Assyriska, Enköping, Tommy Söderberg och jag

"Assyriska är för övrigt på väg att göra en GAIS 2000-2001 och Enköpings SK 2003-2004 - att åka rakt igenom allsvenskan och superettan, ner i fotbollens avgrund. Kvalmatcher mot Bunkeflo avgör i vilken serie Assyriska spelar nästa år."

Så skrev jag den 22 oktober efter färdigspelandet av superettan. I går spelades den avslutande kvalmatchen mellan Assyriska och kvartersgänget Bunkeflo IF. Det osannolika inträffade - Assyriska lyckades inte knäcka Bunkeflo. Assyriska 2005-2006 sällar sig alltså till GAIS 2000-2001 och Enköpings SK 2003-2004. Ur allsvenskan år 1, ur superettan år 2 och spel på fotbollens bakgård år 3.

I och med Assyriskas degradering innebär det att jag bara är knappt märkbart bättre på att tippa än den förre förbundskaptenen Tommy Söderberg. Jag minns det väldigt väl: inför 1999 års allsvenska tippade Tommy allsvenskan i Expressens guide. På guidens framsida citerades Söderberg: "Malmö FF tar guld!"

Malmö FF åkte ur allsvenskan det året - utan kval. Rakt ner i superettan.

Jag tippade som bekant Assyriska som superettans seriesegrare i år. De trillade ur - efter kvalspel.

Jag mot Tommy Söderberg - 1-0.

Man vet när man är i Grums

Det var Propellerkoordinatorn som sa det självklara i går. Platsen var en pizzeria i Grums och klockan var strax efter tolv på dagen.

- Även om jag inte hade vetat var jag befinner mig just nu hade jag gissat på Grums.

Klockan i pizzerian stod still på kvart i tio. Kaffe ingick till maten, men någon kaffekanna hade inte ställts fram. Föreningen Motorbunden Ungdom Grums hade troligtvis möte samtidigt som vi åt. Det satt hur som helst vid några bord längre bort och diskuterade med största sannolikhet A-, epa- och apa-traktorer och allt vad det heter.

Men maten var god. Servicen var okej. Vi blev inte störda. Jag trivdes, och det gjorde säkerligen alla de övriga lagmedlemmarna. Det var nämligen division 3-premiär i går, och när man spelar måste man äta. Annars kan man inte spela bra.

Halva nöjet med att spela serien är att efter alla matcher räkna ut hur många procent av sina matcher man vann. Ett tecken på att vi spelade bra var att ingen lämnade hallen med vinstprocenten o. Inom laget placerade jag mig på en hedersam sistaplats med vinstprocenten 25 på fyra matcher. En vinst på fyra matcher, alltså. Inte riktigt nöjd, men som tur är har jag fyra sammandrag på mig att putsa till siffrorna.

Efter den första matchen utropade vi oss till serieledare. Parallellt med vår match mot Borås, som vi vann med 6-2, spelades en annan match, men eftersom vår match spelades av först var det vi som först kunde inkassera två poäng. Vi behöll serieledningen i sisådär två, tre timmar - sen var det slut på det roliga.

Promenad i den sibiriska kylan (jag ville ta bussen, men ingen var med mig) till pizzerian, promenad tillbaka till hallen. Sedan låååång väntan på vår tur att spela. Det enda man kan göra är att sitta och... ja, sitta. Vi satt och satt och väntade. Efter fet pizza och mycket väntan blir man hejdlöst seg. Det kände vi av.

Lagom till match, mot Trollhättan, lyckades vi mobilisera kraft, men inte tillräckligt för att vinna. 4-4 och oavgjort får ändå ses som ett bra resultat.

En ohygglig kyla mötte oss när vi lämnade hallen, men som tur var tog vi bussen denna gång. Alla var med mig.

Vi lämnade Grums. Klockorna började fungera, kaffet flödade och motorljudet klingade av - man vet när man lämnar Grums.

Känd bloggare i bombdrama

Extra! Extra! Elitseriematch avbruten! Karlstad lamslaget! Löfbergs Lila Arena sprängd i småbitar! Vittne: "Jag såg bomben!" Extra! Extra!

Jag var på hockey i dag. Färjestad mot Modo var verkligen ingen kioskvältarmatch som man med ett leende på läpparna skriver hem till mor om. Tyvärr kan jag inte meddela hur matchen slutade. Detta av den enkla anledningen att den inte blev färdigspelad.

Modo ledde med 2-0 när det var ungefär åtta minuter kvar av matchen. Vid en avblåsning såg jag och mitt sällskap hur en gubbe i en färgglad jacka kallade till sig domaren. Några sekunder senare var isen tom och alla i publiken reste sig.

Jag fattade ingenting.

Jag går inte så ofta på hockey, men så mycket förstår jag att det inte är normalt att spelarna och domarna helt oprovocerat lämnar isen mitt i en period. Det var något lurt på gång. Jag hörde ingenting från högtalarna. Alla bara lämnade sina platser. Efter några sekunder följde jag och mitt sällskap efter folkströmmen. Nödutgångarna stod vidöppna, och i trappen på väg ut från arenan hörde man folket samtala med varandra.

- Det var brandlarmet som gick.
- Vad är det som har hänt?
- Det är ett bombhot!

Jag visste inte vad jag skulle tro och jag trodde inte vad jag skulle veta. Allt var kaos. Eftersom matchen var avgjord och nästan slut lämnade vi Löfbergs Lila Arena åt sitt öde och åkte därifrån. På radion sa de sedan att det hade inkommit ett bombhot mot hallen.

Kalkonartat! Kalkonartad match, kalkonartat informationsflöde, kalkonartat tips (jag hade inte spelat på 0-2, men som tur är blir det nog återbetalning på matchen), kalkonartat väder (kallt och jäkligt) och kalkonartat bombhot.

Ska man våga gå på elitseriehockey igen?

God jul på dig också, Maria Akraka

Torsdagen den 26 oktober - dagen då jag för första gången för året blev tillönskad en god, trevlig och übergemytlig jul - och ett gott nytt år. Det är knappt två månader kvar till julafton och jag blir tillönskad en god jul - av Maria Akraka. Hon stod i studion och ledde ett travprogram i går.

- Nu ses vi inte förrän i februari. Då är det på sin plats att önska en god jul. Och ett gott nytt år!

Usch. Hösten hinner ju knappt infinna sig innan det är dags att ladda upp inför julen. Den är ju inte ens nära. Den ska i alla fall inte vara nära. Men nu gör jultidningsförsäljarna, alla butiker och nu Maria Akraka allt för att någon slags julfeber ska lägra sig över Sverige. Ett travprogram puffar för julen - hur löjligt låter inte det?

Nej! Jag säger nej till julfebern, i alla fall för stunden. Runt den 22-23 december kan den få infinna sig. Någon vecka innan dess är det möjligtvis dags att plocka undan lampan i fönstret och rigga upp adventsljusstaken. Men då snackar vi inte julfeber. Då är det mer julkänsla. Inte lätt med alla julbegrepp.

Ny lunchvana

Tidigare: Tröttsamt ätande till något slappt tv-program. Förslagsvis Ordjakten.

Nu: En trevlig måltidsstund tillsammans med Tintin och Milou. Finns inget som går upp emot en bit mat och andra delen av Kung Ottokars spira.

Bortglömd? Nej!

