Sveriges sämsta

Innan jag lämnade tävlingen i Mariestad bytte jag några ord med Sveriges store badmintonglobetrotter. Han tävlar alltid. I stort sett varje helg mellan september och maj. Ingen tävling verkar ligga för långt bort för honom. Jag skrev för övrigt om honom i vintras. Minns ni?

Jag pratade alltså med honom innan jag flydde Mariestad. Artighetsfraser såsom hur det hade gått i tävlingen utbyttes i en rasande fart. Sedan blev vi rörande överens om att vi just nu stod i en sunkig hall att spela badminton i. Då kom hans utspel!

- Jag lovar dig - det är Sveriges sämsta hall att spela badminton i!

Han upplever, som sagt, ett lass hallar varje säsong. Han bör ha koll. Jag höll faktiskt med honom, trots att jag inte är lika berest inom badmintonen som han är. I förbifarten nämnde jag dock att Brålandas hall om möjligt är ännu sämre, men där hålls inga tävlingar. Jag släppte det spåret.

Där stod vi, han och jag, rörande överens om att Mariestad egentligen inte ska arrangera tävlingar (underförstått av vårt samtal). Trots att vi här borde ha avslutat vårt samtal fortgick det. Jag hälsade honom välkommen till Kristinehamn nästa helg (självklart ska han vara med i den tävlingen - är man badmintonglobetrotter så är man!). Personligen tycker jag att vår tävlingshall är dålig - inte Mariestadsdålig, men ändå dålig - och inte så rolig att spela. Den bereste var dock av en annan åsikt! Han prisade vår hall. Jag försökte ta ner honom på jorden genom att påpeka alla brister hallen ståtar med, men han var bestämd: Hallen i Kristinehamn är bra! Om han sa det för att det stod "Christinehamns Badminton" på min rygg låter jag vara osagt.

Hur det gick i tävlingen? Om man slår personligt rekord i unforced errors (motståndaren behöver inte göra något för att vinna bollen, i stället är det jag som skjuter ut/i nät) är det svårt att vinna. En dålig hall sammanfaller med många misstag? Nja, i sådana fall borde mina motståndare - de spydde också galla över hallen - också ha missat mycket, men det gjorde de inte. Det var nog bara så att jag var dålig. Bättring fordras till nästa helg! Hemmaplan ska vara en fördel.

Pånyttfödelse - en betraktelse om badminton

Det känns i luften. Det är något på gång.

Förra säsongen hade jag inte trott mina ögon om det hade dykt upp sju, åtta personer på badmintonträningarna i Kristinehamn. Nu har det gått fyra, fem veckor av innevarande säsong - och det dyker banne mig upp sju, åtta personer på vareviga träning. I tisdags var vi åtta personer. I dag var vi också åtta personer.

Vad har hänt? Åtta personer på träningen trots att en är skadad, en är sjuk och att en just nu koncentrerar sig på fotboll. Det blir sammanlagt elva personer om alla skulle vara hela, krya och fotbollslösa. Det är väldigt många!

Det har faktiskt sett lite tunt ut ett tag. Efter förra säsongen kändes det tveksamt om vi i år skulle få ihop ett någorlunda bra lag i år. Men i påskas dök det upp en nygammal spelare. Sedan kom det en till i slutet av sommaren. Sedan dök det upp ytterligare två nygamla spelare på den första ordinarie träningen. Det positiva är att de fortfarande hänger med och tränar. Annars finns det ofta en tendens att de dyker upp för att sedan dyka ner lika fort.

Säsongen 2003/2004 gick vi upp från division 4. Det var ruskigt skönt eftersom division 4 är en korpserie som präglas av inställda matcher och gamla gubbar med lika gamla svettband. Laget var ungt och orutinerat - men det räckte gott och väl till avancemang. Första säsongen i division 3, 2004/2005, bestod laget av exakt samma spelare som föregående säsong. Fortfarande ungt och orutinerat, alltså. Trots att vi utsattes för lite psykningar (på en seriekonkurrents hemsida kunde man läsa att vi hade en bra startuppställning, men bakom den fanns det noll och ingenting) kom vi som nykomlingar trea. Otroligt bra!

Inför förra säsongen kom spelartappen. Två spelare försvann och laget förblev i och med det orutinerat. Men vi gnetade på och spelade in exakt samma poäng som debutsäsongen. Helt okej.

Fyra nygamla in och bara en ut ger tre spelare på pluskontot inför den här säsongen. Orutinen känns en smula bortblåst och vi ska nog kunna fylla ut division 3-kostymen i år också. Det ska också sägas att vår serie inte känns lika vass som förra året, så att trilla ur serien känns definitivt inte aktuellt. Läge för division 2? Återkommer med tankar om det om några månader.

Seriepremiär i Grums den 29 oktober. Allt följs med fördel påååååå... Nickes lilla!

Finns människan på riktigt? 2

Läs först: Finns människan på riktigt?

Dogge Doggelito är speciell, det vet vi alla. Man kan fråga sig om han finns på riktigt. Nu kan man ställa sig samma fråga om en person till. Nu handlar det inte om en kändis. Om det inte är en kändis får man inte skriva ut dennes riktiga namn - så lyder Nickes lillas stränga reglemente! Vi kan i fortsättningen kalla honom Student 2055.

Fem veckor in på terminen tror man att man har upptäckt alla "underliga" kurskamrater; de som på något sätt, stort eller litet, sticker ut. Det kan vara att de säger eller gör konstiga saker. Självklart finns det ett par sådana. I dag stötte jag på en ny.

Det var seminarium med Lüllis - enbart Lüllis. Han hade således ingen "gott"-lärare att kivas med. Det kändes faktiskt ganska skönt. Om "gott"-läraren hade joinat oss hade jag fortfarande suttit och häckat i salen.

Det är väldigt snart C-uppsatstajm, och för att få lite feedback på sina taffliga uppsatsidéer hade vi i dag, som Lüllis skrev på kurshemsidan, "PM-ventilering". Alla fick prata om just sin uppsatsidé.

