Persson mot Reinfeldt - igen

Jag har precis tittat igenom Nickes lillas arkiv för månaderna september och oktober. Under september månad handlade var och varannat inlägg om mina upplevelser inom universitetets väggar. Det var Lüllis hit, "gott"-lärare dit - och som grädde på moset skrev jag ganska mycket om läraren utan bloggsmeknamn. I september gick jag alltså mycket i skolan.

Oktober månads inlägg handlade också mycket om "gott" och sådant - men bara i inledningen av månaden. Den 4 oktober skrev jag senast om läraren utan bloggsmeknamn och de andra historienissarna där uppe. Sedan dess har det varit tyst. Kanske inte så konstigt eftersom jag inte har haft någon aktivitet i skolan sedan just den 4 oktober. Från och med den 5 oktober fram till i dag har det varit uppsatsskrivning. Att kommentera skrivandet känns inte så himla bra, därför blir det bara ett kort konstaterande: Att säga att det har gått bra vore att ta i åt helsike för mycket.

I dag var det alltså första dagen i skolan på sisådär två och en halv månad. Drygt två månader låter som en lång tid, men det kändes som om man bara hade varit ifrån universitet några veckor. Läraren utan bloggsmeknamn (som fortfarande inte har något bloggsmeknamn - när ska han få det?) hälsade oss välkomna tillbaka.

Allt var så där alldeles lagom fram till slutet av föreläsningen när en av studenterna mopsade upp sig mot läraren utan bloggsmeknamn. Den sistnämnde stod och berättade en sak när nämnda student helt sonika avbröt läraren utan bloggsmeknamn genom att utbrista:

- Nej!

Han sa bara så. Eller sa och sa. Han snarare skrek så att de som satt och småsov garanterat vaknade. Sedan förklarade han vad han tyckte. Duellen var igång. Av detta inläggs rubrik att döma såg jag studenten och läraren utan bloggsmeknamn som Göran Persson och Fredrik Reinfeldt. Under hela duellens gång liknade studenten Göran Persson. Han var bufflig, yvig, energifull och lät inte läraren utan bloggsmeknamn tala till punkt när denne lade fram sina argument. Läraren utan bloggsmeknamn liknade således Fredrik Reinfeldt. Han var lugn, lade fram sina argument på ett lugnt sätt och lät duellanten prata till punkt.

Hur det gick? Precis som i valet för ungefär tre månader sedan tog Reinfeldt (läraren utan bloggsmeknamn) hem segern - men denna gång var den fruktansvärt odiskutabel. Det blev bara smulor kvar av Persson (studenten). Efter ett par rejäla argumentsalvor från läraren utan bloggsmeknamn satt studenten tillbakalutad och svarslös. Han var besegrad. Läraren utan bloggsmeknamn visade att ett knippe doktorsavhandlingar fortfarande utan problem manövrerar ut en simpel student. Helt klart en seger att berätta om för de övriga på historieinstitutionen.