Du tappade bort mig, Viggo

Huh? Runt klockan elva i kväll steg just elva frågetecken ut ur en biosalong i Karlstad. Vad hade egentligen hänt? Exakt om vad handlade filmen vi såg? Nej, A history of violence med Viggo Mortensen i huvudrollen kan inte kvittera ut ett bra filmbetyg. Viggo spelade någon övernaturlig och odödlig kaféägare/mördare som hade ihjäl maffiafolk till höger och vänster.

Innan den konstiga filmens början hade vi (eller ja, "dom" och jag egentligen - jag är inte medlem i Karlstad Badminton, men jag fick vara med på deras avslutning ändå) käkat god mat på ett kebabhak, spelat konstiga spel i bions "vänthall" och handlat godis. Efter maten och innan bion hade vi nämligen lite drygt två timmar att slå ihjäl. Men det gick bra.

Just det, filmbetyg: Nl Nl Nl Nl Nl

Värk

Ah! Förbannade tennis! På grund av den dumma sporten går jag runt med en massiv smärta i min vänstra överarm. Varför ha en racketsport där man måste besitta en del styrka för att spela? Dumt! Men det gick rätt bra ändå i dag. Jag vann alla mina tre matcher i Bolltrollaren, vann b-slutspelet och kom på en total sjuttondeplats.

I kvartsfinalen mötte jag en några år äldre tenniskille. Matchen var avgjord efter badmintonen och bordtennisspelandet. Jag kunde förlora tennisen med 0-21 och ändå gå vidare. Han var rätt duktig och vann med 21-6.

Badminton: 21-0
Bordtennis: 21-14
Tennis: 6-21
Totalt: 48-35

I semin mötte jag en gubbe som var lite allround; han var duktig i alla de tre grenarna. Jag lyckades hålla jämna steg med honom i bordtennisen - förlust med 19-21 - och vann badmintonen lätt. I den avgörande tennismatchen kom jag snabbt upp i de poängen jag behövde för att vinna hela matchen. Sen gick luften ur honom en aning. Segern var min!

Bordtennis: 19-21
Badminton: 21-3
Tennis: 21-9
Totalt: 61-33

Sedan väntade grande finale. Visst, i b-slutspelet, men jag var ändå nervös innan matchen. Ytterligare en tennisspelare väntade. Badmintonen vanns enkelt och bordtennisen gick hyggligt - knapp förlust där. Jag behövde sju tennispoäng för att ta hem det. Efter några ramträffar hit och turslag dit hade jag redan efter två serveomgångar (tio spelade poäng) fyra poäng! Jag tog till slut de välbehövliga sju poängen. Jag tog till och med åtta poäng!

Badminton: 21-1
Bordtennis: 16-21
Tennis: 8-21
Totalt: 45-43

Kul att vinna totalt fyra matcher och bara förlora en. Dock lite trist att jag i fyra av mina fem matcher fick möta tenniskillar. Hade varit kul att bli ställd mot en pingissnubbe. Bli utspelad i pingis, äta upp hans poängövervikt i badminton och sedan ett avgörande i tennisen. Det hade varit något, det!

Med trollspöet i handen

Magin flödar! Dag 1 av Bolltrollaren i dag. Det har gått rätt bra. Jag åkte ut a-slutspelet direkt, men kom igen och vann första matchen i b-diton. Tävlingen kryllar av gamla gubbar! Bara en massa gubbar (läs: över 30). Fast det finns några yngre. Som vi från badmintonföreningen. Vi tillhör det yngre gardet med åldrarna 21, 20, 18 och 14. Fast man ska nog vara gubbe med rutin för att lyckas i en sån här allround-tävling; tre av fyra badmintonlirare åkte ur a-slutspelet i första matchen.

I första matchen mötte jag en tennisgubbe. Han var i alla fall 40+. Vi började med bordtennisspelandet. Jag var riktigt ur form i början! Sen kom jag igen, men förlorande ändå. 18-21 blev det. Sedan gick vi över till badmintonen. Här kände jag mig mer hemma. Det blev 21-2 till mig. Eftersom man räknar vunna poäng i första hand och antalet vunna delgrenar i andra hand behövde jag sno åt mig sex poäng i tennisen för att gå vidare. Jag började kanonbra och låg bara under med 2-3 efter min första serveomgång. Men sen gick det utför. Till slut blev det 4-21. Två ynka poäng från avancemang! Tänk om jag inte hade släppt de där två fjuttpoängen i badmintonen... (Då hade jag i stället åkt ut i nästa omgång mot en onaturlig människa - den förstaseedade - som behärskar alla de tre racketsporterna med bravur, men det tänker jag inte på nu.)

Bordtennis: 18-21
Badminton: 21-2
Tennis: 4-21
Totalt: 43-44

Efter lång väntan var det äntligen dags för min tur igen. Nu första matchen i b-slutspelet mot en tennisgrabb, något år yngre än mig. Badminton började vi med. Taktik: Så fort motspelaren ligger en aning kort i banan smashar jag (så löd även taktiken i första matchen, men jag glömde skriva det). Det gick bra - 21-0. Det gick en smula sämre i bordtennisen - 21-2 till mig. Totalt 42-2 och jag kunde förlora tennisen med 0-21 men ändå vinna. Men så blev det inte! Jag vann faktiskt tennisen också. Herregud, jag slog en tennisspelare - i tennis! Jag var i ledningen i stort sett hela tiden och vann med 21-16.