Alla gjorde sitt jobb. Som näst siste man stegade Student 2055 med bastanta kliv fram till katedern. Jag försökte hänga med när han började snacka sin ungdomsslang, men det var tufft. Han använde internationella fraser som "off" och "low key" när han förklarade att han mådde illa och således inte kunda uppträda som en "speedad Robin Williams" (han brukar, enligt egen utsago, uppträda som en speedad Robin Williams i en klassrumssituation).

Hans uppsatsidé var otroligt abstrakt; jag fattar fortfarande inte något av den. Detta eftersom Student 2055 uppträdde så konstigt. Han började med att dra en kort historisk resumé där han sa saker som "vikingarna hade det lite skoj med våldtäkter". Okej?! Sedan började han, hyfsat oprovocerat, imitera historiemaestron Hans Villius. Efter det gav han ifrån sig konstiga ljud samtidigt som han satt och diggade till något som i alla fall jag inte hörde. Allt detta låter lite knäppt. Hans uppsatsidé - som jag inte riktigt uppfattade, men jag ska ändå försöka mig på att förklara den - var ännu knäppare.

Student 2055:s uppsatsidé är endast möjlig att genomföra om vi vrider fram klockan till år 2055. Enligt Student 2055 existerar Sverige inte vid den här tidpunkten. För att inte segregera olika grupper i samhället ska "all svensk historia strykas och alla statyer rivas". Sedan ska det göras någon bautaundersökning á la SCB om elevers syn på historien. Om du fattar allt detta ska du genast ta anställning vid Karlstads universitet.

Alla fick det plötsligt lite småroligt när Student 2055 la fram sin hopplöst sunkiga uppsatsidé. Skratten och fnissen haglade. Lüllis var mindre road. Han var inte road alls. Jag tror till och med att han blev arg på Student 2055 för att han verkade så oseriös.

- Jag tror att vi tackar dig för denna uppvisning, sa Lüllis till Student 2055 som fick gå och sätta sig.

Student 2055 hade naturligtvis redan segrat. Han hade fått de flesta att dra på smilbanden - det var precis det han ville. Han ville bara åt sina 15 minuter i rampljuset. Så här i efterhand kan man tycka att det han gjorde var otroligt fånigt (och det tycker jag också), men det var så superfånigt att det blev komiskt.

Nu tre och en halv timme efter PM-ventileringens slut slår det mig: Student 2055 har genomgått både A- och B-kursen i historia. Det ska dock sägas att han verkar väldigt historiskt bevandrad, men hur kan vara så urbota korkad att komma med en sådan uppsatsidé som jag ovan har beskrivit? Jag tar naturligtvis för givet att han inte tänker genomföra idén, men det känns verkligen som bortkastad tid att skriva ett PM som inte fyller någon som helst funktion.

Allt blir bara mer och mer vrickat. Jag måste sluta nu.

Humor

Vad är egentligen roligast?

<> Carolina Gynning faller på målsnöret i Singstar mot Kayo i Förkväll. Kayo med massor av rutin från sjungande och uppträdande är en hårsmån från att åka på smörj mot en flamsig dokusåpakändis. Bedrövligt! (Nu verkar det som om jag tittar på Förkväll väldigt ofta, men det påståendet dementerar jag å det grövsta.)

<> OLW gör reklam för sin duschradio - som inte tål vatten! Jag äger faktiskt en duschradio från OLW. Den är bra på alla sätt. Men någon duschradio är det visst inte.

<> Läraren utan bloggsmeknamn kör igång föreläsningen, som ska börja klockan tio, fem i tio. "Det kommer väl inte så många mer", säger han samtidigt som det droppar in personer i en strid ström. Så hade inte ens superakademikern Teddy Lucic-kopian agerat.

<> Magnus Hedman sitter i tv och låter meddela att han är aktuell för en comeback i Premier League. Programledaren Ola Wenström snackar om det en stund och vill sedan gå vidare. Då börjar Hedman babbla igen om den uppkomna situationen. Frågan är om Hedman vågar börja spela fotboll igen nu när han syns i tv och tidningar så ofta. Tänk alla rubriker och löpsedlar han går miste om för att sitta och frysa bort på en bänk. Tur att han får lite pengar för det.


Min lista:
1. Gynnings sångchock
2. Hedman älskar sig själv
3. Ivrig lärare utan bloggsmeknamn
4. OLW:s duschradio som inte är någon duschradio

Oförändrat

Ett dygn efter beskedet känns det fortfarande allt annat än bra. Inte alls oväntat, när jag tänker efter.

Dominanten sticker - utan ersättning till DIF! Var min hyllning helt betydelselös, Sebastian?

I morgon ödesmatch - troligtvis med Sebastian i målet.

Sprickan är total!

I måndags skrev jag om den pågående didaktikkampen mellan "gott"-läraren och Lüllis. Jag kände mig då, som alltid, lite kvällstidningsskadad och bredde på lite väl mycket. Men efter dagens lektion med "gott"-läraren och Lüllis verkar det inte som om jag gjorde det! Det är en kamp mellan dessa båda herrar.

I dag samkörde de en lektion igen. "Gott"-läraren inledde. Han snackade på - och det snabbt. Lüllis ville hänga med och avbröt "gott"-läraren abrupt:

- Ta det lite långsammare - det går så fort!
- Det beror på din ålder, svarade "gott"-läraren med inte så mycket ironi i rösten.

Notera nu att Lüllis är ny på bygget och började sin tjänst vid universitetet nu i höst. Att "gott"-läraren och Lüllis, avsevärt mycket äldre än sin kollega, kan skämta om såna här saker är föga troligt.

