2006 - från O till Ö

Trots att jag för första gången sedan den 4 maj ser mig som sjuk ska jag leverera sista delen av min A till Ö-lista innan 2006 blir 2007.


O som i osannolikt. Han satt och levererade småsensationella fotbollshistorier i en tv-studio med Ola Wenström när världens mest namnkunniga fotbollslag hörde av sig och behövde en bollmotare. En annan var nedborrad i Olympias leråker till gräsmatta och försökte spela Royal League när en av världens mest legendariska fotbollstränare ville ha honom till sitt lag som pålitlig målskytt. Magnus Hedman och Henrik Larsson – ni kan inte vara på riktigt.

P som i partikelfysiker. Året avslutades med en sällan skådad rymdfeber som gav både rymdminister och nattpigga svenskar som ville se uppskjutningen – som blev uppskjuten. Men till slut kom han iväg, Christer Fuglesang. Det blev plötsligt väldigt intressant med rymdpromenader och geléhallon som svävade fritt i luften. Rymdfeber var ordet.

Q som i quislingar. Trinidad & Tobago – Sveriges första VM-hinder som knappt sågs som ett hinder. Men allt gick fel. Jäkligt fel. Namn som Fredrik Ljungberg och Zlatan Ibrahimovic visade sig bara vara just namn och resultatet blev därefter. 0-0 kändes som ett svek.

R som i råris. Många bryr sig mer om en kastrull råris än curling – men under några februariveckor åkte alla råriskastruller åt fanders. Anette Norberg med sopsällskap gjorde allt rätt – och råriset har ännu inte hämtat sig.

S som i slant. Det talades om sista chansen för Tre Kronor inför World Cup 2004. Men nu, i Turin-OS, var det verkligen sista chansen för Sundin, Lidström och grabbarna. Hur det gick vet vi alla. Sverige vann hockeyturneringens sista match – det var det enda som räknades.

T som i tv. Oktober månad lär ha varit en guldmånad för Radiotjänst i Kiruna. När tv-licensskandalerna rullades upp lär kulorna ha rullat in i en faslig fart på Radiotjänsts konto. Ingen ville ju sluta som Cecilia Stegö Chilò eller Maria Borelius.

U som i upp ur fåtöljen. Det var riktigt nära ett nytt 0-0-debacle när Sverige mötte Paraguay – men då gick äntligen något Sveriges väg. Elmander till Allbäck till Ljungberg – och mål. Det var mumma – och fåtöljen höll.

V som i Vänersborg. Vänersborgs-Agnes vinnare 2005 och Vänersborgs-Johan vinnare 2006. Nja, inte riktigt – men det var ganska nära. Vänersborg fick lämna över Idol-tronen till – Övertorneå. Shit, alltså. Åhh! Grymt! Helt otroligt! Hm, nej, Markus ordförråd passar inte riktigt in på fina Nickes lilla.

W som i Weltmeister. Inför VM trodde inte många på Italien. Efter det darriga gruppspelet var det inte direkt fler som trodde på italienarna. På något vis slutade det ändå med VM-guld.

X som i kryss. X är en väldigt svår bokstav. Därför tar jag X som i tipstecknet X – som betyder kryss. Olof Mellbergs Aston Villa är ett lag som varken kan vinna eller förlora – de spelar oavgjort (”kryssar”) i stället. Därför får de plats här.

Y som i yes. Fredrik Reinfeldt kanske inte använde engelska när han firade valsegern, men för denna lista passar den engelska formen av ”ja” bra. Hur som helst var han säkert jäkligt glad när GP besegrades.

Z som i Zzz. Nej, jag fattade aldrig det här med hysterin kring Bonde söker fru. Det gjorde inte två andra heller. När en av bönderna var inbjuden till Peter Jihdes tv-program som hemlig gäst var det roligt. Varken Jihde eller hans riktiga gäst, Fredrik Reinfeldt, hade någon aning om vem de pratade med. Humor!

Å som i åh, herrejävlar vilken petning! Ordinarie, ordinarie, ordinarie – petad. Alexander Östlund upplevde en tid med både toppar och djupa dalar efter EM-slutspelet 2004. Den djupaste dalen var utan tvekan Lars Lagerbäcks meddelande på Östlunds telefonsvarare som förkunnade att Östlund inte skulle få åka med till VM i Tyskland. Dumma Damien Duff.

Ä som i älva. När Daniel Mendes målform var som mest hysterisk och trepoängarna staplades på hög började man som Degerforssupporter nästan tro på en väldigt bra placering i superettan. Men: Mendes såldes, andra spelare gjorde klart med nya klubbadresser och skadorna intog Stora Valla. Slutlig placering: älva.

Ö som i överdiva. Jag ville inte ha Carola som Sverigerepresentant i Aten. Det meddelade jag redan under bokstaven A. Nu gjorde jag det igen.

2006 - från A till N

Sammanfattningarna rullar vidare. 2006 i form av alfabetets första del kommer här.


A som i Atenresenärer. Det skulle naturligtvis de organlösa schlagerkropparna i BWO ha varit – men det ville inte svenska folket när Melodifestivalen avgjordes. Bara för att Carola var med – och för att Carola är just Carola (hon kastar blommor och gör knasiga uttalanden) – blev det Carola som fick flyga till souvlakiland. Skandalartat? Nej, inte riktigt – men jag blev ändå upprörd.

B som i Borås. För första gången på sex år hamnade SM-guldet i fotboll ute på vischan. Elfsborg fattade i år att säsongen börjar i april och inte i juni. Det har de inte gjort de senaste åren. Därför – plus andra faktorer som jag inte ska tråka ut er med nu – vann Elfsborg fotbollsallsvenskan.

C som i comeback. Utskälld, hånad och nästan lite bortglömd. Nej, jag talar inte om vår nye idol Fuglesang (mer om honom senare). Jag snackar artisteri och musik. Jag snackar Martin Stenmarck. Efter riksfiaskot i schlagerspektaklet i Kiev 2005 var inte ”Stenis” värd många ören. Men i år tog han sju milslånga kliv, rakade av sitt hår, bars ut på bår, kastade loss och en massa andra saker. På något sätt gav det en hit. Bättre än Las Vegas sägs det.

D som i datanörd. Halmstad är inte bara handboll och Tylösand. Halmstad är också datorer och musik i en salig blandning, i alla fall i Jonas Altbergs – a.k.a. Basshunter – Halmstad. Vad hans stora sommarhit hette behöver jag inte ens skriva ut. Erkänn, du vet vad den heter!

E som i efterhängsen. Som vi njöt! Linda Bengtzing kunde inte riktigt släppa taget om kapet Magnus Hedman – och det kunde inte kvällspressen heller. Om det berodde på att pressen är superintresserade av Hedman eller om Bengtzing tvingade dem att skriva om alla turer vet jag inte. Det enda jag vet är att jag nu är lite trött på Bengtzing. Och Hedman. Och deras jakter på varandra. Skamligt att de får plats på denna lista.