Badminton: 21-0
Bordtennis: 21-2
Tennis: 21-16
Totalt: 63-18

Sedan fort som tusan iväg till god middagsbjudning med otroligt mycket mat på bordet. Är fortfarande jättemätt. Och trött.

Abrakadabra

Klapparna är öppnade, skinkan är uppäten och Kalle Anka har gått i ide. Julafton anno 2005 har förflutit utan några nämnvärda skandaler. Man kan nog sätta karbonpapper på juldagen.

I morgon får alla racketentusiaster i Kristinehamn sitt lystmäte. Bolltrollaren går under morgondagen, tisdagen och onsdagen av stapeln i tennishallen. Tävlingen är en light-form av racketlon, sporten där man spelar bordtennis, squash, badminton och tennis. Veckans spel blir en light-version eftersom squashspelandet utelämnas.

Jag ska då vara med på detta jippo, som det kallas. Arrangören är verksam i USA och tyckte att han lika gärna kunde svänga ihop ett jippo eftersom han skulle hem till Sverige för att fira sin mors 70-årsdag. Detta kommer bli kul, tycker jag. De som är med kommer från stadens bordtennis-, badminton- och tennisföreningar, så det är inga fullständiga racketnybörjare som är med. Jag ska nu försöka betygsätta min form i de tre racketsporterna utifrån ett Bolltrollarenperspektiv.

Bordtennis
Nl Nl Nl Nl Nl
Kommentar: Sist jag spelade bordtennis var i somras. Ringrostigheten är nog påtaglig i morgon, men jag tycker ändå att jag behärskar det här ganska bra. Naturligtvis har jag ingen som helst chans mot de riktiga pingisspelarna, men en god chans ska jag ha mot de som, likt jag själv, inte spelar så ofta.

Badminton
Nl Nl Nl Nl Nl
Kommentar: I denna tävlingsform får formen högsta betyg. Om jag möter en bordtennis- eller tennisspelare i badminton ska jag vinna. Det tycker jag själv i alla fall.

Tennis
Nl Nl Nl Nl Nl
Kommentar: Tennisen blir helt klart den svåraste grenen för min del. Om jag möter en riktig tennisspelare blir jag överraskad om siffrorna inte skrivs till 0-21 (man spelar till 21, poäng på varje boll). Sönderservad kommer jag bli. Jag brukar dock spela tennis varje sommar. Men jag tycker inte att jag blir så mycket bättre. Jag har varken styrkan eller tekniken för att... ja, vinna. Betyget blir två Nickes lilla-symboler eftersom jag kan spela tennis - men inte så mycket mer.

Min framfart i Bolltrollaren följs naturligtvis på Nickes lilla.

Hårt tomteliv

Nickes lilla önskar allt och alla en God Jul. Eftersom julspecialen utgick i går kommer den i dag i stället. Det är dock inte jag som har gjort julspecialen - men jag publicerar den ändå. Om du fortfarande tror på tomten - läs för Guds skull inte texten!
__

FINNS DET EN TOMTE?

Som ett resultat av en överväldigande brist på förfrågningar så har jag nöjet att få presentera den vetenskapliga undersökningen om TOMTEN.

Inga kända arter av renar kan flyga. MEN det finns 300 000 arter av levande organismer som återstår att klassificera, och emedan de flesta är insekter och kryp så utesluter det inte HELT flygande renar som enbart TOMTEN har sett.

Det finns 2 miljarder barn (under 18) i världen. MEN sedan TOMTEN inte bryr sig om muslimska, hinduiska, judiska och buddistiska barn, så reduceras arbetsinsatsen till 15 % av totalsumman - 378 miljoner enligt befolkningsbyrån. Med ett genomsnittstal (uppskattat) av 3,5 barn per hushåll, blir det 91,8 miljoner hem. Man får anta att det åtminstone finns ett snällt barn i varje hem.

TOMTEN har 31 timmar julafton att arbeta med, tack vare de olika tidzonerna och jordens rotation, under förutsättning att han reser från öst till väst (vilket förefaller logiskt). Detta blir 822,6 besök per sekund. Så för varje hushåll med snälla barn har TOMTEN 1/1000-dels sekund att:
- parkera,
- hoppa ur släden,
- hoppa ner i skorstenen,
- fylla strumpan,
- lämna resten av paketen under granen,
- äta vad som blivit kvar,
- upp genom skorstenen,
- tillbaka i släden och vidare till nästa hus.

Om vi antar att alla 91,8 miljoner stopp är jämnt fördelade över jordklotet (vilket vi naturligtvis vet inte är fallet, men för kalkylens skull så accepterar vi det), så talar vi nu om 1,25 km per hushåll, en total resa på 8,07 miljoner mil, då inte inräknat stopp för att göra det som de flesta av oss behöver göra åtminstone en gång var 31 timme, plus mat m.m. Det här betyder att TOMTENS släde gör 695 km per sekund.

3 000 gånger ljudets hastighet.

Som jämförelse:
- det snabbaste människotillverkade fordonet i världen, Ulysses space probe, rör sig med ca 29,3 km per sekund,
- en konventionell ren springer som snabbast 24 km per timme.