När "gott"-läraren var klar med sitt snack om begreppet historiemedvetande (ett ord som bara några få personer kan förklara, däribland "gott"-läraren som troligtvis får ses som Sverigeledande tack vare sin doktorsavhandling om historiemedvetande) var det gott om frågetecken i luften. Jag fattade, som vanligt, inte. Lüllis fattade nog, men nu gick han till attack. Att säga att han var vild är nog att ta i, men han pratade allt fortare och sprutade ur sig OH-bilder. Eftersom jag inte förstod vad Lüllis ville med sitt intensiva snack och ivriga OH-viftande kan jag inte med säkerhet säga om han gick till direkt angrepp mot "gott"-lärarens teorier. Ni ser, det finns ingen normalt funtad människa som kan avgöra denna prestigefyllda maktkamp som har blossat upp.

Lektionen fortgick och "gott"-läraren fick det hett om öronen. Han bombarderades med invecklade frågor från vilsna studenter som ville få ordning på historiemedvetande-begreppet. Till slut orkade han inte mer. Han fick en fråga - men i stället för att svara vände han sig mot Lüllis:

- Hur länge vill du att jag ska hålla på?
- Ptja... Svara på frågan först! fräste Lüllis.

Deras lektioner är tamejtusan riktigt underhållande. Den pågående maktkampen är nu tydligare än någonsin, och vem som ska gå segrande ur den är omöjligt att sia om.

Något att följa upp? Om det är!

Ruggigt

Stryk i bowling, skrämmande förkylningsväder (låt er inte luras av att solen skiner) och seg 0-1-förlust mot Trelleborg för DIF - kan det bli värre? Ja, faktiskt. I morgon kommer jag ha träningsvärk på grund av bowlingen.

Men om vi ska rikta in oss på det som är spännande och viktigt - Degerfors fortsatta leverne i superettan. Torsk med 1-0 borta mot serieledaren Trelleborg i kväll, alltså. En av säsongens mer väntade förluster, men en förlust är alltid en förlust och efter en sådan är man alltid besviken. Att DIF ligger på en högst respektabel åttondeplats låter förvisso bra - men häng med nu! Nu ska jag nämligen presentera getingbonas Formel 1. Här kommer superettans nedre mittenskikt, plats 8-14, där plats 13 och 14 ger kvalspel mot division 1-motstånd.

8. Degerfors, 31 poäng
9. Åtvidaberg, 31
10. Mjällby, 31
11. Assyriska, 31
12. Väsby United, 29____
13. Jönköpings Södra, 29
14. GIF Sundsvall, 28___

En åttondeplats är bra. Men DIF:s åttondeplats kan blixtsnabbt förvandlas till en förbannad kvalplats om poängen börjar tappas. Sex lag inom tre poäng - är det ens möjligt att tippa utgången av denna thriller?

Stalltips: Väsby United och Jönköpings Södra till kvalspel. Väsby har ingen enkel avslutning och Jönköping sjunker som en fet stenbumling (noll poäng och målskillnaden 1-14 (!) på de tre senate matcherna).

Assyriska? Naturligtvis chockspurtar laget och vinner superettan. Heja mig...

Floppar - och Hermann Dill

1. Lars "Långfingret" Ohly (v). Om vänsterpartiet bemöter all kritik på Ohlys långfingervis är jag glad över att jag inte röstade så långt till vänster.

2. TV4:s nya Förkväll. Vilken soppa! Jag tyckte verkligen synd om programmets gäster Mikael Tornving och Martin Stenmarck. De måste ha trott att de var på Kanal 5 eller nåt. Jag tyckte till och med synd om mr Keno, Tommy Wahlgren, som inte verkade känna sig hemma på fastlandet. Men mest synd var det om oss tittare.

3. Carolina Gynning. Programledarnas programledarflopp! JA, JAG HÖR VAD DU SÄGER, CAROLINA. JAG BOR 30 MIL FRÅN STUDION, MEN GREJEN MED TV OCH MIKROFONER OCH SÅDANT ÄR ATT DU SKA SLIPPA SKRIKA EFTERSOM ALLT GÅR GENOM TV:N. FIFFIGT, VA? Är glad över att jag inte följer Big Brother. Bäst var Martin Stenmarcks kommentar, i direktsändning, om Förkvälls programledare:
- En av er hörs mest...

4. Fling. Egentligen borde Fling stå som nummer ett på den här listan, men det spelar ingen roll eftersom nummer fyra lika gärna kan vara den största floppen. För Fling är den största floppen. När jag ramlade över det programmet i går skämdes jag. Förnedrings-tv i dess renaste form. Vissa delar av programmet kan jag köpa, men många är ren och skär förnedring. Summa summarum: Flopp!


Tur att det finns en del flippar. Annars skulle det inte se bra ut. Bästa flippen just nu är Hermann Dill, helt utan konkurrens. Hermann Dill är fotbollsnörden och supersmilfinken som satt och log i Canal+-studion för några år sedan. Nu är han tillbaka i tv och TV4:s skåpmatsprogram Stolpe ut. Dansmaestron Peppe Engs program är fyllt av fotbollsklipp man redan har sett, men det blir ändå bra. Anledningen stavas Hermann Dill. Mer Hermann Dill åt folket!

Nu är det jul igen!

Vissa gamla hänger kvar, en del åker ut. Göran Persson åkte ut, och Telenorreklamens budskap - "Allt rött blir b-b-b-blååått!" - blir alltså verklighet. Men detta ska inte handla om Göran eller Reinfeldt. Faktiskt inte ens om politiker-Sveriges store komiker, Göran Hägglund. Här snackar vi humor! Hägglund får behandlas vid ett senare tillfälle.

De gamla hänger kvar, alltså. Läraren utan bloggsmeknamn och "gott"-lärarens efterträdare, Lüllis, traskar beundrandsvärt på i ullstrumporna, men ibland räcker de inte till. Exempelvis förra veckan. Då besöktes vi av "gott"-läraren. Det märktes hyfsat tydligt att det råder en liten maktkamp mellan Lüllis och "gott"-läraren! En didaktikmaktkamp utan vinnare (eftersom ingen orkar bedöma dem).

