Går in för landning

"Det är bara att fortsätta traska på i ullstrumporna."

Det är en otroligt häftig fras som vår föreläsare brukar inleda med. Han säger det vid nästan varje föreläsningsstart. Kanske inte exakt som den ovan skrivna meningen, men ungefär likadant i alla fall. Jag fattar det inte! Traska i ullstrumpor?

Hade seminarium i dag. Jag fyllde ingen av de viktigare funktionerna utan satt mest och lyssnade på de andra. Jag hade ingen som helst uppfattning om det vi skulle prata om - men nu, efter att jag har fått lite berättat för mig, känns det bättre. Efter seminariet hängde jag lite i skolan för att försöka hyvla av några sidor i kurslitteraturen. Men det går f-n inte sitta i biblioteket och läsa! Störningsmomenten i det där bygget är fler än hålen i Göran Perssons skärp. Efter en halvtimme packade jag ihop, hoppade upp på hojen och flög hem. Apropå flyga, i måndags cyklade jag om en mopedist. Det kändes faktiskt lite obekvämt.

Läsningen igen. Det är bättre, i alla fall för min del, att läsa hemma. Störningsmomenten finns här också, men de kan man i alla fall stänga av ljudet på.

På spåret-leken continues.

Vart är jag på väg?

6 poäng
Det lilla landskapets tredje stad befolkningsmässigt sett är förknippad med ett uttryck som kan innehålla både paket och brev – men de är inte mjuka. VM-medaljörerna? Mathias och Thobias Fredriksson.

Nu börjar det brännas.