryte IS (8)
11. Landskrona BoIS (3)
12. Enköpings SK (14)
13. Jönköpings Södra IF (7)
14. Falkenbergs FF (13)___
15. Östers IF (2)
16. IF Sylvia (15)

Precis. Inte ett enda rätt. Tre lag var jag nära att få rätt på - GIF Sundsvall, Falkenberg och Sylvia. Årets grövsta feltippning är utan någon som helst konkurrens Öster. Jag tippade laget tvåa - och laget åkte ur. Snacka om uselt tippande. Tur att jag inte är ensam vad det gäller dåligt tippande och Öster. I ett klent försök att framstå i lite bättre tippardager måste jag berätta att Simon på DIF-bloggen Skitiga Bullen tippade Öster som etta. Å andra sidan hade han rätt placering på det viktigaste laget - DIF på åttonde plats.

Det är bara att glömma det här. En sak är i alla fall säker: en ny tippning presenteras inför nästa säsong. Man kan inte avsluta med noll rätt.

600 busslaster från Trelleborg? Nja...

Allt är som vanligt. Lite fotboll, lite badminton och en buss-story.

Veckans...

...målkung: Andreas Drugge. Oj!

...Assyriska: Öster rasade ur allsvenskan och superettan, rakt ner i division 1 - på mindre än ett år. Ledsen, Lagrells pojkar, men jag kommer inte sakna er.

...lugnaste: I veckan skymtade jag den kände historiedidaktikern Lüllis på bussen på väg till universitetet. Konstigt 1 med situationen: Att Lüllis, den store historiedidaktikern, väljer att åka buss till jobbet. Konstigt 2 med situationen: Han var så lugn under bussresan. Ofta har han en tendens att bli upphetsad och försöker slita sitt hår och kläder i mindre bitar. Men inte på bussen, kanske?

...helgaktivitet: Tävlingsfri helg! Vad gör man då, förutom att se DIF ta sin sjätte raka seger? Jo, åker till Örebro både lördag och söndag för att titta på - badminton.

...medgångare: Mot Brommapojkarna kom 6 128 personer till Nya Ullevi för att se IFK Göteborg. Till matchen mot Gefle löste 7 310 personer entré. I dag kom det över 40 000 för att se IFK Göteborg spela hem det allsvenska guldet mot Trelleborg. Jag undrar: Var höll de där dryga 30 000 supportrarna hus när IFK mötte Brommapojkarna och Gefle? För försök inte lura i mig att Trelleborg hade med sig sisådär 30 000 supportrar till dagens match...

Åtta!

Nu börjar det bli svårt. När bortasegern mot Häcken kom kändes det helt otroligt. Andra raka trepoängaren kom genom hemmasegern mot Öster. Då var det lite extas. Sedan kom ännu en - tredje på rad - borta mot Falkenberg. Då visste jag knappt vart jag skulle ta vägen av lycka. Sedan fjärde raka: 3-1 mot Landskrona. Förra veckan: femte raka trepoängaren och säkrat superettakontrakt efter 1-0 borta mot GIF Sundsvall. Och så i dag, sjätte raka segern efter 2-1 mot IFK Norrköping.

Det är nog tur att superettan är slut för den här säsongen. För nu vet jag inte hur man ska kommentera allt detta. Sex raka segrar och en Andreas Drugge i superhysterisk målform. Två nya baljor i dag och 13 totalt. DIF slutar på åttonde plats - en placering som känns overklig med tanke på hur våren och sommaren utvecklade sig. Helt enormt. Nu blir det till att samla ihop sig för att försöka få till något summeringsaktigt. Med tanke på hur säsongen har sett ut lär jag behöva mycket tid.

Snart i mål

Det som för drygt ett halvår sedan inleddes på en plastmatta i Göteborg en sönderblåst apriltorsdag ska i morgon avslutas. Resan har varit lång, väldigt jobbig och full av jobbiga hinder - men den slutar ändå på bästa sätt. För oavsett resultat i morgondagens 30:e och sista superettamatch kommer jag lämna Stora Valla med ett leende på läpparna. Det trodde jag inte för en och en halv månad sedan.

Då funderade jag på division 1. Jag kände mig inte uppgiven - det var det alltför många omgångar kvar för att vara. Men ändå tänkte jag på division 1 då och då. Norra eller södra serien? Ska jag gå eller cykla till Tingvalla för bortamötet med Carlstad United? Gjorde Andreas Holmberg fel när han i somras bytte Qviding (då på väg upp i superettan) mot DIF (då på väg ur superettan)? Orkar Nickes lilla med att inför säsongen gå igenom DIF:s motståndare i jävla division 1 och tippa tabellen?

