Jag väljer Casino

När jag nu inom loppet av bara några dagar har tagit del av både av SVT:s Bingo Royale och Bondfilmen Casino Royale känns det hyfsat befogat att fråga vilket Royale jag väljer - Bingo eller Casino?

Alltid Casino.

Eftersom jag är lika mycket filmkännare som Lars Ohly är medlem i moderaterna ska jag inte ge mig i kast med någon djupgående och besvärlig analys av Casino Royale. Jag säger bara att den var bra och att Daniel Craig spelade James Bond på ett utmärkt sätt. Allt känns dock inte komplett utan ett betyg enligt den urgamla, femgradiga Nl-skalan.

Betyg: Nl Nl Nl Nl

Vägen till Plymouth och Bojan

Plymouth Argyles tre senaste matcher i League Championship (näst högsta serien i England):

18 november
Southend-Plymouth 1-1 (0-1)
Mål: 0-1 (5) Bojan Djordjic, 1-1 (59) Mark Gower.

25 november
Plymouth-Leeds 1-2 (1-1)
Mål: 0-1 (3) Robbie Blake, 1-1 (40) Bojan Djordjic, 1-2 (61) Eddie Lewis.

28 november
Plymouth-Luton 1-0 (0-0)
Mål: 1-0 (61) Bojan Djordjic.

Nu när Bojan Djordjic efter sju sorger och åtta bedrövelser äntligen gör succé är det helt naturligt att tugget om landslaget kommer igång. För att göra allt lite enklare har jag snickrat ihop en enkel vägbeskrivning till Lars Lagerbäck. Att ta sig till Plymouth på den engelska sydkusten är inte det lättaste, men med min enkla och glasklara vägbeskrivning blir allt så mycket lättare.

Så här hittar du till Bojan Djordjic, Lars Lagerbäck!

1. Flyg till London. För enkelhetens skull flyger du till Heathrow.
2. Lämna Heathrow. Åk på Camberley Road.
3. Fortsätt på Inner West Road.
4. Fortsätt sedan på Tunnel Road West.
5. I rondellen på Tunnel Road West tar du rondellens fjärde utfartsväg. Fortsätt på A408.
6. Sväng vänster in på M4. Följ skyltar mot M25 Gatwick.
7. Fortsätt på M4 i några kilometer.
8. Fortsätt på M25. Kör mot Basingstoke.
9. Efter drygt en mil, fortsätt på M3.
10. Ta det lite piano i drygt fem mil på M3.
11. Åk av mot A303. Nu väntar 15 mils enkel körning. Ring Roland för att kolla läget.
12. Kör vänster in på A30 som går förbi Honiton.
13. När du närmar dig Exeter kör du in på M5, men bara för fem kilometers körning.
14. Kör in på A38. Ta sikte mot sydkustens pärla och Bojans borg - Plymouth!
15. Åk av mot Plymouth efter drygt sex mil på A38.
16. Nu är du i Plymouth. Nu ska du leta upp Plymouth Argyles hemmaarena, Home Park.
17. I rondellen du kommer till efter avfarten från A38 åker du mot Outland Road. Följ skyltarna mot Plymouth Argyle Home Park.
18. Fortsätt på samma väg i ungefär 1,5 kilometer. Home Park hittas på vänster sida. Gratis parkering finns i närheten.

18 enkla steg till Bojan Djordjic - helt gratis.

Bojan till landslaget!

SVT goes Kanal 5

CHOCKÖVERGÅNGEN:
_____SVT tar över
SKANDALSÅPAN
_____från Kanal 5


Låt framtidens löpsedel på ett mjukt och fint sätt nå din hjärna. Tänk dig att Aftonbladet eller Expressen rapporterar om att SVT - den statliga televisionen - ska ta över sändningarna av Big Brother. Efter gårdagskvällens traumatiska upplevelse tror jag faktiskt på den högst bisarra tanken.

Jag skulle gå och lägga mig. Jag slår på tv:n och för att på något sätt få tröttheten att infinna sig. Jag väljer att titta på SVT eftersom jag för stunden känner för att titta på gammal hederlig statlig television. Men vad är det jag får se? Jo, jag får se Kanal 5-tv!

Mona Seilitz (avdankad skådespelerska som med största sannolikhet var som mest aktuell strax före högertrafikomläggningen) sitter och trycker i en liten bur och ropar på ett ytterst konstlat sätt ut bingonummer. Programledaren (som jag inte känner igen) slänger sig då och då över en tuta och klämmer frenetiskt på den. All denna tutning förkunnar att någon har fått bingo, och då är det dags att prata med denne.

Stackaren som kommer fram till programmet får välja en låda. I stället för nummer har varje låda en bild på en gatuköksrätt, exempelvis kebabtallrik eller hamburgertallrik. När jag tittade vann telefonören en juicepress. Men för att visa sin snälla sida slängde programledaren även med ett filmlexikon, en sleten videobandspelare, 70 kilo pasta (den som ringde in vägde 70 kilo) och en prydnadsdelfin.

Första tanken man slås av är att det inte kan vara på riktigt. Men jag vet att det är riktiga personer som ringer in och vinner de osannolika "priserna". Programmet heter Bingo Royale och är SVT:s nya lördagsunderhållning (programmet repriserades alltså i går). Bingo Royale har fått utstå hård kritik på grund av att programmet verkar oseriöst. Hur vet jag detta? Förra veckan var någon projektansvarig eller nöjeschef från SVT inbjuden till SVT:s morgonsoffa för att bemöta kritiken angående Bingo Royale. Jag såg detta. Den ansvarige från SVT gjorde inte så bra ifrån sig. Hon kunde knappt säga varför man ska titta på Bingo Royale. Då gör man inte bra ifrån sig.

Jag fattar ingenting. Hur kommer man ens på idén att göra ett program som Bingo Royale? För att visa hur mycket roligare det är spela oseriös bingo i stället för seriös dito i TV4:s Bingolotto? Om SVT tror det så tror de fruktansvärt fel. Frågan är vad SVT:s nästa steg blir. Jag tror faktiskt lite på min egna Big Brother-idé.

Nu orkar jag inte med detta längre. Tummen ner för Bingo Royale. Sälj skiten till Kanal 5. Men byt för allt i världen inte bort det mot Big Brother!