I've got a room here at the Mandalay bay
I'll take a shower then I'm on my way
I'll bring a friend if someone picks a fight
Here in Las Vegas tonight
It's close to midnight when I hit the strip
The maiden voyage on my Vegas trip
The night is young and everything's alright
Here in Las Vegas tonight

Dancing girls and cabarets
You can spend your money in a million ways
Let's have a ball
The winner takes it all

In Las Vegas
In the neon lights
You'll be a star if you do it right
In Las Vegas
Oh oh oh
You better hold on tight
In Las Vegas
Can't believe your eyes
Your luck can turn in a throw of a dice
In Las Vegas
Oh oh oh
You better hold on tight
Here in Las Vegas tonight

I'm leaving with a million dollar smile
The hotel manager can check my file
Fred the Limo-driver's asking polite
- Leaving Las Vegas tonight?

Dancing girls and cabarets
You can spend your money in a million ways
Let's have a ball
The winner takes it all

In Las Vegas
In the neon lights
You'll be a star if you do it right
In Las Vegas
Oh oh oh
You better hold on tight

Hey, yeah yeah
(In Las Vegas)
In Las Vegas

In Las Vegas
In the neon lights
You'll be a star if you do it right
(In Las Vegas)
Oh oh oh
You better hold on tight
In Las Vegas
Can't believe your eyes
Your luck can turn in a throw of a dice
In Las Vegas
Oh oh oh
You better hold on tight
Here in Las Vegas tonight

__

Martin Stenmarcks schlagervinnare Las Vegas. I detta sletna höstrusk är det lätt att glömma bort den låten. Om man inte läser Nickes lilla, förstås.

Snart dags för tredje ministerrundan

Lena Adelsohn Liljeroth och Sten Tolgfors – ytterligare två svenska medborgare som har synats sönder i sömmarna av rektor Reinfeldt. Med tanke på misstagen Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò får vi dock hoppas att "Raj-Raj" denna gång har tagit fram det stora förstoringsglaset som hans förfader… eller förresten, lika bra att släppa förfadersgrejen här och nu.

Det har under den senaste tiden blivit populärt att avslöja tunga nyheter i bloggform. Jag ska inte vara sämre än någon annan. Som enda medium kan nu Nickes lilla avslöja Lena Adelsohn Liljeroths och Sten Tolgfors mörka hemligheter. De hemligheter som Fredrik Reinfeldt inte såg eller inte valde att se. Med största säkerhet har han aldrig tidigare sett de uppgifter som följer.


Lena Adelsohn Liljeroth…

…kastade när hon gick i fjärde klass ett suddgummi i nacken på sin bänkgranne Siv. Är det en sådan person vi vill ha som kulturminister?

…tog med sig två kilo sand som handbagage hem till Sverige när hon flög från Lanzarote våren 1999. Är det en sådan person vi vill ha som kulturminister?

…använde mycket kraftiga och snudd på barnförbjudna ord när Henrik Larsson missade straffen mot Tyskland i VM-åttondelen i somras. Är det en sådan person vi vill ha som kulturminister?

…bad tv-licenssnubben som besökte henne hösten 1996 att "dra dit pepparn växer". Hon valde ändå att betala för att inte "sumpa chansen att bli minister". Är det en sådan person vi vill ha som kulturminister?

…glömde ställa tillbaka köksklockan en timme när det blev vintertid förra hösten. Är det en sådan person vi vill ha som kulturminister?

…släppte lös sin gamla hund på Skrea strand när hon tog en höstpromenad för fyra år sedan. Är det en sådan person vi vill ha som kulturminister?

…roffade åt sig tiotalet gratispennor när hon var på en ekonomimässa i Södertälje i våras. Är det en sådan person vi vill ha som kulturminister?


Sten Tolgfors…

…blev under en partistämma så utom sig av ilska att han kallade Sven Otto Littorin för "dumma slöfock" när denne skämtsamt kommenterade Tolgfors vikt och sa "tung Sten". Är det en sådan person vi vill ha som handelsminister?

…hejar på Örebro SK i fotboll. Är det en sådan person vi vill ha som handelsminister?

…blev så besviken när Reinfeldt inte valde honom i den första ministerrundan att han hotade att till nästa val sälja sin röst till högstbjudande och skänka pengarna till Örebro SK. Är det en sådan person vi vill ha som handelsminister?

…snodde för sex år sedan F2-knappen till Bo Lundgrens bärbara dator. Är det en sådan person vi vill ha som handelsminister?

…tar alltid emot kvittot när han handlar – men efter några sekunder knycklar han ihop det och slänger det på marken på vägen ut från affären. Är det en sådan person vi vill ha som handelsminister?

…har uppenbarligen inte koll på de svenska handlingsrutinerna. Är det en sådan person vi vill ha som handelsminister?

…bakade tårtan som kastades i Bosse Ringholms ansikte för sex år sedan. Är det en sådan person vi vill ha som handelsminister?


Du vet vad som måste göras, Reinfeldt.

Mitt liv - eller?

För några dagar sedan började jag läsa Alex Schulmans blo... jag menar dagbok (han vill inte kalla sin blogg för blogg, trots att adressen är www.stureplan.se/blogs/alex/).

Alex Schulman?

Många vet inte vem det är. Jag vet att han är chefredaktör för sajten stureplan.se, men mer vet jag inte. Han är dock på något sätt känd. Alex Schulman är känd på samma sätt som Paris Hilton, Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò. De har inte heller gjort något av värde, men ändå vet alla vilka de är. Schulman är väl inte riktigt uppe på Hiltons, Borelius och Stegö Chilòs nivå, men han är onekligen på väg upp.

I alla fall: I förmiddags skrev Alex Schulman ett roligt dagboksinlägg där han redovisade vilka ord han har lagt till i ordlistan i mobilen den senaste månaden. Han menar att orden man lägger in sammanfattar ens liv. Inspirerad av detta vill jag nu själv presentera de ord jag själv har lagt till i min telefon. Allt höll dock på att gå i stöpet eftersom jag verkligen inte lyckades hitta mina inlagda ord. Men till slut hittade jag mina ord - de som, enligt Alex Schulman, sammanfattar mitt liv. Det ska dock sägas att Schulman publicerade de ord han har lagt in under den senaste månaden; jag presenterar alla ord jag har lagt in under de två år jag har ägt min telefon. Jag har märkt att jag inte sms:ar så ofta...