F som i fastklistrad. Inte ens två förödmjukande nederlag mot Tyskland inom knappt två månader fick Lars Lagerbäck att ställa sin plats som förbundskapten till förfogande. Typ alla ville ha honom bortkickad med huvudet före – men Lasse trodde hela tiden på sig själv. Efter 2-0 mot Spanien var Lagerbäcks belackare inte direkt fler.

G som i grötdanska. Massor med grötiga och snudd på ohörbara København, Mads, Mikkel, politi, FCK och Bellahøj fyllde under hösten den danska tv-serien Anna Pihl. Det låter som om jag är negativt inställd mot serien, men det är jag verkligen inte. Mer Anna Pihl till våren!

H som i högljutt. Svensk tv nådde ytterligare en dimension när TV4 började sända Förkväll. Den nya dimensionen bestod i mångt och mycket av Carolina Gynnings speciella programledarstil. Om vi snackar procent kan man säga att hennes stil bestod av noll procent tanke, 100 procent spontanitet och ungefär 400 procent skrik och gap.

I som i inte något att bry sig om. Nej, jag kan verkligen inte tycka att Färjestads SM-guld i ishockey känns så hett. Visst, jag följde slutspelet, men glädjen när guldet var bärgat kändes inte supergenuin.

J som i justitieminister. ”Är du fotbollsspelare?” Thomas Bodström trodde nog inte att Idol-Ola var vid sina sinnens fulla bruk när han ställde frågan i TV4:s Matchen. Men det var han – och jag, tillsammans med alla andra, skrattade.

K som i känguru. Han stakade, lyfte – och landade. Stakade, lyfte – och landade. Han gick i mål, hann lägga ett tusenbitarspussel, titta på halva Titanic och lösa lite sudoku innan de chanslösa utmanarna till slut skar mållinjen. Björn Lind – vilken OS-kung!

L som i leende. Efter Sveriges åttondelsförlust mot Tyskland i sommarens fotbolls-VM var det inte Lukas Podolski eller Michael Ballack som fick ta emot den stora skopan hat från svenskarna. I stället var det en lustigkurre från Brasilien som tyckte att det var förbaskat roligt att visa ut vårt helylle Teddy Lucic. Carlos Simon – för alltid hatad.

M som i monster. Eurovision Song Contest blir sig aldrig likt efter Lordis schlagerviktoria. Vad får vi se i Helsingfors till våren? Det känns som om det är svårt att toppa den finska monstermaskeraden.

N som i Nickes lilla. Årets blogg.

Så blev 2006

Nickes lilla går nu in i en intensiv period där boksluten för 2006 och predikningarna inför 2007 kommer avlösa varandra i en rasande fart. För att inte missa något vet du vad som ska göras.

Nu är vi fasligt nära 2007. Det är inget fel med att ha glömt bort 2006 års årspredikan eftersom det har gått ungefär 365 dagar sedan jag - i rubrikform - presenterade mina tankar om året 2006. Dags för det första bokslutet. Hur många rätt fick jag?


<> Bosse Ringholm missar att lägga på luren när han pratar med Hänt Extra. Bosse menar att Lars Leijonborg luktar fisk och att miljöpartiets logga liknar en ogräshög.
Så gick det: Bosse bättrade under året på sitt telefonvett. Inga skandalrubriker.

<> Skidskytten Anna Carin Olofsson kommer som bäst på 18:e plats i Turin-OS.
Så gick det: Hon vann guld.

<> Tre Kronor når OS-final men förlorar mot Kanada.
Så gick det: De vann finalen - mot Finland.

<> Runar Sögaard fjantar runt i Hollywood. Dolph Lundgren tröttnar på Runar och tar ett strypgrepp på honom.
Så gick det: Inte så mycket om Runar i år, va?

<> Jeopardys! nye programledare Adam Alsing blir inte poppis på sitt nya jobb.
Så gick det: Jag gillar honom inte som programledare för Jeopardy!, men inga riktigt feta rubriker om Alsing i år.

<> Alexander Bards skalle blir utsedd till Årets skalle. Bard blir sur och biter av hälsenan på Svenska Bowlingförbundets ordförande.
Så gick det: Dåligt med sådana pris i år.

<> Carola vinner schlager-SM, men lyckas inget vidare i Eurovision Song Contest.
Så gick det: Yes! Men det gick väl hyfsat för henne i Aten?

<> Edsbyn vinner SM-guld i bandy.
Så gick det: Kan inte bli mer rätt.

<> Djurgården och IFK Göteborg snuvar AIK på alla lagets nyförvärv á la Stefan Batan.
Så gick det: De fick behålla de flesta. Det gick, som bekant, ganska bra.

<> Linköping vinner SM-guld i ishockey.
Så gick det: Fel, Färjestad vann.

<> Peter Magnusson från Hey Baberiba tar över showen när kungen fyller 60 år.
Så gick det: Kungen fick showa utan Magnusson.

<> Big Brother floppar hejdlöst mycket.
Så gick det: Eh, jag vet faktiskt inte. Blev väl varken bra eller dåligt?

<> Per Gessle byter artistnamn från Son of a Plumber till "Pelle" Gessle.
Så gick det: Per Gessle har nog kvar rörmokarnamnet.

<> Kjell Jonevret avslöjar hur mycket snus han har instoppat i käften.
Så gick det: Vi lever fortfarande i ovisshet.

<> Sverige 4-0-slår Trinidad & Tobago. Zlatan Ibrahimovic gör två mål.
Så gick det: Suck. 0-0.

<> England spelar 0-0 mot Sverige.
Så gick det: 2-2, så ett halvt rätt.

<> Olof Mellberg tar med handen innanför straffområdet och Sverige åker ur VM i kvartsfinalen.
Så gick det: Mellberg höll fingrarna borta från bollen och Sverige åkte ut redan i åttondelen.

<> Björn Hellberg faller ihop i hemmet i Laholm och tappar all tennisfakta.
Så gick det: Hellberg rabblar tennissiffror som aldrig förr!

<> Brasilien vinner VM-guld i fotboll efter finalvinst mot Italien. Adriano vinner skytteligan.
Så gick det: Brasilien vann... inte. Italien vann och skyttekungen hette inte Adriano.

<> Sverige tar fem medaljer i friidrotts-EM i Göteborg. Christian Olsson saknas dock.
Så gick det: Sverige tog sex medaljer. Olsson vann guld. Notera att Sverige hade tagit fem medaljer om Olsson inte hade varit med.

<> Djurgården åker ut i den tredje kvalomgången till Champions League mot Werder Bremen.
Så gick det: De förlorade mycket tidigare mot något lag på R från Slovakien. Eller om det var Tjeckien. Eller Slovenien?