Eftersom jag i inledningen skapade en påhittad löpsedel kommer här en löpsedel man kan använda till detta inlägg.

Känd bloggare
_RASAR
__mot SVT:s
_FIASKO-
PROGRAM:
SVT liknar Kanal 5

Lika som bär: Gott och blandat!

Tidigare:

Valextra!

Mittbacksextra!

Den förbannade julmarknaden

Just nu är jag så där trött som man bara blir när man går en längre sträcka för att besöka en julmarknad, travar runt på nämnda marknad och sedan går den längre sträckan för att komma hem från den förbannade julmarknaden. Eftersom jag inte genomför denna enormt seglivade och energikrävande process så ofta brukar jag inte vara så här trött.

Eftersom jag nyss refererade till julmarknaden som den "förbannade julmarknaden" kan man lätt tro att det kändes smått helvetiskt att besöka julmarknaden. Det ska verkligen sägas att jag inte hade några större förhoppningar inför besöket. Det hade i stort sett ingen annan heller. När jag nu tänker efter var det bara en ynka fjärdedel av det totala julmarknadssällskapet som ville besöka julmarknaden. Den fjärdedelen bestod av en person. Vi kan kalla henne för Anja Pärson. Oinvigda läsare tror nu att jag menar den riktiga Anja Pärson, det alpina undret från Tärnaby. Men så är det alltså inte. Jag, Johan Wissman (den rutinerade läsaren har stött på honom här förut) och Berbatov (har nämnts vid något tidigare tillfälle, dock under annat namn) ville inte besöka julmarknaden. På något sätt tedde det sig ändå så att vi följde med.

Julmarknadsbesöket kunde inte ha fått en sämre start. Termometern hade orkat sig upp till tiotalet graderna (knappast bra för julkänslan), snön lyste med sin frånvaro - och de skulle ha 20 spänn i inträde. När vi kom in på marknadsområdet börjades det. Folk överallt, hemslöjd överallt, korv, honung, glögg, stickade grejer, ponnyridning, smala trappor, mer folk, hutlösa ockerpriser, knäckklubbor, hemgjorda grytlappar, hembygdsföreningar från Värmlandsskogarna, lutfisk, mer folk, pensionärskör, lotter, nallebjörnar för dryga tusenlappen, delikatesspotatis och motorsågsskulptörer. Allt var där. Alla var där. Till och med Färjestads veteranback Fredrik Olausson och Sven-Ingvars-Ingvar.

Jag slog på stort och köpte allehanda ting för den nätta summan av noll kronor. Dagens skräll var Johan Wissmans inköp av en flaska blåbärsglögg. Berbatov höll likt jag själv hårt i slantarna medan Anja Pärson, hon som verkligen såg fram emot marknadsbesöket, tömde spargrisen och köpte två knäckklubbor för tolv kronor.

Praktfiasko, alltså? Inte då. Jag känner mig nöjd. Detta beroende på att julmarknaden infriade mina (lågt ställda) förväntningar. Ett stort minus är dock att jag efter allt gående har ont i båda hälarna, men det stoppar mig inte från att vara (för?) snäll med det sammanlagda julmarknadsbetyget.

Betyg: Nl Nl Nl

En månad kvar - dags att förbereda sig

En månad kvar till julafton. En ynka månad! Om en månad sitter han där, Ingvar Oldsberg. Han ska hälsa oss välkomna till julen eller nåt. Jag vet inte. Men jag vet hur det kommer låta. Jag har tagit del av SVT:s superhemliga manus. (De välkända Nickes lilla-tentaklerna, ni vet…)

"Ingvar Oldsbergs manus på julafton

Nu väntar ännu en sagolikt spännande batalj. Hur ska denna enorma kraftmätning sluta? Det finns ingen tid att spilla! Vart är vi på väg?

10 poäng: Vi lämnar svensk-tysk rojalistisk bemärkelsedag för dag när skäggbeprydd Peter Harryson-kopia med huvudbonad som bland annat för tankarna till bankrånare besöker var mans boning.

(Ta av dig glasögonen. Vifta lite med dem. Ta på dig dem igen.)

8 poäng: Låter det grötigt? Bara lugn. Den som i all sörja hittar sydafrikansk ex-president (försök på något sätt få in ett a här, Ingvar) kan förvänta sig ett sorts race med mycket skrik och bröl i.

6 poäng: Skink.. eller jag menar skingra er – nu kommer Peter Harryson-kopian! Värst vad han verkar vara sur; han delar ut både hårda och mjuka klappar!

(Genomför glasögonrörelsen ännu en gång.)

4 poäng: Säck och stön, men nu är det snart klappat och klart. Nu börjar vi så småningom vänta in en annan dag."

Och på det här viset fortsätter det resten av julaftonskvällen. Putslustigheterna och de små ordvitsarna kommer avlösa varandra i en hiskelig fart.

Jag har egentligen bara en invändning: Var kommer SVT göra av Björn Hellberg?

Känd bloggare på vanlig hockeymatch

Läs först: Känd bloggare i bombdrama.

Bombhotet skrämde inte bort mig. I kväll var jag - tillsammans med Mr 100 % - återigen på plats i Löfbergs Lila Arena för elitseriehockey mellan Färjestad och Modo. Det var inte direkt någon kioskvältarmatch som kommer gå till historien som den mest spännande kampen lagen emellan. Modo gjorde förvisso 0-1 redan efter 15 sekunder, men bara några minuter senare stod det 3-1 på resultattavlan. Redan då förstod jag vartåt det barkade och började så smått riva sönder min tipslapp. Jag trodde nämligen på ganska få mål och var aldrig riktigt nära att vinna. 90 spänn åt helsike.

Några saker fick speciell uppmärksamhet under LLA-vistelsen. Publikvärden som stod och höll koll intill oss var av det råare slaget. Jag tror att han helst av allt ville springa bort till ståplatsläktaren, slänga av sig sin propra kavaj och brista ut i sång och skrik tillsammans med de andra FBK-fantasterna. I stället stod han i sin fina kavaj och skrek bland allt sittplatsfolk. Då och då ropade han på sittplatspubliken och erbjöd handkräm och lotter. Att han står och säljer lotter är väl en sak - men handkräm! Ja, det är faktiskt sant. Gubben stod och erbjöd handkräm. Flertalet tokar tackade ja till hans erbjudande och blev en klick handkräm rikare. Jag blev också erbjuden, men tackade nej.