Man kan dela upp mina ord i tre stora kategorier. De kommer här:

Fotbollsord
Assyriska
Brommapojkarna
Brovallen (idrottsplats i Kristinehamn)
Åtvidaberg
Damallsvenskan
Degerfors
QBIK (damallsvenskt lag från Karlstad)
Rajala (Jimmy, före detta DIF-spelare)
Rödvitt (DIF:s smeknamn)
Solberg (Tobias, DIF-spelare)
Sulisalo (Anders, före detta DIF-spelare)
Superettan
Toivonen (Ola, fotbollslöfte från Degerfors)
Topptippades
Vulkanerna (DIF:s supporterklubb)
Zlatan (med största sannolikhet syftar jag här på Ibrahimovic)

Badmintonord
Badmintonboll
Badmintonsällskap
ChBS (förkortning för klubben jag spelar i)
Christinehamn
Bollrör
Brogårdshallen (idrottshall i Kristinehamn)
merabadminton.com (användbar badmintonsida)
Södermalmshallen (idrottshall i Kristinehamn)

Övriga ord som inte passar in i någon av de ovan presenterade kategorierna
Bankgiro
Anovo (sommarjobb)
Farsartat
Genomförandeförmåga (akademikerord som Teddy Lucic-kopian måste ha lagt in)
Hemskickad
Hemtenta
Inlagt
Gottegris
Kaffesump
Lärarlinjen
Knallar
Minogue (möjligtvis Kylie)
Nydalahöjd (stadsdel i Umeå)
Samåka
Plusgiro
Smidigast
Rospiggarna (speedwaylag från Hallstavik)
Svenskvikarie
Strosar
Ticnet
Tjena
VHS

Analys: Många av fotbollsorden har stark Degerforsanknytning. Jag misstänker att det beror på att jag skickar korta analyser och andra fotbollsrelaterade meddelanden när jag befinner mig på Stora Valla. Badmintonorden använder jag väldigt sällan. Vet inte riktigt hur vissa av dem har kommit in i telefonen. Alla de övriga är bara superviktiga ord som jag använder i i stort sett alla sms. Plusgiro, Rospiggarna, kaffesump och genomförandeförmåga misstänker jag ligger i topp.

Katastrofalt och skitbra

De två ytterligheterna "katastrofalt" och "skitbra" möttes i går eftermiddag.

Katastrofalt: Strax innan klockan fyra stod det klart - DIF totalt avklätt av GIF Sundsvall som vann med 3-0.

Skitbra: Vid samma tidpunkt som ovan stod det klart - DIF spelar i superettan nästa år. Detta eftersom alla andra resultat gick Degerfors väg.

Nu är det bara att glömma allt och bryta ihop. Naturligtvis för att komma igen. Föreningen fyller 100 år nästa år, och då vill man självklart se att DIF ställer ett bra lag på benen. Som det har sett ut nu under den avskyvärda hösten får det inte se ut. Tur att vårsäsongen gav många klirr i poängkassan.

För egen del har det varit min bästa säsong någonsin. Jag har sett alla 15 hemmamatcher och lyckats sett sju av bortamatcherna (fyra på plats och tre på tv). 22 seriematcher under en säsong har jag aldrig tidigare varit i närheten av.

Jag vill inte göra någon summering av allt. Nu är det slut, DIF hängde till slut kvar - det är det viktigaste. Men jag måste ta hand om min vedervärdiga skapelse som har funnits på högersidan av Nickes lilla sedan säsongsstarten i april - min egensnickrade tabell. För att visa hur fel ute jag var när jag satt och tänkte ut en rimlig sluttabell ska jag redovisa hur det gick. Min patetiska tippning inom parentes.

1. Trelleborgs FF (7)
2. Örebro SK (4)_______
3. IF Brommapojkarna (6)_
4. IFK Norrköping (2)
5. Landskrona BoIS (3)
6. Ljungskile SK (10)
7. Mjällby AIF (12)
8. GIF Sundsvall (5)
9. Falkenbergs FF (9, RÄTT PLACERAT!)
10. Jönköpings Södra IF (15)
11. Degerfors IF (11, RÄTT PLACERAT!)
12. Åtvidabergs FF (8)_____
13. Assyriska Föreningen (1)
14. Väsby United (13)_____
15. Qviding FIF (14)
16. Umeå FC (16, RÄTT PLACERAT!)

Alltså, Assyriska... Vad tänkte jag med?! Och seriens topptrio tippade jag som lag 7, 4 respektive 6. Lyckade drag. Efter detta debacle står det nu klart att det kommer en superettaspecial 2007. Jag vill inte sluta som han som tippade Assyriska som seriesegrare 2006.

Assyriska är för övrigt på väg att göra en GAIS 2000-2001 och Enköpings SK 2003-2004 - att åka rakt igenom allsvenskan och superettan, ner i fotbollens avgrund. Kvalmatcher mot Bunkeflo avgör i vilken serie Assyriska spelar nästa år. Mer om detta en annan gång. Jag skulle ju inte ge mig i kast med någon summering...

Snälla ni - två n i Hermann!

Jo, det märktes att Hey Baberiba-gänget gjorde parodi på usla Stolpe ut med Peppe Eng och Sveriges minst kända fotbollsexpert, Hermann Dill.

Direkt efter inslaget i Hey Baberiba (det var riktigt j-la klockrent har jag sett nu i efterhand) surfade cirkus 20 pers in på ett gammalt inlägg som handlade en del om Hermann Dill, Floppar - och Hermann Dill.

De som surfade in på ovanstående inlägg sökte helt sonika på "Herman Dill" på Google - och då fick de fram mitt enastående inlägg. Smolk i glädjebägaren var dock att ingen sökte på "Hermann Dill"!

Kort Hermann Dill-lektion: Två n i Hermann, två l i Dill (men det sistnämnda förstod alla).

Mario Kart-feber

Jag är febrig i dag också. Minns väl tisdagens feberchock? I tisdags var det feber; nu är det mer feber, men ändå feber.

Feber
Feber
Feber
Feber
Feber

De olika febergraderna, fem till antalet. Tintinfebern har varit konstant. Mario Kart-febern, som jag nu ska skriva om, var liten från början, men nu börjar den växa till sig. Jag har helt enkelt börjat spela Mario Kart till Nintendo 64. Det är inte så himla roande att köra Mario GP (man kör fyra banor och den som kör bäst vinner) eftersom det inte är så fruktansvärt svårt att vinna.

Nu kör jag i stället varje bana på tid, ensam. Man kör bara mot klockan. Det är faktiskt lite beroendeframkallande. Man kan lätt köra Banshee Boardwalk tio gånger i rad, allt för att få till en så bra tid som möjligt. Banshee Boardwalk är nog den bana jag kör mest och således den jag kan bäst.

Innan jag nu i veckan började köra banorna på tid har alla tider i stort sett stått orörda och samlat damm i fyra, fem år. Då tyckte jag att det svårt att slå rekord, men nu går det som en smärre dans.

Choco Mountain (Chokladbanan)
Mario Raceway (Marios bana)
Wario Stadium (Warios bana)
Sherbet Land (Isbanan)
Bowser's Castle (Bowsers bana)
Yoshi Valley (Yoshis bana)
Banshee Boardwalk (Spökbanan)

Där är banorna jag har satt nya rekord på. Inom de fina parenteserna är namnen på banorna för den oinvigde Mario Kart-spelaren. Jag skulle egentligen vilja avsluta det här inlägget här och nu. Jag kan bara komma på en avslutning som är lika dålig den här. Det var när Björn Wirdheim som ledare stannade på målrakan, blev omkörd och åkte i mål som tvåa i Monaco för några år sedan. Du och jag, Björn Wirdheim!

Låtlistning 2006

Då var det dags igen! Efter förra årets succé är det återigen dags att presentera årets bästa låtar att springa till. Juryn – det vill säga jag själv – har genomgått en hård och tuff listningsprocess, och nu orkar den helt enkelt inte längre. Innan årets lista presenteras är det dags att fräscha upp minnet en smula. Vilken låt vann förra året? Vilka hamnade utanför listan? Förra årets lista publicerades dessvärre inte här på Nickes lilla (den var inte född då) – men nu kommer den!

