Vem är sponsorn?

Sommarens gräl inom svenska skidlandslaget - som jag aldrig riktigt förstod mig på - slutade med att fyra åkare, Mathias Fredriksson, Thobias Fredriksson, Björn Lind och Anders Södergren, lämnade förbundets träningsgrupp.

Nu har de fyra avhopparna bildat en egen träningsgrupp. Gruppen heter Team Mekonomen. SVT skriver att en sponsor ligger bakom teamnamnet. Frågan som kommer upp i mitt huvud: Vem, eller vilka, är sponsorn?

Jag bara skojade.

Djordje och Chukwudi

Åh, herregud! DIF:s ledning kastade tärningen. Vilken siffra som ledningen såg vetetusan, men det var hur som helst "skriva kontrakt"-siffran som tittade fram. För nu har vi två nya spelare - Djordje Mrdjanin och Chukwudi Nwogu. Vad är det för gubbar, då?

Djordje Mrdjanin: Serbisk försvarare som DIF lånar från en serbisk klubb - utan att ha sett honom i spel.

Chukwudi Nwogu: Nigeriansk mittfältare som i matchotränat skick tog Stora Vallas gräsmatta i besittning i tisdagens U21-match mot Djurgården. Han stod, vad jag förstår, inte för någon briljant insats i den matchen. Ändå kontrakteras han för resten av säsongen.

Om läget inte hade varit akut (läs: sistaplats i serien, tre poäng upp till nedflyttningsstrecket och nio matcher kvar) hade jag ställt mig ytterst tveksam till båda värvningarna. Nu känner jag: Kör på - vi har banne mig inget att förlora! Jag vill inte sitta i slutet av oktober med en division 1-plats för 2008 års säsong och svära över att DIF inte vågade chansa för att hänga kvar.

Den mest intressanta frågan är naturligtvis hur bra Djordje Mrdjanin och Chukwudi Nwogu egentligen är. Den näst mest intressanta frågan är om min morfar kommer lära sig namnen på spelarna innan säsongens slut. Djordje Mrdjanin och Chukwudi Nwogu var namnen.

Gamla nyheter för Nickes lilla-läsare

IFK Göteborgs sida på SvenskaFans.com - Alltid Blåvitt - går nu i kväll ut med nyheten att IFK-backen Magnus "Ölme" Johansson för en tid sedan nobbade den holländska andradivisionsklubben FC Emmen. Det gör de under avslöjarvinjett.

Ursäkta en smula, men var det inte Nickes lilla som avslöjade "Ölmes" Hollands-nobb redan den 12 augusti?

Jag sa "Linköping" - och alla jublade

Kursstart i dag! Eftersom kursstarten var sömnig och kort lägger vi den till handlingarna och går in på mina dialektala kunskaper jag tydligen besitter.

Det första vår nya föreläsare gjorde var, naturligtvis, att presentera sig själv. Skönt bakåtlutad i stolen och måttligt intresserad lyssnade jag på hans ganska innehållslösa tugg. Men så vaknade jag till!

"Jag har bott i Karlstad i många år, men kan ni gissa varifrån jag kommer ursprungligen?" frågade han. "Inte en susning" tänkte jag för en hundradel innan jag fastnade vid ett ord han nyss uttalade - "kan". Det var sådär äckligt mycket Östergötland över det uttalet att jag mådde illa. Innan den nyss intagna lunchen började röra sig uppåt halstrakterna funderade jag lite snabbt på om jag skulle säga Linköping eller Norrköping. Jag valde Linköping.

- Ja! Där satt den direkt, sa han.

Alla jublade. Eller ja, inte riktigt jublade. Hur som helst fick jag känslan av att det var bra nära att jag fick applåder. Imponerande "OOH!"-rop hördes och jag tänkte "Kunde ni inte den lätta, idioter?" tyst för mig själv. Applåderna uteblev, som sagt. Alla höll kvar sina händer på lagom avstånd från varandra. Synd. Det kunde ha blivit första och enda gången i mitt liv jag fått applåder för att ha sagt "Linköping".

Och naturligtvis ser jag inte mina kurskamrater som idioter. Det var bara något jag skrev nu. Ursäkta.

Storaffär på gång i Norge

Snälla, Jacob "Bo A Orm" Hård. När du kommenterar friidrottsgrenar som stavhopp och höjdhopp, där man som utövare kan spara hopp till högre höjder, får du gärna undvika att säga "har spart". Det är rent ut sagt ett jävla otyg från din sida, Jacob Hård. Det heter "har sparat ett hopp" - inte "har spart ett hopp". Annars är jag rätt nöjd med dig.

10 000 meter och andra långdistansgrenar har jag märkt kräver en hel del av kommentatorn, förutom att kommentera själva loppet. Eftersom typ hälften av deltagarna byter namn och nation stup i kvarten krävs det att man är påläst och hänger med i alla byten. Kenyaner blir qatarier, somalier blir amerikaner, ännu fler kenyaner blir qatarier. De byter namn från Stephen Cherono till Saif Saaeed Shaheen och blir snorrika på kuppen. Hoppsan, medan jag skrev det här började en långdistanslöpare tävla för Bahrain i stället för Uganda. Så håller det på.