<> Olivia Newton-John gör årets sommarplåga och turnerar med Electric Banana Band.
Så gick det: Årets sommarplåga var väl Glassigt?

<> Anders Lundin och Charlotte Perrelli hamnar i luven på varandra efter ett avsnitt av Allsång på Skansen. Bråket handlar om korv med bröd.
Så gick det: Inga bråk om korv med bröd har det rapporterats om i år.

<> Junilistan tar sig in i riksdagen och Nils Lundgren firar med att gå i pension.
Så gick det: Kalle Anka-partiet var väl närmare att komma in i riksdagen?

<> Socialdemokraterna med vänner vinner valet.
Så gick det: Allt rött blev blått.

<> Maud Olofsson går efter valnederlaget till attack mot Göran Persson. Persson replikerar - men får då Tiina Rosenberg på sig.
Så gick det: Olofsson blev rymdminister, Persson bonde på heltid och Rosenberg är fortfarande avsomnad.

<> Helsingborg vinner SM-guld i fotboll.
Så gick det: Trots en bra spurt räckte det inte ända fram.

<> Robert Aschberg berättar i Insider att han har mordhotats av Skurt.
Så gick det: Ingen vågar röra Aschberg!

<> Göran Persson vinner Farmen före Anitra Steen.
Så gick det: Ingen Farmen i år. Woho!

<> Ulf Lundell släpper julalbumet Musse, en hyllning till dottern Sannas och Mikael Persbrandts son med samma namn.
Så gick det: Persbrandts son heter väl Igor?



Edsbyns SM-guld och Carolas schlagertriumf ger mig två rätt. Klart godkänt!

Chocksammanbrottet

Jag som fascineras en smula av kvällstidningarnas jakt på skandal-attack-chock-fragment kan inte låta bli att le åt Patrick Ekwalls "sammanbrott" som Expressen i dag gör en stor grej av. Jag guidar er genom hela historien.

Läs först: Ekwall: Jag grät som ett trotsigt barn.

Läs sedan: Ekwall: Imorgon kan det bli "BRÖT IHOP".

Till sist, läs: Expressen: "Det pendlar mellan himmel och helvete".


Patrick Ekwall kan sina kvällisar. Han kommenterar Expressens artikel på detta vis:

"Minsann om det inte blev ett BRÖT IHOP idag i Getingen (scrolla nedåt, så hänger du med) efter lördagens lilla bloggbit.
Första orden i ingressen tillochmed, man har ju inte helt tappat kvällisådran.
Jag vet inte hur mycket man BRYTER IHOP när man är så förbannad så att man tjurar till lite i några sekunder, men va fan."

Det sista Ekwall skriver - "men va fan" - kan mycket väl förvandlas till en attack. Var så säkra.

Estnisk julmaskerad?

Vad ser du?

1. ICA Maxis annons för sina nya, skandalöst fula tomtemasker. Två för 29 kronor.

2. 1989 års estniska julmaskerad från Tallinn. Dessa två kom på elfte plats. Segern förlorades på grund av de anskrämliga tomtemaskerna.

3. Jag och min bror är redo för att tomta hos grannen. Viktig information som inte framgår av bilden: Tomtemaskerna är inte designade av Giorgio Armani.

4. Dressmann visar upp 2007 års höstmode. Vedervärdiga tomtemasker är hett!

Rätt svar: 3.

Vi körde alltså en HippHipp!-"Kajan" och tomtade, dock utan skånsk dialekt. Men varför kunde vi inte skaka fram acceptabla tomtemasker? Inte så konstigt att lillkillen, typ fyra år, sprang iväg när han såg oss. Professionella som vi var lyckades vi dock locka tillbaka honom och utan större problem distribuera julklapparna. Sedan fort hem för att få av sig masken, svära åt densamma och spotta ut tomtehårbollen som bildades under julklappsutdelningen när man, bokstavligt talat, pratade i skägget.

Gammal julspecial

Man kan tro att Nickes lilla har tagit ett välförtjänt jullov, men så är det inte. Om man har jullov skriver man inte på julafton. Så är det.

Jag ville göra en riktig kioskvältarjulspecial - men det blir dessvärre ingen sådan. Därför kan jag enbart erbjuda förra årets julspecial. Jag tar den i år igen. Här är den.

Jag såg den kände ekonomihistorikern Tomten på tv förut. Eller om det var folklivsforskaren Ebbe Schön. Jag vet inte riktigt, de är ju så lika.

God jul!

Tv-tips

Det kan omöjligt bara vara jag som gillar Fredrik Lindströms nya programserie Världens modernaste land. Alla som har något intresse av landet Sverige (inte parkettgolvet Sverige, som HippHipp!-Morgan Pålsson skulle ha sagt) och invånarnas mentalitet bör tycka att Lindströms program är intressanta.

Det fiffiga med programmen är att jag i många avseenden känner igen mig själv i det Fredrik Lindström med gäster pratar om. I stort sett alla känner nog igen sig. Samtidigt som man tittar väcks det då frågor. Varför gör jag just så vid just det tillfället, men så vid ett annat tillfälle? Otroligt pricksäkert. Måste ses!

Onsdagar 20.00 på den andra av de två SVT-kanalerna.

Den chockartade skålskandalen

För ganska många veckor sedan köpte jag ett vanligt paket glass. Ett sånt där alldeles vanligt GB-paket som alla svenska medborgare köper då och då. Jag gick hem med min vanliga glass, lade den vanliga glassen i frysen och åt av den då och då. Jag åt alldeles vanligt.

När den vanliga glassen var slut skulle jag slänga paketet. Men jag hejdade mig i sista sekunden. På baksidan av paketet läste jag om GB:s gräddglasskampanj.

"Samla 3 streckkoder - få skålar eller skedar!"

Så stod det på paketet. Jag kände mig lite småsugen på två Höganässkålar och klippte ut glasspaketets streckkod. Nästa gång jag köpte glass letade jag efter den vanliga glassen - och jag hittade den. Två paket inhandlades, och nu var det bara till att käka glass, klippa ut streckkoder, skicka in dem och vänta in två Höganässkålar.

I går gjorde jag slut på det tredje och sista paketet, och i förmiddags satte jag mig med mina streckkoder för att ta itu med det administrativa arbetet. Enligt GB:s rekommendationer fixade jag i ordning en liten lapp med matnyttiga uppgifter, såsom mitt namn, min adress och att jag ville ha två skålar. När jag var klar med detta läste jag extra noga på paketet för att förvissa mig om att jag inte hade gjort något fel.

Då såg jag det. Förbannat!

"En porto- och hanteringsavgift på 99 kr tillkommer."

Ser ni vad det står? Om inte, ta fram förstoringsglaset och för det över pyttetexten. Jag blev arg, suckade högt, kastade streckkoderna och kom på att jag mot min vilja hade hetsätit tre paket glass för att få två skålar - för 99 kronor!