5. Du är så (yeah yeah, wow wow) (Martin)
4. Come on and do it (Pandora)
3. Ooh aah… Just a little bit (Gina G)
2. Rocka på (Markoolio vs The Boppers)
1. Fångad av en stormvind (Carola)

Sommarens duster mot mygg och trötta ben i A9-skogarna var hårda, och som om inte det vore nog var detta listmakeri snudd på ännu värre. Men nu – mot listan! Precis som förra året är listan stängd för remixar och andra halvblessyrer till "låtar". Det är inget Super Power Mega Workout 2000-album jag ska sätta ihop. Det ska bara vara vanliga, hederliga låtar som får benen att gå som trumpinnar mot marken. Som en extra service listar jag i år tio låtar i stället för fem. Förra årets placering inom parentes. Trumvirvel, tack! Nu kör vi.

10. Du är så (yeah yeah, wow wow) (5)
Martin
Kommentar: Bland det löjligaste som har skapats inom Sveriges gränser sedan Solstollarna. När man hör låten drabbas man obönhörligen av en allvarlig psykotisk sjukdom som gör att kroppen bara vill kuta ifrån Martins röst. Skumt det där.

9. Come on and do it (4)
Pandora
Kommentar: En klassiker med mina mått mätt. Är kanske en smula trött på den, men den fungerar fortfarande ganska bra. Även om det blåser hårt och regndroppar stora som Bert Karlssons huvud piskar mitt ansikte gult och blått vet man att Come on and do it står pall. Tack för det.

8. Fångad av en stormvind (1)
Carola
Kommentar: Hoppsan-hejsan! Förra årets succéetta nedpetad till en försmädlig åttondeplats. Grym som spurtlåt, men annars känns den numera rätt blasé.

7. Affirmation (Ny!)
Savage Garden
Kommentar: Ett tag blir det rejält tyst i mp3-spelaren – då vet man att Affirmation är på gång! De inledande tio sekunderna hör man knappt, men sedan blir det en smula bättre. Verkligen ingen spurtlåt, men i mitten av femkilometersbanan känns den helt okej.

6. 15 minuter (Ny!)
Brandsta City Släckers
Kommentar: En av sommarens riktiga stormvindar! Tvivlade länge och väl på låten, men den är riktigt kanon. Bäst 1: Robert Aschberg i början (med sitt Baren-sound): "Jag är ledsen att säga det, men den som åker ut är…" Bäst 2: Kjell Henry "Vasakronanreklamen: Slå av värmen, Britta!" Dahlberg i mitten av låten: "Dom tror att dom är kända i hela jävla Sverige!" Bra text som handlar om hur usla de så kallade dokusåpakändisarna är. Schlagerlåt 2003.

5. Paradise (Ny!)
E-type
Kommentar: E-type gjorde säkerligen slut på hela SVT:s pyroteknikbudget redan under repetitionerna i Melodifestivalen 2004. Risken finns att man gör slut på all kraft om man poppar loss till E-typen i skogens brantaste backe.

4. Every little thing (Ny!)
Carlene Carter
Kommentar: Carlene Carter känns fruktansvärt mycket country. Carlene Carter är country! Om man är artist och född i Nashville har man stora svårigheter med att ta sig ur det starka countrygreppet. Det är bra att countryn har hållit hårt i Carlene Carter. Annars hade ju inte årets fyra skapats och tagit sig den långa vägen in i min mp3-spelare. Är ni med?

3. Dangerous (Ny!)
Da Buzz
Kommentar: För att hitta en bra låt att springa till kan man egentligen blunda och välja vilken Da Buzz-låt som helst. Till exempel var Last goodbye ytterst nära att komma in på topp 10. Jag tycker dock att Dangerous är den allra bästa – och den når en fin tredjeplats.

2. Ooh aah… Just a little bit (3)
Gina G
Kommentar: En osannolikt bra och svängig schlager som bara nådde åttonde plats 1996. Skandal! Kuriosa: I de brittiska uttagningarna hette låten Just a little bit. I Eurovision Song Contest i Oslo hette låten Ooh aah… Just a little bit. Britterna ville alltså poppa till sig till finalen! Jag hittade också Gina G:s framträdande i de brittiska uttagningarna på youtube.com. Roligast är kommentatorn i början. I inledningen kommenterar han kapellmästaren för att när musiken startar försöka elda igång tv-tittarna:
- One, two, three, four! Just a little bit. This goes big in the hall!
Ta en titt på klippet. Låten? Den är enorm.

1. Rocka på (2)
Markoolio vs The Boppers
Kommentar: Innan ni börjar fundera på hur det är teoretiskt möjligt att Markoolio år 2006 toppar en lista som handlar om musik ska jag berätta en för sammanhanget viktig sak: Det är snorjämnt mellan Ooh aah… Just a little bit och Rocka på. Det går knappt att skilja dem åt. Men som bekant kan man inte ha två ettor på en lista. Jag började fundera: Vilken låt vill jag allra helst ha ljudandes i mina öron när jag precis har passerat skylten som förkunnar att jag har sprungit 4,5 av 7,5 kilometer? Det gjorde bara valet lite enklare – men det räckte för att kora en segrare. Grattis, Markoolio – du har gjort något bra i musikväg i år.


Puh! Nästan klart nu. Många listor har bubblare som inte vill något hellre än att ta sig in på listan. Så därför – bubblare: You (Bosson), Last goodbye (Da Buzz), Nur geträumt (Blümchen), Temple of love (BWO).

Done!

Tintinfeber

Nu har den landat - Tintinboxen. 21 Tintinavsnitt fördelade på sju skivor finns just nu här, i min lägenhet! Det känns sjukt, men också kul, naturligtvis.

Det var i lördags som Tintinfebern slog till med en enorm kraft. Kapten Haddock, Milou, Tintin själv, Nestor och professor Kalkyl - alla bidrog till att febern steg i graderna för varje minut som gick.

Botemedlet: Inköp av Tintinboxen med 21 avsnitt fördelade på sju skivor. Förresten, nämnde jag att det är 21 avsnitt och att de är fördelade på sju skivor?

Kuriosa: På danska och norska går professor Kalkyl under namnet professor Tournesol.

Bra koll på röran

Det var för precis en vecka sedan jag premiärsvingade mitt racket i Karlstads Racketcenter. För er som inte har kikat på min enorma betygssättning av hallen så finns den häääär. För alla som har läst den kompletta guiden till hallen räcker det med att läsa följande avsnitt:

"I övrigt noteras att...

...man behöver gå långt för att fylla på vattenflaskan.
...badmintonavdelningen är oerhört stilren. Väldigt kalt. Snyggt!
...jag fortfarande inte vet vad som finns på övervåningen.
...det fortfarande finns mycket kvar att utforska."

Så skrev jag förra veckan. Det är fortfarande långt till vattenhålet och badmintonavdelningen var även denna vecka hejdlöst snygg. Men nu vet jag faktiskt vad som finns på övervåningen och det finns inte så mycket mer att utforska. Efter träningen bjöds jag på en guidad rundtur. Det var häftigt. Jag fick kika närmare på den slitna squashdelen (den är inte ombyggd) och beundra den nya tennisavdelningen.

Utan min guide hade jag inte hittat varken in eller ut. För en oinvigd är det ett rejält virrvarr där inne. Övervåningen (som jag trodde var större) visade sig vara en ytterst anspråkslös plats där det stod ett bord och några stolar. Väl därifrån kunde man gå vidare till tennisläktaren och squashbanorna. Det låter rörigt, jag vet. Jag gör det rörigt eftersom det är rörigt där inne. Enligt mig ska du inte känna dig dum om du går in i hallen utrustad med pannlampa, karta och kompass.