För övrigt tycker jag att om Kenenisa Bekele blir, säg, norsk medborgare tycker jag han ska ta namnet Knut Kåre Rutheim. Men då ska han nog ha jäkligt mycket pengar.

Hård press väntar

Vi kallar visst dagen för söndag.

Veckans...

...invigning: För en tid sedan köpte jag något så exklusivt som en hamburgerpress (helt klart värt att kursiveras!). Med hamburgerpressen kan man på egen hand skapa hamburgare på ett busenkelt vis - med grillränder! Egentligen borde inte en så beskedlig kock som jag äga en så exklusiv pryl. Det är ett hån mot alla seriösa personer som handskas med mat. Hur det än är och inte är - i veckan invigde jag min hamburgerpress. Vad jag har att säga om min hamburgerpress? Vilket guldköp!

...semester: Degerfors IF anställde inför denna säsong en så kallad klubbchef, vars ansvarsområde bland annat är att hitta nya spelare till klubben. Eftersom DIF just nu ligger sist i superettan letas det efter spelarförstärkningar som kan ansluta till laget innan den 31 augusti - då stängs det så kallade transferfönstret. Efter den 31 augusti får man nämligen inte värva spelare. Med inte ens en vecka kvar till transferfönstrets stängning bör Andreas Andersson, som DIF:s klubbchef heter, således ha bråda dagar på kansliet i Degerfors . Nja, jag vet inte det, jag. Han är nämligen på semester. På Kreta. Hoppas mobiltelefonen och datorn hängde med till Kreta, Andreas!

...låt: Sommaren är snart slut. Nu gäller det att hajpa, hajpa, hajpa! Natalie med Ola är årets sommarplåga. Natalie med Ola är årets sommarplåga. Natalie med Ola är årets sommarplåga. Natalie med Ola är årets sommarplåga. Förstått?

...minst objektiva: Direkt när slutsignalen ljöd på Kopparvallen i Åtvidaberg var jag lite missnöjd med en DIF-poäng. "Det kunde ju lika gärna blivit tre", tänkte jag. I dag har jag läst ett gäng matchrapporter om bataljen i Östergötland. Det går att utläsa en klar sak: Degerfors IF skapade inte en enda het målchans på hela matchen. Det gjorde faktiskt Åtvidaberg. En poäng var således bra. Väldigt bra. Och när jag nu tänker efter: vi skapade ingen bra målchans. Jag skyller min konstiga bedömning på den oerhörda poängnöden - och på att jag älskar Degerfors IF.

Bild: verner-verner.se

Hård strid i Åtvid

Bara för att jag i går skrev att DIF hade gjort mål i alla bortamatcher jag sett live i år lyckades de inte pytsa in någon strut mot Åtvidaberg i dag. Mycket orutinerat av mig. Det kan man ju räkna ut med hälsenan: man ska inte påtala att en bra sak har inträffat flera gånger i rad - då bryts sviten direkt.

Lyckligtvis lyckades inte heller Åtvidaberg pricka bollen i nät. 0-0 och en poäng borta mot serietrean (hur Åtvidaberg kan ligga där - på allsvensk plats - med det spelet är verkligen en fråga för den högre skolan) är helt klart godkänt, speciellt med tanke på att DIF inte skapade många heta målchanser.

Gamla Kopparvallen var fin att skåda och vädret var väldigt bra - i övrigt var det en slätstruken fotbollseftermiddag i Åtvidaberg. Men en poäng är en en poäng är en poäng. Nu är det bara tre poäng upp till det där strecket som alla lag vill slippa flockas kring. Vi lever!

Ge mig ett mål eller tre

Fem av DIF:s tio bortamatcher i år har jag följt framför Svenska Fotbollförbundets Livescore-fönster. Tjänsten säger inte så mycket om hur spelet ser ut, utan snarare vilket lag som skjuter mot mål eller får frispark. Och naturligtvis visas det när ett lag gör mål.

Nu i veckan när jag tittade igenom matcherna som DIF har spelat i år gjorde jag en fasansfull upptäckt. Av de fem bortamatcherna jag har följt framför datorn har DIF gjort mål i... noll matcher! Inte en enda gång har jag alltså haft anledning att sträcka händerna i skyn och jubla gränslöst framför en dator. Usch, vilken hemsk rad: Ljungskile 0-1, Mjällby 0-5, Öster 0-0 (enda ljuset), Landskrona 0-2 och Bunkeflo 0-2.

Med tanke på veckans hemska upptäckt känns det som om jag måste vara på plats på Kopparvallen i Åtvidaberg i morgon när Degerfors möter just Åtvidaberg. Utan mål vinns inga matcher, och utan vinster blir det som bekant inga större poänginkomster. Tio matcher återstår - och det är tio måstematcher. Så är det. DIF ligger sist och trepoängare måste tas. Det går inte krypa under t... jag menar sticka under stol med det.