Ett exempel på maktkampen. Det pratas om striden om almarna 1971. "Gott"-läraren håller i detta ögonblick i föreläsningen.

- Om man tänker på almstriden ser man att svensk historia är väldigt fridfull, menar "gott"-läraren. Lüllis, som sitter bland studenterna och således ska vara tyst, replikerar blixtsnabbt:
- Men det var ett väldigt ståhej!

En tydlig distinktion (akademikerord som läraren utan bloggsmeknamn har ett seglivat förhållande med) mellan de bådas synsätt. En liten maktkamp!

Senare under lektionen växte Lüllis i mina ögon. När det talades om den svenska flaggans användning kom man in på fotbollslandslaget. Notera gärna att "gott"-läraren här var helt borta och det märktes med all önskvärd tydlighet att han inte kan ett jota om fotboll, troligtvis inte något om sport överhuvudtaget. Lüllis berättade med stor frenesi om när han använder sin svenska fotbollströja:

- När det är match tar man på sig den och tar fram chips!

Heja! Kanske ska höra med honom vad han säger om Zlatans fånigheter och läget i övrigt inför Spanienmatchen.

I dag var det dags för Tomten att comebacka. Han gled in i början av läraren utan bloggsmeknamns föreläsning. Det kändes kul att se honom igen. Nu när man inte träffar Tomten är det ingen som drar dåliga skämt eller gör härliga uttalanden. Det är ett stort minus, faktiskt. Tomten var dessvärre inte i toppform i dag, det märktes. Att det berodde på att han pratade om ointressanta saker kan inte stämma eftersom han alltid pratar om ointressanta saker - även när han är i toppform. Han släpade på en stor hög med papper. Dessutom släpade han på sitt skägg, sin beiga manchesterkavaj och sina ben, men det gör han alltid. Han ville ha sitt papperssläpande ogjort, det tydliggjorde han.

- Ta nu ett häfte när ni går ut så att jag inte har släpat på dem i onödan!

Typiskt Tomten.

För övrigt framstår läraren utan bloggsmeknamn mer och mer som en utmanare till Teddy Lucic-kopian om vem som är den störste akademikernörden inom universitetets väggar. Mer om det någon annan gång.

Total valextra!

I dag är det dagen vi alla har väntat på - valdagen. Valrörelsen lider mot sitt slut och alla berättigade ska göra sina val. Eftersom det är den stora valdagen råder det i dag total valextra på Nickes lilla. Varsågod - 30 valar!

Grönlandsval
Blåval
Nordkapare
Hectors näbbval
Sydkapare
Knölval
Kaskelot
Glasögontumlare
Narval
Småhuvudval
Vitval
Kamerundelfin
Sejval
Sowerbys näbbval
Gråval
Tumlare
Dvärgrätval
Antarktisk vikval
Sillval
Tasmansk näbbval
Brydes fenval
Stillahavskapare
Späckhuggare
Tucuxi
Öresvin
Springare
Grindval
Kortfenad grindval
Indisk tumlare
Atlantisk fläckdelfin

Mitt val är gjort!

Yrke: Bloggare?

Tittar på Agenda (ett bra program jag aldrig tittar på). Någon Katrine Kielos är med och snackar om val och sånt. Som brukligt kom det upp en skylt med namn och sysselsättning när Katrine Kielos dök upp i rutan. Då stod det så här:

"Katrine Kielos
Bloggare"

Intressant, tänkte jag! En snabb sökning på Google gav mig adressen till hennes blogg.

Fråga: Hur i helsike kan hon se sig som bloggare när hon uppdaterade sin blogg senast för över en månad sedan? Dessutom innehöll det senaste inlägget ord som "sluta", "blogga", "inte" och "ork".

Om Katrine Kielos nu är bloggare är jag nu en flitig fotbolls-VM-tittare. Oj, just det - fotbolls-VM avslutades ju för två månader sedan!

Go Guillou!

Jan Guillou uttalar sig om bloggar på aftonbladet.se:

- Den som har tid att svamla på nätet dagarna i ända kan inte ha någon seriös sysselsättning eller seriösa avsikter.

Hur rätt har inte Guillou här, då? Jo, han har jäkligt rätt! Om han fortsätter göra sådana här utmärkta uttalanden finns det bara en väg att gå - Guillou som statsminister! Partiskaparchock ger chockminivalturné ger valchock ger chockseger ger socialdemokrat- och allianschock ger chockinflyttning (Guillou måste ju flytta in i Sagerska huset - snabbt!) ger ett chock-Sverige. Notera gärna de många kvällstidningsorden i föregående mening.

Noll och ingen handling - ändå succé

För en vecka sedan hyllade jag Ola Ström, hans program Solstollarna och den skumme karaktären Ulla-Bella. Under veckan som har förflutit sedan hyllningen har det hänt en del på nämnda front. Jag har tittat första säsongen av Solstollarna - och det är så bra! Programmet började sändas 1985 och har således ett lass med år på nacken. Hur tänkte SVT 1985?

Hur f-n tänkte de egentligen? Solstollarna har verkligen ingen handling! Hur lyckades programmakarna Ola Ström och Per Dunsö övertyga SVT om att programmet skulle sändas? Såvitt jag vet fanns det vid den här tiden bara två tv-kanaler, så det måste ha varit hård konkurrens om programplatserna. Solstollarna fick alltså plats. Hur bar sig Ola och Per åt när de sålde sin programidé? Låt mig presentera min teori i form av följande replikskifte på SVT-kontoret i Malmö mellan Ola & Per och SVT-direktör i kavaj.