Kvällens andra stora blänkare i mitt huvud var Karolinen Fastigheter. De måste vara rätt nöjda med att göra reklam för sig under Färjestads hemmamatcher. Varje gång när det blir mål på en annan arena plingar det till (eller ja, ett högst egendomligt ljud yttrar sig). Den ovane hockeybesökaren - det vill säga jag själv - tittar då utan att tänka upp på den stora jumbotronen som hänger i taket. Då ser man reklamen för Karolinen Fastigheter - först efter det ser man var det har blivit mål. Eftersom det i kväll var full omgång i elitserien plingade det till hyfsat många gånger. Jag tittade rent reflexmässigt upp mot jumbotronen i stort sett varje gång - och då såg jag naturligtvis reklamen för Karolinen Fastigheter. På grund av detta kan jag inte få deras telefonnummer ur mitt huvud. 054-10 35 00. Helsike. Nu skriver jag det till och med. 054-10 35 00. Nu kan jag verkligen inte sluta tänka på det. 054-10 35 00. Sluta!

054-10 35 00. Noll, fem, fyra, ett, noll, tre, fem, noll, noll.

Jag kanske ska söka för det? Och begära att Färjestad betalar psykologen? Det är ju trots allt på grund av dem jag inte kan få Karolinen Fastigheter och deras telefonnummer ur huvudet. Lyckad marknadsföring, hur som helst.

Den avbrutna matchen från den 28 oktober spelades klart efter den riktiga matchen. Det var först då, vid ställningen 1-2 och med trettiotalet sekunder kvar av matchen, som Löfbergs Lila Arena förvandlades till en kokande kittel som skulle ha fått Miraculix avundsjuk. Stämningen var då på topp och det var då - och bara då - jag blev imponerad av stämningen. Till slut ljöd hesa Fredrik. Matchen var över - och vi lämnade kaffekitteln illa kvickt. Vi sprang faktiskt ut. Så gärna ville vi lämna hockeyn. Om det berodde på att vi ville undvika köer eller på att vi var trötta på hockey efter två matcher förtäljer inte historien.

Breaking news

Det var inte många timmar sedan rykten om Mr 100 %:s bloggstart sipprade ut. De så välkända Nickes lilla-tentaklerna sträcktes omedelbart ut i sin fulla längd och satte hela Värmland i skräck - allt för att ta reda på så mycket som möjligt.

Nu vet jag allt.

Ja, Mr 100 % har startat en blogg.
Ja, jag sitter på adressen till den.
Ja, du ska få den.
Nej, han har inte skrivit så mycket, men ha i åtanke att den invigdes i dag.

http://mr100.blogdog.se - där har ni den.

Vad det verkar blev Mr 100 % sugen på att starta en blogg efter att ha skrivit en kommentar - det var en lång sådan, ska jag säga er - till ett inlägg här på Nickes lilla. Ni som inte har läst romanen till kommentar här på Nickes lilla kan med fördel läsa den i sin helhet på Mr 100 %:s nystartade blogg.

Sökhysteri!

Häftigt! För några minuter sedan upptäckte jag att man kan söka här på Nickes lilla. Det finns en liten ruta precis här uppe intill "SEARCH BLOG"-knappen. Där kan man skriva vilket ord man vill och se om jag har skrivit om just det här på Nickes lilla. Tyvärr kan man inte se alla inlägg jag exempelvis har skrivit om Degerfors, utan bara de 20 senaste som innehåller "Degerfors". För att få reda på lite kul fakta får man därför söka på ord jag inte skriver om så ofta. Jag roade mig med detta och fann att jag har skrivit om...

..."Jönssonligan" i åtta inlägg. Mindre än vad jag trodde.
..."Stasspaksvallen" i två inlägg.
..."Örebro" i hela 17 inlägg. Är det möjligt?!
..."Teddy Lucic-kopian" i elva inlägg.
..."Sjukhus" i noll inlägg. Tack för det.
..."Film" i tio inlägg. Ruggigt lite med tanke på vilket vanligt ord det är.
..."Politik" i ett inlägg. Stort intresse!
..."Lov" i fyra inlägg.
..."Gott" i mer än 20 inlägg. Ingen överraskning.
..."Dogge" i fyra inlägg.
..."Robert Laul" i sex inlägg.
..."Bloggproblem" i noll inlägg. Blogger.com är pålitligt! Oftast.
..."Daniel Mendes" i åtta inlägg. Jag saknar honom.
..."Tintin" i tre inlägg.
..."Kök" i två inlägg. Skrattretande.
..."Musik" i tio inlägg.
..."Lagerbäck" i 15 inlägg. Min favorit-Lasse!
..."Ingvar Oldsberg" i noll inlägg. Men ett med detta!

Nu orkar jag inte räkna mer, men lita på att det blir fler sådana här summeringar längre fram.

Hemköpbärkassen som åkte buss

Bussens strålkastare lyste upp den mörka och småbittra kvällen. Huttrandes plockade jag fram plånboken och gjorde mig redo för att gå ombord. Jag sa inte hej till chauffören; chauffören sa inte hej till mig. Bussen var, som vanligt, nästan fullsmockad. Trots det behövde mina ögon inte leta länge förrän de hittade två lediga säten för mig och mitt sällskap.

Jag och sällskapet (som inte var någon person, utan bara min obskyrt stora badmintonväska som är lika stor och väger i stort sett lika mycket som jag) sneglade mot de två lediga platserna precis bakom busschauffören. Men stopp! Det stod en suspekt bärkasse på golvet vid de sätena. Där kunde jag inte under några som helst omständigheter sitta.

Medan jag letade upp ytterligare två lediga säten funderade jag på varför det stod en Hemköpbärkasse vid platserna bakom chauffören. Jag satte mig snett bakom den suspekta Hemköpbärkassen, tillräckligt nära för att hålla den under omedelbar uppsikt.

Passagerarna som klev ombord efter mig gjorde precis som jag. De sneglade mot de två tomma sätena, tänkte sätta sig, men hejdade sig omedelbart när bärkassen uppenbarade sig. Vad är det med den där bärkassen?

Det fortsatte. Alla som gick på bussen var på väg att sätta sig på platserna direkt bakom chauffören, men i sista sekund avvek de från bärkassens säten och fortsatte längre bak i bussen.