99 kronor kan man få så mycket mer för. Som exempelvis fyra skålar från något annat ställe - utan att behöva köpa tre glasspaket. Usch! Jag känner mig smutsig. GB-smutsig.

Jag var verkligen hur nära som helst att kliva rakt i deras fälla. 99 spänn (plus kostnaden för tre glasspaket) för två små skålar - det är ju sorgligt! Jag känner att jag måste skapa en skandal-attack-chock-löpsedel för att bli kvitt alla arga känslor.

_KÄND BLOGGARE
__RASAR
______MOT GLASS-
SKANDALEN:
_____UNDVIK
CHOCKFÄLLAN!

Persson mot Reinfeldt - igen

Jag har precis tittat igenom Nickes lillas arkiv för månaderna september och oktober. Under september månad handlade var och varannat inlägg om mina upplevelser inom universitetets väggar. Det var Lüllis hit, "gott"-lärare dit - och som grädde på moset skrev jag ganska mycket om läraren utan bloggsmeknamn. I september gick jag alltså mycket i skolan.

Oktober månads inlägg handlade också mycket om "gott" och sådant - men bara i inledningen av månaden. Den 4 oktober skrev jag senast om läraren utan bloggsmeknamn och de andra historienissarna där uppe. Sedan dess har det varit tyst. Kanske inte så konstigt eftersom jag inte har haft någon aktivitet i skolan sedan just den 4 oktober. Från och med den 5 oktober fram till i dag har det varit uppsatsskrivning. Att kommentera skrivandet känns inte så himla bra, därför blir det bara ett kort konstaterande: Att säga att det har gått bra vore att ta i åt helsike för mycket.

I dag var det alltså första dagen i skolan på sisådär två och en halv månad. Drygt två månader låter som en lång tid, men det kändes som om man bara hade varit ifrån universitet några veckor. Läraren utan bloggsmeknamn (som fortfarande inte har något bloggsmeknamn - när ska han få det?) hälsade oss välkomna tillbaka.

Allt var så där alldeles lagom fram till slutet av föreläsningen när en av studenterna mopsade upp sig mot läraren utan bloggsmeknamn. Den sistnämnde stod och berättade en sak när nämnda student helt sonika avbröt läraren utan bloggsmeknamn genom att utbrista:

- Nej!

Han sa bara så. Eller sa och sa. Han snarare skrek så att de som satt och småsov garanterat vaknade. Sedan förklarade han vad han tyckte. Duellen var igång. Av detta inläggs rubrik att döma såg jag studenten och läraren utan bloggsmeknamn som Göran Persson och Fredrik Reinfeldt. Under hela duellens gång liknade studenten Göran Persson. Han var bufflig, yvig, energifull och lät inte läraren utan bloggsmeknamn tala till punkt när denne lade fram sina argument. Läraren utan bloggsmeknamn liknade således Fredrik Reinfeldt. Han var lugn, lade fram sina argument på ett lugnt sätt och lät duellanten prata till punkt.

Hur det gick? Precis som i valet för ungefär tre månader sedan tog Reinfeldt (läraren utan bloggsmeknamn) hem segern - men denna gång var den fruktansvärt odiskutabel. Det blev bara smulor kvar av Persson (studenten). Efter ett par rejäla argumentsalvor från läraren utan bloggsmeknamn satt studenten tillbakalutad och svarslös. Han var besegrad. Läraren utan bloggsmeknamn visade att ett knippe doktorsavhandlingar fortfarande utan problem manövrerar ut en simpel student. Helt klart en seger att berätta om för de övriga på historieinstitutionen.

Squashdebuten avklarad

Jag känner mig ungefär som en mosad leverpastejskiva. En sådan vill man inte ha på smörgåsen. Så kom inte nära mig! Jag ska ta allt från början.

Det var i dag fruktansvärt kallt när jag cyklade till träningen. Temperaturen låg runt noll grader. Parentes: Om några månader, när det blir ännu kallare, tycker man att noll grader är rena rama sommaren, men nu känns det som att vistas på Grönland utan vinterjacka. Som tur var var jag sen, så jag kunde med gott samvete pinna på lite extra för att få upp värmen och således spara lite tid genom att värma upp på väg till hallen. Jag angjorde hallen och stötte på en träningskompis. Jag hann knappt hälsa innan han utbrast:

- Squash i dag!

Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag sa, men någon form av "jasså?" (ett negativt svar hur som helst) lämnade min mun. Hallå! Det är badminton vi sysslar med! Inför dagens aktivitet hade jag aldrig tidigare spelat squash, och jag kände mig inte så överdrivet sugen på att visa upp mina tillkortakommanden inom squash för Karlstads samlade badmintonelit.

Uppvärmningen gick jävligt dåligt, för att tala klarspråk. Jag lyckades inte lära mig hur bollhelvetet studsade och det kändes som om jag höll en smal pinne i stället för ett squashracket i handen. Snacka om Bambi på hal is.

Mina Christinehamnspolare Norsken och Mr 100 % hade i dag den goda smaken att tillföra träningen lite 0550-touch, och det var mot den förstnämnde jag fick utkämpa mitt livs första kraftmätning inom squashsporten. Resten är, som det heter, historia.

Jag vann några matcher, förlorade desto fler, men på något sätt kändes det som om jag gjorde framsteg, även på det taktiska planet. Att ta i för kung och fosterland betyder inte att man får ett överläge. Nej, det krävs ett välpolerat finlir för att man, mot en jämn motståndare, ska kunna avgå med segern. Nu ska jag inte ge mig i kast med någon djupgående analys inom squash, utan jag tror att jag sätter punkt här och nu.

För bloggens överlevnad kändes det bra att spela squash. När jag stod i receptionen med de övriga racketsvingarna och väntade på att få låna racketar kom jag på att jag stod inför en aktivitet som kunde ge ett bra bloggmaterial. Nu blev det inte så bra som jag hoppades på. Det hade blivit riktigt bra bloggmaterial om jag 1) hade spelat skiten ur allihopa första gången jag spelar squash, eller 2) hade förlorat alla matcher med 0-11 och knappt träffat bollen. Nu blev det ett mellanting - men ändå bloggmaterial.

Mästertipparen - på skitmatcher

Jag tycker att Svenska Spel ska börja betala ut vinstpengar till de Stryktipsspelare som lyckas med det snudd på omöjliga att pricka in rätt tecken på kupongens alla förbannade Championshipmatcher.

Känd bloggare nära dig lyckades med det svåra i går - att sätta rätt tecken på alla de åtta Championshipmatcherna. Trots full pott på de åtta skitmatcherna blev det ingen ekonomisk utdelning. På de mer kända och lättippade Premier League-matcherna - i går fem till antalet - lyckades jag inte alls. Ett rätt av fem blev det.

