Lika som bär: Valextra!

Mätt

Eftersom jag bara vill skriva att jag är fruktansvärt mätt erbjuder jag annan läsning. Håll till godo.

Vad hände med Jumper?
Vem är badmintonens svar på Annika Sörenstam?
Var håller Patrick Ekwall hus i detta nu?

Just det! Vi nåddes i dag av beskedet att Riksbanken höjde den så kallade reporäntan. Men när ska de höja eporäntan för alla dopningsmisstänkta?

Orkidémässan i Hannover

Nej, det var ingen kioskvältarkursstart. Ingen sån där "måste skriva om den i bloggen så alla häpnar"-kursstart. En sådan kursstart har jag varit med om en gång tidigare. Det var våren 2005 när en cool snubbe sparkade igång en kurs. Den introduktionen var riktigt rolig, men jag kommer tyvärr inte ihåg alla roligheter. Den kursledaren undervisade också några gånger under kursen. Jag minns särskilt ett tillfälle då han, helt hux flux, lät meddela att han kommande vecka skulle besöka den internationella orkidémässan i Hannover. I samma andetag berättade han att han ståtade med en enorm orkidésamling i sitt sovrum. Inte konstigt att man åker på orkidémässa i Hannover om man samlar på orkidéer.

"Gott"-lärarens efterträdare presenterade sig i dag. "Gott"-läraren ska inte sluta, men jag kommer inte ha honom lika mycket nu i höst. Det känns både bra och dåligt. "Gott"-läraren är ju ändå "gott"-läraren - och "gott"-räkning är ju en av akademikerlivets stora supersysselsättningar som man väldigt ogärna vill släppa.

Trots kursstart och stor "gott"-saknad hanns det med ett Stora Valla-besök i dag. Det var inget vidare roligt besök om jag ska vara ärlig. Motståndaren, Brommapojkarna, ledde med 3-0 i halvtid, men de kunde lika gärna ha haft ledningen med 6-0 utan att ha behövt be om ursäkt för det. Att siffrorna hölls nere kan man tacka Sebastian Karlsson, ribban och BP-spelarnas oförmåga att göra mål för.

I halvtid gick tankarna till tidigare storförluster på hemmaplan, som till exempel 2-7-nederlaget mot IFK Göteborg i april 1996. Då låg DIF, om jag inte missminner mig, under med 1-6 i halvtid. Snacka om uppförsbacke!

Trots det idiotiska halvtidsresultatet i kvällens match blev det faktiskt spännande på slutet. Detta eftersom DIF lyckades pilla in två bollar - och en tredje var inte långt borta! Men ändå noll poäng. Och när man tänker efter är resultatet 2-3 lika mycket noll poäng som 2-7.

Den stora sopväggen

Jag tyckte visst att det här var mycket sopor när jag skrev en liten betraktelse om husets soprum innan jag tog sommarlov. Då, när jag tog den bilden, kunde man faktiskt gå in i soprummet. I dag nåddes jag av den här synen i samma soprum.
















Ja, det är överfullt. Nej, det går inte att gå in i soprummet. Det är en så kallad sopvägg i vägen. Ja, sopgubbarna måste ha haft rekordlång semester. Ja, bildens kvalitet är sunkig, men det spelar ingen roll. Jag ser ingen som helst anledning till varför sopor ska se bra ut på bild.

Hur lukten var i rummet kan man fundera på. Jag tänkte när jag såg sopberget: "Uh, det måste lukta sliskig sill här inne!" Det var i och för sig inte riktigt så att jag stack in näsan i "väggen" och drog in 50 kilo luft, men jag kände faktiskt ingen extrem sopodör. Det luktade som vanligt i det där soprummet.

Och apropå soprum! I morgon börjar skolan. Nej, så tycker jag faktiskt inte. Det ska bli intressant att köra igång igen (känns som om jag har skrivit det förut). Särskilt intressant är att jag tidigare inte har träffat på läraren som håller i denna historiekurs. Ingen föreläsning, inget seminarium, inget uppsatshandledartjafs – ingenting! Kungen, Tomten, TLK och de andra nissarna är, i alla fall för tillfället, ute ur leken. Återkommer med vilka tics den nye läraren har, samt om ett smeknamn är aktuellt för hans del. Sådant kan jag inte veta nu. Det är möjligt att han är lika rolig som ett tryckluftsaggregat och gör inget speciellt när han undervisar. Då kan det bli svårt med smeknamn. Men mer om det senare, som sagt.