Vikten på släden tillför en annan intressant jämförelse. Anta att varje barn får en normalstor legosats (9 hg), det medför en slädvikt på 321 300 ton, då inte inräknat TOMTEN som allmänt beskrivs som överviktig.

På land kan en konventionell ren dra inte mer än 136 kg. Även om man antar att "flygande renar" drar tio (10) gånger så mycket kan vi inte göra jobbet med mindre än 214 200 renar. Detta medför en ekipagevikt av 353 430 ton (utan att räkna in själva slädens vikt). Återigen för jämförelsens skull - det är fyra gånger vikten på fartyget Queen Elizabeth.

353 000 ton som färdas med 695 km per sekund skapar ett enormt luftmotstånd, vilket hettar upp renarna på samma sätt som en rymdfarkost som inträder i jordens atmosfär. Ledarparet av renarna kommer att absorbera 14,3*1018 Joules energi... Per sekund... Var...

Kort och gott, de kommer att brinna upp omedelbart och då blir andra paret exponerat. Hela renflocken kommer att förgasas inom 4,26 tusendels sekund. Under tiden kommer TOMTEN att utsättas för centrifugalkrafter 17 500,6 gånger större än gravitationen. En 113 kg TOMTE (vilken verkar onormalt smal) skulle tryckas mot slädens ryggstöd med en kraft på 1 959 017 kg.

Slutsats: Om TOMTEN någonsin har levererat paket på julafton så är han död nu.
__

Återigen - God Jul!

Julspecial?

Nej, det blir ingen julspecial på Nickes lilla. Annars brukar jag gilla att knåpa ihop julspecialare. Men nu orkar jag inte. Kvällen har gått i frågesportens tecken. Först utkämpade jag och min bror en ohälsosamt intensiv holmgång på Nationalencyklopedins spel. När krutröken hade lagt sig stod jag som segrare efter svaret "Olof Skötkonung" på nån historiefråga.

Sedan skulle vi spela igen. Min mor ville nu vara med. Nu orkade jag inte mobilisera mer frågesportskraft. Förlusten var odiskutabel.

I dag bröts min 27 matcher långa vinstsvit på MSN-spelet Röj-flaggor. I match 28 kom den första förlusten. Jag är dock riktigt nöjd med 27 raka segrar!

Dagens mest spelade låt är Lena Philipssons Han jobbar i affär. Förut, när min mormor var på besök, började jag av någon anledning nynna på melodin.

- Det där är Lena Philipssons nya bit, säger mormor.

Att hon visste det får rubriceras som Dagens överraskning. Detta beroende på att jag nynnar skitdåligt och att min mormor, vad jag vet, inte är så haj på ny musik.

"Bit" - i stället för "låt" - är Dagens ord.

Biblioteksbesök

Både i dag och i går, tillsammans med min bror, hämtade jag mamma på jobbet. I går var vi lite tidiga och fick vänta en stund på den lilla gästparkeringen. Vi hade det ändå ganska roligt eftersom många vi kände igen från vår tid som sommarjobbare kom ut genom dörren 50 meter från bilen. I går såg vi fruktansvärt många som vi kände igen!

- Åh, titta! Där är ju han!

Skojigt. I dag såg jag inte lika många, men jag hade ändå roligt. Kristian Bartos hade lite problem med julhälsningarna på Rix FM. Men hela den berättelsen orkar jag inte dra nu.

I dag har jag även besökt stadens bibliotek för att låna en biografi. Det gick rätt bra. Till en början gick det dock inte så bra. Jag hittade inte biografihyllan och yrade således runt ett tag innan jag fick fatt på en snäll bibliotekarie som försökte förklara för mig.

- Gå upp för trappan och sen står biografierna vid staketet.

Trappan hittade jag, och trappstegen forcerade jag med en rejäl briljans. Staketet är hyfsat långt, men jag fattade att hon inte menade de "stora" hyllorna där de "vanliga" böckerna står. Jag såg en ynklig hylla stå och samla damm ganska nära staketet. Det som kändes jobbigt var att han en kille satt och sov (!) vid ett intilliggande bord. Jag ville inte gärna väcka honom bara för att få fatt på en bra biografi! Men den där biografihyllan... Den var helt värdelös.

I stället gick jag till hyllorna där böckerna om historia står. Jag började slötitta igenom några rader för att försöka hitta någon biografiliknande skapelse till bok.

Bingo!

Peter den store. Jag plockade på mig den, men fortsatte ändå med letandet.

Bingo igen!

Karl XIV Johan. Jag började nu hamna i tidsnöd eftersom jag, som jag redan har skrivit om, skulle hämta min mor. Peter den store eller Karl XIV Johan? Boken om den sistnämnde verkade lite tunnare och innehöll faktiskt bilder. Beslutet var taget - Karl XIV Johan.

Dagens bästa läsning bjuder Aftonbladets Anders Westgårdh på. Jag tittade i dag i tisdagens upplaga av Lars Johan Hiertas skapelse och läste då hans kolumn på sista sidan. Bra och roligt skrivet, tycker jag.

Återtåget till Lusasken...

... men jag åkte faktiskt bil. Nu är jag hemma i Kristinehamn (i rubriken benämnt som Lusasken). Vad har hänt? Jo, huset (speciellt övervåningen) är fullt av nygamla skåp och bord. Jag kom hem i går och hann inte med så mycket mer än att träna och spela Lingo med min bror på min whiteboardtavla.