När bussen angjorde universitetet såg jag en ensam man stå och huttra med händerna i jackfickorna vid hållplatsen. Bussen stannade, mannen ställde sig framför dörren och väntade på att chauffören skulle trycka på någon magisk knapp och öppna dörren. Chauffören öppnade dörren.

- Tjena! Är det George? frågade busschauffören mannen som inte gjorde någon ansats till att kliva på bussen. Den mystiske George bara nickade.

Nu var det visst dags. Busschauffören gjorde den oväntade rörelsen. Han sträckte sig efter Hemköpbärkassen. Det prasslade när han lyfte den. Chauffören lämnade över bärkassen till mannen som visst gick under namnet George.
- Varsågod! sa chauffören. George nickade och lämnade platsen.

Vad innehöll bärkassen? Två hallontårtor? Åtta liter smuggelsprit? Sigvard Marjasin? Varför tog George emot bärkassen vid universitetet? Vem är George? Varför åkte bärkassen buss utan sällskap? Vem/vilka jobbar busschauffören för? När får Christer Fuglesang komma upp i rymden? Frågorna är många - svaren obefintliga.

Jag vet inte vad jag ska tro.

Stjärna framför namnet i fet stil

D(M)-dagen fick en osannolik start - och ett bittert slut. På något sätt känns det ganska givet att börja med den osannolika starten.

Den osannolika starten bestod i mångt och mycket av Propellerkoordinatorns briljanta, supereffektiva och hejdlöst publikfriande spel i den första omgången av herrsingeln. Jag stod och värmde upp lite smått inför min match, och jag trodde inte att han skulle hinna spela klart sin på förhand ovissa match innan min drog igång. Men pang, pang, pang - sedan var det överstökat.

Jag gratulerade honom, han önskade mig lycka till i min match och bad mig visa varför det i programmet "är en stjärna framför ditt namn som står i fet stil". Stjärnan framför namnet i fet stil betyder att tävlingsledningen tror att man ska långt i tävlingen. Det går också bra att säga att man är seedad. * Man är seedad. Ungefär så. Jag höll min seedning utan problem i de två inledande omgångarna. Samtidigt utkämpades en kamp mot klockan.

Mr 100 % vann sin kamp mot klockan och ramlade in lagom till dubbelspelet. Som jag skrev i införtexten i fredags var vi oseedade och lurade i vassen. Vi ställdes ganska snabbt mot det förstaseedade paret. Mr 100 % levde upp till sitt namn och jag hängde på honom. Verkligen allt gick vår väg och motståndarna hade inte skuggan av en chans. Sedan, i mitten av andra set, hände något och vi båda tog namnet Mr 0 % för resten av matchen. Ridå! Helt klart en match att analysera. Vägen till final låg ju vidöppen!

Tid till att bryta ihop fanns inte eftersom singelsemifinalen stod för dörren. Den matchen gick bättre än dubbeln. Finalen väntade. Där stod en annan person med en stjärna och sitt namn i fet stil för motståndet. Nu har vi kommit till det bittra slutet. Därför skriver jag inte så mycket om det.

Nu har sjävklart alla redan räknat ut hur finalen slutade. Efter förlustsiffrorna 19-21, 19-21 kan man kanske inte vara nöjd, men det är jag ändå. För fjärde DM:et i rad tog min finalmotståndaren hem allt och för fjärde året i rad förlorade jag mot just vinnaren, men aldrig tidigare har jag varit så nära. En snabbanalys säger att orutinen visade sig i båda seten vid ställningen 19-19. Minst sagt en smula bittert.

När jag fick min silvermedalj tänkte jag att det vore häftigt och uppseendeväckande att göra en Tomas Antonelius (som då hette Gustafsson) á la 1999 när han besviket kastade sin allsvenska silvermedalj rakt ut i publikhavet. Jag skrinlade dessa idéer tämligen omgående. Allt föll på att publikhavet inte var något publikhav. Prisutdelaren, de övriga pristagarna (som bara var två till antalet eftersom en redan hade åkt hem) och de två personerna i sekretariatet var de som tittade på när jag mottog min medalj. Hade sett dumt ut om till exempel prisutdelaren hade fått tillbaka medaljen han nyss delade ut. Det ska dock sägas att jag inte ville ge bort min silvermedalj, jag tänkte bara att det hade varit uppseendeväckande. Alla hade direkt tänkt på Tomas Antonelius!

Så kan det gå till på DM.

D(M)-dagen

Tungt ettårsfirande i går. Men nu är jag på benen igen. Och det måste jag vara! Det är i morgon det gäller. Den smått legendariske Bagarn brukar ofta klaga på att dagens badmintonungdomar inte bryr sig om distriktsmästerskapet - det var annat förr, menar han. Jag vet inte om jag tillhör badmintonungdomen, men bryr mig om distriktsmästerskapet, det gör jag!

DM-dags i morgon, alltså. På hemmaplan - och nu menar jag rejäl hemmaplan. När det anordnas tävlingar i Kristinehamn brukar det svingas racketar i hallen som vi inte tränar i. Men i morgon spelar vi i hallen vi tränar i, något som ska vara en fördel.

Hur det kommer gå vet jag inte. Att gå långt i singel känns dock inte som en omöjlighet. I dubbelklassen kan det också gå bra. Jag och Mr 100 % är oseedade och lurar lite i vassen bakom de stora elefanterna. Det vore oerhört häftigt att vinna seniordubbeln två år i rad - med två olika medspelare. Mästarbältet i dubbel sätts alltså på spel - men det ska naturligtvis inte lämnas bort.

Mastodontparty

Ett års jubileum? Nej, det blir lite jobbigt att jubilera i ett år.

Ett årsjubileum? Ja, på sätt och vis, men det är inte vilket årsjubileum som helst.

Ettårsjubileum? Ja!

Nickes lilla fyller i dag ett år. Det var den 16 november som jag tog klivet in i den tuffa bloggosfären. I dag, ett år senare, är jag kvar på samma ställe. När jag tänker efter har inte så mycket förändrats sedan den 16 november 2005. Tiden har nästan stått still. Om någon hopplös person skulle fråga mig om det har hänt något speciellt under det senaste året vet jag inte vad jag skulle svara.

