Han såg inte fel

Var det inte väldigt längesen jag drog en busshistoria? Här kommer en riktig kioskvältare.

I går kväll träffade jag en gammal kurskamrat när jag skulle kliva på bussen. Vi hälsade, visade upp våra busskort för chauffören och tog plats långt bak i bussen. Vi skulle precis ge oss i kast med att utbyta det senaste skvallret om några av universitetets föreläsare när chauffören kom gåendes mot oss. Han tog ton.

- Jag är snälla mot er nu. De där korten gäller inte efter klockan åtta, men det är okej för den här gången, sa chauffören.
- Va? Det gäller ju inte länskort, sa jag och visade upp mitt länskort som gäller typ åtta dagar i veckan, 25 timmar om dygnet. Min vän intog en låg profil.
- Jaha! Då måste jag ha sett fel. Jag tyckte ni visade upp gymnasiekort, ursäktade sig chauffören.
- Gymnasiet, det var längesen, försökte jag skoja till det.
- Jag tyckte ni visade upp gymnasiekort. Förlåt mig, avslutade chauffören.
- Det är ingen fara, sa jag lugnande.

Chauffören gick tillbaka till sin plats. Samtidigt tittade jag på min vän, skakade på huvudet och nickade mot chauffören. När chauffören befann sig på behörigt avstånd tog min vän till orda. Han pratade väldigt lågt.

- Där räddade du mig.
- Vad?
Han plockade fram sitt busskort. Jag tittade på det.
- Har du gymnasiekort?
- Mm.

Hur nära böter var inte det, då? Jo, väldigt nära! Chauffören som jag trodde var genomvirrig hade tydligen koll på grejerna. Men att som student utge sig för att gå på gymnasiet? I kampen mot CSN-lån och nudlar till lunch sju dagar i veckan verkar det mesta vara tillåtet.