De senaste veckorna har jag inte ägnat någon av ovan nämnda tankar någon tid. I stället har jag tänkt på superettaspel 2008 - något som blev klart i både teori och praktik i och med segern uppe i Sundsvall. Senaste veckan har jag bara njutit vid tanken på fotboll och Degerfors IF. I morgon klockan 14.00, när sista matchen mot seriesegraren IFK Norrköping sparkar igång, kommer jag också njuta.

Sen stänger vi igen superettan för det här året. Men vi kommer tillbaka nästa år, inte sant?

Älg med slutspelschans

Badmintonspelare:

DN rapporterar om en älg som vägrar gå ur poolen i Johansfors. Jag tycker älgen uppträder väldigt konstigt. Man vill ju alltid gå ur poolen. Visst? Eller är älgen inte intresserad av att vara med i slutspelet? Det är bara att gå ur poolen!

Den var ruskigt dålig. Alla som inte spelar badminton kan glömma allt detta och i stället se fram emot nästa alster på Nickes lilla.

Brinner det för sällan?

Jag satt hur skönt som helst i en av bibliotekets kungliga, fåtöljliknande stolar. Komforten var så hög att jag nästan satt och njöt tillsammans med kurslitteraturen i min hand. Man kan nog säga att allt var frid och fröjd.

Då körde det igång.

Brandlarmet började tjuta för fulla muggar. Genast kändes hela situationen mycket okomfortabel. Fåtöljen tappade genast sin fina mjukhet och boken nådde tegelstensvikt snabbare än du säger "plugga". Två bibliotekarier stod längre bort och konverserade - trots att brandlarmet var igång. För en sekund funderade jag på om det verkligen var brandlarmet som tjöt. Bibliotekarierna stod ju och pratade i stället för att gå ut! Var det en mobiltelefon utrustad med en otroligt gäll och jobbig ringsignal som pockade på uppmärksamhet? Till slut började dock bibliotekarierna röra på sig. När jag packade ner mina grejer i ryggsäcken började en av dem veva med armarna mot mig. Vevandet betecknade nog "UT MED DIG!" Så jag följde uppmaningen och gick ut.

Ute var det kallt som i norra Sibirien, och jag var definitivt inte klädd för väderleken som rådde. Helst av allt ville jag gå tillbaka till min sköna stol, sjunka ner i den och läsa. I stället stod jag och gjorde - ingenting. Till slut insåg jag det meningslösa med att stå och frysa. Jag gick hem.

På hemvägen funderade jag lite på bibliotekarierna som inte gjorde något när brandlarmet började tjuta. De pratade bara. Om vad? Jag tror jag vet.

- Oj! Hör du, Gun?
- Vad? Tjutet, menar du?
- Ja.
- Måste vara brandlarmet, va?
- Misstänker det.
- Då får vi pallra oss ut, då.
- Det har du alldeles rätt i. Kan inte du försöka få ut den där killen som sitter i den sköna fåtöljen där borta?
- Ja, jag fixar det. Jag vevar lite med armen mot honom.
- Bra. Då ses vi där ute.
- Det gör vi.

Vad lär vi oss då av detta? Det måste brinna oftare i biblioteket så personalen blir effektivare och snabbare.

Inte ens en penna!

I dag blev jag intervjuad av två personer från Kronofogden. Allvarliga grejer? Näppeligen. Naturligtvis sköter jag mina kort rätt och undviker suspekta myndigheter så långt det är möjligt. Men i dag slapp jag inte undan. I egenskap av lärarstuderande behövde de min hjälp för att räta ut några frågetecken. Känd bloggare ställde naturligtvis upp.

En av personerna som intervjuade sa i början av det lilla mötet förkortningen KFM väldigt ofta. Jag störde mig på det. Det var KFM hela tiden. KFM, KFM, KFM. Varje gång han sa KFM ursäktade han sig och sa "Jag menar Kronofogdemyndigheten!" Ordning och reda på honom.

Det hela tog fruktansvärt lång tid. Jag tror vi satt och babblade och var trevliga mot varandra i ungefär 45 minuter. Tänk er ett 45-minutersmöte med Kronofogden. Man kan tillbringa 45 minuter på bättre sätt, om man säger så. När det hela var klart tackade de båda från Kronofogden unisont för vår (vi var tre stycken) medverkan och tillät oss gå.

"Det var alltså klart så?" tänkte jag stilla för mig själv.

Är det inte kutym att när man frivilligt ställer upp som intervjuoffer i nästan en timme får något för besväret? Okej - det var Kronofogden som höll i det hela, och det är möjligen lite svårt för dem att ge bort något. Till och med jag ser svårigheterna med att ge bort en betalningsanmärkning, en kreditupplysning eller en utmätning.

