Nu är det jul igen!

Vissa gamla hänger kvar, en del åker ut. Göran Persson åkte ut, och Telenorreklamens budskap - "Allt rött blir b-b-b-blååått!" - blir alltså verklighet. Men detta ska inte handla om Göran eller Reinfeldt. Faktiskt inte ens om politiker-Sveriges store komiker, Göran Hägglund. Här snackar vi humor! Hägglund får behandlas vid ett senare tillfälle.

De gamla hänger kvar, alltså. Läraren utan bloggsmeknamn och "gott"-lärarens efterträdare, Lüllis, traskar beundrandsvärt på i ullstrumporna, men ibland räcker de inte till. Exempelvis förra veckan. Då besöktes vi av "gott"-läraren. Det märktes hyfsat tydligt att det råder en liten maktkamp mellan Lüllis och "gott"-läraren! En didaktikmaktkamp utan vinnare (eftersom ingen orkar bedöma dem).

Ett exempel på maktkampen. Det pratas om striden om almarna 1971. "Gott"-läraren håller i detta ögonblick i föreläsningen.

- Om man tänker på almstriden ser man att svensk historia är väldigt fridfull, menar "gott"-läraren. Lüllis, som sitter bland studenterna och således ska vara tyst, replikerar blixtsnabbt:
- Men det var ett väldigt ståhej!

En tydlig distinktion (akademikerord som läraren utan bloggsmeknamn har ett seglivat förhållande med) mellan de bådas synsätt. En liten maktkamp!

Senare under lektionen växte Lüllis i mina ögon. När det talades om den svenska flaggans användning kom man in på fotbollslandslaget. Notera gärna att "gott"-läraren här var helt borta och det märktes med all önskvärd tydlighet att han inte kan ett jota om fotboll, troligtvis inte något om sport överhuvudtaget. Lüllis berättade med stor frenesi om när han använder sin svenska fotbollströja:

- När det är match tar man på sig den och tar fram chips!

Heja! Kanske ska höra med honom vad han säger om Zlatans fånigheter och läget i övrigt inför Spanienmatchen.

I dag var det dags för Tomten att comebacka. Han gled in i början av läraren utan bloggsmeknamns föreläsning. Det kändes kul att se honom igen. Nu när man inte träffar Tomten är det ingen som drar dåliga skämt eller gör härliga uttalanden. Det är ett stort minus, faktiskt. Tomten var dessvärre inte i toppform i dag, det märktes. Att det berodde på att han pratade om ointressanta saker kan inte stämma eftersom han alltid pratar om ointressanta saker - även när han är i toppform. Han släpade på en stor hög med papper. Dessutom släpade han på sitt skägg, sin beiga manchesterkavaj och sina ben, men det gör han alltid. Han ville ha sitt papperssläpande ogjort, det tydliggjorde han.

- Ta nu ett häfte när ni går ut så att jag inte har släpat på dem i onödan!

Typiskt Tomten.

För övrigt framstår läraren utan bloggsmeknamn mer och mer som en utmanare till Teddy Lucic-kopian om vem som är den störste akademikernörden inom universitetets väggar. Mer om det någon annan gång.