För att avsluta sommarlovet på ett speciellt sätt ska jag bjuda på en bonusbild. I fredags skrev jag om det sjuka Pussel-avsnittet där programledarduon Erik Ekstrand och "Mackan" Edlund satt i djungeln och pysslade. Jag vet att ni har ställt er frågan: Hur såg de egentligen ut? Hur "Mackan" såg ut vill jag inte avslöja – men Erik visar jag gärna. Här kommer Erik. Han har precis delat ut 3000 kronor till en tant i Svalöv.

Det blir bara bättre och bättre!

<> Jimmy Nordin, kulstötaren som under den senaste tiden har varit i blåsväder lite här och var, lät meddela förbundet att han inte skulle ställa upp i Finnkampen – ändå blev han, som Aftonbladet så fint basunerar ut det, "stoppad". Jimmy lär jubla. All publicitet är bra publicitet, även om det mesta runt honom har varit av dålig art under den senaste tiden. Ändå bättre och bättre med kulstötarögon sett.

<> Pussel fortsätter att nå nya höjder. Minns förra veckan? Smoothiedagen firades av Erik Ekstrand och Mattias Englund. Den senare mixade ihop smoothies som Erik glad i hågen satte i sig. Fruktansvärt. Nu är "Mackan" Edlund tillbaka som sidekick i stället för Lars Leijonborg-rösten Englund. Och vilken fredagsstart Erik och "Mackan" bjöd på! Studion var omgjord till en djungel och värdparet var utklädda till två Bo Landin-kopior med fina djungelhattar och slitstarka klädesplagg i skön regnskoganda. Erik var fullkomligt outstanding i dag. Hans Zeb Macahan-liknande ansiktsuttryck tillsammans med den påklistrade mustaschen var programmets höjdpunkt. Summa summarum: Fredagsavsnitten av Pussel får inte missas i fortsättningen! De blir bara bättre och bättre.

<> Åtvidaberg rekordskräller (nytt kvällstidningsord) och slår ut Brann ur UEFA-cupen. Nu väntar dubbelmöte med schweiziska Grasshoppers. Svensk klubblagsfotboll blir bättre och bättre – eller kanske inte…

<> Avslutningen av boken Den svarta linjen av Jean-Christophe Grangé var ohyggligt bra. Nästan Dan Brown-klass på det hela. Jag kör en liten resumé á la Prison Break-radioreklamen för att få upp intresset för boken: Sportdykaren Jacques knivmördar en massa kvinnor i Sydostasien, journalisten Marc intresserar sig för mördarens personlighet, han får kontakt med Jacques via brev genom att sno en bild från en lokal modell och utge sig för att vara kvinna, Marc får reda på hemligheterna bakom Jacques mord, Marc bestämmer sig för att – i stort sett – göra hemligheterna offentliga samtidigt som den lokala modellen anlitas för ett reklamuppdrag och syns i – Sydostasien. Jacques rymmer från fängelset och jakten på Marc och modellen startar. Läs nu boken! Den blir bara bättre och bättre.

Men: sämre är att jag inte kan fixa till länkar i detta inlägg. Allt kan ju inte vara på topp.

Dagens lunch...

...var inte pizzan jag slängde i mig tidigare i dag. Dagens lunch tilldelas i stället chokladaffären i Karlstad som stängde för lunch tjugo över två. 14.20 digital tid, alltså. Jag satt perfekt (pizzerian låg vägg-i-vägg med chokladaffären) och kunde höra totalt uppgivna chokladköpare vända på klacken och brista ut i ren och skär ilska när de insåg att chokladaffärstjejen skulle komma tillbaka från lunchen först klockan tio i tre. Postgubben som skulle lämna över två lådor choklad (tar för givet att det var choklad i lådorna, finns liksom ingen anledning att tro att det var djupfrysta hamburgare i lådorna) blev också lite irriterad. Allt detta rapporterat direkt från Karlstads innerstad!

För nu kan jag rapportera från Karlstads innerstad igen. Vad händer och vad sker - Nickes lilla ståtar alltid med det senaste. Något sådant.

Om jag hade haft datorn med mig kunde jag ha rapporterat direkt från Behrn Arena i Örebro i går kväll. Men jag hade ingen dator med mig. Jag hade med mig ett glatt humör och hopp om poäng för Degerfors mot Örebro. Men icke!