Men vad sägs om en penna? Ett anteckningsblock? Godis? Ett klistermärke? Vad som helst! I stället fick vi ett tack och - inget mer.

Nej, Kronofogden - tro inte att ni ska få komma hem till mig och bli bjudna på kaffe och få göra en utmätning. Om ni bara hade tillhandahållit mig en Kronofogden-penna som tack hade vi sluppit den här prekära situationen.

"Vad är det som händer, Hermann?"

DIF har fem raka segrar i superettan. Fem! Vad är det som händer, Hermann?

Quirino är på väg att skjuta sitt Djurgården till allsvenskt guld - på egen hand. Quirino! Vad är det som händer, Hermann?

Det näst bästa youtube-klippet just nu (klart efter Andreas Drugges mål mot GIF Sundsvall) är Hey Baberiba-gängets parodi på Stolpe ut där David Hellenius som Peppe Eng frågar Hermann Dill (Peter Magnusson) vad det är som händer. Stor humor!

Vad är det som händer, Hermann?

Superettan 2008!

Lycka!

Veckans...

...JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA: Nu börjar jag sakna ord på riktigt. DIF:s femte raka seger kom i dag mot GIF Sundsvall - på bortaplan. Det är väldigt anmärkningsvärt. Sundsvall hade inför matchen släppt in ett (1!) mål på hemmaplan och förlorat noll (0!) hemmamatcher. DIF fick en riktig chans, Andreas Drugge satte den - och tre poäng till DIF. Och vet du vad? Vi spelar i superettan nästa år!

...kiosk: Det var förstås stor fotbollseftermiddag hemma hos Bagarn när DIF:s match tv-sändes. I paus kändes det som att vara på vilken fotbollsarena som helst. På bästa Sylviamanér rullades nämligen kiosken in, beståendes av korv med bröd och annat gott. Helt klart allsvensk klass!

...tupp: Jag måste passa på att berömma mig själv. Tre dagar i rad gick jag nämligen upp kvart i sju för att masa mig upp till universitetet för tentaplugg. Prick klockan åtta tre dagar i rad forcerade jag bibliotekets ingång. Lagom pigg, förstås.

...rubrikman: Ge dig nu, Per Fosshaug. När bandystjärnan i veckan - i samband med att han i sin bok avslöjade att han fixade en uppgjord match för herrans massa år sedan - fick frågan om han skulle dra sig för att fixa en match i dag svarade han varken ja eller nej, utan väldigt svävande. Usch. Bandy är så jävla ute.

...JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA (igen): Fatta följande: DIF har fem raka segrar och spelar i superettan nästa år. Nästa helgs serieavslutning mot IFK Norrköping blir härlig. Sjätte raka då?

Lite tidigt

Ugh. Nu är man sådär trött som alltid är efter en dags badmintonslit. Oavsett om man spelar sju, tre, en eller en halv match är man alltid monumentalt trött på kvällen. Eller så beror kvällens trötthet på att jag steg upp 04.47 i morse. Zzzz...

Det kändes lite onödigt att masa sig ner till Trollhättan till klockan nio på morgonen för att möta Karlstad. Men så blev det ändå. Vi spelar trots allt i Sveriges hetaste serie, och då får man stå ut med en del. Och med facit i hand kan vi inte vara missnöjda med det tidiga uppvaknandet och morgonturen runt halva Vänern. Vi vann ju med 6-2! Trots att känd bloggare satt kvar i bussen. Dagens andra match, mot Torp, gick inte alls lika bra som den första. Tack vare våra duktiga tjejer kom vi undan med hyfsade siffror - 3-5. Säsongens första förlust därmed inkasserad. Kanske lika bra att få förlustnollan spräckt, så man slipper gå runt och tänka på det?

Nej, det där var en konstig tanke. Måste bero på att jag är trött.

Sveriges hetaste serie

Glöm för en stund den allsvenska guldstriden. Den är inget att ha. Ja, det är nästan så jag ber er sudda bort superettans bottenstrid ur minnet också - men bara nästan. Det är division 3 som gäller. I badminton.

Christinehamns Badmintonsällskap står inför två veritabla holmgångar i Sveriges hetaste serie alla kategorier - division 3 nordvästra Götaland. Digniteten på morgondagens kraftmätningar mot två av seriens nykomlingar, Karlstad och Torp, går inte på något sätt förringas. Hallen i Trollhättan, där matcherna spelas, kommer vibrera. Inte på grund av de enorma publikmassorna, utan på grund av den enorma anspänningen som kommer finnas.