Ola & Per: - Hej! Vi har en programidé vi skulle vilja visa dig.
SVT-direktör i kavaj: - Kom igen, grabbar!
Ola & Per: - Jo, vi har tänkt att programmet ska gå under namnet Solstollarna och främst rikta sig till ungdomar. Programmet utspelar sig under sommarmånaderna på Ribersborgsbadet i Malmö.
SVT-direktör i kavaj: - Jag lyssnar...
Ola & Per: - Programseriens huvudperson ska vara direktör Knegoff, en ungrare, som sköter om servicen kring stranden. Det fiffiga med direktör Knegoff är att han även är sin sekreterare, som går under namnet Ulla-Bella, och också kamrern. Knegoff är alltså tre personer. Ulla-Bella ska vara den mest suspekta, utrustad med en konstig röst, en anskrämlig peruk och yviga gester.
SVT-direktör i kavaj: - Detta låter mycket intressant och väldans intelligent! Allt verkar glasklart.
Ola & Per: - Bredvid Knegoff jobbar även hans bror som tycker allt är "fruktansvärt fult!". På stranden finns även Knegoffs sex systerdöttrar som jobbar där.
SVT-direktör i kavaj: - Fortfarande glasklart...
Ola & Per: - På stranden smyger den svartklädde Skumberg omkring. Hans grej är att åka över till Köpenhamn och köpa wienerbröd, äkta danska wienerbröd med rikligt med choklad i mitten. Sedan smugglar han in de danska wienerbröden till Sverige och säljer dem till besökarna. Två av besökarna är Gösta och Hjördis, ett äldre par där den förstnämnde bara tittar på strandflickorna, något som Hjördis gärna påpekar.
SVT-direktör i kavaj: - Det här låter hejdlöst bra!
Ola & Per: - Knegoff ståtar också med ett amatörmässigt strandprogram, Sun-Vision, som en ung pojke håller i. Programmet fylls med reklam och Knegoffs plattparad, en sorts hitlista där Knegoffs systerdöttrar framför dåliga låtar. Notera att det är samma låtar i alla program.
SVT-direktör i kavaj: - Samma dåliga låtar i alla program? Bra!
Ola & Per: - Hela serien genomsyras av att man vill hitta sjöjungfrun som ska befinna sig i vattnet runt Ribersborgsbadet. Otroligt fånigt, men det kanske blir bra?
SVT-direktör i kavaj: - Det blir grymt bra! Låt mig summera en smula. Programmet ska alltså bestå av en schizofren ungersk direktör som är sin egen sekreterare?
Ola & Per: - Stämmer.
SVT-direktör i kavaj: - Hans bror ska under hela programserien sitta och säga att allt är "fruktansvärt fult!"?
Ola & Per: - Ja.
SVT-direktör i kavaj: - Direktörens systerdöttrar ska jobba på stranden och sjunga dåliga låtar i Knegoffs plattparad, ett inslag som ingår i det usla strandprogrammet Sun-Vision?
Ola & Per: - Precis.
SVT-direktör i kavaj: - Det ska också finnas en figur vid namn Skumberg som smugglar in chokladfyllda danska wienerbröd till stranden?
Ola & Per: - Korrekt uppfattat.
SVT-direktör i kavaj: - Ola och Per, detta låter ju helt gudomligt! Det här slänger vi in i sommar - kan bara bli succéartat! Men bara en fråga: Varför ska programmet heta Solstollarna?
Ola & Per: - Sa vi inte det? Solstollarna är orkestern i Knegoffs plattparad.
SVT-direktör i kavaj: - Det här kör vi på. Här har ni kardan! Nu fikar vi med danska wienerbröd, såna med choklad i mitten. Inte äckliga svenska med gult i mitten.

Så gick det kanske till när SVT beslutade sig för att säga ja till Solstollarna, denna tv-sörja som fick plats i tablån för ungefär 20 år sedan. Visst har serien ingen handling? Sjöjungfruletande, wienerbrödssmuggling och fullkomlig sekreteraridioti är inget man bygger en tv-serie på. Men det lyckades Ola Ström och Per Dunsö med. Tack, Ola och Per!

Jag håller mig vid liv

Det har varit på gång ett tag nu. Men först blir det lite historia.

Jag vet när jag senast var sjuk. Det var en torsdag, den 4 maj närmare bestämt. Ibland är det förjäkla praktiskt att ombesörja en blogg. Då kan man ta fram viktiga saker, till exempel när man senast var sjuk. Jag minns den 4 maj mycket väl. Jag mådde dåligt, illa, uselt och - kort sagt - inte bra.

I dag är det den 10 september - och jag har inte varit sjuk sedan den 4 maj. Det är drygt fyra månader, det! Men det ska sägas att jag flera gånger under den tiden har tänkt att det nu är nära. Nära insjukning i form av halsont och hosta.

För en gångs skull verkar jag vara gjord av det sega virket, och det känns verkligen skönt. I somras kändes det vid flera tillfällen inte okej, men då var jag visst väldigt seg.

Nu i veckan ringde alarmklockorna igen. Natten mellan tisdag och onsdag var enligt mitt tycke väldigt kall, och mitt fönster stod öppet under natten. Morgonen var kall och halsen lite småirriterad (ungefär som Lasse Lagerbäck under en presskonferens, då hajar ni nog). Då trodde jag att det var dags för halstablettsätande deluxe och rejäl Echinagardpimpling. Men så blev det inte.

Apropå Echinagard! Min Echinagard tog slut ganska nyligen. Jag fattar inte varför jag inte har införskaffat en ny flaska av den mirakeldrycken. Den är bäst och fullkomligt outstandning. Så fort min hals känner sig lite presskonferenslagerbäckig, vilket den gör rätt ofta (eller också är det jag som är extra känslig), häller jag 20 droppar i ett halvfullt/-tomt vattenglas. Abrakadabra - frisk som en nötkärna. Så är det oftast.

Ofta äter jag också halstabletter. Jag har märkt att jag äter halstabletter lika ofta som jag dricker vatten. Halstabletter känns helt enkelt bra och väldigt rätt - även när man är hundraprocentigt frisk. Det känns... lent. Som Fredrik Ljungberg på en presskonferens. Innan man tar Echinagard eller en halstablett ser man Lasse Lagerbäck framför sig. Efteråt ser man Fredrik Ljungberg flörta vilt med Robert Laul, Johan Esk och den övriga journalistkåren. Hejdlöst bra!