Örebro vann, men alla de tre målen gjordes av degerforsare. Hänger inte med? Förklaring: 1-0 till ÖSK av Mikael Mårtensson, mittback i Degerfors (ett självmål, alltså). Kvittering av Tobias Solberg, Degerforsmittfältare. 2-1 till Örebro genom Degerforssonen Sebastian Henriksson, anfallare i ÖSK. Detta tyder alltså på att 1) vissa Degerforsspelare har svårt att hålla rätt på målburarna, 2) DIF:are - nuvarande eller före detta - tycker om att göra mål och 3) Örebrospelare kan inte göra mål.

Allt snabbt nedskrivet utan någon som helst tanke bakom eländet till inlägg. Hur som helst: hösten är här - nu kör vi!

Mycket kattmat blir det

Jimmy Nordin framstår mer och mer som katten bland hermelinerna i det klämkäcka, genomtrevliga och superdupergoa friidrottslandslaget. Kulstötaren Nordin går och vinner MAI-galan, cashar in 5000 i prispengar och säger att han ska köpa - kattmat. Tänk om Carolina Klüft, Kajsa Bergqvist eller Stefan Holm hade uttalat sig på samma sätt.

Fast det finns viktigare saker än Jimmy Nordins framtida inköp att tänka på. Som kvällens övningar i Örebro till exempel. Jag ser fram emot matchen med tillförsikt. Jag tycker det ser bra ut. Degerfors vann senast och har allt att vinna; Örebro förlorade senast och har allt att förlora. Strax före klockan nio i kväll vet vi. Degerforsare - förenen eder. Gnällbältet nästa.

Och härmed avslutas bloggeriet sommaren 2006. Nästa gång jag skriver har jag bytt stad. Jag kommer även ståta med ett proppfyllt kylskåp och orkaner av damm överallt. Mer om det senare.

Hej, höst!

Kaffefundering

Följande meningar kan vara hämtade ur vilken bok eller film som helst:

"Vad fan ska det här föreställa? Har de hällt rostskyddsfärg i kaffet?"

"Han tog sig fram bland folkmassorna och hittade ett tomt bord i ett hörn. Kaffe beställdes in. Han var tvungen att dricka i små klunkar för att undvika spyattacker."

"Automatkaffe har aldrig varit min cup of tea. Inte i dag heller. Det liknade mer akvarievatten än kaffe."

Fråga: Smakar kaffe aldrig bra i böcker eller filmer? Det verkar så. Speciellt i böcker tycker jag att alla personer dricker vedervärdigt kaffe som ser ut som ruttet avloppsvatten och smakar fem månader gammal smörgåstårta. Ni hajar.

Fast det är klart - det är troligtvis roligare som författare att skriva att kaffet smakar "smutsig utter" i stället för "gott".

Och apropå "gott" - på måndag, om en vecka, är det skoltajm igen. Det känns helt okej att sparka igång pluggeriet igen. Det är inte utan att man saknar "gott"-läraren, Teddy Lucic-kopian, Tomten och de andra historiehöjdarna en smula. Det här sista låter kanske inte så friskt. Jag måste ha fått i mig kasst kaffe (är visserligen en teoretisk omöjlighet eftersom jag inte dricker kaffe, men jag tyckte det var en helt okej avslutning på detta kaffeinlägg).

"Pussel" helt söndervrickat

Det var längesen jag skrev om Pussel. Detta beror på att jag helt enkelt inte har sett programmet på flera veckor på grund av jobb. Men under denna vecka, när det inte har varit något jobb, har jag kikat lite då och då.

Sista programmet jag såg innan jag började jobba var lite speciellt. Studion var omgjord till en sandstrand med palmer och solstolar. Programledare var - "Mackan" Edlund! Den invigde Pussel-tittaren vet att "Mackan" vanligtvis fungerar som sidekick till programledaren Erik Ekstrand. Men i det programmet var "Mackan" programledare och sidekickens namn var Mattias Englund. Jag har för mig att Erik var sjuk, så därför höll "Mackan" i programmet.

Nu är Erik tillbaka och Mattias Englund är fortfarande sidekick. Alla veckans avsnitt var vanliga Pussel-avsnitt där Erik har tuggat om oväsentliga saker samtidigt som Englund har tagit emot mejl från tittarna. Men i dag var allt sinnessjukt vrickat.

När jag slog på TV4 strax efter klockan tio stod Erik och Englund i förkläden med ett stort bord med en massa ingredienser framför sig. Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag lyckades behålla fattningen, men hakan fick jag ta upp från golvet.

