Busströtthet

I stort sett varje tisdag åker jag till Kristinehamn för att spela badminton. Den här hösten har det verkligen inte varit i stort sett varje tisdag på grund av förkylningar och andra fysiska onödigheter, men det hör egentligen inte hit. Det som hör hit är mitt sovande på bussen på ditvägen. Det är så jäkla gött att sova i bussen!

Normalt sett brukar jag kunna hålla mig vaken till Skattkärrskorset (cirka tio minuters restid skulle jag tippa på) - men ibland nickar jag till tidigare. Som i dag. I dag var det dock ohälsosamt tidigt! Redan innan bussen svängde ut på motorvägen (cirka två minuters restid) började det bli svårt att hålla ögonen öppna. Pang!

Jag vaknade när bussen svängde upp mot universitetet. Sen stängde jag igen butiken. Vaknade i Ölme. Ner med rullgardinen igen. Och sen vaknade jag för sista gången i Kristinehamn. Var det en bra bussresa eller var det en bra bussresa?!

Det ska erkännas att det har varit en jobbig dag. Jag och min tentavän plöjde igenom instuderingsfrågor inför fredagens tenta med förvånansvärt goda resultat. Det här kan nog gå vägen!