Jag har sovit väldigt dåligt i natt. Det beror på den ohyggligt osköna bäddsoffan som är inbökad i mitt rum. Jag ska någon gång under dagen leta upp en skön madrass som jag kan addera till den redan befintliga i bäddsoffan. Med största sannolikhet kommer denna aktion leda till ljuvlig sömn kommande natt.

Två nummer av Sportmagasinet låg och väntade på mig när jag kom hit i går. Två nummer! Nu börjar det bli lite mycket att läsa. Förutom all kurslitteratur ska jag även läsa en biografi som vi ska ha något seminarium om efter juluppehållet. För min personliga tillfredsställelse läser jag också Filip Hammars och Fredrik Wikingssons 100 höjdare. Och sen två nummer av Sportmagasinet på det!

Lov!

Sista dagen i skolan i dag. Nu är det lite jullov! Fast den sista dagen kunde ju ha varit bättre. Vi hade universitetsbetting i dag igen - och jag förlorade igen. Jag trodde faktiskt på noll "Gott" i dag. Rullgardinen drogs ner redan efter 17 minuters lektionstid. Då kom det första, och enda, "Gott"-uttalandet. Förlusten är inte så enorm eftersom insatsen, precis som förra veckan, var fem futtiga kronor. Prestigemässigt är det dock en större förlust. Två raka missar!

Lagom segt

Vi fick uppgiften för en dryg månad sedan. Jag började i onsdags med att läsa texterna som hörde till uppgiften. Uppgiften skulle vara två sidor lång och med 1,5 radavstånd. Ni som inte vet vad 1,5 radavstånd betyder kan skriva några rader i Word, markera texten, högerklicka på den, välja "Stycke", ändra till "1,5 rader" under "Radavstånd" och sedan trycka på "OK". Tadaa!

Två sidor med 1,5 radavstånd är inte så mycket, alltså. Under två dagar, onsdag och torsdag, skrev jag del 1 av uppgiften som var på en sida. Dessutom skrev jag 2/3 av del 2.

Sen slog segheten till!

Först i dag gjorde jag klart uppgiften (läs: skrev den sista delen bestående av cirkus tio rader text). Men nu ska jag inte klaga på mig själv. Delar av uppgiften var så tråkig att jag hade sett en sträckläsning av Mjölbys telefonkatalog som ren njutning. Då är det inte så konstigt att det går segt.

Reflektera över hur man med hjälp av historiebruk kan belysa genusperspektivet i historien.

Precis! Hur kul låter det? Och det är inte lätt när man inte förstår hälften av orden i uppgiften. Nu är det dock klart. Förbaskat skönt! Sista grejen innan jullovet bankar på dörren.

Just det! I morgon kanske det blir universitetsbetting igen. Kan bli kul.

Fullbelagd barre

Ett stort sällskap i form av familj och släkt besökte mig tidigare i dag. Barren var full till sista plats - och lite till. Det var väldigt trevligt. Det blev en barreinspektion - av barrefysiska skäl en snabb sådan - som efterföljdes av matintag på en kinesrestaurang ett kvarts stenkast bort. Maten var god, men lite minus till restaurangen som inte kunde fixa fram ett bord där vi alla kunde sitta tillsammans.

Och där var damboxningshypen över för den här gången. I nästan fem ronder stod Åsa Sandell upp mot Laila Ali. Sportintresserad som jag är har det inte undgått mig att en svenska i kväll klev upp i boxningsringen för en proffsmatch mot Muhammad Alis dotter. En släng av boxningsfeber har faktiskt nått mig under veckan. Både SVT- och TV4-sporten har under veckan haft reportrar på plats i Berlin (Rickard Ekman respektive Patrick Ekwall) för att föra över boxningsfebern till Sverige.

Åsa Sandell, till vardags kulturredaktör på Helsingborgs Dagblad, var nederlagstippad inför fajten - och förlust blev det, alltså. Men Åsa, du är lite kändis nu!

En läsvärd bok

Halshuggning, storstadsdrömmar, konstiga schackdrag och ett sommarjobb utan slut - Håkan Nessers och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla innehåller det mesta. Och bra var den! Bra som tusan, måste jag säga. Huvudpersonen heter Mauritz Målnberg och är 17 år. Han bor i Kumla, går i skolan i Hallsberg och längtar till Örebro. Eller förresten, Mauritz vill ännu längre bort och till ännu större städer; London, Paris, San Francisco eller New York.

Boken utspelar sig mestadels år 1967 när det finns många Amazonbilar och när Länstidningen, där Mauritz pappa jobbar, är grunden till all kunskap.

En dag sker en fruktansvärd händelse i Mauritz närhet - ett mord. Unge herr Målnberg intresserar sig för både det ena och det andra; både kring själva mordet och personerna (speciellt en) runt den mördade.

och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla är ingen deckare - bara en utomordentligt bra och läsvärd skildring från, som Mauritz själv säger, Världens mitt (Kumla, om det nu inte framgick) i slutet av 60-talet. Men ändå känns det som om det saknas något litet. Jag kan inte peka på vad det är. Det här med att vara bokrecensent är inte så lätt. Betyg?

Nl Nl Nl Nl Nl

Läs den här boken!

Sett på stan...

Nickes lilla rapporterar från Karlstads innerstad.