Ett annat sätt att hålla sig frisk verkar vara att träna. Om man tränar när Lagerbäck gör ett litet besök i halsen känns det alltid bra efter träningen. Det är som om Fredrik Ljungberg uppenbarar sig. Men kom ihåg: Bli aldrig kall efter träningen. Aldrig, never, nie! Det är det bästa tipset jag kan ge. Och sitt aldrig mitt i ett drag där den kalla luften får härja fritt. Aldrig, never, nie! Det är det näst bästa tipset jag kan ge.

Än säger jag alltså inte som doktor Max Adrian Busé (Peter Habers rollfigur) i Jönssonligan och den svarta diamanten när han haffas av polisen i slutet av filmen:

- Jag ger mig!

För bästa effekt sägs ovanstående replik med en enorm uppgivenhet i rösten - något som jag inte gör! Länge leve friskheten!

Ett mycket kärt återseende!

En kort tillbakablick visar att det var längesedan jag skrev om fotboll, ett av mina stora (det största?) intressen. Inte en stavelse om "skandalen" med Zlatan och de andra ladslagskillarna; lika lite om EM-kvalmatcherna mot Lettland och Liechtenstein; inget om huruvida Lasse Lagerbäck ska sitta kvar som förbundskapten eller ej; knappt något om Degerfors lilla kris (som de förvisso tog sig upp ur i dag). Det har helt enkelt varit lite fotboll på sistone. Detta måste bero på, tror jag, att det har funnits andra uppslag till blogginlägg än fotbollsrelaterade saker. Om jag, till exempel, väljer mellan att skriva ett inlägg om "gott"-läraren eller om Degerfors senaste bortamatch väljer jag med största sannolikhet att skriva om det förstnämnda (naturligtvis finns det undantag). Det beror på att jag själv tycker att jag skriver så ofta om fotboll - men nu har jag inte gjort det på ett tag. Nu är det dags! Fotbollsdags! Alla ointresserade kan göra något annat nu. Varför inte ta en titt på Mios soffsortiment eller en snabb glys på Opels senaste kvartalsrapport? Välj själv - här blir det i alla fall fotboll!

Landslaget - vad är det för sällskap egentligen? Det verkar inte vara roligt att tillhöra och spela i landslaget. Alla verkar vara konstant skitsura - även om det går hyfsat bra. Sex poäng på de inledande matcherna kvalmatcherna - det kan ju inte bli bättre! Be happy, liksom! Men egentligen ska man skita i hur de uppträder, bara poängen trillar in. 1-0 mot Lettland är bra, och Sverige spelade faktiskt bra. 3-1 mot Liechtenstein är heller inga fel. Tre poäng är alltid tre poäng, och man ska komma ihåg att en köttmur av spelare som försvarar sin poäng inte är lätt att forcera. Man hade kunnat byta ut Liechtenstein mot Strömtorps IK, fyra i division 3 västra Svealand, och Sverige hade trots det fått problem med målfabrikationen.

Sverige kommer fixa EM-slutspelsbiljetten. Jag är inte hundra procent övertygad, men jag tror att Lagerbäck kommer lyckas. Vad talar för att vi inte fixar det? Okej, Spanien och Danmark finns i gruppen, men varför är alla så förtvivlat rädda för danskarna? Sverige är minst lika bra som Danmark. Dessutom verkar det som om många tror att svensk landslagsfotboll är på dekis för att det blev sammanlagt 0-5 på två matcher mot Tyskland i somras. Alla verkar ha glömt bort att Tyskland är planetens tredje bästa fotbollsnation, samtidigt som Sverige ligger på plats 16-17. Jag är inte orolig och självklart ska Lasse Lagerbäck sitta kvar. Vad har han gjort fel? Sverige åkte ut mot bronsvinnaren i VM - inte mycket att göra åt (även om spelet inte var mycket att hänga i julgranen).

Då är jag i stället mer orolig för Degerfors fortsatta superettaexistens. Tre raka torskar var inlagda på kontot - men det var innan matchen mot Qviding, jumbon i serien, i dag. Efter dagens seger, 3-1, ser det plötsligt ljusare ut, men man ska inte låta sig luras av den godkända tabellplaceringen (åtta just nu). I tabellen ser man att det bara skiljer fyra poäng mellan lag 7 och lag 12. På platserna 13 och 14 - som ger kvalspel mot division 1-motstånd - ligger just nu Mjällby och Sundsvall, men räkna med att åtminstone ett av lagen kommer klättra. Några tappade poäng här och ett par förluster där - och vips så ligger man på kvalplats. Nedflyttningsplatserna? De är redan vikta för Umeå och Qviding.

En snabb titt på återstoden av DIF:s program visar att laget i fyra av de sex kvarvarande matcherna möter lag som slåss för att undvika kval - Assyriska (hemma), Jönköping (borta), Mjällby (borta) och Sundsvall (hemma i sista omgången). Således väntar en hel hög viktiga matcher som hamnar i facken "Ödesmatcher" eller "Sexpoängsmatcher". Det kan bli en jobbig höst. Därför känns det skönt att det blev en vinst mot Qviding i dag - annars hade det sett enormt jobbigt ut.

Vad det gäller min smått excellenta tippning här till höger kan vi väl sammanfatta den med ett ord: Katastrof! Assyriska som seriesegrare? Jo, tjena! I de nedre regionerna ligger jag lite bättre till. Känns som om jag med lite tur kan sätta lag 8-13 på rätt plats. Om Qviding sprattlar till är det möjligt att Umeå får ta hand om jumboplatsen. Men toppskiktet... Där är jag ute och seglar på tunn is utan varken flytväst eller sjökort och med rejäla revor i seglen.