Det visade sig att Englund stod och fixade till smoothies samtidigt som Erik höll i programmet. Helt galet! Galnare blir det nu. I den första smoothien som Englund fixade till ingick ingredienser som gravlaxsås, hallon och yoghurt. När tiden för spelet gick ut var smoothien färdigmixad och klar - och Erik drack av sörjan!

Nytt spel - och ny smoothie. Nu var det dags för ingredienser som kronblomsblad, béchamelsås och ananas. Tiden för spelet gick ut och Erik drack igen.

Jag följde ett spel till. Då var det dags för någon slags långtradarchaffissmoothie. Ingredienser som tärnad lövbiff, hackad pommes frites, lättöl och bearnaisesås mixades ihop. Och Erik drack igen.

Frågor man ställer sig:

1. Varför stod Englund och gjorde smoothies samtidigt som Erik höll i spelen?
2. Drack verkligen Erik av drinkarna?
3. Om ja på fråga 2, hur kunde han överleva och fortsätta hålla i programmet?

Jag försöker ge svar:

1. De förklarade att det var smoothiens dag i dag. Fråga mig inte.
2. Ja. Helt klart.
3. Ingen aning. Hur som helst - han är kung!

Jag tror att de som tittar på Pussel för spelens skull börjar tröttna på programmet. Spelen är numera av sekundärt intresse - det är programledarnas tokigheter man vill titta på och lyssna till. Med andra ord: Pussel blir bara bättre och bättre!

Goitom - kvällens behållning

Nu när de stora svenska fotbollsgrabbarna verkar vara flertalet meter under isen var det skönt att se småpojkarna i U21-landslaget sätta några baljor och inkassera tre poäng. EM-kval mot Makedonien och jag var där, på Tingvalla i Karlstad. Låter inte som någon kioskvältarmatch, och det var det inte heller. Men lite minns jag i alla fall.

Som Henok Goitoms underbara klackpassning i den första halvleken. Även Goitoms 3-1-mål var en fröjd att skåda. Om alla kort spelas rätt har Sverige en ny storanfallare i denne Henok Goitom, spelandes för spanska Murcia. Goitom, snart 22, får ses som en doldid, men på planen är han det definitivt inte. Henok Goitom var namnet.

Något annat som imponerade var publiksiffran - 5148 personer. Ha då i åtanke att fotboll får ses som Karlstads tredje sport efter ishockey och bandy. 5148! Det är ungefär 5000 personer fler än när Carlstad United spelar division 1-fotboll. Men jag förstår varför det var så mycket folk i dag. Det var ungdomar överallt. Jag tippar på att cirka 60-70 procent av alla åskådare runt Tingvalla var ungdomar. Verkar som om många värmländska föreningar skickade iväg sina lag på den här matchen.

Kvällens besvikelse: Ola Toivonen fastfrusen på bänken. Om matchen hade spelats i Degerfors (den skulle egentligen ha spelats där, men DIF backade ur eftersom de var rädda för att A-landslagets Tysklandsmatch skulle sno åskådare) skulle Tommy Söderberg och Jörgen Lennartsson säkerligen givit honom några minuter. Men inte i Karlstad.

Till sist: Om IFK Göteborgs backbjässe Mattias Bjärsmyr är svensk fotbolls försvarsframtid ser jag gärna att Teddy Lucic fortsätter i några år till.

Barnaby - den utopiske kommissarien

Sol, bad, gräsklippning, semester, getingstick och varma grillkvällar - medelsvenskens sommar fylls med både det ena och det andra. Och så Morden i Midsomer, förstås. Jag talar om den brittiska kriminalserien som får Sverige att stå still mellan klockan nio och halv elva på tisdagskvällarna.

Kommissarie Barnaby rycker tillsammans med sin följeslagare assistens Jones (eller DC Jones som de säger i serien) ut och ställs öga mot öga med döingar. De letar och letar och letar - men det går inte att få tag på mördaren. De talar med en miljard människor, men Barnaby och Jones (förlåt, DC Jones!) verkar inte vara något på spåren.

Då händer något! Jag vet inte riktigt vad som händer, men det verkar som om Miraculix - druiden i Asterixböckerna - uppenbarar sig och ger Barnaby en slurk trolldryck. När trolldrycken börjar verka är allt - och jag menar allt - glasklart för Barnaby. Mördaren pekas ut och blir gripen. Ofta är mördaren någon man knappt har sett skymten av tidigare i avsnittet. När gripandet sker frågar man sig hur han kom in i bilden. Barnaby förklarar för mördaren - och för tittarna - hur morden gick till och sen kan sagan avslutas. Slut.