En farbror cyklar på gatan med sin fruktansvärt stadiga cykel. Den är stadig eftersom den har två bakhjul. Jag tänker faktiskt att "den där cykeln kan man inte ramla med" när han cyklar förbi mig på vägen.

Krasch!

Farbrorn ligger på vägen och cykeln ligger bredvid honom i en hög. Halvdussinet personer var snabbt som tusan framme för att hjälpa farbrorn. När jag sneglade på den uppkomna situationen såg jag att ett av cykelns bakhjul helt sonika hade trillat av.

Sen, när jag har traskat vidare en stund, åker en form av raggarbil förbi mig. Från bilen - fast den såg mer ut som en rishög - hörs Black Jacks Inget stoppar oss nu på hög volym. Just det kanske inte låter så uppseendeväckande - men det kommer mer. Jag ser en tant på andra sidan vägen som tittar långt (väääldigt långt) efter raggarbilen. Hennes blick var riktigt ond. Det fattades bara att hon hade haft en käpp att hytta med. Jag började faktiskt le en aning - men inte bara åt tanten. Inget stoppar oss nu är faktiskt inte så dum...

Hört på stan...

Två personer, jag kallar dem för Stian och Amy, samtalar om vad de ska köpa i julklapp till en tredje person (Åke).

Amy: - Ska vi inte köpa ett pokerset till Åke, då?! (pekar på ett pokerset)
Stian: - Men han spelar ju inte ens poker...
Amy: - Men han kan börja! Det har ju marker och allt.
Stian: - ...

Sedan hörde jag inte mer.

Men han kan börja! Just den frasen har etsat sig fast i mitt huvud. Men Amy, tänk om Åke inte vill börja spela poker!

Vilken pokerhype det har blivit!

Pole position i julklappsracet

Rubriken är kanske lite missvisande om man redan har gjort sina julklappsinköp. Den person som köpte julklappar innan första advent (galet tidigt!) får ses som innehavare av pole position i julklappsracet. Men jag tycker faktiskt att jag står i främsta startled nu. Detta kan bero på att jag endast ser mig själv som deltagare i julklappsracet.

I alla fall! I dag gjorde jag mitt första julklappsinköp. Vad jag köpte kan jag tyvärr inte berätta. Och någon ledtråd vill jag heller inte ge. Men jag är galet nöjd!

Hur ser det ut på julstresskalan, då? Mätaren står fortfarande på noll, och den kommer inte röra sig en nanometer. Är inte julstressen lite överskattad? Eller är det bara äldre som känner av den? Kan det vara så att det inte finns någon julstress? Är det bara något som kvällstidningarna har kommit på? Är rubriken SÅ SLIPPER DU JULSTRESSEN - TIO TIPS helt substanslös och påhittad?

Just det, jag köpte julkort i dag också. Jag köpte julkort i måndags också, men i dag tyckte jag att de jag köpte i måndags var tråkiga. Så jag köpte mer julkort i dag. Förut räknade jag ut att jag ska skicka tre julkort i år. Sedan räknade jag ut när jag behöver köpa julkort nästa gång om jag även i fortsättningen skickar tre stycken.

Alltså: Om jag skickar tre julkort varje år, när behöver jag då köpa nya julkort nästa gång? (Detta förutsätter att jag även skickar de tråkiga jag köpte i måndags.)

Svar: År 2014 måste jag köpa nya. För er som inte kan räkna betyder det att jag just nu sitter och trycker på 27 fräscha julkort. Man kanske ska ge någon en hög med julkort i julklapp?

Jobbigt

Min högra tumme började blöda förut i affären. Blodet forsade väl inte, men det var ändå riktigt störande och jobbigt. Det konstiga är att jag är säker på att jag inte kom åt något i affären som kan ha snittat upp tummen.

Nu har jag äntligen en fungerande skrivbordslampa! Den uppmärksamme läsaren frågar sig nu varför det har gått så lång tid från det att den förra gick sönder tills att en ny, fungerande lampa inhandlades.

Svar: Jag har helt enkelt glömt bort att köpa en lampa. Varje gång jag har kommit hem utan lampa efter att ha handlat har svordomarna haglat. Men nu så!

Universitetsbetting

Inga fler insatser, tack. Precis när vår lärare öppnade munnen och hälsade oss välkomna till didaktiklektionen stängdes bettingmöjligheten. Jag och tre till hade gjort våra vad och våra insatser.

Hur många gånger skulle egentligen läraren säga "Gott"?

Vi fyra trodde på en, två, tre och fyra gånger. Jag var den som trodde på två gånger. Vi satsade fem kronor var. Följaktligen var potten uppe i den ofantliga summan av tjugo kronor.

Lektionen började i ett ursinnigt "Gott"-tempo - men läraren sa inte just det ordet. I stället frångick han sin lilla vana och sa i stället "Bra". När varje "Gott"-läge uppenbarade sig satt jag och gapade och hoppades på att få plita ner ett streck i min "Gott"-counter. Det kändes som om tiden stod stilla när ett "Gott"-läge exponerade sig!

Efter en halvtimme hade fortfarande inget "Gott" lämnat lärarens mun. Jag kände dock att jag, som satsade på två "Gott", låg bra till eftersom det återstod hela 75 minuter av lektionen.

En kvart senare. Som en blixt från klar himmel dundrar ett "Gott" in i mina öron. Klockan är exakt 14.00 och jag är nu bara ett "Gott" från att ta hem den ofattbart stora potten.