Vi är redo.

His(s)keligt jobbigt

Hissen här i huset når nya höjder (förlåt, den var jäkligt dålig). De senaste dagarna har man som hissbrukare mötts av följande handskrivna lapp inuti hissen:

Det går just nu inte åka till våning 7. Grejer är beställda.

MVH KONE

Knappen som tar hissen till sjunde våningen är lekmannamässigt övertejpad med uppskattningsvis 23 rullar tejp. När jag läste det lilla meddelandet första gången hade jag det oerhört roligt. Jag tänkte på alla som bor på sjunde våningen som nu måste ta trapporna i stället. "Jobbigt", tänkte jag. Sedan gick det kanske 30 sekunder. Då kom jag på att man kan ta hissen till sjätte våningen och gå upp till sjunde våningen. Då blev allt genast mycket tråkigare. Varför var jag tvungen att tänka till?

Till alla som undrar vem/vilka KONE är säger jag så här: Ni åker för lite hiss! KONE är ju megakänt.

Stor Burnley-special

"Förlora mot Nordirland som hämtar halva sin startelva från Burnley? Nej, nej, nej!"

Så skrev jag efter Sveriges förlust i våras borta mot Nordirland. Det blev visserligen inte stryk mot Nordirland i kväll, men 1-1 och oavgjort är inte så hemskt mycket bättre mot ett landslaglag som hämtar halva sin startelva från - just det - det engelska träskgänget Burnley.

Som grädde på det lilla moset spelar Nordirlands målskytt i kväll, Kyle Lafferty, i - just det (igen) - Burnley! Burnley överallt, Burnley i alla vrår. Burnley, Burnley, Burnley.

På begäran

Jag vet att det här uppskattas.

I kväll när jag - hör och häpna! - åkte buss blev jag väldigt förvånad när jag klev ombord. På förarplatsen satt - Tore Kullgren. Eller han är kanske mer känd under sitt tv-namn, FCZ-Tore. Hur som helst blev jag irriterad eftersom jag inte gillar den där FCZ-Tore. Under bussresan växte min irritation mot FCZ-Tores dubbelgångare eftersom han öppet och ohyggligt synligt visade sitt missnöje med att styra bussen. Det var gäspningar hit, suckar dit och sura miner i alla möjliga riktningar. Vilken eländig människa. Han ska inte få mer uppmärksamhet.

Det var dagens busschaufför, det.

Rörigt, Swedbank (men kan ni sponsra mig?)

Nås av nyheten att den nya nationalarenan för fotboll ska få namnet Swedbank Arena. Olof Lundh nämnde det precis i tv i Fotbollsmåndag, men det tåls att nämnas här med:

Det kommer snart finnas tre stycken arenor i Sverige som sponsras av Swedbank. Ursäkta en smula, men blir det inte lite väl rörigt? Swedbank Arena finns redan nu i Örnsköldsvik i form av en hockeyhall. I Malmö byggs en ny fotbollsarena som ska få namnet Swedbank Stadion. Och nu Swedbank Arena i Solna på det. Blir snurrig bara jag skriver "Swe".

Det kanske är nu - när Swedbank slänger ut hundratals miljoner på sponsring - man ska skicka iväg ett oskyldigt e-postmeddelande till Swedbanks huvudkontor. Något sånt här, kanske?

Hej!

Jag heter Niklas och tävlar i badminton. Vill ni sponsra mig? 150 miljoner kronor, som ni lägger på den nya nationalarenan, är kanske lite väl för mycket mig, det måste jag erkänna. Vad sägs om en mycket mindre summa? 75 000 kronor låter rimligt i mina öron. Det täcker enligt mina beräkningar en del utgifter jag har under en säsong. Hör gärna av er.

Kan det bli något av det?

"Kalle Anka passar Alexander Lukas - som skjuter mål!"

Fyra raka DIF-segrar. Trots det får jag på något sätt in den förbannade hockeyn. Förlåt.

Veckans...

...nästan Kalle Anka-innebandy: Kommer ni ihåg Kalle Anka-mannen? Det var han som i vintras besökte universitetet och talade sig varm om tidningar samtidigt som han sa "Kalle Anka" hela tiden. I måndags, när jag var på VF, var det hur nära som helst att jag fick spela innebandy med Kalle Anka-mannen. Tyvärr var vi inte tillräckligt många för att spela, så det blev ingen innebandy. Verkligen synd! Tänk att få spela innebandy med Kalle Anka-mannen. Tusen spänn på att han hade kallat spelet för "Kalle Anka-skit" om hans lag hade förlorat.

