lördag, december 30, 2006

2006 - från A till N

Sammanfattningarna rullar vidare. 2006 i form av alfabetets första del kommer här.


A som i Atenresenärer. Det skulle naturligtvis de organlösa schlagerkropparna i BWO ha varit – men det ville inte svenska folket när Melodifestivalen avgjordes. Bara för att Carola var med – och för att Carola är just Carola (hon kastar blommor och gör knasiga uttalanden) – blev det Carola som fick flyga till souvlakiland. Skandalartat? Nej, inte riktigt – men jag blev ändå upprörd.

B som i Borås. För första gången på sex år hamnade SM-guldet i fotboll ute på vischan. Elfsborg fattade i år att säsongen börjar i april och inte i juni. Det har de inte gjort de senaste åren. Därför – plus andra faktorer som jag inte ska tråka ut er med nu – vann Elfsborg fotbollsallsvenskan.

C som i comeback. Utskälld, hånad och nästan lite bortglömd. Nej, jag talar inte om vår nye idol Fuglesang (mer om honom senare). Jag snackar artisteri och musik. Jag snackar Martin Stenmarck. Efter riksfiaskot i schlagerspektaklet i Kiev 2005 var inte ”Stenis” värd många ören. Men i år tog han sju milslånga kliv, rakade av sitt hår, bars ut på bår, kastade loss och en massa andra saker. På något sätt gav det en hit. Bättre än Las Vegas sägs det.

D som i datanörd. Halmstad är inte bara handboll och Tylösand. Halmstad är också datorer och musik i en salig blandning, i alla fall i Jonas Altbergs – a.k.a. Basshunter – Halmstad. Vad hans stora sommarhit hette behöver jag inte ens skriva ut. Erkänn, du vet vad den heter!

E som i efterhängsen. Som vi njöt! Linda Bengtzing kunde inte riktigt släppa taget om kapet Magnus Hedman – och det kunde inte kvällspressen heller. Om det berodde på att pressen är superintresserade av Hedman eller om Bengtzing tvingade dem att skriva om alla turer vet jag inte. Det enda jag vet är att jag nu är lite trött på Bengtzing. Och Hedman. Och deras jakter på varandra. Skamligt att de får plats på denna lista.

F som i fastklistrad. Inte ens två förödmjukande nederlag mot Tyskland inom knappt två månader fick Lars Lagerbäck att ställa sin plats som förbundskapten till förfogande. Typ alla ville ha honom bortkickad med huvudet före – men Lasse trodde hela tiden på sig själv. Efter 2-0 mot Spanien var Lagerbäcks belackare inte direkt fler.

G som i grötdanska. Massor med grötiga och snudd på ohörbara København, Mads, Mikkel, politi, FCK och Bellahøj fyllde under hösten den danska tv-serien Anna Pihl. Det låter som om jag är negativt inställd mot serien, men det är jag verkligen inte. Mer Anna Pihl till våren!

H som i högljutt. Svensk tv nådde ytterligare en dimension när TV4 började sända Förkväll. Den nya dimensionen bestod i mångt och mycket av Carolina Gynnings speciella programledarstil. Om vi snackar procent kan man säga att hennes stil bestod av noll procent tanke, 100 procent spontanitet och ungefär 400 procent skrik och gap.

I som i inte något att bry sig om. Nej, jag kan verkligen inte tycka att Färjestads SM-guld i ishockey känns så hett. Visst, jag följde slutspelet, men glädjen när guldet var bärgat kändes inte supergenuin.

J som i justitieminister. ”Är du fotbollsspelare?” Thomas Bodström trodde nog inte att Idol-Ola var vid sina sinnens fulla bruk när han ställde frågan i TV4:s Matchen. Men det var han – och jag, tillsammans med alla andra, skrattade.

K som i känguru. Han stakade, lyfte – och landade. Stakade, lyfte – och landade. Han gick i mål, hann lägga ett tusenbitarspussel, titta på halva Titanic och lösa lite sudoku innan de chanslösa utmanarna till slut skar mållinjen. Björn Lind – vilken OS-kung!

L som i leende. Efter Sveriges åttondelsförlust mot Tyskland i sommarens fotbolls-VM var det inte Lukas Podolski eller Michael Ballack som fick ta emot den stora skopan hat från svenskarna. I stället var det en lustigkurre från Brasilien som tyckte att det var förbaskat roligt att visa ut vårt helylle Teddy Lucic. Carlos Simon – för alltid hatad.

M som i monster. Eurovision Song Contest blir sig aldrig likt efter Lordis schlagerviktoria. Vad får vi se i Helsingfors till våren? Det känns som om det är svårt att toppa den finska monstermaskeraden.

N som i Nickes lilla. Årets blogg.