Nu är jag trött. Och då har jag ändå inte skrivit om Premier League, Zlatan Ibrahimovics succéstart i Inter eller densammes upptåg i Göteborg med Olof Mellberg och Christian Wilhelmsson. Mer om de sakerna någon annan gång.

Fotboll i nästa inlägg? Det får vi se!

Johan Wissman-mötet: Uppföljning

Läs först: Mitt möte med Johan Wissman.

I dag träffade jag Bagarn, en ny bekantskap här på Nickes lilla. Till skillnad från många andra jag namnger är han ingen universitetslärare, men han är inte heller bagare. Han är bara Bagarn. Så här föll vårt möte ut:

Bagarn: - Haha! Johan Wissman!
Jag: - Hehe, mm!
Bagarn: - Det måste vara en fejkbild.
Jag: - Fejk? Nej, det är det inte! Det var den riktige Johan Wissman.
Bagarn: - Jaså! Vad gjorde han där?
Jag: - Ehh... Det var något med Göta (friidrottsklubben i Karlstad).
Bagarn: - Jaha. Coolt!
Jag: - Japp!
Bagarn: - ...
Jag: - Nejdå, klart det inte var den riktige Johan Wissman - men han är grymt lik!
Bagarn: - Haha, ja, det är han verkligen! Vi (hans familj) sa det att han är skitlik Johan Wissman!
Jag: - Verkligen! När jag träffade honom ville jag ta ett kort och jämföra med en bild på den riktige Johan Wissman.
Bagarn: - Häftigt.
Jag: - Japp.

Sedan ramlade samtalet in på viktigare saker som Shpetim Hasanis återkomst i Degerfors, DIF:s formsvacka, helgens ödesmatch mellan DIF och Qviding och kommande matcher på Stora Valla. Ett mycket varierat samtal, alltså!

Alla friidrottsgalna kan alltså andas ut. Det var inte den riktige Johan Wissman jag morsade på - men visst är han sjukt lik! Mr Manjino (fotografen och en ny bloggbekantskap, får presenteras senare) tyckte att jag skulle skicka in bilden till Aftonbladet eller någon annan sensationstidning, men jag vill väldigt ogärna bli kändis på kuppen. Dessutom vill jag inte sätta den riktige Johan Wissman i trångmål. EM-medaljörer växer faktiskt inte på träd - bara kopior av dem.

In medias res

Läraren som verkar helt normal (han har hur som helst inget bloggsmeknamn än) ville i går komma igång med föreläsningen.

- Jag säger som romarna: In medias res!

Det betyder tydligen att man börjar i mitten av något och går direkt in i handlingen. In medias res - kom ihåg det! Detta inlägg ska för övrigt inledas enligt principen in medias res.

"Gott"-läraren är ute ur leken. Hans efterträdare har precis installerat sig i Karlstad och hade i dag sin första lektion... på tio år! Han har varit lärare i typ hundra år, men under de tio senaste åren har pekpinnen legat på hyllan. Han var verkligen ringrostig i dag. Ruskigt ringrostig!

Han slet sitt hår och flummade iväg in absurdum. Just hårslitandet kan bli hans grej. Man ska kanske upprätta en liten hårslitnings-counter nu när man inte kan räkna "gott". Kan gå.

"Gott"-läraren är kanske lite för bra för att undervisa oss. Han tillhör snart tungviktarna, de stora elefanterna, det tunga gardet - välj vad du vill! - bland historieforskarna. Han ska nämligen disputera snart. När man disputerar offentliggör man sin doktorsavhandling som man har filat på i några år. Om man har knåpat ihop en doktorsavhandling är man duktig. I går skedde den traditionella "spikningen" - tillfället då man spikar upp det så kallade "spikbladet" som kungör att en disputation är på gång. I samband med denna "spikning" bjuder doktoranden också på kaffe och wienerbröd (eller finska pinnar om man gillar det bättre).

Jag är redigt sugen på att besöka "gott"-lärarens disputation! Tyvärr är ett besök inte möjligt. Dumt att disputationen ligger på en lördag. Det hade varit kul att se hur många "gott" han skulle ha kläckt ur sig. Men andra kommer vara där. En som bergis lär vara där är Teddy Lucic-kopian - han lär inte missa ett sånt här tillfälle! Tomten, Kungen, läraren utan bloggsmeknamn och "gott"-lärarens efterträdare, hädanefter kallad Lüllis, lär också komma och heja på "gott"-läraren.

Och en sista grej: I dag gick recentiorsdagen av stapeln. Det heter recentiorsdag. Således inte recentorsdag, något som möjliggör att dagen kan hållas på en onsdag. På recentiorsdagen hälsas universitetets nya studenter - recentiorerna - välkomna, och det bjuds på lunch, uppträdanden och en massa free stuff. Naturligtvis var man på tårna och lyckades roffa åt sig en lunch, en kalender, två pennor och ett nyckelband. Lunchen slank ner, kalendern har jag inte användning för, pennor och nyckelband har jag redan så det räcker och blir över - ändå en mycket lyckad recentiorsdag!

Lika som bär: Mittbacksextra!

Tidigare:
Valextra!

Ulla-Bella - svensk badmintons dragplåster

En låt som har gått på högvarv i dag är Ulla-Bella rap. Den framförs föga oväntat av Ulla-Bella. Alla ord som sjungs i låten är bara en stor hög av snack som inte når mitt öra. Ulla-Bella rappar fruktansvärt konstigt, men refrängen tar inte han hand om. Den hör man bra.

Du blir vår firmas faaall, till sluuut, Ulla-Bella!
Ingen direktör står paaall, står uuut, med diiig!

Sedan rappar Ulla-Bella om att han kan svara i telefon, tillreda en hummer och skriva brev till myndigheter. Men vem är nu denna Ulla-Bella?