...minst saknade: Sebastian Karlsson? Målvakt i Landskrona, säger du? Jaha, han! Nej, det är ingen jag saknar. Nu har vi Simon Nurme. Simon släpper inte in mediokra Andreas Drugge-skott. Till skillnad från Sebastian Karlsson.

...kanon: Men oj, vad chanslös den där Karlsson var på Andreas Drugges andra strut i går. Smackebonk!

...Doris vem?: I veckan fick vi äntligen reda på vem som får Nobelpriset i litteratur. Som vi har väntat på att just Doris Lessing ska få det! Efter offentliggörandet slängde Aftonbladet upp en omröstning på sin hemsida. Frågan som ställdes var om man hade läst en bok av Doris Lessing. Utslaget? 71,6 procent nej-röster och 28,4 procent ja-röster. Det betyder att det är (nästan) tre av tio som kan säga "Så kul att Lessing vann, det unnar jag henne!" när de blir ombedda att kommentera vem priset gick till. Sju av tio vet troligtvis inte vem hon är. Vilken kategori jag tillhör kan ni fundera på. Om ni känner för det kan ni skriva ert svar i kommentatorsfältet. Brukar ofta eka tomt där.

...sa du Salzburg?: I Löfbergs Lila Arenas mysiga pressrum umgicks jag i tisdags med hockeytokiga journalister. Vissa hade sett Färjestad väldigt mycket - andra lite mindre. Bland annat var det en journalist som hela tiden pratade om att han hade bevakat Färjestads försäsongsläger i Salzburg i Österrike. Trots att jag inte lyssnade på honom hörde jag hela tiden honom utbrista "Salzburg". Salzburg, Salzburg, Salzburg. Överallt och alltid var det Salzburg. Jag försökte koppla bort honom genom att äta korv och havreflarn, men inte ens den medicinen hjälpte.

Vukcevic är vår Tarras

Det är nästan så man saknar ord. Vilken moral grabbarna som bär den rödvita Degerforströjan sitter på! Andreas Drugge (två mål i dag) är kung, Mano Garcia är prins och Milenko Vukcevic är den där Tarras-Wahlberg som håller ordning på allt och alla. 3-1 mot Landskrona borde ha varit en större seger, men det känns svårt att klaga när fjärde raka segern har bärgats. Tack!

Om Jönköpings Södra, superettans sämsta hemmalag, på måndag förlorar hemma mot GIF Sundsvall ska det mycket till för att det ska spelas sketen division 1-fotboll på Stora Valla i vår. Då ska en massa lag - Falkenberg. Jönköping och Öster - behöva ta en massa poäng för att DIF ska hamna under nedflyttningsstrecket tillsammans med Sylvia (som man nog kan räkna bort nu).

I stället för att säga hur alla andra lag måste spela kan jag lika gärna säga så här: Tar DIF en poäng till på de två sista matcherna är det klart med superettaspel 2008. Det räcker.

Lycka till, Sebastian

Frågan är om man ska våga sig till Stora Valla i morgon för att se DIF möta Landskrona. Jag har inte sett DIF spela sedan mitten av september då det blev 1-1 hemma mot Sylvia. Efter den matchen har det gått rätt hyggligt för DIF. Eller ja - det har gått förjävla bra! Det har blivit tre raka segrar, och en plats under nedflyttningsstrecket har bytts ut mot en plats över detsamma. Inga fel!

Landskronas mål ska i morgon vaktas av den gamle DIF-målvakten Sebastian Karlsson, en spelare Landskrona roffade åt sig inför denna säsong. Visste ni förresten att han inte har stått en match i superettan sedan den 16:e omgången (2-4-matchen mot Mjällby)? Karlsson får nu förtroendet av tränare Patrik Johansson till matchen mot sitt gamla lag. Känns som om Johansson verkligen gör det enda rätta, speciellt med tanke på att Landskrona har tre raka segrar med Lee Baxter i målet bakom sig. Baxter har morgondagens match till ära "känningar i sina hälsenor" och kan inte, som av en händelse, stå. Är det bara jag, eller känns det inte som om det ligger en hund begraven i denna fråga?

Nä, hörrni, nu skiter vi i Landskronas målvaktsdribbel. Bara fokus på tre DIF-poäng och flera steg närmare superettaspel 2008!

Tack, Horace!

Dra mig baklänges på en sliten skottkärra! Jag höll på att spricka av nervositet minuterna före klockan ett. När klockan slog 13.00 pip och Horace Engdahl öppnade dörren för att offentliggöra Nobelpriset i litteratur kändes det som om inget annat betydde ett skvatt. Jag fick äntligen veta - Doris Lessing tilldelas priset. Denna gigant och oerhört kända författare! Först nu, efter offentliggörandet, kan jag leva ett normalt liv igen.