För min guide berättade jag om mina tankar om trångboddhet under tävlingar. Guiden höll med mig. Jag berättade om mina tankar om det kassa ljuset. Guiden höll med. Jag berättade om mina tankar om det underbara golvet. Guiden höll med. Trots allt verkar jag ha bra koll på Löfbergs Lila Arena 2. (Snälla - kan inte Löfbergs Lila köpa arenanamnet? Vore så häftigt.)

Slutspurt

Viktiga matcher i superettan i dag:
Assyriska-Ljungskile 0-1
GIF Sundsvall-Umeå 6-0
Jönköpings Södra-Åtvidaberg 1-1
Mjällby-Degerfors 1-4

Mums! Efter sex raka bortaförluster tog sig DIF samman och piskade upp Mjällby med 4-1 på bortaplan. Shpetim Hasani gjorde tre mål och gav alla kritiker en rejäl knäpp på näsan. Jag ska vara ärlig - jag har också tvivlat på honom nu på slutet. Allt är bra nu, Shpetim! Förutom Hasanis tre mål - DIF:s andra, tredje och fjärde i matchen - var 0-1-målet speciellt. Det gjordes efter 14... sekunder! Jag hann knappt sätta mig framför datorn innan 0-1 kom upp på skärmen.

Nu är det faktiskt bara en omgång kvar av årets superetta. Dagens resultat var fina för DIF:s del, och det ser bra ut inför avslutningen. Så här ser det ut i kvalkampen inför sista omgången nu på lördag:

9. GIF Sundsvall, 37 poäng (+6 i målskillnad)
10. Jönköpings Södra, 36 (-22)
11. Degerfors, 35 (+1)
12. Åtvidaberg, 35 (-4)__________
13. Assyriska, 34 (-9)
14. Väsby United, 29 (-14)________

Just nu: Assyriska och Väsby till kval. Väsby är förresten redan klart för kval. Assyriska har en hejdlöst svår match i sista omgången - Örebro, som jagar allsvenskan, på bortaplan. För att det ska bli kval för DIF:s del måste alltså Assyriska slå Örebro på bortaplan. Det ska inte kunna ske! Samtidigt möter DIF GIF Sundsvall hemma. Sundsvall är i praktiken klart för superettan nästa år och spelarna är kanske inte sprängfyllda med motivation. Helt klart god segerchans för Degerfors!

Tips: Assyriska torskar mot Örebro och Degerfors tar en pinne mot Sundsvall. Alltså: Degerfors i superettan 2007! Det trodde jag inte för tre timmar sedan...

Telefontugg, lugn (!) Carolina och Enköpings-Big Mac

Det är - som alla vet - lördag i dag, men jag har fortfarande inte hämtat mig efter gårdagen (dagen som kallas fredag, för er som inte hänger med i svängarna).

Det var under eftermiddagen det började bli intressant. Strax efter fyra ringde min uppsatshandledare. Japp, jag har nu tilldelats en sådan. Jag vet bara vad han heter, vad han har för e-postadress och hur han låter i telefon - något annat vet jag inte om honom. Han hänger i Dalarna och jag pratade alltså med honom i går eftermiddag. Jag trodde vårt inledande samtal skulle vara avslappnat och kort - men så blev det verkligen inte.

Han babblade på för kung och fosterland. Jag svarade efter bästa förmåga med mina "mm" och "ja, precis". Han var nog inte så imponerad av mig. Efter 23 minuter och 12 sekunder sa vi adjö. Han verkar vara en man med många idéer och han vet vad han vill med handlederiet - en sådan person kan säkert vara bra.

Det var i övergången mellan eftermiddag och kväll - vi kan passande nog kalla perioden för "förkväll" - som det blev ännu mer intressant. Som av en händelse tittade jag på Förkväll, TV4:s seneftermiddagssatsning som, enligt mig och många fler, inte har rosat tv-marknaden. Det mesta var sig likt. Kayo försökte vara rolig och klämkäck, Kenogubben Tommy Wahlgren stod och småhatade fastlandet, Carina Berg spelade dum, Mari Jungstedt ville vara den seriösa och tråkiga i sällskapet och Carolina Gynning var gapigare än en fyraåring på dagis.

Lyckligtvis fick man stopp på Carolina Gynning. Man hade bjudit in en hypnotisör som helt sonika hypnotiserade Carolina. Under tiden hon var hypnotiserad var det faktiskt riktigt trevligt att titta på Förkväll; det var lugnt, ganska tyst, lite roligt och allt omgavs av en mycket avslappnad stämning. Hypnotisören valde dessvärre att efter några minuter väcka Carolina, och då kom gamla Förkväll tillbaka.

Lite senare var det dags för VM i klyschor (Idol 2006), men eftersom alla verkar titta på det behöver jag inte skriva så mycket om det. Det räcker med att säga att det är VM i klyschor och urvattnade omdömen. Om man kan många klyschor är det inte så svårt att sitta i juryn och leverera omdömen efter varje framträdande.

- Du verkar inte vara på topp i dag! Du känns som en trancherad kyckling; sönderskuren, vinglig och helt utan flygförmåga. Bättring, tack!

- Det var väldigt mycket McDonald's över ditt framträdande. Lika förutsägbart som en halvvarm Big Mac i Enköping en regnig tisdagkväll.

- Jag tänker grillkväll i augusti. Världsklass!

Ja, ni hajar. Naturligtvis får allt en extra touch om man lägger in engelska fraser här och var. Tröttsamt!

Doktor B. A:son Levanders advokat

Överallt! De finns överallt! Skyltarna som jag har satt ihop till ett fint kollage finns verkligen överallt. Nu i kväll när jag gick längs hela Drottninggatan möttes jag av skylten som någon idiotisk reklamnisse har knåpat ihop ungefär 234 gånger. Men vad föreställer den? Frågesport på gång. Du får fyra alternativ:

1. En osminkad Shirley Clamp gör reklam för sin nya skiva - Det stannar i familjen - där hon sjunger tillsammans med sin syster Chelsea.
2. Skådespelaren Erik Ståhlberg dammar av sin gamla Vita lögner-figur, psykologen Peter Lundholm, och gör reklam för sin sitcom Det stannar i familjen. Lundholm har åldrats, som synes.
3. Michael Segerström käkade en stor portion skräckblandad förtjusning innan han sattes framför kameran för att plåtas inför teaterpjäsen Det stannar i familjen.
4. Apoteket varnar för hur man kan se ut om man får för sig att hetsäta magnecyl. Det stannar i familjen, meddelar Apoteket.

Det är inte Clamp, Lundholm eller en varningsbild från Apoteket - naturligtvis är det Michael Segerström. Ingen utanför Karlstad vet vem Michael Segerström är, men här är han numer lika känd som Bengt Alsterlind och Håkan Loob. Skillnaden är dock att alla avskyr Michael Segerström. Hur ser han ut på bilden?! Ingen kommer vilja gå på hans pjäs - jag lovar! Scalateatern kan lika gärna bomma igen och skicka tillbaka Segerström till Skåne (han är född i Lund).