I samband med den mållösa upptäckten gjorde jag en annan upptäckt, av lite bättre art. DIF har gjort mål i alla bortamatcher jag har varit på. Målgaranti i morgon, alltså!

El Jardinero

Julio Ricardo Cruz, en av Zlatan Ibrahimovics konkurrenter om anfallsplatserna i Serie A-laget Inter, går under smeknamnet El Jardinero - spanska för "trädgårdsmästaren". Det smeknamnet fick argentinaren i unga år när han såg efter en fotbollsplan. En dag saknade det lokala laget en spelare - och då fick trädgårdsmästar-Cruz chansen. Hans talang upptäcktes - för fotboll, alltså - och hur det sedan gick för El Jardinero vet vi. Att spela i Inter är inte fy skam.

Jag har varken någon fotbollstalang eller spelar i Inter, men trädgårdsmästaren finns tydligen inom mig. I dag gjorde jag något som kallas för att kantklippa. Det innebär att man går runt med en apparat som går under namnet trimmer och tar bort gräs och andra oönskade växtligheter där gräsklipparen - eller för delen den mer miljövänliga handjagaren - inte kommer åt. Man håller en knapp intryckt på trimmern, och vips så börjar en tråd snurra med en väldig fart där nere under ett lock. För man locket mot den oönskade växtligheten med knappen intryckt brummar det till en smula. Kvar blir bara småtjafs till gräs. Därmed är dagens trädgårdsmästarlektion med fokus på trimmeranvändning avslutad.

Det hela var riktigt jardinero-göra, det ska jag inte krypa under taket med. Men vad säger jag? Krypa under taket? Naturligtvis menar jag sticka under stol med. Att göra om uttrycket "sticka under stol med" till "krypa under taket med" gör bara tokiga, badmintonspelande människor. Typ Huligan-Fred. Om jag hade kommit ihåg hela "krypa under taket"-meningen - utspelade sig i Karlskogas badmintonhall tidigare i kväll - hade jag skrivit upp och sparat den, men det är tydligen inte sådant man tänker på i första hand med badmintonracket och -boll i handen.

Jag beställde för övrigt ett par "jävligt bra" badmintonskor förut. Något som oroar mig lite är att "jävligt"-mannen i shopen inte använde ordet "jävligt" en enda gång i kväll. Är skorna inte längre jävligt bra och hållbara? Har skorna över två nätter blivit kassa? Om så är fallet - vilken jävla miss att jag beställde ett par!

Nog med yrerier för i kväll. Återkommer någon annan gång med tankar inför helgens tripp till Åtvidaberg för viktig superettamatch.

Mer nerv i Åtvidaberg

Landskampskväll! Jag verkar av inledningen att döma lite uppspelt, men det är bara som det verkar - allt var ju som vanligt. Eller vänta lite, det var faktiskt mycket som inte var sig likt. Vad sägs bara om att...

...Viasatgänget satsade på två (!) expertkommentatorer bredvid Henrik Strömblad. Var det bara jag, eller kändes det som Glenn Hysén inte fick mycket sagt?

...Sverige vann en träningslandskamp.

...Johan Mjällby och Claes Runheim försökte lura i tv-tittarna att det regnade i Göteborg. Jag tyckte det var lite roligt när Mjällby skapade en superlokal skur över Runheim. Tv-historia! Eller inte.

...Fredrik Ljungberg inte var med. Nähä, så du menar på allvar att Ljungberg inte brukar vara med i träningslandskamperna? Man lär sig något nytt varje dag.

...David Healy inte gjorde alla Nordirlands mål (bara två av tre).

...jag lyckades titta på i stort sett hela Sveriges match.

Jävlig utflykt

Var tidigare i dag i Karlskoga för att titta på nya badmintonskor. Möttes av en människa som hade den bredaste 0586-dialekten jag hört sedan mitten av april då jag åkte till Göteborg för att se DIF:s seriepremiär. Började språkas vid.

- Skor till badminton, har jag tänkt.
- Ja, det har vi här. Vi har den här Fukudaskon, jävligt prisvärd. Har sålt jävligt mycket av den, är jävligt bra.
- Okej...
- Sedan har vi den här, Prince, som vi har sålt jävligt mycket av. Den är jävligt bra - och ett jävligt bra pris!
- ...
- Yonexskon har vi sålt jävligt mycket av. En jävligt bra sko. Jävligt prisvärd, om jag får säga det själv.
- Ja, jag har Yonex just nu.
- Ja, det är jävligt bra skor. Jävligt prisvärda och jävligt hållbara.

När det stod klart att skon jag ville ha inte fanns i rätt storlek tittade jag på tennisracket Rafael Nadal spelar med (enligt uppgift "jävligt bra"). Det är nog ingen konst att spela bra tennis med ett sådant racket. Jag lär bli jävligt bra på studs om jag köper ett sådant.

Realisationshysteri

Dagens magiska siffror.

