Orkidémässan i Hannover

Nej, det var ingen kioskvältarkursstart. Ingen sån där "måste skriva om den i bloggen så alla häpnar"-kursstart. En sådan kursstart har jag varit med om en gång tidigare. Det var våren 2005 när en cool snubbe sparkade igång en kurs. Den introduktionen var riktigt rolig, men jag kommer tyvärr inte ihåg alla roligheter. Den kursledaren undervisade också några gånger under kursen. Jag minns särskilt ett tillfälle då han, helt hux flux, lät meddela att han kommande vecka skulle besöka den internationella orkidémässan i Hannover. I samma andetag berättade han att han ståtade med en enorm orkidésamling i sitt sovrum. Inte konstigt att man åker på orkidémässa i Hannover om man samlar på orkidéer.

"Gott"-lärarens efterträdare presenterade sig i dag. "Gott"-läraren ska inte sluta, men jag kommer inte ha honom lika mycket nu i höst. Det känns både bra och dåligt. "Gott"-läraren är ju ändå "gott"-läraren - och "gott"-räkning är ju en av akademikerlivets stora supersysselsättningar som man väldigt ogärna vill släppa.

Trots kursstart och stor "gott"-saknad hanns det med ett Stora Valla-besök i dag. Det var inget vidare roligt besök om jag ska vara ärlig. Motståndaren, Brommapojkarna, ledde med 3-0 i halvtid, men de kunde lika gärna ha haft ledningen med 6-0 utan att ha behövt be om ursäkt för det. Att siffrorna hölls nere kan man tacka Sebastian Karlsson, ribban och BP-spelarnas oförmåga att göra mål för.

I halvtid gick tankarna till tidigare storförluster på hemmaplan, som till exempel 2-7-nederlaget mot IFK Göteborg i april 1996. Då låg DIF, om jag inte missminner mig, under med 1-6 i halvtid. Snacka om uppförsbacke!

Trots det idiotiska halvtidsresultatet i kvällens match blev det faktiskt spännande på slutet. Detta eftersom DIF lyckades pilla in två bollar - och en tredje var inte långt borta! Men ändå noll poäng. Och när man tänker efter är resultatet 2-3 lika mycket noll poäng som 2-7.