Nobelpriset är hett. Så hett!

Han heter visst Gerhard Ertl

Lite lustigt det här med alla Nobelpristagare som nu presenteras stup i kvarten. När det står klart vem som tilldelas exempelvis kemipriset slår nyhetssajterna på stora trumman och täcker halva förstasidan med nyheten. "Nobelpris till amerikan för upptäckten av volfram i radon" står det. (Kanske inte precis så, men ni hajar.)

Man läser namnet på pristagaren, frågar sig hur många timmar per dag han tillbringar i ett labb med syror och baser man inte kan namnet på, försöker komma på vad upptäckten är bra för och... ja, sen är det liksom inget mer det. Man tror för en sekund att man är intresserad av vem som får priset, men inser rätt snabbt att det är betydligt intressantare att lägga patiens och lyssna på Hassan.

Det jag vill få sagt är att Nobelpriset inte känns så hett.

Länktips för intresserade: DN: Gerhard Ertl från Tyskland fick kemipriset.

Jörgen Jönsson motade bort mig

Om jag någon gång bestämmer mig för att sadla om och bli journalist kan jag redan nu peka på en rejäl fördel. Men vi tar det från början.

Dag två i tidningsvärlden utspelade sig mestadels i Löfbergs Lila Arena där Färjestad och Linköping gjorde upp i den sjunde av 2367 elitserieomgångar. Matchen var kass, publiksiffran kassare - men jag trivdes. Pressläktaren var belägen allra högst upp i arenan, men samtidigt nära isen (den kan ni fundera på ett tag). Således såg man allting väldigt bra.

Det bästa var dock inte var jag var belägen under matchens gång. Det bästa var periodpauserna. Eftersom jag följer Robert Lauls fotbollsblogg slaviskt - i vilken han då och då skriver om vad mediafolket får i matväg på olika arenor och presskonferenser (bland annat verkar kanelbullar vara ett stående inslag på landslagets presskonferenser) - hade jag funderat lite på vad Färjestad skulle bjuda mediafolket på plats på. Jag kan säga att jag är mer än nöjd med utfallet.

3 korv med bröd
4 havreflarn
1 Ramlösa (50 cl)

Det var vad jag stoppade i mig i de två periodpauserna. Det fanns mer gott att tillgå, men jag bestämde mig för att hålla en låg matprofil i pressrummet. Jag ville inte bli känd som praktikanten som åt 15 korv med bröd och tryckte i sig ett helt paket havreflarn.

Efter matchen var det snabba papper! Fort ner till omklädningsrummen för att inleda jakten på sensationella uttalanden. Odören i omklädningsrummet går inte beskrivas med ord, men på något sätt vande man sig ganska snabbt. En rolig grej jag upptäckte när jag kryssade mellan allt folk i omklädningsrummet var att jag hade lättare för att känna igen journalisterna som intervjuade än FBK-spelarna som blev intervjuade. Säger nog ganska mycket om mitt intresse för Färjestad och dess spelare. Eftersom det bara är jag och max tre pers till i hela landet som hyser intresse för värmländska journalister och annat mediafolk ska jag inte börja namedroppa här och nu.

Hur som helst! En av FBK-spelarna kände jag naturligtvis igen - Jörgen Jönsson. När jag stod och tog plats i en smal korridor i anslutning till FBK:s omklädningsrum kom en svettig skåning halvspringandes. Han verkade rätt låg efter 2-3-förlusten. "Ursäkta mig, kan ni flytta lite på er", fick han ur sig med adress till folket som stod i vägen. Snabbt som tusan tryckte jag mig hårt mot väggen för att ge plats åt FBK:s nummer 21. Då upptäckte jag att det bara var jag som hade stått i vägen. Med tanke på hans förmodade sinnesstämning var han väldigt trevlig mot mig. "Ur spår, praktikantjävel. Du står i vägen! Vi har nyss förlorat och jag vill komma in i mitt omklädningsrum!" Med tanke på hur dåligt Färjestad var och att Linköping vann med 3-2 hade nog ett sådant uttalande varit på sin plats.

Nickes lillas utsände i tidningsvärlden

Känd bloggare tog i dag ett litet steg in i det som kallas för arbetslivet. När jag i eftermiddags gick till Värmlands Folkblad, ringde på sportredaktionens ringklocka och blev insläppt av min kontakt (vi är inte vänner; inte ens bekanta - jag och min kontakt känner bara till varandra) kände jag mig som en prao-elev. Och det var väl meningen med det hela, eftersom jag fick gå bredvid honom i dag.