Så ser det ut - och jag blir så trött på det! Nu har jag ingen stenkoll på hur poliser arbetar, men är det möjligt att alla frågetecken rätas ut på en och samma gång vid varje mordtillfälle? Okej då - jag vet att det bara är tv, men ändå!

Och sen alla dessa namn. Det talas med någon Jack, en Billy, några Ted, sju Johnny och tjugo Darren. När snacket sedan går mellan Barnaby och DC Jones är det meningen att man ska hänga med och veta exakt vem det är de talar om. Hopplöst.

Om jag kommer titta på Morden i Midsomer nästa vecka? Förmodligen. Fråga mig inte varför.

Jag kommer bli rik

Senare i livet vet jag att min ekonomiska situation kommer vara bra - åtminstone bättre än flera andras. Det menar Expressen i dag när de skriver att vänsterhänta tjänar mer än högerhänta. Typ.

"Åh, är du vänsterhänt! Då är du duktig på att rita!" Hur många gånger har jag hört det? Det är nästan så att jag har utvecklat ett standardsvar på det påståendet. Först ett tillgjort skratt och sedan något i stil med "det tror jag verkligen inte!".

Förutom att behöva utstå sådana skumma påståenden ser jag inga nackdelar med att vara vänsterhänt. En enda gång - som jag nu kommer ihåg - har jag blivit förgrymmad över att jag inte kan använda min högerhand på bästa sätt. Det var när vi satt och flamsade i någon sal på universitetet och skulle skriva brev med en penna man doppar i bläck. Vanligtvis, när jag skriver med blyertspenna, är jag van vid att vara helt grå på handen när jag har skrivit, men nu handlade det helt plötsligt om bläck. Jag var tvungen att hålla i pennan på ett ergonomiskt kasst sätt och samtidigt inte lägga handen på papperet. Bedrövligt.

Tvära kast här. Hörde jag rätt när den finländske maratonlöparen Janne Holmén intervjuades av SVT:s André Pops i eftermiddags? Sa Holmén att han hade opererat akilleshälen? Vad jag förstår är inte akilleshälen någon kroppsdel utan en persons svaga punkt. Uttrycket akilleshäl härstammar ju från Akilles, en stolle inom den grekiska mytologin, som för att bli osårbar blev doppad i en flod av sin mor. Modern höll sin son i ena hälen - och just den hälen blev inte osårbar. Prins Paris satte en pil i den sårbara hälen och Akilles fick kasta in handduken. Därav uttrycket akilleshäl.

Janne Holmén menade säkert att han har opererat sin akilleshäl, men att han verkligen menar sin akilleshäl. Han kanske var dålig i högerarmen och syftade på en armoperation när han talade om sin akilleshälsoperation. Det svåra med intervjun var att den avslutades direkt efter snacket om akilleshälen, så jag är inte hundraprocentigt säker på att Janne Holmén sa det jag tror han sa. Lurigt det där.

Några klockslag

04.43: Klockan ringer obarmhärtigt tidigt - men av någon konstig anledning känner jag mig inte trött. Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle gå upp tjugo eller kvart i fem - därför blev det någonting mittemellan.

05:39: Sätter mig i bilen med destination Sollentuna för rekordtidig säsongsdebut. Fortfarande ruskigt tidigt.

06:07: Vaknar ordentligt till liv när programledaren för P4-programmet Nybryggt tävlar med lyssnarna:
- Om vi ska ha en liten introtävling, säger programledaren samtidigt som en låt börjar spelas.
- Uptown girl! utbrister jag - men:
- ...och det är inte Uptown girl, säger programledaren. Jag blir överraskad, men jag kommer direkt på vilken låt det är (och jag är riktigt nöjd med att jag så snabbt kom på vilken låt det var).
- Högt i det blå! ropar jag. Och den var det. Sven-Ingvars har man självklart koll på.

06:34: Paris Hiltons Stars are blind spelas på radion.

07:12: Nybryggt är utbytt mot Morgonpasset - och det är nu det börjar bli skoj. En av programledarna, Jesper Rönndahl tror jag han hette, bjuder på politisk satir av hög klass när han skojar om Venezuelas president, Hugo Chávez. Jesper menar att Chávez har så tätt mellan ögonen att han bara behöver köpa en monokel om synen försämras. Stor humor!

