03.36

Man har hånat honom, tryckt ner honom och mobbat honom öppet. Han har blivit rullad i tjära och dränkt i fjädrar fler gånger än Linda Rosing sagt att hon ska bli en seriös människa. Tvivlarna har varit många - men nu är det verkligen hans tur.

Jag talar om Christer Fuglesang.

Om väder och vind är med käre Christer blir han i natt den förste svensken i rymden. Eftersom det är just Christer Fuglesang som ska upp i rymden känns det som om vädret kommer vara überpissigt - men naturligtvis hoppas vi på att han kommer iväg. Det är han värd efter 14 års väntan.

14 år! Det är en förbaskat lång tid. Tänk er bara att...

...jobba som journalist, men inte få skriva en riktig text på 14 år.
...jobba som konstnär, men inte få skapa något på 14 år.
...jobba som lärare, men inte få hålla i en lektion på 14 år.
...jobba som programledare, men inte få synas i tv på 14 år.
...jobba som sopgubbe, men inte få åka med sopbilen på 14 år.
...jobba som hotellreceptionist, men inte få betjäna någon på 14 år.

Många ser Fuglesangs rymdresa som en stor happening. Många bryr sig inte och påpekar att han är hela 45 år efter Jurij Gagarin (som var den första människan i rymden). 45 år är förvisso en lång tid med våra mått mätt, men nu ska vi använda oss av lite större perspektivramar.

Vi flyger fram 500 år i tiden. Då kan man fortfarande läsa i sin dammiga historiebok att Jurij Gagarin var den första människan i rymden 1961. Sedan fortsätter man att läsa och ser att Christer Fuglesang år 2006 var förste svensk i rymden - bara 45 år efter Gagarin! 500 år fram i tiden låter tidsspannet mellan 1961 och 2006 som ingenting. "Jaha, så Christer Fuglesang var bara 45 år efter Jurij Gagarin - det är ju ingenting!" kommer folket tänka.

Detta är stort. I natt tänker jag ställa klockan och heja på Christer. Hoppas att vädergudarna är med Christer klockan 03.36. Jag tänker i alla fall vara med.