Jag vet vad du tänker - du känner igen Michael Segerström. Naturligtvis gör du det. Han var med i Hälsoresan, den sista (?) filmen om Lasse Åbergs figur Stig-Helmer Olsson. Där spelade han en bekymrad advokat, Claes Palmstierna. I skrivande stund kommer jag faktiskt inte ihåg om Claes Palmstierna var affärsmannen Bruno Anderhages eller doktor B. A:son Levanders (spelad av kungen Magnus Härenstam!) advokat. Med tanke på inläggets rubrik hoppas jag på den sistnämnde.

Nej, nu ska Michael Segerström inte få mer plats. Karlstadsbor - bojkotta Det stannar i familjen!

Stor isländsk special

Läs först: Sömnig EM-kvalextra.

Det var ingen vidare EM-kvalextra jag knåpade ihop inför Spanienmatchen, det kan jag villigt erkänna. I dag gäller Island - och jag har aldrig varit mer förberedd! Jag känner mig nästan som Sladjan Osmanagic. Häng med nu!

För att ingen ska tro att någon katt har tagit en tur över tangentbordet kommer jag kursivera alla isländska ord, namn och uttryck. Åh, detta känns redigt coolt!

I kväll gäller alltså Island, eller Ísland som islänningen säger. Island är ingen stor fotbollsnation, och Sverige - eller jag menar Sviþjóð - är med all rätt favorit i matchen som spelas på Laugardalsvöllur, Islands aðalleikvangur (nationalarena).

Vad är egentligen Island? Man kan tro att Island bara är schlagerprinsessan Silvia Night (på Island går hon för övrigt under namnet Silvía Nótt), men så är det inte. Islands största internationella stjärna är med största sannolikhet ett träd. Björk Guðmundsdóttir (fast man brukar bara säga Björk) är internationellt känd som bland annat skådespelerska, sångerska och kompositör.

Islänningarnas favoritsport är handbolti (handboll). Störst, bäst och vackrast är Ólafur "Óli" Stefánsson som allmänt ses som en av handbollsvärldens bästa högernior.

Men detta ska ju inte handla om Björk eller handbolti - det är knattspyrna vi ska snacka om. Vad knattspyrna betyder kan man fundera på. Om jag säger att det isländska fotbollförbundet heter Knattspyrnusamband Íslands på isländska hajar ni nog vad knattspyrna betyder.

Islands storstjärna heter i alla länder i Europa Eidur Gudjohnsen - men på Island har han nästan ett helt annat namn. Eiður Smári Guðjohnsen. Eiður Smári Guðjohnsen. Coolt. Notera gärna att Smári uttalas som "Smauri".

När man i kväll sitter framför sin sjónvarp och tittar på matchen är det viktigt att hitta den viktiga isländska känslan. Därför har jag varit i kontakt med min halvisländske medarbetare och fått några viktiga fraser översatta till isländska. Lär in dem och brist ut i isländska under matchen.

Sviþjóð? það er bara íshokkí og kjötbollur!
(Sverige? Det är bara ishockey och köttbullar!)

Eyjólfur Sverrisson eða Lars Lagerbäck? Valið er létt!
(Eyjólfur Sverrisson eller Lars Lagerbäck? Ett enkelt val!)

Laugardalsvöllur berjar Råsunda. Alltaf!
(Laugardalsvöllur slår Råsunda. Alltid!)

Ég þekki einn Eiður, Eiður heitir hann…
(Jag känner en Eidur, Eidur heter han…)

Orðið fyrir knattspyrna er æðislegt. þú hefur nú lesið það!
(Ordet för fotboll är häftigt. Du har nu läst det!)

Mikið af rigning og snjó í Reykjavík? Þá ættluð þið að koma um veturið!
(Mycket regn och snö i Reykjavik? Då ska ni komma hit till vintern!)


Några isländska ord som känns aktuella till kvällens aktiviteter på Laugardalsvöllur är:

dómari (domare)
gleiðgosi (viktigpetter)
rennblautur (genomvåt)
snjóreka (snöskyffel)
miðvikudagur (onsdag)
hrákaldur (råkall)
landsleik (landskamp)

Innan jag redovisar mitt tips ska jag presentera den svenska startelvan som jag tror den ser ut:

Markverð: Rami Shaaban.
Varnarmenn: Mikael Nilsson, Olof Mellberg, Petter Hansson, Erik Edman.
Miðvallarleikmenn: Niclas Alexandersson, Daniel Andersson, Kim Källström, Christian Wilhelmsson.
Sóknarmenn: Marcus Allbäck, Johan Elmander.

Tips: Ísland-Sviþjóð 1-3.

Det här var en redig EM-kvalextra, inte sant?

Elak och fyndig Bank

Aftonbladets sportjournalist Simon Bank är visst ett riktigt svin. I alla fall enligt kollegan Robert Laul. Så här skriver Laul på sin blogg om måndagens flygresa till Island:

"Under flygresan gjorde Bank för övrigt något mycket elakt när han sa att maten som serverades var panerad torsk. Jag smakade inte eländet utan landade utsvulten i Reykjavik. Där berättade Sandlin att det inte alls var panerad torsk som serverats, utan panerad kyckling…

Det som grämer mig mest är hur Bank – jag satt ju ändå bredvid honom – lyckades hålla masken hela vägen. Då måste man vara ond rakt igenom."

Verkligen evilt gjort av Bank. Men han kan vara bra också. I senaste numret av Sportmagasinet glänser han rejält i sin krönika. Han skriver om Zidanes hejdlöst överraskande skallning som Marco Materazzi fick smaka på i VM-finalen. Bank lanserar i texten sina egna teorier om vad Materazzi sa eller gjorde för att få "Zizou" ur balans. Här kommer mina Bankfavoriter:

<> "Materazzi sa: 'Är det inte du som är Mål-Otto?'"
<> "Materazzi sa: 'Jag hörde att du är aktuell med en film. Vem spelar din flint?'"
<> "Materazzi gick runt och sjöng refrängen till 'Macarena' oavbrutet, men bytte konsekvent ut ordet 'Macarena' mot 'Makelele'."
<> "Materazzi sa: 'Jag känner en bot, hon heter Anna, Anna heter ho...'"
<> "Materazzi sa: 'Varför satte du inte det där skottet mot Bayer Leverkusen i krysset i stället?'"
<> "Materazzi sa: 'Lizarazu ger mer betapet-poäng än Zidane. Loser!'"
<> "Materazzi sa: 'Om nu Luciano Moggi kunde köpa hela domarväsendet, ett par motståndarlag, journalister och vilka spelare som helst - varför kunde han inte köpa lite hår åt dig då?'"
<> "Materazzi sa: 'Visste du att Rigobert Song är den ende som blivit utvisad i två olika VM-turneringar? Hundra euro på att det dröjer länge innan någon kan upprepa det'."
<> "Materazzi sa: 'Nu ska vi se här. Du är sponsrad av Lego, Danone, Dior, Audi och Adidas. Du måste alltså vara en efterbliven, mjölkdrickande, feminin 34-årig kille. Från Tyskland.'"
<> "Materazzi sa: 'Har du tänkt på att om du vore mexikan hade man kunnat kalla dig för flint-aztek?'"

Han är fyndig, den där Bank.

Ingen dalmas denna vecka

Premiär! Nej, i detta fall talar jag inte om Stockholm Open-tennisen eller SM i fårvallning. I dag var det premiär för mig i Karlstads nya rackethall, Karlstads Racketcenter. I april revs den gamla badmintonhallen och vi blev förpassade till en simpel idrottshall. Det var ingen personlig katastrof eftersom jag är ganska van idrottshallsförhållandena.