07:38: Paris Hiltons Stars are blind spelas på radion.

08:07: Snart framme i Sollentuna, och Morgonpasset-Jesper är nu i högform när han fyrar av fågelvitsar.

- Vilken fågel ger lättast upp?
- Duvan(n).

- Vilken är den slarvigaste fågeln?
- Havsörnen.

- Vilken fågel får inte ställa upp i Tour de France?
- Dop(p)ingen.

08:19: Framme vid Sollentuna rackethall, men på tok för tidigt. Hallen är inte ens öppen. Vi beslutar oss för att ta en promenad för att piggna till och vänta på att hallen ska öppna.

08:43: Tillbaka vid hallen efter en fenomenal promenad i en underbar park och längs vattnet. Varmt som tusan var det också.

09:20: Stekhet uppvärmning i en stekhet hall. Känns bra. Inte ont någonstans.

09:58: Tävlingsledaren hälsar alla välkomna till tävlingen, En fjäder i natten. Namnet innebär att det även ska spelas på natten, men eftersom hallen har så överdrivet många banor samtidigt som deltagarantalet inte är kanonhögt kommer tävlingen avslutas halv sex - på eftermiddagen. Alla (alla!) tänker för sig själva att tävlingen i stället borde heta En fjäder på dagen - och tamejtusan: tävlingsledaren läser allas tankar.
- Välkomna till En fjäder i natten. Eller En fjäder på dagen kanske...

10:00: Jag blir uppropad. Inte nervös. Inser att det är premiär för det nya räknesättet - bäst av tre set till 21 och poäng på varje boll. Alltså: servar jag ut får motståndaren poäng - snacka om onödigt!

10.02: Ser att jag ska möta en kille som är otroligt lik karaktären "Ödlan" i Jönssonligan på Mallorca. "Ödlan" är den otroligt korte, hattförsedde mannen som alltid slår följe med den store och bastante "Brorsan". Min motspelares bror ser jag dock inte.

10:24: Förbannelsen är bruten. Jag vinner för första gången en match för egen maskin sedan jag gick upp i A-klass för mer än ett och ett halvt år sedan. Äntligen. Känner mig otroligt vass.

11:30: Tävlingsledningen håller tiden och det är dags för match igen. Vinner precis som i första matchen med 2-0 i set. Är chockad.

13:22: Kommer ner på jorden efter storstryk - 8-21, 11-21 - mot en 08:a i den sista poolmatchen. Går trots förlusten vidare till slutspel.

14:00: Spelar dubbelkvartsfinal - och vinner!

14:30: Pang på! Tio minuter efter dubbelmatchen är det dags för kvartsfinal i singeln. Den tidiga morgonen, det intensiva matchandet - fem matcher inom loppet av nästan fem timmar är jobbigt - och den duktige motståndaren gör att jag inte vinner. Missnöjd med matchen - nöjd i övrigt.

15:10: Dubbelsemifinal, men den matchen skriver jag inte så mycket om.

16:00: Lämnar hallen dränkt i väskor och annat. Säsongsdebuten avklarad.

16:04: Lämnar Sollentuna. Radiosportens friidrottssändningar från Göteborg gör hemresan lite enklare.

17:23: Paris Hiltons Stars are blind spelas på radion.

18:14: Paris Hiltons Stars are blind spelas på radion.

18:59: Hemma, och dags för urlastning. Två pizzor lyckas följa med in.

22:08: Färdigbloggat. Stel i ryggen och trött.

It's alive!

Efter förra veckans blogginlägg (som mer liknade en dödsannons) har svensk elitfotboll nästan rest sig. Nästan? Jag ska förklara!

Jag skrev om lilla Åtvidaberg, bottenlag i superettan, som nu är Sveriges enda kvarvarande lag i Europacupspelet. De spelade match i kväll, borta mot norska ligaledaren Brann. Det blev 3-3. Tre mål mot tre! Osannolikt bra och ett helt okej läge inför returen som spelas i Växjö, 20 mil från Åtvidaberg (hemmaplan var det, ja...).

Om nu "Åtvid" lyckas sparka bort Brann har svensk elitfotboll rest sig igen. Nu har den bara nästan rest sig, vilket inte är så jäkla bara när jag tänker efter. Hur som helst är Åtvidabergs Europaframfart värt att följa upp. Stay tuned!