Att tiden har stått still märks det naturligtvis ingenting av här på Nickes lilla. Här är det alltid full rulle, konstant liv och rörelse. Nickes lilla är en naturlig mötesplats för män och kvinnor, tjejer och killar, unga som gamla. Åsikter och information byter ägare i en ruskig fart. Blogginlägg skrivs och masskommenteras av hundratals läsare. Det självklara diskussionsämnet kring var mans matbord är det senast publicerade alstret på Nickes lilla.

Under det första året har Nickes lilla figurerat flitigt i medierna. Utan att skryta skulle jag vilja säga att Nickes lilla har höjts till skyarna åtskilliga gånger.

"Nickes lilla är ett praktexempel på hur en blogg ska ombesörjas. Världsklass!"
(Resumé)

"Att säga att Nickes lilla är en kanonblogg gör inte bloggen rättvisa – den är bättre än så!"
(Dagens Media)

"Jag vet inte hur han gör, du vet inte hur han gör och han själv vet nog inte heller hur han gör. Hur som helst blir det jäkligt bra."
(Bloggportalen)

Det här var bara ett axplock av allt som har sagts om Nickes lilla under året.

Tro nu inte att all framgång har stigit mig åt huvudet. Allt kommer fortsätta i samma stil. Nickes lilla kommer i fortsättningen att analysera, avslöja, efterlysa, betygsätta, bevisa, ifrågasätta, hurra, hylla, håna, häckla, konstatera, kritisera, lista, minnas, ranka, rapportera, rasa, recensera, summera, svara, såga, testa, tippa och tycka. Ingen går säker.

Men: inget gott som inte har något ont med sig. Envisa rykten i bloggvärlden gör gällande att mannen bakom Nickes lilla – det vill säga jag själv – har blixtdrabbats av en semipsykisk åkomma. Vad denna åkomma ställer till för problem råder det delade meningar om, men ledande experter menar att extremt höga tankar om sig själv och sina tillgångar är ett vanligt symtom.

Genom Nickes lilla dementerar jag alla rykten som naturligtvis är helt tagna ur luften. Tråkigt med tanke på det festliga ettårsfirandet, men alla dessa rykten måste bekämpas eftersom de ger dålig pr för Nickes lilla.

Nu fortsätter ettårspartyt.

Superkändisen Mark Selmer

Jag säger Mark Selmer.

Vad säger du?

De flesta säger nog ingenting, eftersom inte så många kottar utanför det så välkända 0586-området vet vem Mark Selmer är eller vad han sysslar med.

Trots att jag bor utanför 0586-området vet jag vad Mark Selmer gör. Han tränar Degerfors IF. På en presskonferens presenterades han i dag som klubbens nye tränare. Allt hysch-hysch kan läggas till handlingarna och det är dags att tala det så underbara klarspråket.

Vi har en tränare! Han heter Mark Selmer!

Efter Tony Gustavsson, som för någon vecka sedan drog till Hammarby, kommer alltså ännu ett oprövat kort som knappt har beträtt en elitarena som tränare. Mark Selmer har tidigare tränat, i detta sammanhang, korplag som Strömtorps IK och KB Karlskoga. Men som han har tränat dem! Hej och hå, upp med Strömtorp från division 4 till division 2 på två år i början av 2000-talet. Hej och hå igen, upp med KB Karlskoga från fyran till tvåan mellan 2004 och 2006.

Hur Selmer är som tränare har jag ingen bloody aning om. När han tränade Strömtorp visste jag knappt att det var just han som tränade Strömtorp. Selmers senaste lag, KB, har jag inte sett sedan de spelade i samma division 2-serie som DIF för några år sedan. Då var det inte ens Mark Selmer som tränade laget. Kort och gott: Jag vet ingenting.

Bitarna börjar som tur är falla på plats:
Tränare - check!
Klubbchef - check!
Spelare - njaaa...

Nu är det alltså spelare som behöver komma in i föreningen. Gärna en ny supermålvakt och ett koppel försvarare. Jag väntar med spänning.

Hört på Undici

Förr om åren var Fotbollsgalan för egen del snudd på årets höjdpunkt. Fotbollsgalan betydde nästan allt. Videon var laddad flera timmar i förväg. Ögonen var rejält uppspärrade.

Det var på den tiden när SVT höll i galan. På den tiden bojkottade man allt vad landslag och proffs heter - då var det bara allsvenskan som gällde. Sanningen är den att damallsvenskan knappt var välkommen. På sin höjd kunde Diamantbollen delas ut.

Nu ska allt och alla samsas på samma gala - allsvenskan, damallsvenskan, landslagen (glöm inte damerna) och utlandsproffsen. Snacket inför galan handlar om vilka proffs som inte kommer till galan och hur Jessica Almenäs ska klä sig. Förr pratades det om vem som skulle bli Årets (allsvenske) anfallare, vem som hade gjort Årets (allsvenska) mål och vem som skulle tilldelas Guldbollen. Allt det här är nu bortpetat av Jessica Almenäs klänningar.

En annan skillnad är att det nu är mer inslag av icke-fotboll i Fotbollsgalan. Teddy Lucic bygger någon modell i TV4 Teddy Lucic (det var faktiskt kul), Lagerbäck och Lagrell mimar till Take That (det var också väldans roligt) och Dogge och Tomten värmer upp svenska fans i Tyskland (Dogge & Tomten-konceptet känns dock rejält uttjatat).

Trots att det var mycket bättre förr tittade jag med glädje på Fotbollsgalan i går. Men engagemanget är inte lika stort som förr om åren. I går brydde jag mig till exempel inte om att jag missade första halvtimmen på grund av träning. En Fotbollsgala känns dock inte som en Fotbollsgala utan eftersnack. Vad var bäst? Vad var sämst? Nl-skalan plockas härmed fram!

Nl Nl Nl Nl Nl
Lars-Åke Lagrell, Lasse Lagerbäck, Jan Scherman, Peppe Eng och Magnus Hedman som Take That. Ruskigt kul. Speciellt Lagrell och Lagerbäck ser jag som framtida artister. Att Hedman var med var ungefär en lika stor skräll som att Göran Persson röstade på socialdemokraterna i valet.

Nl Nl Nl Nl
TV4 Teddy Lucic. Att Teddy kunde driva så mycket med sig själv trodde jag inte.

Nl Nl Nl
Mikael Persbrandts speakerröst. Wow! Den var grym!

Nl Nl
Ola Toivonen. Synd att han inte fick ta emot sitt pris i direktsändning.