Jag tänkte premiärspela redan förra måndagen. Jag cyklade (skönt att kunna cykla till träningen!) bort till hallen, som då inte hade öppnat för allmänheten. Jag möttes utanför entrén av tre stora byggarbetare. En av dem - av allt att döma en dalmas - förklarade dock, vänligt men bestämt, att hallen inte var öppen. Jag sa att jag fattade det och tillade att Karlstad Badminton skulle få träna. Jag blev hänvisad till en lapp på dörren. Och där stod det - träningen inställd. Jag kastade en snabb blick in i entrén, men möttes bara av byggattiraljer.

I dag öppnade hallen för alla! Jag tog min cykel och pinnade iväg på flinka ben. Jag möttes inte av någon lapp. För att mina intryck av den nya hallen ska bli så tydliga som möjligt ska jag nu presentera min alldeles egna betygsättning enligt den femgradiga, och mycket välkända, Nl-skalan. Nu handlar det definitivt inte om något hejarklacksbloggeri, utan nu ska jag verkligen granska och i vissa fall såga! Jag ska alltså inte göra som Nya Kristinehamns-Posten för några år sedan. Det rådde nyhetstorka deluxe, så tidningen valde att betygsätta en simpel gångbro. På alla punkter fick gångbron högsta betyg. Det var inte kul att läsa. Men nu är det dags att skippa skitsnacket - här kommer mina betyg!

Namn
Nl Nl
Kommentar: Karlstads Racketcenter är okej, men det vore tuffare att sälja hallnamnet. Nu när Löfbergs Lila inte längre vill vara lika mycket förknippat med Färjestad och ishockey tycker jag att de ligger bra till. Då ska hallen naturligtvis döpas till Löfbergs Lila Arena 2!

Yttre utseende
Nl Nl Nl Nl
Kommentar: En stor, silverrandig skokartong kanske inte låter så übersnyggt, men nu är det 2006 och då ska det inte se ut som "hej-kom-och-hjälp-mig". Väldigt stilrent. Ingen östtysk flyghangarskänsla över det hela. Skönt.

Första mötet
Nl Nl Nl
Kommentar: Shop, cafeteria, stolar och bord - direkt när man kommer in når man hallens hjärta. Ganska stort och rymligt. Återigen väldigt stilrent. Inget bling-bling. Däremot känner man sig en smula konfunderad när man kommer in. Var ligger tennisbanorna? Var byter jag om? Hur når jag badmintonavdelningen? Vad kostar de där silvriga Yonexskorna med röda streck på sidorna? Lite rörigt, men det kanske är så det ska vara - man befinner sig trots allt i hallens hjärta.

Golv
Nl Nl Nl Nl Nl
Kommentar: Efter första träningen har jag inget att klaga på. Ljusblått, lagom mycket svikt och oerhört behagligt. 346 gånger bättre golv än betongen i Universalen. Tack!

Läktare
Nl Nl
Kommentar: Att det överhuvudtaget finns en antydan till läktare i en renodlad badmintonhall är en stor skräll - det brukar det inte finnas. Läktaren i Karlstads Racketcenter är verkligen i minsta laget, och jag undrar var alla ska ställa sina väskor när det vankas tävling med 150 deltagare i hallen. Att läktaren är ordentligt upphöjd är ett plus. Ger en bra överblick.

Ljus
Nl Nl
Kommentar: Vad är nu detta?! Snudd på katastrofalt för att vara en badmintonhall. Hörde dock rykten om att ljussättningen ska förändras. Yes, please!


I övrigt noteras att...

...man behöver gå långt för att fylla på vattenflaskan.
...badmintonavdelningen är oerhört stilren. Väldigt kalt. Snyggt!
...jag fortfarande inte vet vad som finns på övervåningen.
...det fortfarande finns mycket kvar att utforska.


Totalt betyg: Nl Nl Nl
Kommentar: Inte så bra som jag hoppades, mest på grund av ljuset och att det troligtvis kommer bli sjukt trångt under tävlingar. Men jag ska nog överleva. Det mesta är bättre än en sunkig idrottshall.

Lite missnöjd

Jag är missnöjd. Inte bra att Sverige slog Spanien med 2-0.

Jag tippade ju 1-0!

De senaste dagarna har jag sagt följande till alla som frågat mig om resultatet i matchen: "1-0, Majstorovic." Att jag trodde på Daniel Majstorovic som målskytt låter helt osannolikt - och det visade sig vara det också.

Frågan man ställer sig nu efter drömmatchen: Hur många gånger tänkte du på Zlatan Ibrahimovic under matchen? Inte många gånger, tippar jag. Sverige 2-0-slår Spanien, Lagerbäck hyllas och Zlatan kan sitta och tjura i Milano. Frågan är om han i dagsläget petar Johan Elmander eller Marcus Allbäck.

Jag har tillbringat hela dagen i vår badmintonarena (okej då - det heter idrottshall, men badmintonarena låter mycket fräsigare). Lagom till EM-kvalmatchen lämnade jag tävlingen och hallen. Precis när den andra halvleken sparkade igång ringde min mobil. Det visade sig vara Smá. Följande replikskifte utspelade sig:

Jag: - Hallå?
Smá: - Hej, det är Smá. Hur går det?
Jag: - 1-0 till Sverige.
Smá: - Vad sa du?
Jag: - 1-0 till Sverige!
Smá: - Men! Jag menar i badmintonen!

Jag blev nästan sur på henne. Klart som korvspad att man tänker på fotbollsresultatet när man tittar på fotbollen och får frågan hur det går. När Sverige spelar en superviktig fotbollsmatch får jag alltså sitta och rapa upp badmintonresultat. Jag försökte så gott det gick undvika mina egna (en vinst, två förluster och för andra helgen i rad trodde jag att det var VM i att göra flest unforced errors). Bryt ihop och kom igen!

Sömnig EM-kvalextra

Vi kan andas ut! Olof Mellberg kan med största sannolikhet spela mot Spanien på lördag. Åh, så skönt det känns. Tänk om Petter Hansson och Daniel Majstorovic hade behövt bilda mittbackspar. Hemska tanke!

Annars ser det ganska bra ut. Ingen Isaksson, ingen Zlatan, ingen Henke, ingen Allbäck, ingen Linderoth, ingen Teddy Lucic. Vilken tur att vi har internationella storstjärnor som Daniel Andersson, Fredrik Berglund och Daniel Majstorovic.

Det här blev bara pannkaka. Snudd på katastrofalt, faktiskt. Om man vill läsa om Sveriges fotbollslandslag ska man inte läsa en lekmannablogg som Nickes lilla. Surfa nu in på Robert Lauls och Patrick Ekwalls bloggar och förkovra er i det svenska landslagets uppladdningsleverne. Se så!

Kaos överallt

Att åka buss är ruggigt avslappnande. Att bara få sitta ned, lyssna på musik, glo på busschauffören och ta det lugnt känns oerhört bra. Men för att det ska kännas bra att åka buss måste man åka en stund. Att stiga på en buss för att fem, tio minuter senare kliva av är värdelöst ur avslappningssynpunkt.

