Det luktar kval

Tidigt på söndagseftermiddagen stod det ännu inte klart - resa eller ej? Nu låter "resa" som något exotiskt; ni tänker Rhodos, ni tänker Madeira, ni tänker Mauritius. Jag tänker - Jönköping. Superdupermegaextraviktig bottenmatch i superettan - Jönköpings Södra mot Degerfors - slår Madeira med hästlängder.

Beskedet kom - och det blev ett ja. Pappa och jag var klara. Släktens äldre DIF-garde fick nys om den planerade resan och yttrade önskemål om att följa med. Tre klara. Hej och hå, skriva ut vägbeskrivning till Stadsparksvallen i Jönköping och hej och hå, äta tidigt för att inte hungra ihjäl redan i Tidaholm några mil innan Jönköping.

Pang på! Vi hittade arenan direkt - men vi var ändå sena. Avsparken gick av stapeln klockan fyra. Vi ramlade in på Stadsparksvallen (eller Stasspaksvallen som den mångårige Jönköpingsbon säger) en och en halv minut senare. Trots att vi var sena fick vi parkeringsplats - 20 meter från huvudentrén! Att jag flyttade på en cykel för att möjliggöra parkeringen förtäljer inte denna historia (fast det gjorde den visst...).

Eftersom vi var 90 sekunder sena tog jag ingen notis om Stadsparksvallens sköna yttre (mer om det senare). När vi kom in kändes det väldigt fullt och vi hittade knappt en plätt att stå på. Efter lite letande hittade vi en. På något sätt lyckades vi hamna i utkanten av Jönköpings Södras klack. Helt fel positionering! Deras klack fick anledning att jubla en gång i den första halvleken.

I den andra halvleken intog vi en mer neutral plats - men inte blev det bättre för det. 2-0 och 3-0 ramlade in och hoppet om poäng släcktes. Mano Garcias 3-1-reducering i slutet var mer av akademisk betydelse.

3-1-förlust i dag. Sex raka bortaförluster. Sex förluster på de sju senaste matcherna. DIF:s form är inte den bästa, som synes. Nu börjar det krisa det till sig rejält. Tre matcher kvar att spela - och jag blir inte förvånad om det blir noll poäng på de matcherna. Luktar det kval? Det osar kval så in i helsike!

Stasspaksvallen var i alla fall väldigt fin. Det var nästan det bästa med resan. Då kan man fråga sig: Var det var värt att åka totalt 40 mil för detta? Ja, det var det. Tänk om DIF hade skåpat ut Jönköping med 4-0 och spelat sin bästa fotboll för säsongen - då hade man definitivt velat vara på plats. Nu var vi på plats. Om sitt lag ska vinna eller inte vet man inte på förhand, det är ju lite det som är tjusningen med idrott. Men naturligtvis var allt värt resan till Jönköping. Det var, om man ska se det lite från den ljusa sidan, mycket segare att åka hem från Stockholm efter 0-1 mot Brommapojkarna. Då fanns det inte ens radio i bilen...