Ännu mer glädjande är att jag i morgon gör sista dagen på jobbet. Sen är det slut, finito, alle! Men - det blir väldigt snart ännu en tidig morgon efter morgondagens morgontrötta morgon. På lördag begår jag rekordtidig säsongdebut i tävlingssammanhang, och tävlingen spelas inte nästgårds direkt. Dessutom spelar jag först av alla, något som definitivt inte innebär en tidig starttid (naturligtvis en självklarhet, men det är aldrig fel att förtydliga).

Allt kommer gå bra. Vi kommer komma iväg i tid och vi kommer komma i god tid till hallen. Möjligtvis en smula trötta, men det ska inte vara någon fara. Mer om allt det här senare. Nu ska bara sista dagen bli gjord.

Floskel-Anders och 08-Marie

Friidrotts-EM har startat - men jag har knappt tittat. Nu i kväll tittade jag faktiskt, främst för att det var höjdhoppsfinal. Spännande, tycker jag. Det tyckte även SVT:s expertkommentator Anders Gärderud. Jag tvivlar dock på att Gärderud var på plats i Göteborg och kommenterade live. Varför tycker jag det?

Han säger samma utslitna saker hela tiden. Dessa utslitna saker kan även kallas floskler och är tomma ord, typ. Slitna uttryck som man stoppar in här och var för att fylla ut det man säger. Floskler är bra att använda sig av när man skriver uppsatser, men den metoden ska jag inte redogöra för nu.

Gärderuds snack är bara extra fyllning eftersom han bara får ur sig floskler. Därför tror jag att han för en tid sedan satt ensam och huttrade i en sliten SVT-studio och spelade in dessa floskler. Dessa kommer nu till användning eftersom SVT vill att tre personer ska kommentera friidrott. Det förstår jag, eftersom det inte är lite man ska hålla reda på under en friidrottstävling.

Anders Gärderud i all ära, men kvällens pris tog i alla fall den flygande reportern Marie Lehmann. När hon i slutet av kvällens sändning stod bland alla ungdomar på Göteborgs gator sa hon något i stil med att hon befann sig på Avenyn i Stockholm. Hallå i huvudet? Jag skrattade, och det gör att Marie i kväll tilldelas ett högre betyg än Anders Gärderud.

Anders Gärderud: Nl
Marie Lehmann: Nl Nl

Jag borde bli väderkrönikör

Saker man vet om Nickes lilla:

1. Om blogginnehavaren (det vill säga jag) inte har något vettigt att skriva inleds varje inlägg med onödigt snack om vädret. Så därför:

Varmt i dag. Sjukt varmt - igen! Någon dum jäkel måste ha planterat osynliga eldkastare som gjorde slut på all ammunition under dagen. Något sådant. Det jag vet är i alla fall att jag är en smula röd i ansiktet nu. Drygt två timmar i ständigt solgass på Stora Valla (ja, solen lyser även i Degerfors) sätter sina spår - och det känns inte så skönt.

Det hade kunnat kännas lite skönare om Degerfors hade vunnit, men laget dog - som vanligt! Jag blir så förbannad (och nu är jag nog det på riktigt; annars brukar jag bara vara skojförbannad när jag skriver så)! Det blev ingen repris av Örebromatchen, men det var verkligen inte långt ifrån. 1-1. Annars noteras att:

<> Planens mest kände aktör var domaren Peter Fröjdfeldt. Och nu är även han hatad i Degerfors...

<> Daniel Mendes ersättare, Mano Garcia, charmade Stora Valla-publiken under de tjugo första minuterna - sen försvann han, precis som övriga laget.

<> För första gången under mina elva år som flitig Stora Valla-besökare uppsökte jag skugga i halvtid. Vilken hetta!

<> BWO:s Temple of love spelades inte före matchen eller i halvtidsvilan. Synd. Då kunde jag inte få frågan "är det här afrikansk musik?". Den frågan fick jag när låten spelades innan matchen mot Jönköpings Södra.

<> Med halva facit i hand blir nog Rederiet helgens höjdpunkt.

Från alla Sveriges hörn

En från Umeå, en från Karlstad, en som om någon vecka ska flytta till Örebro och - ingen mer. Sommarens löpträning för badmintonklubben bestämdes lite huxflux under juni månad, men visst ska det väl komma någon från Kristinehamn någon gång? Ibland har jag varit ensam, ibland har vi varit två, ofta har vi - som i dag - varit tre pers. Det är inte så många med tanke på att två av de tre jag skrev om i början inte är särskilt aktiva inom föreningen, samtidigt som det minst behövs sex spelare för att ens genomföra en hel seriematch.