14. Antalet äldre herrar som strax före klockan sex i kväll stod och väntade på att en av stadens klädaffärer skulle dra igång sin rea.

14. Antalet äldre herrar som ville vara först in i affären.

1. Bara en kunde vara först in. Det var min gamla mattelärare.

6-0. Rena rama tennissiffrorna. Det var det också. Mr 100 % och Norsken hade inte skuggan av en chans i kvällens dubbel.

Pig och glad

Felstavat i rubriken? Beror på om man läser hela söndagens höjdpunkt eller ej.

Veckans...

...ja, vi är nog släkt på något vis: I veckan var det stort kusinbesök. Inför onsdagens besök hos vår farmor hade vi lagat mat, inhandlat efterrätt i form av glass, samt andra matvaror. När vi stod och packade upp varorna frågade jag farmor var i skafferiet jag skulle ställa potatismoset. Då slog det mig! Vi hade glömt glassen hemma! Det lustiga var att exakt samtidigt som jag kom på att vi hade glömt glassen och utbrast "just det!" nåddes en av mina kusiner av exakt samma insikt. Det måste ha varit något med potatismoset. Kanske var glasspotatismos.

...kupp: Smita iväg lite diskret från ett bröllop för att titta på fotboll? Jajamän.

...namn: Det blir alltid lite roligare att titta på fotboll med äldre människor som har svårt för de internationella namnen. Som i dag, när Liverpool och Chelsea möttes. Kuyt blev "Kutt", Cole blev "Kål", Crouch blev "Crotch" och Drogba blev... just Drogba. Ja, alla namn är ju inte lika svåruttalade.

...Andreas Drugge: Det finns banne mig bara en Andreas Drugge. Två mål och en framspelning till ett mål mot Ljungskile i går. Tack!

...fyndigaste: - Vad blir en trött gris som kommer till England?
- Pig.

Känd bloggare på bröllop gjorde fotbollskupp

När klockan närmade sig sju tidigare i kväll (lördag) hade jag svårt för att sitta still och samtidigt inmundiga bröllopstårta. Jag hade dessförinnan bevittnat en fin vigselceremoni och ätit förrätt, huvudrätt och efterrätt. Med stormsteg närmade sig matchstart (19.30) mellan DIF och Ljungskile på Stora Valla. Jag tänkte att jag inte kunde leva på torra sms-rapporter från en så viktig match.

Bröllopet hölls som av en slump mellan Kristinehamn och Degerfors - i Björneborg. Några minuter efter sju insåg jag det livsviktiga i att se matchen. På något sätt lyckades jag och min bror kuppa (vilket kvällstidningsord!) oss till Stora Valla. Till alla viktigpettrar och Magdalena Ribbing-frälsta som anser att vi gjorde helt fel som lämnade ett bröllop för en fotbollsmatch vill jag säga följande: Inte ens vår egen mormor märkte att vi var borta i två och en halv timme. Brudparet hade fullt upp med de övriga 70 gästerna. Varken jag eller min bror var således någon av de viktigaste inventarierna.

I god tid - det är inte alls långt mellan Björneborg och Degerfors - nådde vi Stora Valla och kunde i godan ro lösa entré och hedra Gunnar Rydholm. Min klädsel matchen till ära? Kostym. Det här var nog första och enda gången jag gick på fotboll i kostym. Det kändes förvisso en smula högtidligt, men mest kändes det skumt och ovant att glida runt i slips och andra plagg man bär väldigt sällan.

Matchen, då? 1-0 (Andreas Drugge) blev 2-0 (Drugge igen) som blev 3-0 (Tobias Solberg) till DIF innan Nervositeten med stort N slog sig in i DIF-spelarnas hjärnor. Kanske inte så konstigt eftersom de inte har haft ledningen med tre mål sedan typ Norge var svenskt. Som tur var kom aldrig Ljungskile närmare än 3-2 och således tre monstruöst viktiga poäng bärgade. Vi är fortfarande sist, men lördagskvällens match visar att DIF i allra högsta grad lever.

Efter matchen blev det färd till Björneborg för fortsatt bröllopsfirande. Hur många som märkte att vi var borta i två och en halv timme? Jag tappade räkningen när jag kom till noll.

"Ärade Dege... förlåt, brudpar"

Till alla ni som älskar Rödvitt....Mot Stora Valla på lördag!Har ni planerat bröllop, 30 årskalas, släktmiddag, utlandsresa....jag säger bara STÄLL IN! Det gäller leva eller dö!

Så skrev signaturen "100 år" i Vulkanernas gästbok i söndags. När jag läste det gick tankarna direkt till morgondagens huvudaktivitet för egen del - och den utspelas inte på Stora Valla i Degerfors. När DIF spelar första matchen efter Gunnar Rydholms bortgång är det just ett bröllop som står mellan mig och hemmamatchen mot Ljungskile. Taskig tajming. Ruskigt taskig tajming.