Nl
Dogge. Jag gillar Dogge. Han är så där löjligt löjlig så att det blir kul.


Och flopparna:

<> Idol-Ola. Beatrice Ark? Försök igen, Ola.
<> Fredrik Ljungbergs tal. Varför inte kontakta Svenska Fotbollförbundet och fråga om du får skriva en sammanfattning av landslagsåret? Ditt tal var en bra början, Fredrik.
<> Priset till Henrik Larsson för Tidernas mål eller vad det nu var. Löjligt. Skaka fram en jury!

Har säkert glömt något guldkorn eller flopp i hastigheten. När kamerorna slocknade drog hela gänget vidare till Tomas Brolins krog Undici där Nickes lilla mötte upp. Vad som hände där skriver jag om en annan gång.

Henrik Dorsin - en ny idol

Som det stora fan av Jönssonliganfilmerna jag är blev jag väldigt glad när jag i dag tittade på lördagens avsnitt av Extra Extra!. Sanningen är att jag ofta brukar bli glad när jag tittar på det programmet. Orsaken stavas Henrik Dorsin. Han är, precis som jag själv, fasligt förtjust i Jönssonligan och kan citera delar ur flera av filmerna. I avsnittet som jag precis tittade på citerade han själv scenen ur Jönssonligan dyker upp igen när "Sickan" och Wall-Enberg spelar golf. Läs och njut.

"Sickan": - Bra swing!
Wall-Enberg: - Så herr Jönsson spelar golf?
"Sickan": Jaa, seglingen har ju inte kommit igång riktigt ännu. Vi ligger lika långt från hålet såvitt jag kan se. Vad sägs om att satsa en liten slant?
Wall-Enberg: - Hur mycket då?
"Sickan": - 175 miljoner kronor!
Wall-Enberg: - Nej, så mycket tror jag inte herr Jönsson är värd.
"Sickan": - Nej, inte jag! Men den topphemliga elektroniska utrustningen.
Wall-Enberg: - Vad pratar ni om?
"Sickan": - Jag pratar om den topphemliga elektroniska utrustningen som hitintills har befunnit sig i pansarrummet på Strandvägen, men som nu befinner sig på helt annan ort.
(Dorsin var här tvungen att avsluta sin underbara recitation, men jag märkte att han ville fortsätta och säga:)
Wall-Enberg: - Ni bluffar!
"Sickan": - Gör jag?

Kung Dorsin! Helt enormt bra! Dock lite synd att många säkerligen sitter som fågelholkar och inte har en aning om vad han pratar om. Men jag fattar, Henrik! Fortsätt så här!

Omättlig vad det gäller Jönssonligan? Läs om leken jag hängav mig åt i somras.

Kusliga Kumla

Stötte jag på en galen yxmänniska? Nej.
Stötte jag på en Skandiahöjdare? Nej.
Stötte jag på en kallblodig mördare? Nej.

Jag är fortfarande i allra högsta grad levande efter flera timmar i kusliga Kumla. Kusliga och kusliga, förresten. Så jäkla kusligt var det inte, trots att vi befann oss uppskattningsvis 500 meter från den välkända Kumlaanstalten som innehåller både det ena och det andra. Trots att jag har spelat i Kumla flera gånger förut blev jag slagen hårt i huvudet av en sak när vi körde förbi Kumlaanstalten. Det är så stort. Hur stort? frågar du. Jag vet.

Tänk dig något riktigt stort. Något överjäkligt, monstruöst, sinnessjukt stort som helt enkelt tar väldigt stor plats. Okej? Bra. Nu är vi en bit på väg. Gör nu samma tankeexperiment en gång till.

Klar? Det är först nu vi börjar snacka. Nu snackar vi anstalt. En riktig anstalt. En Kumlaanstalt! Man skulle egentligen vilja traska in och ta en titt. Men så fort man ser halvdussinet stängsel ångrar man sig ganska snabbt.

Vi behövde inte direkt ta oss över några svårforcerade stängsel för att ta oss in i den närliggande hallen, Kumlahallen (vilket fiffigt hallnamn, pris till den som kom på det!). När vi kom in var vi fulla av hopp. Några timmar senare var vi inte det.

Om jag nu har räknat rätt förlorade vi fyra som var där våra sju första matcher. Mr 100 % förlorade sina två inledande matcher. Både Kudden och Släggan följde Mr 100 %:s exempel. Jag förlorade min första match. 2+2+2+1 blir 7. Sju raka förluster innan jag bröt mönstret genom en vinst – på walk over. Feglorten i min pool lämnade in efter sin första förlustmatch, och jag kunde avgå med en odiskutabel WO-seger i min andra match.

Tydligen var det jag som bröt isen. Mr 100 % vann till slut sin tredje och sista singelmatch (vid ställningen 13-13 i andra set tvingades motståndaren ge upp på grund av ryggont, naturligtvis orsakat av Mr 100 %:s fina spel). Kudden skrällde en smula och slog poolvinnaren. Släggan fick också en seger. Walk over-segern var precis som min helt odiskutabel (precis som alla andra WO-segrar). Jag avslutade segerkalaset med en säker vinst i min tredje match.

Sju raka förluster följdes alltså av fem raka segrar, och vi kände oss inte helt bedrövliga. Personligen känner jag mig inte bedrövad, utan snarare nöjd. VM-deltagandet i unforced errors har jag avsagt mig och i övrigt känns det mesta oförskämt bra. Mumma.

I övrigt noteras att skojandet med Häckentränaren Reine Almqvist i TV4-sporten får klassas som veckans roligaste. Programledarbytet Peppe Eng mot meteorologen Peter Kondrup var högklassigt! Risken är dock att Patrick Ekwalls och Ola Wenströms alternativa fotbollsgala i samma kanal senare i kväll seglar förbi och snor åt sig titeln som veckans roligaste. Vilken söndagskväll!

Lugnt och fint?

- Tänk på att vi har tävling i helgen!

Orden hördes på träningen i går. Det är med en tuff vecka i ryggen som vi i morgon rör oss österut. Mot en plats där jag inte blir förvånad om jag stöter på en galen yxmänniska, någon Skandiahöjdare eller en kallblodig mördare. Däremot blir jag rädd.

Brr.

Viktig information om Magnus Hedman

I min jakt på sensationer är det nu dags för ännu ett avslöjande.