När man får nio rätt - ett från tio rätt som oftast ger några slantar - brukar man vara besviken, men jag känner mig faktiskt lite stolt - enbart över att ha prickat in alla Championshipmatcher. Vi snackar nu om korpmatcher som Colchester-Stoke, Preston-Plymouth, Derby-Crystal Palace och Queens Park Rangers-Wolverhampton.

Prestationen får ses som ännu större när jag nu avslöjar att jag i går spelade på Stryktipset för första gången sedan... hm, det var i alla fall ordentligt längesedan jag spelade på Stryktipset. Året var säkerligen 2005. Hundra procent ringrostig går jag alltså in och spikar kupongens skitmatcher!

Om jag spelar nästa vecka finns det ingenting som stoppar mig från att pricka in 13 rätt. Naturligtvis under förutsättning att jag har läst på lite mer om Premier League-matcherna...

Mycket Tappert, Holmberg!

Nu i veckan har det rört på sig ganska mycket inom Degerfors IF. I måndags nåddes jag av nyheten att Kalmar FF-försvararen Magnus Tappert har skrivit på för DIF. I dag kom det ett nytt glatt besked. Qvidings lagkapten Fredrik Holmberg, också han försvarare, är klar för två år framöver. Nu börjar det nästan bli för många försvarare i truppen. (Ja, jag skojade.)

Det är skönt att läsa ordet "klar" på Degerfors hemsida. Det ordet förkunnar att allt är löst och att det inte längre finns några frågetecken att räta ut - det är liksom klart. "Magnus Tappert klar för Degerfors IF" och "Fredrik Holmberg klar för Degerfors IF" är sköna rubriker att mötas av.

Ni som inte är intresserade av fotboll kan fundera på vad en vattenflaska, en fjärrkontroll till tv:n och en påse halstabletter har gemensamt. Betänketiden är kort. Fruktansvärt kort, faktiskt. Den tog faktiskt slut i detta nu.

Svar: Vattenflaska, fjärrkontrollen till tv:n och halstablettspåsen - tre ting jag måste ha inom räckhåll när jag ligger och sover. Vi tar sakerna i tur och ordning.

Vattenflaska: Ståendes på golvet intill sängen. Jag brukar aldrig dricka ur den, men det känns skönt att ha den i närheten om jag mot förmodan skulle vakna och vara jättetörstig. Om jag skulle vakna och vara törstig skulle det kännas väldigt jobbigt att kliva upp och hämta vatten.

Fjärrkontrollen till tv:n: Behöver ingen närmare presentation. Jag vaknar - och tv:n trycks igång. Ligger tryggt och säkert i bokhyllan.

Halstablettspåsen: Ligger och samlar damm nära mig i förebyggande syfte, precis som vattenflaskan. Tanken på att vakna och behöva en halstablett utan att det finns sådana i närheten finns bara inte. Även om jag är kärnfrisk och genomlen i halsen ska halstabletterna finnas i närheten. Halstabletterna ligger precis bredvid fjärrkontrollen i bokhyllan.

Nu ska jag strax fylla vattenflaskan, damma av fjärrkontrollen och lägga fram halstabletterna. När det är gjort vet jag att jag kommer sova gott. Gott.

Noll och ingen vinstchans

Det var med viss tvekan jag valde att stötta min badmintonförening ekonomiskt genom att införskaffa en julkalender från Bingolotto för 50 kronor. Bingolotto i stort har jag inget emot, men deras julkalendrar är bara bluff och båg.

Vi drar tillbaka klockan sisådär sju år. Vi snackar nu om december 1999 och hela Sverige har inför övergången till 2000-talet obönhörligen drabbats av den så uppförstorade milleniefebern. Allt kommer slås ut: datorer, hjärnor, bilar, Paolo Roberto och Robinson-deltagare.

I samband med denna feber lanserar Bingolotto sin milleniumjulkalender - en superjulkalender som får alla tidigare julkalendrar att verka puttifnuttiga. Bingolotto slår på stort och bjuder på ett hejdundrade förstapris - en resa upp i rymden. Obekräftade uppgifter gör gällande att Christer Fuglesang gjorde anspråk på att köpa upp hela kalenderbeståndet när han fick höra talas om priset, men Bingolotto lyckades stoppa honom.

Någon vanlig Svensson vann alltså en rymdresa genom sin kalender. Någonting gick dock jäkligt snett, och den personen som vann resan har i skrivande stund ännu inte lämnat jorden. Skrämmande, Bingolotto!

På grund av detta hade jag inga större förhoppningar vad det gäller årets julkalender från Bingolotto. 14 luckor har skrapats - och jag har inte vunnit något (och även om jag råkar vinna är det inte säkert att jag får något pris). Men hur går det till? Under varje lucka uppenbarar sig två tärningar. Summan av de två tärningarna ska bli sju eller mer - då har man vunnit.

Min rad: 5, 5, 6, 4, 4, 6, 4, 6, 6, 6, 6, 6, 6, 3.

Det ger ett medelvärde på 5,2 och ett medianvärde på 6. Primtalens koefficienter och den sammanlagda summan av derivatans hypotenusa har jag tyvärr inte lyckats räkna ut, men räkna på ett ungefär med att de är lika stora som kateternas multiplikationsvärde i kvadrat. Matematik är som sagt min grej.

Men än ska jag inte ge upp vad det gäller julkalendern. Det är trots allt tio luckor kvar, plus den så omtalade Miljonchansen som ska öppnas den 23 december. Den som väntar på något gott...

...väntar troligen på Anja Pärsons och Berbatovs utsökta gourmetlyxrestauranglaxrätt som jag med största entusiasm intog i går kväll. Potatisen till laxen var särskilt god. Bli inte förvånad om det kommer fram att det var en känd bloggare nära dig som ombesörjde potatisskalningen. Det finns bara ett betyg att ge:

Nl Nl Nl Nl Nl

"Ny match på bana Nickes lilla"

Vad får man för 7000 kronor? Några exempel:

Ronnies gokart
Shetlandsvalack, sulky och hjälm
Nästan 17 exemplar av historiebibeln A history of world societies (sjunde upplagan)
En Fujitsu Siemens AMILO Pa 1510

17 exemplar av A history of world societies sjunde upplaga lockar förvisso, men för 7000 kronor kan man få något som är ännu mer prisvärt. Jag talar om att köpa en badmintonbana i Karlstads Racketcenter. Det finns nämligen reklamskyltar bakom varje bana, och då två av de åtta skyltarna är i skrivande stund snudd på tomma. Det står bara "3" och "4" på dem, något som visar banornas nummer.

Jag betalar 7000 kronor och fixar en snygg skylt - sedan är det klart. Det låter kanske lite onödigt att punga ut med 7000 spänn för en sketen skylt bakom en badmintonbana, men under helgens tävling i rackethallen noterade jag reklamskyltarnas storhet.