Om det ändå vore så väl att jag är den som saknas mest i Degerfors i morgon. På det viset är det inte. Båda ordinarie mittbackarna - Fredrik Holmberg och Renato Rodrigues - finns på skadelistan. Bara hoppas att vikarierna - enda alternativen är väl Magnus Tappert och Tobias Hedberg? - gör sitt jobb mot Jörgen Wålemark med sällskap.

Nu måste banne mig trepoängarna trilla in. Det får gärna ske utan min medverkan. I finkostym och finskor håller jag hur som helst alla möjliga tummar i morgon kväll.

Den lär komma senare...

...därför ger jag er de kommande veckornas stora rubrikord redan nu. Att rubriksättare och andra fyndiga människor lär slita ut skojigheterna om den japanska staden som arrangerar friidrotts-VM om någon vecka, Osaka, råder det enligt mig inga tvivel om.

Genom att peta in ett litet r efter det inledande O:et i Osaka bildas ordet Orsaka. Det här lär O(r)saka rubrikhysteri på flertalet redaktioner.

Kom ihåg var ni läste det först.

Ingen sophämtning i morgon

Vinden har ett rejält tag om trädtopparna. Det regnar, minst sagt, husdjur. Vad har, i de vidriga väderförhållandena, killen som hänger bakpå sopbilen på sig?

Han bär t-shirt och kortbyxor. Planerar han att sjukskriva sig i morgon, tro?

Den långe på Strömtorps IP

För snart ett dygn sedan fick jag reda på det. Att Gunnar Rydholm, en i flera avseenden stor Degerfors IF-profil, har lämnat jordelivet. Jag tänkte direkt sätta mig och skriva något om det, men det kändes inte rätt. Inte rätt eftersom det inte kändes verkligt. Inte verkligt eftersom jag såg honom på Stadsparksvallens innerplan för mindre än en vecka sedan.

Trots att Gunnar Rydholm inte hade en aning om vem jag var vinkade han glatt när jag och mitt övriga sällskap äntrade bortasektionen på Idrottsparken i Norrköping när DIF mötte Sylvia i början av sommaren. I Uppsala, innan matchen mot Sirius i slutet på juli, såg vi honom stå och prata med klubbchefen Andreas Andersson. "Titta, där är Gunnar", sa vi, minns jag. Vi sa inte "Titta, där är Andreas Andersson". Det var Gunnar som gällde.

Första gången jag såg Gunnar Rydholm var på Strömtorps IP i Degerfors för ungefär fyra år sedan. Strömtorps IK mötte något odefinierbart skitlag som fick en spelare utvisad. Med tunga steg gick den utvisade spelaren mot omklädningsrummet. Innan han nådde omklädningsrummet blev han omklappad av en lång person. Det var Gunnar Rydholm. Sedan låste Gunnar upp dörren till omklädningsrummet och släppte in den utvisade spelaren.

Nu fixar vi kontraktet, DIF. För mångas skull. Men lite extra för Gunnar Rydholms skull.

Skeppsbrutna - eller inte...

Det var nog spännande ett litet tag, det var det nog. När jag till slut förstod att bensinen i båten höll på att ta slutet nåddes jag av en liten släng nervositet, men den försvann ganska snabbt.

Det råder just nu stor kusinspecial i detta hus. Tre Falkenbergskusiner har åkt den långa vägen upp till mörka Värmland för att se hur vi har det norröver. I dag inleddes besöket med en kort båttur på nyckfullt Vänervatten.

Någonstans vid den berömda Picassoskulpturen insågs det att båten hade dragit mer bensin än väntat. Vi ringde in hjälp i form av en förstående mor som tog sig hela vägen ut till skärgården med extra soppa. Först fattade jag inte att bensinen var på väg att ta slut, utan trodde att det mesta var lugnt och fint. Allt kom sedan över mig på en gång - bensinen sinade och solens strålar gjorde detsamma.

Eftersom allt löste sig - mer bensin anlände innan allt kapsejsade - kanske det inte var så mycket att berätta om. Nej, så är det nog.

För övrigt har Degerfors IF just nu sex poäng upp till säker mark i superettan. Apropå att kapsejsa...

Han tackade nej till superettaspel

Lite upp, lite ner, lite slut på jobb och lite badminton. Varsågoda:

Veckans...

...virrigaste: Jag får nog ta hand om priset denna vecka. Mina lilla yrerier (här och här) om den värmländske fotbollsspelaren som skulle bli proffs blev det inte så mycket av. Det blev inget FC Emmen, holländsk andradivisionsklubb, för IFK Göteborgs Magnus "Ölme" Johansson. Dessutom nåddes jag av uppgifterna att han i veckan tackade nej till att lånas ut till Degerfors IF under hösten.

...övertidsmål: Eller Årets övertidsmål, kanske? För några fler övertidsmål för DIF:s del än Mano Garcias 2-2-mål mot Jönköping i torsdags lär det inte bli den här skitsäsongen. Lyckan var hur som helst väldigt stor.

...låt: Helt klart Play it for the girls med Danny. I torsdags hörde jag den väldigt många gånger. Först en gång på jobbet. Sedan två gånger på vägen ner till Jönköping. I halvtidspausen drog dj:n på Stadsparksvallen igång Dannys dänga. Sedan toppades det hela med ytterligare två Play it for the girls på vägen hem från Jönköping.