Nickes lilla kan som enda media avslöja att allt ståhej kring fotbollsmålvaktens Magnus Hedmans provspel och eventuella övergång till det stora Premier League-laget Chelsea är ren och skär bluff. De bilder som nyss rullade i TV4-sporten är grovt manipulerade. Det enda som var sanningsenligt i inslaget var att Magnus Hedman stod och motade bollar i ett fotbollsmål - men det var inte på Chelseas träningsanläggning i London.

Jag kan avslöja att platsen för Hedmans bollmotande var Bollmoravallen i Tyresö. De officiella Chelseaträningskläder som Hedman bar inköptes å det hastigaste hos CF Sport i Malmö sent i går kväll. I samma TV4-inslag kunde man se hur Chelseaspelare tränade, men notera att man inte vid något tillfälle kunde se Magnus Hedman tillsammans med dessa spelare.

Bilderna när TV4:s reporter Per Nunstedt står framför den mörka Londonkvällen och kommenterar provspelet är naturligtvis också manipulerade, det kunde mitt tränade öga se med all önskvärd tydlighet. Notera också att Hedman i inslaget inte kunde uttala sig om träningen hos Chelsea. Per Nunstedt sa i inslaget att TV4-teamet blev bortmotat av Chelseas presschef. En viss sanningshalt finns i detta påstående. Det var dock så att det var Magnus Hedmans fru, Magdalena, som sa till tv-teamet att det räckte nu och att Magnus omedelbart skulle komma hem och äta.

Artikeln om Hedmans provspel på Chelseas hemsida? Jag säger bara en sak: TV4, med god hjälp av Hedman själv, betalade bra.

Varför gör TV4 och Magnus Hedman så här? Svaret är enkelt. Nu när allsvenskan är över och Fotbollsmåndags sändningar - i vilka Hedman sitter som expert - är slut måste Magnus Hedman helt enkelt börja marknadsföra sig själv och jagar således rubriker utanför tv-studion. Att iscensätta denna osannolika provspelshistoria lät visst bra i Magnus Hedmans rubrikjagaröron.

Vad blir nästa steg, Magnus?

Ledsen, folket - ingen blogg i dag

...

...

Hmm...

Vanligtvis brukar jag inte skylta med att jag har svårt att komma på saker att skriva om, men det var vad jag nyss gjorde.

Kanske ska skriva något om Aftonbladets modeexpert Sofi Fahrman. Varför kan hon bara se ut på ett sätt på bild? Om man tittar på hennes smil här, här, här och här ser man - just det - ingen skillnad. Nej, Sofi Fahrman är inget att skriva om.

Kanske ska skriva något om DIF:s nye klubbchef, Andreas Andersson. Precis, den Andreas Andersson, tidigare spelare i korplag som Milan och Newcastle och han som nickade Sverige till VM-slutspelet 2002. Tidigare också verksam i stjärnklubben Degerfors IF. Bara Andreas lär sig något om den ekonomiska biten så kommer allt flyta på fint. Men utnämningen av Andreas Andersson känns ändå inte som något hundraprocentigt bloggmaterial.

Kanske ska skriva om hur bortskämd TV4:s Patrick Ekwall verkar vara. I sin blogg spyr han i dag galla över att Sveriges träningslandskamp mot Elfenbenskusten ska spelas i Le Mans i Frankrike. Han ogillar spelplatsen eftersom det är "omöjligt att ta sig dit" och att "det känns helt fel på alla sätt". Le Mans är väl inte så himla tokigt, Ekwall? Låter söndagens allsvenska kval mellan Häcken och Brommapojkarna på kylslagna Rambergsvallen som ett bättre alternativ? Tänkte väl det. Trots allt det här - jag gillar, till skillnad från många andra, Ekwall. Men bloggmaterial? Nej.

Kanske ska skriva något om att jag ska gå på två hockeymatcher - på samma dag. Det ligger lite för långt in i framtiden, så det bloggmaterialet diskvalificeras omedelbums.

Det verkar inte bli något bloggeri i dag.

Det fanns en tid...

...när man kunde beställa guldlöpsedlar och liknande från tidningar som Aftonbladet och Expressen gratis.

Nu vill ockrarna uppe i Stockholm ha pengar för en sketen löpsedel. Aftonbladet fläskar på med 39 kronor för ett stort pappersark om Elfsborgs SM-guld. Expressen vill "bara" ha 2o kronor.

Vad är det här? För tre, fyra år sedan räckte det med att mejla över sin adress för att få en guldlöpsedel helt gratis. Nu måste man sms:a, mms:a och podsända på samma gång - och på något sätt drar de 39 spänn för det - för att komma över en löpsedel.

Bojkotta!

Nytt bokslut

Om fotbollsallsvenskan hade avslutats innan VM-uppehållet hade det doftat väldigt mycket Assyriska om min tippning. Några dagar innan avsparken i våras tippade jag nämligen Helsingborg som svenska mästare, och HIF stod som bekant inte för någon kioskvältarvår. Det var först under hösten när Stuart Baxter började styra som trepoängarna började ramla in i en rasande fart.

Under de senaste veckorna har man frågat sig själv - Elfsborg eller AIK? Jag har hela tiden sagt Elfsborg, men egentligen fattar jag inte varför jag ens har tagit ställning i frågan. För mig spelar det verkligen ingen som helst roll vilket lag som blir svenska mästare, förutom om Degerfors är inblandat.

Dags att skippa dravlet - här kommer den allsvenska sluttabellen med min tippning inför säsongen inom parentes.

1. Elfsborg (7)
2. AIK (10)
3. Hammarby (3, RÄTT PLACERAT!)
4. Helsingborg (1)___
5. Kalmar FF (8)
6. Djurgården (2)
7. Malmö FF (5)
8. IFK Göteborg (4)
9. Gefle (12)
10. GAIS (14)
11. Halmstad (11, RÄTT PLACERAT!)
12. Häcken (9)_____
13. Öster (13, RÄTT PLACERAT!)
14. Örgryte (6)

Kommentar: Jag trodde ju stenhårt på Ola Toivonens Örgryte! Mina tankar om Elfsborg och AIK ska vi helst inte tala högt om. Tre lag på rätt plats är för övrigt lika många korrekta som i min superettatippning.