Klockan blir halv tre och kvart i tre - men inget "Gott". In i det sista hoppas jag, men i dag ville det sig inte.

Bra helg!

Dag 2 av Carlstad Open i dag. Strax innan jag skulle dra mig hemåt gick en förälder förbi mig.

- Är du nöjd med helgen, Niklas?
- (lång tvekan och allmänt mummel) Nja, jo, det är jag väl. Jag vann en match, och det är ju en mer än vanligt, så jag får vara nöjd, sa jag flinandes.

Lite kul, tycker jag. Nästan lika skojigt som det jag sa i går till min motståndare när jag tackade för matchen efter brakförlust med 0-15, 2-15:
- Vad ska du ha för lektionen?

Storform var ordet. Men det är bara att bryta ihop och komma igen, som Per Elofsson sa.

Bäst just nu är Skandiareklamen där de har fondförvaltaraudition á la Idol. Tre män och en kvinna sitter vid ett bord och leker Daniel Breitholtz, Kishti, Clabbe af Geijerstam och Mr Swartling. Det är så likt - och så bra! Håll utkik!

Lägesrapport kolon

Jag är trött, slut och allmänt seg. Första dagen av Carlstad Open är slutspelad. Även jag är slutspelad, känns det som. Eller slutkörd kanske. Jag kom typ nyss hem. Tävlingen blev väldigt mycket försenad i dag. Uppåt en och en halv timme, faktiskt. Och bra gick det heller inte. Tre raka torskar i singeln, något som var väntat, men det hade ju varit intressant att ha överraskat sig själv. I dubbeln gick det i alla fall bra, så jag är vidare i det tills i morgon.

Något kul att berätta?

Innebandymatchen mellan Sjöstad och Örnen (damer, division 2) slutade 1-1. Jag såg Sjöstads 1-0-mål.

Universalen läckte vatten som ett såll (nåja) över två badmintonbanor. Jag fick agera torkare i ett par matcher. Vilken syssla!

Allt klart?

Det verkar som om…
… DIF:s supertalang Ola Toivonen är klar för Örgryte. Under hela hösten har DIF-, AIK-, Halmstads- och Örgrytesupportrar väntat på Olas svar. I dag kom det. Gamla Ullevi och Zoran Lukic nästa. Jag trodde inte att Ola skulle bli kvar i Degerfors, så överraskad är jag definitivt inte. Kör hårt nu, Ola!


Det sägs att…
… "Mackan" Edlund ska sluta som sidekick i succéshowen Pussel. En av mina källor gav mig det beskedet tidigare i dag. Katastrof! Erik Ekstrand klarar sig inte utan sidekick. Och sidekicken kan inte vara någon annan än "Mackan". Paulinne Arpi, som halvdelar på programledarjobbet med Erik, kan klara sig utan sidekick – men inte Erik! Jag tycker att han har behovet av att bolla sina ledtrådar och andra knasigheter med någon. Visst, de kommer säkert fixa in någon ny sidekick, men Pussel kommer aldrig bli sig likt utan "Mackan".


Det är nu klart att…
… Sverige möter England, Paraguay och Trinidad & Tobago i sommarens fotbolls-VM. Bra eller dålig grupp? Rätt bra, tycker jag. England har inte vunnit över Sverige sen Karl Gerhard var i storform och Trinidad & Tobago ses allmänt som VM-slutspelets sämsta lag. Paraguay, då? Paraguay är svåra. Usch, detta kommer bli tufft. Vad jag tror? Seger mot Trinidad & Tobago och oavgjort mot både Paraguay och Sven-Göran Erikssons England. Hoppas bara det räcker till avancemang.

Dödens grupp får annars ses som grupp C med Argentina, Elfenbenskusten, Serbien & Montenegro och Holland. Mumsigt för oss fotbollsälskare, som Thomas Nordahl skulle ha sagt.

Kanske, kanske...

Fyra frågor. Två kunde jag bra. En kunde jag hyfsat. En kunde jag inte alls, typ. Summan av kardemumman: Det gick hyfsat på tentan. Kommer det räcka? Kanske, kanske...

Nu är det bara att tagga ner, städa och laga mat för att sedan tagga upp inför tävlingen på hemmaplan i morgon. Det är bra att tävla för Kristinehamn men träna i Karlstad. Då får jag två hemmaplaner. Hemmaplan i morgon är Karlstad. Då blir det första gången jag åker kommunalt till en tävling. Det måste firas på något sätt. Kanske med en matchvinst eller två? Kanske, kanske...

Goda och dåliga tecken

Dagens tecken måste säga något om resultatet på morgondagens tenta som handlar om ekonomi och industrialiseringen.

Goda

<> Gammal mattelärare skymtades
Tidigare i kväll, när jag var och tränade, såg jag min mattelärare från tvåan i gymnasiet i Universalen. Mattelärare! Mattelärare = räkna = pengar = ekonomi. Jag tror han visste att jag skulle träna i kväll, kom till Universalen och lät mig se honom - voíla! Onekligen ett gott tecken.