Swedbank, ICA Maxi, Stena, Karlstad Energi, Camatec och Ekonomikompetens har redan köpt en varsin bana. I lördags under tävlingen hörde man företagens namn vid upprepade tillfällen. Banorna i rackethallen har nämligen ingen som helst bannumrering utan man benämner banorna som bana Swedbank, bana ICA Maxi, bana Stena, bana... ja, ni hajar. Så var det även i den gamla hallen, Universalen. Bana Ericsson, bana ICA Solen, bana Telia, bana AVD och bana Ahlmarks är bara några exempel på vad banorna hette i Universalen.

I lördagens tävling spelades det 175 matcher. Jag räknar med att lika många matcher spelades på varje bana. Det blir ungefär 22 matcher på varje bana. Vid matchutropningen - där utroparen säger vilka som ska spela, vilken klass det handlar om, vilket matchnummer matchen har och vilken bana matchen ska spelas på - sägs alltså exempelvis bana Swedbank en gång?

Nej. Bannamnet sägs faktiskt två gånger vid varje matchutropning: först av allt och sist av allt. Swedbank fick alltså sitt namn utropat 44 gånger under dagen. Tävlingen höll på ungefär mellan klockan nio på morgonen och åtta på kvällen. I snitt sades alltså Swedbank fyra gånger i timmen. Testa själva att säga Swedbank var femtonde minut i elva timmar. Det fastnar efter en stund!

Tänk om jag hade köpt en bana inför tävlingen. Då hade mitt bannamn sagts ungefär fyra gånger i timmen och totalt 44 gånger. Vad min bana ska heta har jag ingen aning om, men bana Nickes lilla ligger nära till hands. Eller vill någon samarbeta med mig? Jag är öppen för förslag. Är ni sugna, Toyota? Bana Toyota-Nickes lilla låter faktiskt inte så dumt.

Det vore hyfsat divigt att göra som Alex Schulman. Han har en annons i AIK Hockeys matchprogram som gör reklam för - Alex Schulman. Ingen produkt, ingen webbsida - bara Alex Schulman.

Bana Niklas - det låter som något, det.

Lika som bär: Gott och blandat! 2

Tidigare:
Valextra!
Mittbacksextra!
Gott och blandat!
Knappextra!

Jag hade en plan

Allt gick enligt planen.

Första matchen: Jag vinner servelottningen, ger bort serven och väljer den bästa sidan.
Andra matchen: Jag vinner servelottningen, ger bort serven och väljer den bästa sidan.
Tredje matchen: Jag vinner servelottningen, ger bort serven och väljer den bästa sidan.

Taktiken var inte genomlysande, tyvärr. Den första matchen vanns förvisso tämligen komfortabelt, men sedan attackerade motgångarna utan pardon. I den andra matchen hade jag ingen större chans, trots sidvalet. Trots att jag stod utan chans kände jag efteråt att jag inte ville något hellre än att få spela om matchen. Just den känslan når mig då och då efter en förlorad match. Att man vill spela om en match betyder att man inte är nöjd med sin insats och tror att man kan göra bättre ifrån sig om man får en chans till. Tyvärr fungerar inte tävlingssystemet på detta vis. Då gäller det bara att glömma allt och alla och fokusera på nästa uppgift. Det gjorde jag.

Den tredje och sista poolmatchen gällde mycket. I potten låg en slutspelsplats och för motståndet stod Värmlands DM-segrare. Jag hade således revansch att utkräva efter den senaste kraftmätningen oss emellan för tre veckor sedan (minns D(M)-dagen). Han vann det första setet och jag vann det andra. Jag kände att jag hade chansen - men en boll in i det tredje och avgörande setet försvann allt hopp.

Förbannade kramp. När man väl känner hur det börjar rycka i benen vet man att det är kört. Det går inte att vinna genom att springa runt och fylla år (som Niklas Wikegård skulle ha sagt) och tro att krampen kan undvikas. Det var tack och bock direkt. Ett halvt spöke är dock borta. Det går att slå honom - utan kramp.

Jag och Mr 100 % ställde av någon anledning upp i dubbelklassen. Jag vet verkligen inte varför. Vi var allt annat än bra i dag. På något sätt lyckades vi med konststycket att under hela matchen spela på vår lägstanivå. Då är det svårt att vinna. Vår lägstanivå är nämligen så låg att Glocalnet i skrivande stund har tillsatt en specialkommitté vars enda uppgift är att komma på något ännu lägre. De får det svårt.

Dagens roligaste var ett replikskifte mellan Mr 100 % och en förälder. Mr 100 % har vunnit alla sina matcher och gått vidare till slutspel.

Förälder: - Hur går det för dig?
Mr 100 %: - Jodå, det går bra.
Förälder: - Jaha, så du har inte börjat spela än?

Elakt, men fruktansvärt kul.

Typiskt

Prick klockan tre ringde klockan - och jag undrade varför jag var vaken. Snabbt kom jag på varför. Medan jag försökte vakna slog jag på tv:n. Mina ögon fick sig en smärre chock av den ljusa tv-bilden som lyste upp rummet. De kommande 25 minuterna blev en hård kamp mellan sömnen och tv:n. Jag orkade titta en stund för att sedan sova några minuter. När klockan närmade sig halv fyra tog jag mig i kragen och verkligen ansträngde mig för att hålla mig vaken och se Christer Fuglesangs start på rymdäventyret. När beskedet - som visst var väntat - kom suckade jag, stängde av tv:n och somnade bums.

Men nu ska vi inte gräva ner oss. Christer Fuglesang ska bara upp i rymden! TV4 har på sin hemsida redan lagt upp en ny mojäng som räknar ner till den nya uppskjutningstiden. I skrivande stund är det knappt 34 timmar kvar. Den dagen TV4-webben inte lägger upp en nedräknarmojäng blir jag orolig för Fuglesangs rymdfärd.

I morgon är det dags för premiärtävlande i Karlstads Racketcenter. Det känns både bra och dåligt. Bra för att jag har nära till tävlingen och slipper gå upp djävulskt tidigt. Dåligt för att hallen inte är bra och för att det kommer krävas något i hästväg för att det ska gå bra. Eftersom det kommer bli tufft måste jag gripa efter varje litet halmstrå.

Jag tänker satsa stenhårt på att vinna lottningen om serven, ge bort serven och välja sida. Det är nämligen så att varje bana på grund av den kassa ljussättningen har en bra och en dålig sida. Egentligen är det bedrövligt att det ska behöva vara så i en riktig badmintonhall, men nu är det som det är. Har jag den bra sidan i det första setet och vinner känns det bättre inför det andra setet när jag har den sämre sidan. Att vinna lottningen om serven - helt klart en vägvinnande taktik!

Fakta: Vem börjar serva i en badmintonmatch?
Tag badmintonbollen. Slå upp den rakt upp i luften. Bollen landar. Det finns nu fyra alternativ:
1. Korken pekar på din motståndare. Denne väljer om han vill börja serva eller välja sida.
2. Korken pekar på dig. Du väljer mellan att börja serva eller välja sida.
3. Korken pekar uppåt. Slå upp bollen i luften igen.
4. Det är för ögat omöjligt att avgöra om korken pekar på dig eller din motståndare. Följ exemplet från alternativ 3.