Det finns en snabblinje mellan centrum (där jag bor) och universitetet. Den har tre hållplatser - Stora Torget, en gata nära universitetet och universitetet. Den åker - för att tala klarspråk - raka vägen mellan centrum och universitetet. Jag åker nästan aldrig med den linjen. Om man väl ska åka buss är detlika bra att åka ordentligt. Den snabba linjen - eller "54:an" som den kallas av typ alla - tar jag bara i nödfall, till exempel om jag har bråttom. "54:an" är även snudd på alltid smockfull med stressade studenter, så att få sittplats känns alltid uteslutet.

Jag brukar i stället välja någon av de andra linjerna som i sakta mak tar sig upp till universitetet. I dag tog jag exempelvis den segaste linjen, buss 17. Den tar lite drygt 20 minuter. Att jämföra med "54:an" som rejsar upp till plugget på åtta, tio minuter. På de dryga 20 minuterna som jag åker buss hinner jag slappna av, lyssna på några låtar och glo busschauffören sönder och samman. När man kommer upp till universitetet är man en utvilad människa. När man kommer upp till universitetet med "54:an" är man inte en utvilad människa.

"54:an" är kaos. Alltid när den ska avgå från universitetet kommer det springandes studenter som bara måste med bussen. Fullkomlig kaos - och jag menar det verkligen! Hälften av människorna som springer efter "54:an" uppe vid universitetet hinner inte med bussen. Antingen är de för långsamma eller också är bussen knökfull. Kaos, som sagt.

Det är även lite kaos innanför universitetets väggar. Jag är nu officiellt inne på C-uppsatsskrivandet, men fortfarande finns det en del frågetecken att räta ut.

Kort resumé: Lüllis och "gott"-läraren har faktiskt varit överens om en sak under terminens inledande skede: de ser gärna att så många som möjligt av C-studenterna skriver en uppsats med didaktisk inriktning (lärarinriktning).

Så lyder den korta resumén. Det är många som har valt att skriva en uppsats med didaktisk inriktning. Det Lüllis och "gott"-läraren inte hade i åtanke när de lanserade sin uppsatsidé var att det krävs kompetenta uppsatshandledare för detta.

För att en lång historia jäkligt kort: Det finns inte nog med handledare. Det är extrem kaos. Läraren utan bloggsmeknamn skickade i dag ut ett massmejl till berörda studenter där han ursäktade handledarstrulet. Indirekt bad han också oss studenter att leta rätt på en handledare. Vän av ordning - det vill säga jag - tycker faktiskt att det är universitetets skyldighet att skaka fram handledare.

Men nu ska vi visst mejla potentiella handledare å ha oss. Kaos, som sagt. Jag tror att läraren utan bloggsmeknamn och de andra höjdarna där uppe skulle bli glada om varje student själv fixade sin egna, privata handledare. Mitt möte med läraren utan bloggsmeknamn (Lubs) där jag presenterar min privata handledare:

Jag: - Du, jag stötte på min gamle vapendragare Kapten Haddock nu i helgen. Jag berättade om mina planer och bristen på handledare. Han verkade faktiskt lite intresserad! Han kan inte stava till hemmagjord paginering och särskriver som en 12-åring, men han kanske duger?
Lubs: - Kapten Haddock? Tintins polare? Han finns väl inte på riktigt? Men det skiter vi i, det är kaos här uppe och vi har inga handledare - han får helt enkelt duga!
Jag: - Bra. Han har som du förstår ingen tidigare erfarenhet av uppsatser och ligger på minus vad det gäller högskolepoäng.
Lubs: - Minuspoäng är också poäng. Men bra, då har du fixat handledare.
Jag: - Tack, då!
Lubs: - Det är jag som ska tacka.

Fram med en handledare! Nu!

Helt rätt! Eller?

När det gäller kläder och andra modeprylar är det Maggan man ska vända sig till. Men nu måste jag bara ge ett tips!

Känns inte det här plagget fruktanvärt rätt? Eller - jag menar snarare att trycket är helrätt. Jag älskar trycket. Jag hyser inget större agg mot Björn Runström själv, Hammarby (hans förra klubb) eller Fulham (hans nuvarande klubb), men trycket är bara för klockrent. Björn Runström är - som man förstår av tröjans tryck - en smula känd här i Sverige för att falla enkelt.

Eftersom han nu är nedpackad i Fulhamfrysen känns inte Runström lika aktuell som under Hammarbytiden när han var en fruktad målskytt och fick spela regelbundet. Men tröjan känns ändå het. Ett framtida inköp, som Maggan skulle ha sagt.

Det luktar kval

Tidigt på söndagseftermiddagen stod det ännu inte klart - resa eller ej? Nu låter "resa" som något exotiskt; ni tänker Rhodos, ni tänker Madeira, ni tänker Mauritius. Jag tänker - Jönköping. Superdupermegaextraviktig bottenmatch i superettan - Jönköpings Södra mot Degerfors - slår Madeira med hästlängder.

Beskedet kom - och det blev ett ja. Pappa och jag var klara. Släktens äldre DIF-garde fick nys om den planerade resan och yttrade önskemål om att följa med. Tre klara. Hej och hå, skriva ut vägbeskrivning till Stadsparksvallen i Jönköping och hej och hå, äta tidigt för att inte hungra ihjäl redan i Tidaholm några mil innan Jönköping.

Pang på! Vi hittade arenan direkt - men vi var ändå sena. Avsparken gick av stapeln klockan fyra. Vi ramlade in på Stadsparksvallen (eller Stasspaksvallen som den mångårige Jönköpingsbon säger) en och en halv minut senare. Trots att vi var sena fick vi parkeringsplats - 20 meter från huvudentrén! Att jag flyttade på en cykel för att möjliggöra parkeringen förtäljer inte denna historia (fast det gjorde den visst...).

Eftersom vi var 90 sekunder sena tog jag ingen notis om Stadsparksvallens sköna yttre (mer om det senare). När vi kom in kändes det väldigt fullt och vi hittade knappt en plätt att stå på. Efter lite letande hittade vi en. På något sätt lyckades vi hamna i utkanten av Jönköpings Södras klack. Helt fel positionering! Deras klack fick anledning att jubla en gång i den första halvleken.

I den andra halvleken intog vi en mer neutral plats - men inte blev det bättre för det. 2-0 och 3-0 ramlade in och hoppet om poäng släcktes. Mano Garcias 3-1-reducering i slutet var mer av akademisk betydelse.

3-1-förlust i dag. Sex raka bortaförluster. Sex förluster på de sju senaste matcherna. DIF:s form är inte den bästa, som synes. Nu börjar det krisa det till sig rejält. Tre matcher kvar att spela - och jag blir inte förvånad om det blir noll poäng på de matcherna. Luktar det kval? Det osar kval så in i helsike!

Stasspaksvallen var i alla fall väldigt fin. Det var nästan det bästa med resan. Då kan man fråga sig: Var det var värt att åka totalt 40 mil för detta? Ja, det var det. Tänk om DIF hade skåpat ut Jönköping med 4-0 och spelat sin bästa fotboll för säsongen - då hade man definitivt velat vara på plats. Nu var vi på plats. Om sitt lag ska vinna eller inte vet man inte på förhand, det är ju lite det som är tjusningen med idrott. Men naturligtvis var allt värt resan till Jönköping. Det var, om man ska se det lite från den ljusa sidan, mycket segare att åka hem från Stockholm efter 0-1 mot Brommapojkarna. Då fanns det inte ens radio i bilen...