<> Bandystjärna med lyckad affär bakom sig
När jag åkte hem från skolan i eftermiddags såg jag bandylandslagets superlibero Marcus Bergwall joggandes. Bergwall har nyligen genomgått en trasslig och svår affär mellan två klubbar - BolticGöta och Hammarby. I somras (eller nåt sånt) skrev Bergwall på för Hammarby trots att han satt på ett kontrakt med BolticGöta. Efter skiljenämnd hit och bandyadvokat dit togs det ett beslut - Bergwall tillhör Boltic. Bergwall ville dock inte spela för Boltic - han ville spela för Hammarby! Efter tjafs dit och övergångssumma dit kom Boltic och Hammarby överens: Boltic säljer Marcus Bergwall till Hammarby.

Marcus Bergwall lyckades med sin jobbiga affär. Jag kommer att lyckas hålla reda på affärerna i morgon. Det har en superlibero sett till.


Dåliga

<> Tappad klocka
Tidigare i kväll tappade jag min klocka i marken. Otroligt klantigt av mig. I och med industrialiseringen fick klockan en större betydelse för arbetarna. Arbetstider fastställdes och det ställdes produktionskrav på arbetarna. Jag tappade alltså klockan, en mycket viktig sak, i marken. Inte bra, känner jag! Tid är också pengar, har jag också hört. Detta bådar inte gott inför morgondagen.
__

Som synes överväger de goda tecknen de dåliga, så det är visst bestämt att tentan ska gå vägen.

Kalas i mörker

Nickes lilla fyller 30 inlägg. Det firar jag med en... trasig skrivbordslampa. Förbaskade lampa! Jag har stört mig på den icke-fungerande lampan hela dagen. Det var inte alls längesedan jag bytte den, känns det som. Det känns mäkta frustrerande när man sitter vid skrivbordet, vill se lite bättre, trycker på den lilla lampknappen - utan att något händer. Well, well. Solen har som bekant inte trillat ner, så någon superkatastrof är det inte frågan om.

Tentan (skrev först Tanten - varför?) närmar sig med stormsteg. Det känns som om kunskaperna tar lite mindre steg in till min hjärna. Den ekvationen håller inte om det ska bli ett godkänt resultat på fredag. I morgon ska jag dopa sönder kunskaperna så att de når mig i tid. Det ska nog lösa sig.

Busströtthet

I stort sett varje tisdag åker jag till Kristinehamn för att spela badminton. Den här hösten har det verkligen inte varit i stort sett varje tisdag på grund av förkylningar och andra fysiska onödigheter, men det hör egentligen inte hit. Det som hör hit är mitt sovande på bussen på ditvägen. Det är så jäkla gött att sova i bussen!

Normalt sett brukar jag kunna hålla mig vaken till Skattkärrskorset (cirka tio minuters restid skulle jag tippa på) - men ibland nickar jag till tidigare. Som i dag. I dag var det dock ohälsosamt tidigt! Redan innan bussen svängde ut på motorvägen (cirka två minuters restid) började det bli svårt att hålla ögonen öppna. Pang!

Jag vaknade när bussen svängde upp mot universitetet. Sen stängde jag igen butiken. Vaknade i Ölme. Ner med rullgardinen igen. Och sen vaknade jag för sista gången i Kristinehamn. Var det en bra bussresa eller var det en bra bussresa?!

Det ska erkännas att det har varit en jobbig dag. Jag och min tentavän plöjde igenom instuderingsfrågor inför fredagens tenta med förvånansvärt goda resultat. Det här kan nog gå vägen!

Jag har inte gjort nåt!

Mäkta förvånad och med hakan nere vid hälsenorna såg jag förut att saldot på min telefon har ökat med cirkus 80 kronor - utan att jag har fyllt på den! Mycket konstigt. De har kanske utbetalat någon bonus utan min vetskap. Om det är så - fortsätt med det!

I går ringde en kompis och frågade om mitt personnummer och min adress. Jag berättade typ allt jag visste om mig själv och frågade mig själv vad han skulle med dessa uppgifter till.

- Då skickar jag en julklapp till dig! sa han innan han la på luren.

Häftigt! Hoppas jag får nåt skojigt! Har jag matjord i fickorna eller har jag matjord i fickorna?!

Om nu denna överraskningstid ska hålla i sig får den gärna göra det fram till fredag lunch när tentan om ekonomisk historia är skriven med ett godkänt resultat som följd. Vid de två nämnda överraskningstillfällena har jag dock knappt ansträngt mig. En godkänd tenta betyder dock en hel del förarbete. Men två av tre överraskningstillfällen utan nämnvärd insats får vara bra, tycker jag.

Dagens låt är helt utan konkurrens Jo-Anna says med Son of a plumber. Oj, så många gånger den har spelats i dag.

Om "Svennis"

Sfinxen från Torsby av Petter Karlsson och Jennifer Wegerup är nu utläst. Det var en mycket bra bok där Petter och Jennifer skriver om Sven-Göran Erikssons liv - både hans privata och hans liv inom fotbollen. Från det att han ritade spelsystem i mjöl som bagarlärling i Torsby till diskussioner om fotbollens tjusning med Tord Grip vid skrivbordet på FA:s kontor vid Soho Square i London.

Boken är en heltäckande skildring om "Svennis" där man får reda på många intressanta detaljer. Till exempel att han vid flera tillfällen sjöng Mors lilla Olle i italiensk radio och en gång sprang i kostym till en träning för att slippa böter. Sfinxen från Torsby rekommenderas starkt. Man måste verkligen inte vara jätteintresserad av fotboll för att uppskatta boken, men visst är det en fördel om man känner till lite om fotbollen i Europa.