...frihetskänsla: När klockan slog 14.30 i fredags var det över - sommarjobbet. Jag lämnade igen passerkortet, sade tack och hej och lämnade allt för den här gången. Det går nog inte riktigt sätta ord på det hela. Otroligt skönt!

...prestation: Jag måste nog haussa mig själv lite här. I går, i Sollentuna, höll jag på att somna sittandes klockan halv två på eftermiddagen, mellan två av mina singelmatcher. Varför jag var så trött kan de lärde tvista om, men jag tror det berodde på att jag gick upp klockan fyra på morgonen. Jag tror att jag nickade till, men vaknade tvärt när någon satte sig bredvid mig. Ungefär då - supertrött och en aning nyvaken - ropades jag ut till spel. Matchen? Den vann jag med 21-19 i det tredje och avgörande setet. Efter den prestationen gillade jag mig själv väldigt mycket.

...fyndigaste: Norsken sms:ar mig: "Varför måste jag säga Du när Hasani?"

...felsägning: Går till den personen som kallade fotbollslaget Ängebäck för Engelbrekt. Lite nära.

...skit: Bunkeflo-DIF 2-0. Usch, vilken skit. Stryk i dag igen och fortsatt jumbo - och nu är det rejäl division 1-varning. Väck mig i oktober och meddela mig att DIF har placerat sig på plats 14 eller högre i superettan. Sedan kan vi glömma den här minst sagt turbulenta säsongen.

Massor med spadar

Och så var det den häringa säsongsdebuten. Sammanfattningsvis kan man säga att det var en kort dag som ändå blev sådär lång som alla tävlingsdagar har en tendens att bli.

Uppstigning redan klockan fyra (!!!) och avfärd mot hufvudstaden klockan fem. Jodå, det kallas tidigt. Strax efter klockan åtta forcerade vi dörren till Sollentuna Rackethall och välkomnades av en enorm värme som fick in några rejäla slag i våra ansikten. Det var mycket vattendrickande och inte så mycket överdragskläder som gällde - hela dagen.

Två segrar och en förlust i singelspelet känns helt okej med tanke på att det brukar räcka för att gå vidare till slutspelet - men inte i dag. I dag var det nämligen bara segraren i varje pool som gick vidare till slutspelet. Bara de bästa dög visst. Eftersom jag förlorade min första match visste jag att det var typ kört efter den. Trots det lyckades jag repa mod och vinna de två avslutande matcherna - egentligen till ingen nytta (förutom att det känns redigt fint att redan i augusti stå på två singelsegrar).

Annars var det en dag som präglades av nya racketar. Jag bestämde mig tidigt för att utöka min obefintliga badmintonracketpark med två nya - dock en smula begagnade - spadar. På eftermiddagen - vi var klara tidigt - slog Mr 100 % på stort och inhandlade två stycken språjlans spadar. Han lyckades till och med pruta ner priset på racketarna - som redan låg på reapris. När Huligan-Fred fick nys om Mr 100 %:s hastiga inköp mobiliserade han sina ekonomiska krafter och kalasade loss på två likadana spadar. Således lämnade vi Sollentuna med sex nya racketar, något som med största säkerhet bidrog till att shoppen i hallen gick ordentligt med plus i dag.

Men nu: sova, sova, sova. Jag kan lova att det inte blir uppstigning vid fyra- eller fem-tiden i morgon.
I morgon: ny match av viktig karaktär i superettan - Bunkeflo-Degerfors IF. På plats i Malmös västra delar för att bevittna holmgången? Det blir det inget med. I stället blir det datorn från klockan 17.00.

Noterat från Stadsparksvallen

Vilken lycka! Glädjen visste snudd på inga begränsningar när Mano Garcia på ett cykelsparksliknande sätt fick in 2-2-bollen i Jönköping i går. I den 92:a minuten. Såna sena mål har vi inte varit bortskämda med på sistone.

En poäng är bättre än ingen, men inte lika bra som tre. Med tanke på att det var bra nära en ny retlig uddamålsförlust - jag tycker att DIF borde vunnit matchen på Stadsparksvallen - får man kanske vara nöjd med den enda pinnen.

Annars noterar känd bloggare efter Jönköpingstrippen att...

...det innan matchen kändes bra när en gubbe ställde sig framför mig på läktaren, sa "Här känns det säkert att stå!" - och tog på sig en DIF-tröja. Snyggt!
...DIF:s 17-årige anfallstalang Dejan Doslic gav sina lagkamrater sitt stöd från läktarplats.
...Mano Garcia egentligen inte gjorde någon vidare match - ändå gjorde han båda målen. Målsinne!
...speakern på Stadsparksvallen var en smula virrig. Vid presentationen av matchens bästa spelare i respektive lag sa han först att Jönköpings nummer 5, Erik Backlund, har blivit utsedd till hemmalagets främste. Sedan ändrade han sig till nummer 8, Erik Skördåker. Glasklart.
...DIF:s supporterklubb Vulkanerna skåpade ut Jönköpingsklacken totalt.
...Mr 100 % fortsätter att överraska genom att följa med på bortaresor. Får gärna fortsätta på det viset även till hösten.