Hur många vi är kvittar mig dock. Att springa ensam är nästan bättre. Så man kan nästan bortse från det jag skrev några rader ovanför. Om man är ensam kan man springa hur långt, hur snabbt, hur fort och hur konstigt man vill.

Egentligen tycker jag nog inte om lagsporter överhuvudtaget. Om det ska fungera måste en jäkla massa fungera. Är ni med? I min sport kan man bara skylla på sig själv om det går dåligt (även om man titt som tätt försöker hitta ursäkter som att bollen, hallen, racket, luften och allt annat var dåligt - på samma gång). Dubbel är en liten lagsport eftersom man är två som spelar tillsammans - och det gillar jag inte. Eller ja, det går väl an, men jag funderar allvarligt på att överge dubbelspelet denna säsong. Vi får se.

Hur snabbt kan egentligen sex veckor gå? Grymt snabbt, menar jag! Jag är snart klar med jobbandet i sommar. De sex veckorna har snart gått - bara en kvar efter morgondagen. Sedan är det bara att vänta in stålarna. När det börjar rassla till i spargrisen känns verkligen mödan värd. För det är mycket möda nu, tycker jag. När jag kommer hem är jag alltid trött och hungrig. Jobbet är inte direkt något semesterparadis där man inte behöver lyfta ett finger för att göra nytta. Ibland krävs det att man tar i, även om det är rätt sällan. Det finns så himla många maskiner (som jag inte förstår mig på) som hjälper en. Men att varje gång hämta någon slags maskin när man ska lyfta något som inte väger 100 kilo känns en smula onödigt - och då får man lyfta själv.

Sex dagar kvar! Och bara två till helgens höjdpunkt (förlåt, Rederiet!).

En köttgryta? Nja...

Ruzomberok. Smaka på det ordet. Vad är det för något? Ett ryskt ångstrykjärnsmärke? En ungersk köttgryta? En farlig anabol steroid? Inget av mina hemsnickrade förslag är ens nära sanningen. Ruzomberok är ett fotbollslag - och de var i farten i kväll. Och de höll så hög fart att de vann mot Djurgården.

Ruzomberok! Djurgården ska inte behöva åka ut i Champions League-kvalet mot ett slovakiskt lag som 98 procent av den svenska befolkningen inte kan uttala namnet på. Men det gjorde Djurgården. Det hade alla andra svenska lag också gjort, så indirekt kan alla svenska lag bära hundhuvudet. Inget svenskt lag kan spela bra i någon Europacup. Jo, vi har ju Åtvidaberg, men de lirar bara i superettan.

Cork, Zimbru Chisinau, Cork, Derry, Thun, Cork, Ruzomberok och Cork (förbaskade Cork har Corkat igen många svenska klubbars Europadrömmar) är lag som till och med en inbiten fotbollsfantast har svårigheter med att placera på kartan. Av olika anledningar har vi under de senaste åren tvingats stifta bekantskap med korpklubbar som de ovan nämnda.

Nåvål, vi har ju som sagt Åtvidaberg. Elva i superettan. Heja!

I går blev det augusti och i dag är det fortfarande augusti, precis som i flera dagar framöver. Redan augusti! Det är snart skoltajm igen. Jag har inte tröttnat på att vara utan den (skolan), och den känslan lär inte försvinna under de närmaste veckorna. Snart springer man på Tomten, TLK, "gott"-läraren och de andra filurerna i korridorerna igen. Det närmar sig, som sagt.

Jag vet inte om mitt betyg för vårens studier börjar närma sig, men vore det inte skönt att få reda på om man blev godkänd eller ej på B-kursen i historia innan höstens C-kurs startar? Jo, det vore det. Jag kan dock sätta alla mina besparingar på att jag får ett godkänt. Detta eftersom jag fick betyget godkänt på varenda litet moment under B-kursen. Bör ge ett godkänd på hela kursen.

Nu är jag trött. Trött på ganska många saker. Trött på Ruzomberok. Trött på Djurgården. Trött på Cork. Trött på Cascada och deras tjatlåt. Hörde någonstans att den låten finns i åtta (!) versioner. Inte konstigt att man blir trött på den. Trött är jag också på några fler saker jag inte kommer på just nu eftersom jag är för trött.