I morgon hoppas jag på alternativ 2. Snälla!

03.36

Man har hånat honom, tryckt ner honom och mobbat honom öppet. Han har blivit rullad i tjära och dränkt i fjädrar fler gånger än Linda Rosing sagt att hon ska bli en seriös människa. Tvivlarna har varit många - men nu är det verkligen hans tur.

Jag talar om Christer Fuglesang.

Om väder och vind är med käre Christer blir han i natt den förste svensken i rymden. Eftersom det är just Christer Fuglesang som ska upp i rymden känns det som om vädret kommer vara überpissigt - men naturligtvis hoppas vi på att han kommer iväg. Det är han värd efter 14 års väntan.

14 år! Det är en förbaskat lång tid. Tänk er bara att...

...jobba som journalist, men inte få skriva en riktig text på 14 år.
...jobba som konstnär, men inte få skapa något på 14 år.
...jobba som lärare, men inte få hålla i en lektion på 14 år.
...jobba som programledare, men inte få synas i tv på 14 år.
...jobba som sopgubbe, men inte få åka med sopbilen på 14 år.
...jobba som hotellreceptionist, men inte få betjäna någon på 14 år.

Många ser Fuglesangs rymdresa som en stor happening. Många bryr sig inte och påpekar att han är hela 45 år efter Jurij Gagarin (som var den första människan i rymden). 45 år är förvisso en lång tid med våra mått mätt, men nu ska vi använda oss av lite större perspektivramar.

Vi flyger fram 500 år i tiden. Då kan man fortfarande läsa i sin dammiga historiebok att Jurij Gagarin var den första människan i rymden 1961. Sedan fortsätter man att läsa och ser att Christer Fuglesang år 2006 var förste svensk i rymden - bara 45 år efter Gagarin! 500 år fram i tiden låter tidsspannet mellan 1961 och 2006 som ingenting. "Jaha, så Christer Fuglesang var bara 45 år efter Jurij Gagarin - det är ju ingenting!" kommer folket tänka.

Detta är stort. I natt tänker jag ställa klockan och heja på Christer. Hoppas att vädergudarna är med Christer klockan 03.36. Jag tänker i alla fall vara med.

Bollen ska sparkas i Degerfors

Jag började på ett inlägg om Champions League-fotbollen, men tog bort allt och loggade ur. Sedan ändrade jag mig och kom på att jag vill skriva något. Därför kommer tankarna i en komprimerad form:

<> Jag blir så trött på Champions League eftersom matcherna över lag är så dåliga.
<> Jag blir så trött på Viasat som alltid lyckas plocka ut den sämsta matchen till sändningen i TV6.
<> Å andra sidan fattar jag att det är först i slutspelet det händer saker.

Tur att det händer saker på annat håll. Degerfors trupp börjar allt mer likna en trupp. Efter en hel drös massiva tapp känns det äntligen som om optimismen börjar flöda. En ny back (Kalle Norrbin från IFK Luleå) och en ny målvakt (Simon Nurme från något lag från Örebroområdet) har redan inhandlats.

Nurme har ett jättehål att täppa igen efter Sebastian Karlssons flytt till sydligare breddgrader (Landskrona) medan Norrbin är tänkt som högerback. De som provade på att spela till höger i backlinjen i år stod inte för några bragdartade insatser. Till exempel fanns det någon vid namn Mikael Thuresson som lånades in från Gefle. Det sades att han passade som högerback, men Gefle måste ha skickat sin vaktmästare i stället. Att Mikael Thuresson tillhör en allsvensk klubb är ett riktigt mysterium. Teodicéproblemet framstår som en busenkel uppgift att lösa i jämförelse med Thuresson+Gefle. Hoppas att Kalle Norrbin övertygar mer än Thuresson.

Nurme och Norrbin är redan klara - men det är fler på ingång. Både Väsby Uniteds Özgur Yasar (offensiv vänsterspelare) och Qvidings mittback Fredrik Holmberg är sugna på spel i DIF 2007. Det skapas en slagkraftig trupp! Mumma!

Nickes lilla avslöjar: Blomqvist har rätt

Dags för ännu ett tungt avslöjande. Avslöjandet tar sin början i söndags kväll. Den förre Manchester United-spelaren Jesper Blomqvist sitter i TV4:s Fotbollskanalen och talar om Uniteds legendariske tränare, Sir Alex Ferguson. Som bekant ska en viss Henrik Larsson dra på sig den röda tröjan efter jul, och därför berättar Blomqvist om Fergusons vredesutbrott som drabbar spelarna om resultaten inte går Uniteds väg. Ett utdrag ur programmet där Jesper Blomqvist, den andre experten Hasse Backe och programledaren Ola Wenström samtalar om Fergusons utbrott:

Blomqvist: - En norsk spelare, Henning Berg, fick sig en riktig utskällning. Han hade inte spelat på tre, fyra veckor och fick plötsligt chansen från frysboxen. Det gick inte så himla bra. Han låg bakom minst ett av baklängesmålen, och de förlorade. Det här sa han (Ferguson) efteråt: "You will never ever play for this club again!"
Wenström: - Gjorde han det?
Blomqvist: - Nej.
Wenström: - Han gjorde inte det! Gillar du det?
Backe: - Ja, det är ju raka papper.

Jesper Blomqvists häpnadsväckande historia fick i går stor uppmärksamhet i norsk media. Tidningen Dagbladet menar rätt och slätt att Blomqvist ljuger, och säger att Henning Berg visst spelade matcher för Manchester United efter utskällningen. Även Henning Berg själv är inne på Dagbladets linje.

Vem har rätt? Jesper Blomqvist som säger att Berg inte spelade någon mer match eller Dagbladet och Berg som menar att han visst fick chansen fler gånger?

Först måste man ta reda på efter vilken match Henning Berg fick smaka på den rejäla avhyvlingen. Enligt Dagbladet handlar det om en match mot West Ham säsongen 2000/2001. Det var ligans tredje omgång och Henning Berg hade inte spelat i någon av de två inledande matcherna. United ledde med 1-0 i halvtid när Berg bytte av Jaap Stam. Bara fyra minuter in i den andra halvleken ökade Andy Cole på Manchester Uniteds ledning till 2-0. Nu börjar det hända intressanta saker.

I matchens 86:e minut fällde Berg West Hams Joe Cole innanför straffområdet och Paolo Di Canio slog in den därpåföljande straffen fram till 1-2. Bara tre minuter senare, i den 89:e minuten, hängde Henning Berg inte med Joe Cole som slog ett inlägg. Davor Suker nickade in bollen och matchen slutade 2-2. United tappade två poäng.

