Pånyttfödelse - en betraktelse om badminton
Det känns i luften. Det är något på gång.
Förra säsongen hade jag inte trott mina ögon om det hade dykt upp sju, åtta personer på badmintonträningarna i Kristinehamn. Nu har det gått fyra, fem veckor av innevarande säsong - och det dyker banne mig upp sju, åtta personer på vareviga träning. I tisdags var vi åtta personer. I dag var vi också åtta personer.
Vad har hänt? Åtta personer på träningen trots att en är skadad, en är sjuk och att en just nu koncentrerar sig på fotboll. Det blir sammanlagt elva personer om alla skulle vara hela, krya och fotbollslösa. Det är väldigt många!
Det har faktiskt sett lite tunt ut ett tag. Efter förra säsongen kändes det tveksamt om vi i år skulle få ihop ett någorlunda bra lag i år. Men i påskas dök det upp en nygammal spelare. Sedan kom det en till i slutet av sommaren. Sedan dök det upp ytterligare två nygamla spelare på den första ordinarie träningen. Det positiva är att de fortfarande hänger med och tränar. Annars finns det ofta en tendens att de dyker upp för att sedan dyka ner lika fort.
Säsongen 2003/2004 gick vi upp från division 4. Det var ruskigt skönt eftersom division 4 är en korpserie som präglas av inställda matcher och gamla gubbar med lika gamla svettband. Laget var ungt och orutinerat - men det räckte gott och väl till avancemang. Första säsongen i division 3, 2004/2005, bestod laget av exakt samma spelare som föregående säsong. Fortfarande ungt och orutinerat, alltså. Trots att vi utsattes för lite psykningar (på en seriekonkurrents hemsida kunde man läsa att vi hade en bra startuppställning, men bakom den fanns det noll och ingenting) kom vi som nykomlingar trea. Otroligt bra!
Inför förra säsongen kom spelartappen. Två spelare försvann och laget förblev i och med det orutinerat. Men vi gnetade på och spelade in exakt samma poäng som debutsäsongen. Helt okej.
Fyra nygamla in och bara en ut ger tre spelare på pluskontot inför den här säsongen. Orutinen känns en smula bortblåst och vi ska nog kunna fylla ut division 3-kostymen i år också. Det ska också sägas att vår serie inte känns lika vass som förra året, så att trilla ur serien känns definitivt inte aktuellt. Läge för division 2? Återkommer med tankar om det om några månader.
Seriepremiär i Grums den 29 oktober. Allt följs med fördel påååååå... Nickes lilla!
Förra säsongen hade jag inte trott mina ögon om det hade dykt upp sju, åtta personer på badmintonträningarna i Kristinehamn. Nu har det gått fyra, fem veckor av innevarande säsong - och det dyker banne mig upp sju, åtta personer på vareviga träning. I tisdags var vi åtta personer. I dag var vi också åtta personer.
Vad har hänt? Åtta personer på träningen trots att en är skadad, en är sjuk och att en just nu koncentrerar sig på fotboll. Det blir sammanlagt elva personer om alla skulle vara hela, krya och fotbollslösa. Det är väldigt många!
Det har faktiskt sett lite tunt ut ett tag. Efter förra säsongen kändes det tveksamt om vi i år skulle få ihop ett någorlunda bra lag i år. Men i påskas dök det upp en nygammal spelare. Sedan kom det en till i slutet av sommaren. Sedan dök det upp ytterligare två nygamla spelare på den första ordinarie träningen. Det positiva är att de fortfarande hänger med och tränar. Annars finns det ofta en tendens att de dyker upp för att sedan dyka ner lika fort.
Säsongen 2003/2004 gick vi upp från division 4. Det var ruskigt skönt eftersom division 4 är en korpserie som präglas av inställda matcher och gamla gubbar med lika gamla svettband. Laget var ungt och orutinerat - men det räckte gott och väl till avancemang. Första säsongen i division 3, 2004/2005, bestod laget av exakt samma spelare som föregående säsong. Fortfarande ungt och orutinerat, alltså. Trots att vi utsattes för lite psykningar (på en seriekonkurrents hemsida kunde man läsa att vi hade en bra startuppställning, men bakom den fanns det noll och ingenting) kom vi som nykomlingar trea. Otroligt bra!
Inför förra säsongen kom spelartappen. Två spelare försvann och laget förblev i och med det orutinerat. Men vi gnetade på och spelade in exakt samma poäng som debutsäsongen. Helt okej.
Fyra nygamla in och bara en ut ger tre spelare på pluskontot inför den här säsongen. Orutinen känns en smula bortblåst och vi ska nog kunna fylla ut division 3-kostymen i år också. Det ska också sägas att vår serie inte känns lika vass som förra året, så att trilla ur serien känns definitivt inte aktuellt. Läge för division 2? Återkommer med tankar om det om några månader.
Seriepremiär i Grums den 29 oktober. Allt följs med fördel påååååå... Nickes lilla!
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home