Betyg: Nl Nl Nl Nl Nl

Vem blir nördtränare?

Jag har under veckan läst att ZTV planerar en fortsättning på sin succédokusåpa FC Z - fast nu blir det hockey. Konceptet är vid det här laget välkänt. Personer som är intresserade av allt annat än sport och träning tas ut i ett lag för att öva upp sina färdigheter och så småningom ställas mot ett, i detta avseende, proffslag. Så var det i FC Z där Glenn Hyséns pojkar fick möta Djurgården.

Nu blir det ishockey i stället. Laget, och förmodligen programmet, ska heta HC Z. Frågan som poppade upp i mitt huvud när jag läste om HC Z var: Vem ska träna laget? Kort och gott: Vem ska bli ishockeyns Glenn Hysén?

Jag har tänkt på det här i ett par dagar, och har försökt komma på tränarnamn som kan bli aktuella. Men det är himla svårt! Jag har verkligen ingen stenkoll på vilka tränare som är lediga och som har tid med ett tv-projekt. Dessutom bör tränaren vara tämligen vida känd ute i stugorna. Jag har i alla fall kommit på några förslag.

<> Håkan Södergren
<> Niklas Wikegård
<> Kent Forsberg
<> Tomas Sandström

Låter något namn osannolikt? Jag tror inte att Kent Forsberg vågar bli en del av ett tv-projekt eftersom han säkert är rädd för att förlöjligas. Niklas Wikegård är numera expert på SVT, så han faller också troligen bort. Kvar finns således Håkan Södergren och Tomas Sandström. Mitt tips är Håkan Södergren!

Jag vet vilket namn som hade varit givet som tränare för HC Z om han inte hade varit upptagen med Brynäs IF. Jag snackar om Leif Boork. "Boorken" är känd och frispråkig - han hade varit given!

Action i Mellerud

Är tämligen nyss hemkommen från en actionfylld dag i Mellerud. Den måste ha varit väldigt actionfylld eftersom jag är tröttare än en burk sömnpiller. Ett tecken på min trötthet är att jag somnade i bussen. Jag brukar aldrig somna i bussen - varken på ditvägen (morgonen) eller på hemvägen (eftermiddagen/kvällen). Men nu drog jag ner rullgardinen på hemvägen.

Dagen i Mellerud var hyfsad. Spelade badminton i en rätt schysst (tämligen nybyggd?) hall. Spelet var desto oschysstare; oavgjort mot Stinget (vi tappade, som man brukar säga, stinget) och förlust mot Grums. Ha nu i åtanke att vi hade ett starkt decimerat manskap, varför den enda inspelade poängen inte får ses som en total katastrof. För egen del gick det rätt bra: två vinster och två förluster. Formen är i antågande!

Dagens godaste var kebabpizzan på Vita Sannar (vilket namn på en pizzeria!) i Mellerud.

Ful gubbe

Vilken strid som blossade upp i snabbköpet nu i kväll! Efter en lång och mycket tärande pluggdag på universitetet hoppade jag in och handlade på vägen hem. Jag står i den enda kassakön med mina noga utvalda varor. Det står två personer bakom mig och ungefär lika många framför mig. Således en ganska vanlig längd på kön.

Men vad sker? Följande konversation bryter ut mellan Ful gubbe (FG) och Kassörska (Ka).

FG: - Vem har du mer i kassan i dag?
Ka: - Det är… Christian.
FG: - Då tar vi och ringer på honom, då!

Fruktansvärt fräckt av Ful gubbe, enligt mig! Kön ringlade inte bort till charkuteridisken direkt! Och så säger han sådär, med ett helt lass överlägsenhet i rösten. Kassörskan var snäll och ringde på Christian, men man såg i hennes ögon att hon bara ville sätta en yxa i huvudet på Ful gubbe. Jag hade inte stoppat henne.

Dagens överraskning: Floor Filler-Jason i en sketch i Hey Baberiba. Hur hamnade han där?

Dagens godaste: Lunchen på universitetet. Det godaste jag ätit på mycket, mycket länge! Pyttipanna med stekt ägg – det var ursmaskigt! Betyget kan inte bli annat än
Nl Nl Nl Nl Nl


Så var det dags för avslutningen av På spåret-leken. Nu kniper du det – definitivt!

Vart är jag på väg?

2 poäng
Dum eller? Kasta om bokstäverna i ”Du” och sätt det bokstavsparet sist – nu är jag framme.

Hasselhoff tog över

Känner mig helt tom och orkeslös. Var i skolan i dag och försökte besvara instuderingsfrågor om någon skum historisk epok, men det gick väl sådär. Jag och min tentavän undersökte i stället David Hasselhoff och hans låtar. Franska revolutionens händelseförlopp mot Looking for freedom? Låten vann i alla fall i dag.

Vurpade med cykeln i dag. Det gjorde ganska ont, men som tur är föll jag på min högersida. Hade varit mycket värre om jag hade slagit i min vänstersida. Varför? Då kanske jag inte hade kunnat följa med på lördag och spela badminton i... ja, var då? På spåret-leken går nu in i sitt slutskede.

Vart är jag på väg?

4 poäng
Dussintalet mil till både resans utgångspunkt och Sveriges näst största stad från min plats. Hårda bud i min dalsländska plats enligt talesättet.

Nu är det riktigt nära.