Ulla-Bella är en av karaktärerna i tv-serien Solstollarna som sändes i slutet av 80-talet. Ulla-Bella är direktör Knegoffs sekreterare, men Ulla-Bella och direktör Knegoff är samma person. Hänger ni med? Direktör Knegoff förvandlas till Ulla-Bella genom att gasta "Ulla-Bella, min sekreterare!" och ta på sig en obskyr peruk. En smula småschizofrent.

En av männen bakom Solstollarna var Ola Ström, och det var även han som spelade direktör Knegoff och Ulla-Bella. Ola Ström är såvitt jag förstår numera inte någon A-kändis, men i en tidning dyker han upp i i stort sett varje nummer. Tidningen är - Spela badminton.

Spela badminton är Svenska Badmintonförbundets officiella organ och trycks in i mitt postfack fyra gånger per år. Tidningen håller en fruktansvärt låg klass, men ändå läser jag den. Texterna verkar vara skrivna och inskickade en minut innan deadline och korrekturläsning kan inte någon ansvarig på tidningen ens stava till.

Men hur kommer det sig då att Ola Ström - Ulla-Bella med hela svenska folket i slutet av 80-talet - dyker upp i vareviga nummer? Så här ligger det till: Ola är pappa till en talangfull kille som verkar sopa hem det mesta i tävlingsväg i Sverige. Olas son figurerar väldigt ofta i tidningen - och då får pappa Ola också vara med. Varje gång påpekar artikelförfattaren mer än gärna att pappa Ola var en av personerna bakom Solstollarna och spelade Ulla-Bella. Det var kul första gången man läste det, men när det står om Ola och Ulla-Bella i varje nummer blir man lite trött på det. Jag vet att Ola Ström spelade Ulla-Bella. Okej?

Samtidigt känner man sig lite stolt när man läser om Ola Ström i Spela badminton. Han är ju trots allt en liten kändis. Jag menar, hur många kändisar finns det inom svensk badminton? Hur många kan du? Fast mer intressant är kanske hur många svenska badmintonkändisar jag känner till, eftersom jag är lite mer aktiv inom sporten. Jag kan ingen, allt beroende på att det inte finns någon. Förutom Ola "Ulla-Bella" Ström, då - han som var som mest känd för ungefär 20 år sedan.

Mitt möte med Johan Wissman

I går var det återigen dags för ett superhemligt toppmöte någonstans i Karlstads vildare kvarter. Naturligtvis vill jag inte att några för omvärlden viktiga detaljer ska sippra ut via Nickes lilla, men lite kan jag bjuda på. En viss skåning saknades - men i dennes ställe kom det in en annan skåning! Det var även en flygande Jakob där, men ju längre mötet led desto mindre blev det kvar av honom. Vi får se om han vågar dyka upp någon mer gång.

Mötets stora "thing" var naturligtvis Johan Wissmans besök. Just det - den Johan Wissman! IFK Helsingborgs stora affischnamn som tog EM-silver på 200 meter i Göteborg för en månad sedan hade den goda smaken att förgylla toppmötet. Alla mötets deltagare försattes naturligtvis i en smärre chock, men trots att världsstjärnan fanns på plats var det inte tal om någon särbehandling.

Men jag kunde naturligtvis inte hålla mig! Jag bad Wissman att ta fram EM-medaljen - och det gjorde han så gärna. Tre djupa andetag och sedan frågade jag om han ville ställa upp på ett idolfoto. Han sa ja. Han sa ja!



Jag tänker: "Johan Wissman! Det här kommer barnbarnen gilla!"
Johan Wissman tänker: "Åh, nej. Ännu ett idiotiskt fan som har drabbats av någon slags stalkersjuka. Fattas bara att han knycker medaljen."

Helt klart ett lyckat möte! Fast jag glömde be om autograf...

Jag presenteras i samarbete med Eniro...

...sökhjälp via Internet, katalog och telefon - men nu även med en mobil enhet som tar sig fram till fots. Alltså jag!

När jag var ute och sprang förut fick jag upplysa två personer om var Karlstad har sina sevärdheter. Den första personen som påkallade min uppmärksamhet tillhörde ett större bilsällskap - troligtvis innebandyspelare - som inte hittade till Sundsta idrottshall. Jag har aldrig varit i den hallen eller ens sett den i verkligheten, och just därför stod jag och sa "öhhh" i typ femton sekunder innan jag lyckades säga något vettigt. Under "öhhh"-tiden försökte jag tänka smart för att kunna hjälpa sällskapet.

Jag kom fram till att hallen borde ligga i närheten av Sundsta/Älvkulle-gymnasiet - och det körde jag på! Jag gav till och med två vägbeskrivningar - men det var bara för att jag inte var helt säker på hallens läge.

Jag kutade upp och ner för en brant backe tio gånger - testa det, det är jobbigt! - och möttes sedan av en vilsen cyklist. Han pratade som en tvättäkta karlsting, men ändå hittade han inte till Alsters herrgård. Det gör inte jag heller, ska det sägas. När han frågade om vägen till Alters herrgård blev det ännu en gång lite "öhh"-tid. Jag har aldrig sett Alsters herrgård, än mindre har jag varit där. Men nu började jag tänka igen.

När man åker till Karlstad från Kristinehamn finns det en skylt som det står "Alsters herrgård" på. Jag försökte guida min vilsna cykelvän till området kring den skylten. Det gick inte så bra, tror jag. Hoppas han kom fram ändå.

Jag höll inte på att komma hem efter all guidning och backspringande, men det var inte för att jag inte hittade. Av någon anledning fick jag otroligt ont och kunde inte springa. Vid det tillfället var det ingen högsommarvärme och jag hade en bra bit kvar hem. Kylan trängde sig på, och mer än något annat önskade jag mig någon slags överdragsjacka.

Och sen kom regnet! "Okej - nu blir jag bergis sjuk om jag inte tar mig hem illa kvickt!", tänkte jag. Jag tog i! Jag sprang! Jag kämpade! I takt med kämpandet avtog regnet. Jag tog mig hem till slut. Hem till värmen. Hem till friskheten.