Förutom att åka och handla journalistkäk samtidigt som det lyssnades till Radiosportens bevakning från de allsvenska fotbollsmatcherna "reddades" och korrekturlästes det sportsidor. Det som är synd med dagen på VF är att det inte finns någon mening med att surfa in på VF:s hemsida i morgon och läsa deras sportdel - jag vet ju redan vad som står i morgondagens tidning.

Jag hann byta några ord med VF-reportern som i går var på plats i Falkenberg när DIF spelade. Det var visst ingen höjdarmatch publiken bjöds på på Falkenbergs IP. "Härligt!" tänkte jag när han berättade om den dåliga underhållingen. Det är efter sådana matcher tre poäng känns så oerhört skönt! Jag tror vi fixar det här.

Kung Mano Garcia

Wow!

Veckans...

...JAAAAAAAA: Nu är vi bra! Riktigt bra! Dagens 2-1-resultat borta mot Falkenberg gav DIF:s tredje raka seger - och nu ligger vi sanslösa tre poäng (ja, det är sanslöst med tanke på denna skitsäsong) över det där förbannade nedlflyttningsstrecket. Tack för målen, Mano Garcia!

(Känns svårt att fortsätta med summeringen efter vinsten mot Falkenberg, men jag ska försöka.)

...skräll: Kristinehamns badmintonelit mätte sina krafter på bowlingbanan efter helgens hemmatävling. Min tredjeplats får ses som skrällartad eftersom jag brukar ha problem med 100-gränsen. Och beroende på att jag kände mig allt annat än sugen på halvfysisk bowlingaktivitet efter sex badmintonmatcher på fem timmar.

...Roy: I går började en badmintonförälder tala med mig. Det var väldigt roligt, främst beroende på att han pratade exakt som Roy i Galenskaparna och After Shaves underbara Macken. Jag bara undrar: Var hade han gjort av Roger?

...fotbollsspecial: Pappan till min dubbelpartner efter vår seger i tävlingen: "Nu har jag bara en fråga till: Har du alla Premier League-lags tröjor? Jag blir lite avis på din samling." Detta efter att jag i tävlingen, i tur och ordning, spelat i Aston Villas, Coventrys, Sunderlands och Evertons respektive tröjor. Då lämnade jag ändå en del tröjor hemma...

....JAAAAAAAA (igen): Kan inte få nog av detta: Falkenbergs FF-Degerfors IF 1-2.

Mycket sagt - men ändå inte

Seminarium. Smaka på ordet: seminarium. Vad låter det som? Vad låter det egentligen som? Vad det låter som verkar vara svårt att urskilja. Frågan vad ett seminarium går ut på har jag också svårt för. Väldigt svårt för. Därför gör jag som alla andra när jag gästar ett seminarium:

Pratar om ingenting så länge som möjligt utan att säga ett skvatt.

Det är så det är. Man lindar in sitt språk i fina - och kniviga - ord och meningar som sedan flera hundra år tillbaka är akademikerstämplade. Man säger samma sak fyra, fem gånger - fast med olika ord varje gång. Någon kladdar i sitt anteckningsblock för att inte avlida. Seminarieledaren försöker lyssna och översätta akademikersvenskan till vanlig svenska, men kommer hela tiden på sig själv med att tänka "Just nu hatar jag mitt jobb". Trots allt detta håller alla skenet uppe och ställer rutinmässiga frågor till den som har ordet. "Hur menar du där?" "Menar du att graden av socialt kapital avgör hur väl ett samhälle fungerar?" "Kan du skjuta mig och skicka vidare strypsnaran till den som sitter till vänster om mig?"

I morgon ska jag banne mig inte sitta och ruttna bort på ett seminarium. I morgon blir det badmintontävling - på hemmabana. Ordentliga kraftmätningar kommer avlösa varandra i en rasande fart. Vi kommer bli tagna för gås-slaktare när utomstående ser de livlösa fjädrarna ligga och skräpa på golvet efter tävlingens slut. Ohyggligt spännande och krafttömmande duster kommer utspela sig i en idrottshall i Kristinehamn. Det är annat än seminarier, det.

Busschaufförerna får pisk av... inget

- I dag var det ingen rolig blogg. Fortsätt skriv om busschaufförer!

Det fick jag höra i dag från en trogen läsare. Personligen kan jag tycka att det blir väldigt tråkigt i längden med alla busschaufförer. Just därför ska jag inte gå läsaren till mötes och skriva om dagens busschaufförer. Någon måtta får det vara på det hela!