- You will never ever play for this club again!

Jag vet inte varifrån Dagbladet hämtar sina uppgifter, men det kan inte vara från något tillförlitligt ställe. Faktum är faktiskt att Henning Berg aldrig mer spelade för Manchester United efter 2-2-matchen mot West Ham den 26 augusti 2000. Titta på det här:

13 dagar efter West Ham-matchen, den 8 september (och Berg spelade inte någon match mellan den 27 augusti och 7 september), blir Berg utlånad till det dåvarande division 1-laget Blackburn (som han spelade i innan han köptes till United 1997). Dagen efter, den 9 september, begår han sin debut i matchen mot Nottingham. Bergs utlåning sträcker sig över en tremånadersperiod. Går han sedan tillbaka till United och fortsätter sin karriär där? Det är kanske vad Dagbladet tror, men det gjorde han inte. I samband med att utlåningsperioden är över köper Blackburn Henning Berg för 1,75 miljoner pund. Från och med den 15 december är han bara Blackburns spelare.

Jesper Blomqvist har rätt - Dagbladet och Henning Berg har fel.

Lika som bär: Knappextra!

Tidigare:
Valextra!
Mittbacksextra!
Gott och blandat!

sdlshdslkdjfhlkjdhfhd

jfkldjfldflkdlkfhldhffhd

Rätt - men fruktansvärt fel

Det blev precis som jag förutspådde i fredagens införinlägg. Publiktillströmningen uteblev och den på förhand superjämna matchen mot Grums blev riktigt överjämn. Dagen började dock med ett tråkigt och snopet besked.

Det efter premiären så upphaussade Uddevalla, som enligt rykten skulle komma till Kristinehamn med ett gäng nyförvärv i bakfickan, valde att inte dyka upp alls. Orsak: spelarbrist. Smått komiskt när man tänker efter. Vår andra match blev således inställd och enligt reglementet får laget som inte dyker upp inkassera en 0-8-förlust. Ergo: 8-0 till oss mot Uddevalla. Årets mest odiskutabla seger.

Inför matchen mot Grums planerade vi en kupp. Vi lät vår tränare - vi kan kalla honom för Långe holländaren - vara med och värma upp - men han skulle inte spela. Långe holländaren är en spelare som inger respekt, och tanken bakom kuppen att låta honom värma upp men inte spela var att skrämma upp våra motståndare och få dem att mixtra om i laguppställningen. Jag vet inte riktigt hur det gick med den kuppen.

Lagom till matchstart fick Långe holländaren inta coachrollen och ge plats åt oss andra. Nu var det dags. Derby. Prestigematch. Nervöst. En uppeldad publik (förresten, glöm det).

0-1. Grums vinner damdubbeln och tar ledningen. Mary-Kate och Ashley (de är tvillingar precis som Olsen-systrarna - därav namnen) stod dock för en bra insats.

1-1. Jag och Propellerkoordinatorn avgår med en seger i den ena herrdubbeln. Skönliret befann sig på annan ort.

2-1. Mary-Kate (eller om det var Ashley - svårt att se skillnad på dem) vinner damsingeln. Dagens skrällseger! Dagens överlägset bästa insats.

2-2. Mr 100 % och Norsken förlorar en jämn dubbel. Den jämna matchen är så jämn den kan bli.

3-2. Undertecknad vinner sin herrsingel, dock utan att glänsa. Känns dock bra att vinna utan att spela bra, något som alltid är en styrka.

3-3. Kris och Ashley (eller om det var Mary-Kate - svårt att se skillnad på dem) förlorar mixeddubbeln. Matchen går nu in i ett avgörande skede. Två delmatcher kvar.

3-4. Mr 100 % hittar inte sitt vägvinnande spel och förlorar dessvärre sin singelmatch. För att vi ska knipa oavgjort måste Propellerkoordinatorn vinna sin singel.

3-5. Ridå. Propellerkoordinatorn förlorar sin singelmatch efter tre hårda set.

Efter en tuff 3-5-förlust kan man tro att det är svårt att analysera vad som gick fel - men det kan jag. Vi var helt enkelt för dåliga. Att glädja sig åt att jag själv vann båda mina matcher känns svårt eftersom man alltid förlorar som ett lag; precis som man vinner som ett.

Självfallet kan man inte deppa ihop fullständigt. Vi är fortfarande med. Helt exklusivt ska jag nu, bara timmar efter dagens seriesammandrag, presentera tabellen för division 3 nordvästra Götaland efter fyra spelade matcher.

1. Mariestad 28-4, 8 poäng
2. Grums 21-11, 6
3. Christinehamn 21-11, 5
4. Trollhättan 21-11, 5
5. Borås 5-27, 0
6. Uddevalla 0-32, 0

Tre poäng upp till toppen och ett betryggande stort avstånd ner till bottenplatserna. Det är inte helt kört. Vinner vi de resterande sex matcherna vinner vi serien. En enkel match. Eller?

Ovisst? Javisst!

Bara två veckor efter den uppmärksammade D(M)-dagen ska det återigen svingas racketar i Kristinehamn. Publiktillströmningen väntas bli snudd på... eh, katastrofalt dålig, men det ska inte stoppa oss från att erbjuda högkalibrigt fjäderdunkande. Division 3 nordvästra Götaland är just nu en ruskigt jämn serie med flera lag inom ett litet poängspann. Om det beror på att varje lag bara har spelat två matcher låter jag vara osagt.

Redan i morgondagens första match väntar det ett derby. Matchen mot Grums förväntas bli en enormt jämn kraftmätning där ingen av sidorna kommer ge sig frivilligt. Det lär bli en svettig, blodig och snudd på barnförbjuden tillställning i vilken den fåtaliga publiken kommer leva sig in med största entusiasm. Vilket lag vi kommer ställa upp med kan jag naturligtvis inte offentliggöra här och nu, men kända namn som Propellerkoordinatorn och Mr 100 % väntas försvara våra färger. Hur matchen slutar står skrivet i stjärnorna, men vi kan räkna med att hallen vi spelar i lär likna ett slagfält mer än idrottshall när krutröken till slut lägger sig.

Naturligtvis har vi inte bara lagt fokus på Grumsmatchen. Vi har absolut inte glömt dagens andra viktiga match - den mot Uddevalla. Bohuslänningarna angör Kristinehamn med ett stukat självförtroende efter två riktiga utklassningsförluster - 0-8 och 0-8 - i de inledande matcherna. Uppgifter som Nickes lilla har tagit del av gör dock gällande att Uddevalla inför morgondagen har gjort klart med flera nyförvärv som tvivelsutan kommer förstärka laget. Med största sannolikhet lär även denna match utveckla sig till en rekordjämn tillställning där finessen kommer få stå tillbaka till förmån för grovjobbet.

Hur ska det sluta? Allt om allt inom en snar framtid på Nickes lilla!