I dag: sista dagen på jobbet. Frihet!
I morgon: säsongsdebut i Sollentuna. Hur ska det gå?

Stark som Arne Tammer

I går: Badminton.
I måndags: Tennis.
I söndags: Badminton och tennis.
I lördags: Löpning.
I fredags: Tennis.
I torsdags: Tennis.
Förra onsdagen: Löpning.
Förra tisdagen: Badminton.

Det är alltså ett monumentalt elakt åsk- och regnoväder som stoppar mig från dagens form av friskvårdsaktivitet.

I morgon har jag bättre - och framför allt viktigare - saker för mig än att svinga något slags racket eller kuta runt i skogsliknande mark.

Vad? Superettafotboll.
Var? Stadsparksvallen, Jönköping.
Vilka? Jönköpings Södra-Degerfors IF.

Ödesmatchen i Jönköping mellan nästjumbon Jönköpings Södra och DIF (vill inte upplysa er om vilken tabellplacering DIF sitter på) får för allt i världen inte missas. Tanken på förlust i den matchen vill jag knappt skriva om, och verkligen inte uppleva. Nervpärs på Stasspaksvallen? Det lär det bli.

En arbetskamrat som också hyser DIF-intresse sa "Jag tror de vinner i morgon!" till mig tidigare i dag. Bra att han tror på det viset. Jag vet nämligen inte vad jag tror på. Usch.

Match på Örnnästet

Det verkar klarna en smula i det jag hintade lite om i gårdagens inlägg (det som alltså inte handlade om Marcus Berg). Den värmländske fotbollsspelaren - som är på väg att lämna sin svenska klubb - ser ut att göra sin debut på fredag på arenan De Adelaarshorst (betyder vad jag förstår "Örnnästet" på holländska) i Deventer i östra Holland.

På De Adelaarshorst gör de holländska andraligalagen Go Ahead Eagles och FC Emmen upp. Enligt Nickes lillas välunderrättade källor spelas den matchen med ett värmländskt inslag.

Allt om allt om allt om allt lite senare.

Inte alls långsint

En arbetskamrat berättar för mig att en annan arbetskamrat har letat efter mig när jag var ute på vift.

Arbetskamrat: - Du får ju vara här när han letar efter dig!
Jag: - Frågade han efter mig?
Arbetskamrat: - Nej, det tror jag inte. Vi pratar aldrig med varandra.
Jag: - Nähä?
Arbetskamrat: - Nä... Det har vi inte gjort på sju, åtta... år. Han sa att jag var hans ovän. "Jaha", tänkte jag.

Jag trodde han skulle säga månader i stället för år när den lilla konstpausen kom, men tji fick jag. På mitt jobb är man som synes inte så värst långsinta. Och notera gärna ironin där.

För övrigt ryktas det att en värmländsk fotbollsspelare är på väg att bli proffs. Och det är inte IFK Göteborgs skyttekung Marcus Berg jag talar om. Allt om allt någon annan gång. Naturligtvis på Nickes lilla.

Kom an, Tigern!

Mest ner denna vecka, men inte ens två gånger 2-3 stoppar söndagens höjdpunkt.

Veckans…

…parkeringsvakt med koll: Var inte gubben som tog hand om oss vid parkeringen utanför Studenternas i Uppsala i måndags. Eftersom jag visste varken ut eller in frågade jag gubben om var gästande lags supportrar skulle gå in. Han kan inte ha missuppfattat frågan eftersom jag hade på mig en röd DIF-tröja. Parkeringsvakten pekade med hela handen från Studenternas, inte mot arenan. I pekögonblicket tänkte jag inte så mycket vartåt han pekade, utan följde bara hans anvisning. Vi gick – och som vi gick! Som tur var hade vi gott om tid på oss. När vi till slut kom fram till insläppet för bortalagets supportrar hade vi gått runt nästan hela Studenternas – inklusive den något större bandyarenan (som också heter Studenternas) som ligger bredvid fotbollsplanen. Kändisar vi såg under promenaden: Gary Sundgren, Andreas Andersson och – Gunnar Rydholm!

…inbrott: Ur Nya Kristinehamns-Postens onsdagsupplaga:

Någon gång under fotbollens sommaruppehåll har någon/några tagit sig in på Brovallen och brutit upp en dörr på baksidan av IFK Ölmes kiosk.
- En dörr som för övrigt vi i Ölme i två år gått bet på att öppna eftersom nyckel saknas, säger klubbens Per Björkman.

Jag skrattar än.

…utryckning: Mellan klockan sju och nio var det säkerligen folktomt på brandstationen i Uppsala. Vid sju-tiden rullade en brandbil fram och belägrade halva cykelbanan utanför Studenternas. Ut ur kärran och upp på densamma klev personal ur Räddningstjänsten. Sen satt de där, på brandbilen, och bevittnade superettafotboll i nästan två timmar. Sämre dagar på jobbet kan man ha, om man säger så.