Busschaufförerna ska inte få ta över Nickes lilla!

Vad det blir i stället? Duger det med inget alls?

Brunnström glömde signera

Det är verkligen inte lätt att bo i en världsmetropol som Karlstad. Under dagens lunch i stadsdelen Norrstrand sprang det kändisar överallt! Eller ja, kanske inte överallt - bara i lunchrestaurangen. Vi tar dagens kändisspotting från början:

Jag och Kilskeepern inmundigade god pannbiff. Vi satt vid lunchrestaurangens ingång och hade således full koll på allt och alla som sprang runt i restaurangen. Vid salladsbuffén, som stod bredvid vårt bord, uppenbarade sig plötsligt en för oss välkänd person. Kilskeepern spände ögonen i mig och nickade åt personen som stod vid salladsbuffén. Jag vände mig lite diskret om och såg Roger Melin, Färjestads tränare. Om jag hade varit hockeyfantast hade jag snudd på svimmat, men nu noterade jag bara att Roger Melin stod bredvid mig och lassade på ananas och majs på sin tallrik.

Kändisspottingen fortsatte - utan att jag själv visste om det. Några minuter efter åsynen av Roger Melin ramlade det in ett gäng grabbar genom dörren. Kilskeepern spände återigen ögonen i mig och nickade - ytterst diskret - mot högen med människor som var på väg att beställa mat. Jag visste inte riktigt vem jag skulle titta på, men förstod att det var nya kändisar i restaurangen.

Jag satt som ett frågetecken resten av tiden i restaurangen. Vi bestämde oss till slut för att röra på oss. När vi stod utanför frågade jag omedelbart vilka vi hade sett. Kilskeepern, som känner till varenda hockeyspelare från Karlstad och söderut, hade full koll. Utan att jag hade vetat om det hade jag sett FBK-spelarna Fabian Brunnström, Per Åslund och Mikael Johansson. Inga direkta kioskvältarnamn, det tvingas jag erkänna.

För att det ska bli lite exklusivt bjuder jag på just exklusiv bonusinformation. Den av de tre som var Fabian Brunnström gjorde verkligen ett misstag när han beställde mat. Han betalade med kort - men signerade inte kvittot. Brunnström gick bara iväg med sin bricka. Kvinnan bakom disken fick ropa tillbaka honom - "Ursäkta! Du måste skriva på!" - varpå Brunnström vinglade tillbaka med sin bricka, ställde ner den, signerade kvittot, lyfte brickan och gick - igen. Det verkar inte vara lätt att vara hockeyproffs.

Favoritchauffören

Läs först: Veckans bussbravader.

I dag hade jag tur när jag åkte buss mellan Kristinehamn och Karlstad. Min favoritchaufför, som jag skrev om i ovan nämnda inlägg, styrde farkosten till buss. Allt var sig dock inte likt jämfört med förra gången. Han frågade inte var jag skulle av när jag klev ombord. Jag fick snällt ta plats utan att berätta om önskad avstigningsplats. Jag undrade för en stund vad som var på tok.

När vi kom till Väse hittade busschauffören sitt rätta jag. Jag såg honom komma gåendes mot mig. "Yes!" tänkte jag. "Ska du av vid universitetet?" frågade han. Jag svarade nej. "Okej. Då behöver jag inte köra in dit. Jag kör direkt till stan", sa han. "Så bra", klämde jag ur mig och fick återigen den där "Yes!"-tanken i huvudet.

Sin vana trogen åkte han för tidigt från hållplatsen i Väse (fem i halv i stället för halv) och parkerade bussen på busstationen i Karlstad tio minuter innan utsatt tid.

Nu undrar jag bara: Varför kör han sträckan Kristinehamn-Karlstad så sällan?

53-problematiken löst

Ursäkta mig, men jag kan för allt i världen inte släppa att Carlstad United hade den futtiga publiksiffran 53 personer i lördagens hemmamatch mot Västra Frölunda. Jag kan bara inte få det ur huvudet! Är det ens teoretiskt möjligt att det bästa herrlaget i en stad med sisådär 60 000 invånare bara ses av 53 personer?

Nu i kväll tog jag upp saken med Karlstadsfotbollens store beskyddare - Rallar-Anton.

- Såg du Carlstad United i helgen?
- Nej, jag går inte på matcherna längre.
- Jaha. Det var 53 pers där.
- 53?! Det måste vara rekord.
- Mm, bottenrekord.

Jag tror jag har det. Precis som Rallar-Anton går inte Carlstad Uniteds supportrar (?) på lagets matcher. Svårare än så var det visst inte. Dessutom spelade DIF samtidigt. Allt faller på plats!