Rondeller, lek och TTELA

Allt började ju så bra. Två, tre mil innan Västsveriges Hollywood, Trollhättan, sa jag till det övriga resesällskapet att jag trodde att vi skulle köra igenom sju rondeller innan vi nådde den första hallen. Flertalet bemötte mitt påstående med hånskratt, men jag bevisade att jag känner mig hemma i trakterna kring Trollhättan.

Naturligtvis körde vi igenom sju rondeller. Den sjunde och sista rondellen satt väldigt fint, bara 100 meter från hallen. Seger!

Det blev dessvärre helgens enda seger. Jag åkte på den svåraste lottningen på den här sidan millenniet och stod helt utan chans. Bland annat fick jag stifta bekantskap med tävlingens förstaseedade spelare. Men det var först i den andra matchen. I den första matchen mötte jag inte en seedad spelare, men ändå blev det råpisk. Mina förväntningar inför den andra matchen var med tanke på min inledande insats inte så höga.

Det var lek. Han lekte med mig. Just det måste jag berätta innan jag presenterar matchens siffror. 21-15, 21-19 blev det. Det låter som en jämn match, och det var det stundtals. Han lirade lite på skoj upp till 15-15 innan han la i en högre växel - och då var jag borta. Om han hade spelat sitt bästa hela tiden ställer jag mig tveksam till att jag hade fått tvåsiffrigt med poäng i något av seten. 21-15, 21-19 - visst ser det jämnt ut?

Trots att jag bara spelade två matcher njöt jag i fulla drag av tävlingen. Orsaken: Älvhögsborg. Älvhögsborg är namnet på hallen vi spelade i. Med tanke på att det är en vanlig idrottshall är den mycket bra. Den har snudd på 2000 sittplatser, så att behöva trängas är inte att tänka på. Maken till uppvärmningsmöjligheter finns inte någon annanstans. Det är nära om man behöver fylla på vattenflaskan. Som vanligt när det gäller vanliga idrottshallar - och i just det här sammanhanget Karlstads Racketcenter - är ljuset sisådär, men det kan man leva med. Det har i alla fall mer kända namn klarat av. Affischer runtom i hallen skvallrade om att det har spelats World Cup i handboll, Davis Cup-match i tennis mellan Sverige-Slovakien och några bordtennislandskamper i Älvhögsborg. Och nu 2006 års upplaga av Skanska cup.

Två matcher spelar man av på cirkus 40 minuter. Vad gör man sen, då? Resten av helgen tillbringades med att fråga ut i stort sett alla i hallen levande organismer om de visste vad tidningsnamnet TTELA står för. Det var det inte många som visste. Vet du vad TTELA betyder?

Pizzeriabesöket på lördagskvällen är värt ett särskilt omnämnande. Sällskapet på åtta personer gick till ett sjaskigt hak inte långt ifrån järnvägsstationen. Kort efter beställningsförfarandet upptäckte vi att killen som tog emot beställningarna var helt ensam. Jag trodde att det skulle dröja en timme innan vi skulle få mat, men han pinnade på rätt bra i köket. Inte illa. Men det gick lite för snabbt. Han råkade hälla på en massa sås på två kebabtallrikar. Så skulle vi inte ha det. När vi påpekade detta skönjade jag en smula irritation i hans ansikte. Han fick i alla fall svänga ihop två nya kebabtallrikar.

Nu kommer det roliga! Samtidigt som pizzasnubben levererar de såsbefriade kebabtallrikarna ser han de båda såshatarna i ögonen och ger ifrån sig helgens roligaste:
- Extra sås?

Lättroat? Javisst!

(TTELA? En sammanslagning av Trollhättans Tidning och Elfsborgs Läns Allehanda.)

Det ser bra ut

Oj, oj, oj, ack, ack, ack. Risken är stor att helgens tävling kan bli en repris på 2004 års Carlstad Open. På tävlingsdagen hade då jag, och flera andra, en grym träningsvärk efter veckans träningar.

Då var det låren - nu är det magen som påkallar min uppmärksamhet genom att värka. Men egentligen är nog träningsvärken ett gott tecken eftersom det gick jäkligt bra i Karlstad när jag spelade med träningsvärk. Vi får se.

Mot Västsveriges Hollywood!

"Ursäkta mig, får jag fråga dig?"

Det svänger tämligen snabbt. För exakt en månad sedan - den 1 oktober - kunde man stå på Stasspaksvallen i Jönköping med vidöppen vårjacka och svära åt sig själv för att man inte plockade med sig solglasögonen. I dag - en månad senare - är en öppen vårjacka och ett par solglasögon tillbehör som inte gör någon större nytta.

När man gör en sådan enkel sak som att gå till affären är man osäker på om man verkligen går till affären eller om man försöker bestiga Kebnekaise. Samtidigt tror man att man är med i fäktnings-SM. Det låter kanske inte så farligt, det håller jag med om. Men då säger jag att någon fäktningsidiot har ryckt av dig ansiktsmasken och rivit ditt ansikte sönder och samman med hjälp av flera stötar från den skräckinjagande floretten. Floretten i det oskyddade ansiktet är den piskande vinden mot de tunna kinderna.

När det är så här kallt och jäkligt piggar vissa saker upp. Ett exempel är det som hände mig på busstationen i eftermiddags. Jag stod och förfrös när en tant 70+ glider fram till mig. Hon tar ton:

- Ursäkta mig, får jag fråga dig?
- Javisst! svarade jag.
(Trots kylan svarade jag på ett otroligt trevligt sätt.)
- Ursäkta mig, får jag fråga dig...
(När hon säger det för andra gången tror jag att det är en tant 70+ som bara vill tjata med mig för tjatandets skull. Men hon lägger till en sak:)
- ...det rimmar!
(Paffheten nådde mig med ljusets hastighet.)
- Eh... Ja, det gör det, svarade jag mer krystat än någonsin tidigare.

Efter det kom hon till sin fråga som handlade om någon buss till/från Stockholm. Jag svarade efter bästa förmåga. Tant 70+ var precis på väg att lämna mig ensam i kylan när hon tog min hand och sa:
- Det är så kul att ni ungdomar accepterar gamla tanter som jag!

Klart jag accepterar gamla tanter som mitt framför näsan på mig står och river av ett rim - utan att det från början var meningen.

"Ursäkta mig, får jag fråga dig?" - visst rimmar det!