…rysare: I går var det stor minigolfspecial tillsammans med bror min, Mr 100 % och Mr 100 %:s bror. Eftersom Mr 100 %:s bror var ungefär dubbelt så bra på minigolf som Mr 100 % får han namnet Mr 200 %. Jag och Mr 200 % - han får heta så, då – utkämpade en enormt spännande 18-hålsduell. Inför det 18:e och sista hålet låg vi helt lika. Mr 200 % fick ett slag på sista – jag lyckades pilla i bollen på två slag. Således vinst för Mr 200 % med ett slag? Inte då. När krutröken hade lagt sig visade det sig att någon hade räknat fel – och i stället segrade känd bloggare med ett ynka slag. Snacka om rysare!

…avslutare: Det gäller att fokusera på det som för stunden är bra med Degerfors IF – att laget gör mål. Med en Andreas Drugge i målform vågar jag hoppas på superettaspel 2008.

Igen

Degerfors IF-Örgryte IS 2-3.

Usch.

Nickes lilla presenterar: Sveriges sämsta radioreklam

Jag har hört den ett tag nu, den där radioreklamen. För övrigt Sveriges sämsta. Den blev utsedd till det i detta nu.

Jag talar om radioreklamen för något som heter Parlino. Eftersom allt nu ska vara it-hajpat till max måste jag smårätta mig själv - Parlino.se heter det visst. (För övrigt syns denna totala Internetadresshajp även på Manchester Citys matchtröja för säsongen 2007/2008. City har under några år sponsrats av resebyrån Thomas Cook. Jag har faktiskt själv en Citytröja med Thomas Cook-loggan på. I år är det dock Thomas Cook.com som gäller på Manchester Citys tröjor. När får vi se Outokumpu.com på DIF:s matchtröja? Det blev en hyfsat lång parentes, men en väldigt viktig sådan.)

Det är mycket möjligt att några av er där ute inte har hört reklamen jag refererar till. De första gångerna jag hörde den hörde jag - ingenting. Visst, någonting hörde jag väl, men det var bara massa ljud som jag tror skulle föreställa två röster som samtalade med varandra. Jag tyckte det påminde om ljudet som skapas när man spelar upp någon som har pratat baklänges - men inte ens så bra lät det, om jag ska vara ärlig. Således uppfattade jag inte att det var reklam för Parlino.se. Jag trodde faktiskt det var reklam för hitta.se, eftersom de hade en skum reklam förra året där två fördärvade röster hördes.

Men så såg jag ljuset!

Det var i måndags, på väg till Uppsala för fotbollstittande. Jag minns inte om det var Mr 100 % eller Huligan-Fred, men någon av de två kunde reklamen utantill när den gick på radion. Då fick jag höra vad det gjordes reklam för.

Är det så det ska vara? Att jag, inte ens 22 år fyllda, inte ska förstå en -förmodar jag - ungdomligt gjord radioreklam på grund av att jag inte kan uppfatta vad som sägs?

Bottenbetyg, Parlino.se!

(Men var glad för gratisreklamen jag ger er här. Den bjuder jag på.)

Säsongsdebut i görningen!

Nu är det officiellt! Känd bloggare gör nästa helg en fjädrans efterlängtad säsongsdebut. Tävlingen går av stapeln i Sollentuna, och anmälan skickades precis in. Nu finns det ingen återvändo, om man säger så.

Nu fattas bara en liten detalj: att komma i form. Att bli utskrattad i 08-land är något av det värsta jag kan tänka mig. Näst efter att Degerfors IF trillar ner i division 1, förstås. Jag tänker på det flera gånger per dag. DIF:s jumboplacering. Fyra poäng upp. Måste gå. Ge mig och alla andra rödvita något att glädjas åt, Milenko Vukcevic.

Snälla, snälla, snälla!

Tre poäng mot Örgryte på lördag, tack.

I bankomatkön

Två gubbar, cirka 60 år, stod vid bankomaten och pratade. Jag tog för givet att det bara var den ene som tog ut pengar. När bankomaten har spottat ur sig sedlarna tar mannen som inte tog ut pengar, för övrigt kepsbeprydd, farväl av sin vän och går iväg.

Precis när han har vänt sig om och gått iväg kommer millenniets vindpust farandes. Jag har svårt att stå upprätt. Vindpusten slog hårt mot mannen - men framför allt mot hans keps. Den flög av med en faslig fart och träffade mannen vid bankomaten i bakhuvudet. Jag kvävde en skratt-attack - det såg kul ut när kepan för en liten stund bytte ägare - och försökte återfå balansen.

Mannen som förlorade sin keps hämtar den, utbrister "Vilken höjdare!", tar på sig den - och ser en ny kompis att snacka med. "Hej, Lennart!" hör jag. Tvära kast vid bankomaten - på alla sätt och vis.