Total fullkornshype

Nu är måttet rågat. Ska det vara så svårt att kunna köpa ett helt vanligt paket spaghetti? Ja, det verkar så. Jag gick i kväll till min gamla hederliga mataffär för att införskaffa diverse nödvändiga varor - däribland helt vanlig spaghetti.

Jag gick en tur i nämnda affär, kollade in pastaområdet, men kunde inte riktigt finna helt vanlig spaghetti. Jag tänkte inte så mycket på det (jag har ingen akut spaghettibrist, utan tänkte bara att det kunde vara bra att köpa) utan gick vidare. Men sedan tänkte jag till.

Varför såg jag bara fullkornsspaghetti när jag gick förbi pastaområdet? Har de inte vanlig spaghetti?

Jag gick tillbaka till pastaland och synade området lite närmare i sömmarna. Förutom skruvar, gnocchi, fettucine, tagliatelle, fjärilar och andra mer eller mindre kända pastasorter såg jag bara fullkornsspaghetti - inte spaghetti.

Vad är det med denna fullkornshype? Det ska vara fullkorn överallt. Fullkornsspaghetti, fullkornsris... ja, det är väl de enda fullkornsprodukter jag kommer på för tillfället, men det finns bergis fler. Fullkorn, fullkorn, fullkorn - överallt.

Det ska sägas att jag till slut hittade ett vanligt paket Kungsörnen spaghetti, men det tog sin lilla tid.

Till sist ska vi leka en lek: Vem är jag?

Ledtråd 1: Jag spelar fotboll i Italien, mitt förnamn på börjar på Z och jag vill inte spela i landslaget.
Ledtråd 2: Jag är långsint.
Ledtråd 3: Förbaskat långsint.
Ledtråd 4: Förringa inte min långsinthet!
Ledtråd 5: Sa jag att jag är långsint?

Peter Crouch på badmintontävling

Firmabilen som Mr 100 % skakade fram i fredags eftermiddag var en riktig rackarrökare, som Curt Lundmark skulle sagt. Den gick i går som ett spjut genom mjukt smör ända från Kristinehamn till Stockholm.

Jag vet inte riktigt vad jag försöker uppnå när jag skriver lite småhemligt. Varför kunde jag i fredags inte skriva att vi skulle åka till Stockholm och titta på Swedish International i badminton? Nu har jag i alla fall avslöjat vad jag, bilfixaren Mr 100 %, bullbakerskan Smá, huliganen Fred och den i många avseenden svenske Norsken hade för oss i går.

Om vi hade åkt lite tidigare än vad vi gjorde hade vi kunnat morsa på tidningsutdelaren. Nu åkte vi inte riktigt så tidigt, men det var ändå tidigt. Tack vare GPS-hjälp tog vi oss till Täby och armbågade oss fram till en parkeringsplats. När så kvartsfinalspelet i Swedish International drog igång klockan nio satt vi bänkade - och som vi satt bänkade! Klockan var närmare ett - det vill säga ungefär fyra timmars konstant sittande - när alla de tjugo kvartsfinalerna var spelade och vi kunde lämna hallen. Men vi klagade inte över träsmak hela tiden.

Vi fick se den otroligt långe och pinnsmale Liverpoolanfallaren Peter Crouch lira fjäder. I samband med hans entré kom förresten gårdagens skräll. En ur gänget från Karlstad som vi satt tillsammans med kan ungefär ingenting om fotboll - ändå var det han som påpekade hur lik Peter Crouch dansken Jens Kristian Leth var. Det var en chock!

Uppehållet mellan kvartsfinalerna och semifinalerna kom väldigt lägligt. God men dyr kinesmat inmundigades och Norsken satte i mina ögon ihop en hopplös kombination på Oddset. Att tippa kryss på två hockeymatcher känns inte så lyckat - men Norsken tippade alldeles rätt. Det var imponerande.

Semifinalpasset inleddes med solsystemets sämsta dansuppvisning som presenterades av universums sämst förberedda speaker. Gäsp. Var var Let's Dance-Ekwall när man behövde honom? Matcherna som följde var desto bättre. All väntan på den ende svenske deltagaren i semifinalerna - en herrdubbelspelare - var väl värd. Han deltog i den allra sista matchen som i mina ögon var den bästa. Efter den matchen var det väldigt skönt att stå upp.

Vi försökte oss på att hitta ut från Täby utan GPS-hjälp, men det var inte så lyckat. Det hela slutade med att vi åkte mot Uppsala - och då åkte GPS:en fram. Ännu mer mat följdes av ett massivt pass med billekar. Just därför gick tiden otroligt fort, och den annars lite småsega sträckan kändes inte alls überjobbig.

I dag undersökte vi om våra nyfunna badmintonkunskaper var applicerbara på oss själva. Resultat: negativt. Det räcker visst inte med att titta på bra badminton för att genast bli bättre själv. Tänk om det ändå vore så enkelt! Då hade jag köpt en enkel till Kina.

Avgör jag Ekwalls öde?

Jag känner mig lite spänd. Mr 100 % har grejat fram en firmabil och jag ska snart få åka med. Jag vet redan vad det är för bil, men det känns ändå lite spännande. Har den extrautrustning? Om den har det, vad kan det i så fall vara för något? Kommer jag att skämmas över att åka i Mr 100 %:s firmabil? Den frågan kan jag besvara redan nu. Naturligtvis kommer jag inte göra det.

Vi ska åka till storstan i morgon, och det är därför Mr 100 % har skakat fram en firmabil. Vilken firma han jobbar på kan jag tyvärr inte avslöja. Först tänkte vi åka i Norskens japs-pärla, men när Mr 100 % önskade följa med till storstan fanns det bara en fin firmabil i tankarna. Vad vi ska göra i storstan kan du fundera på över helgen.

Nu byter inlägget spår - men jag känner mig fortfarande spänd. Eftersom jag förra veckan röstade på Lasse Brandeby i Let's Dance känns det som jag lika gärna kan rösta denna vecka också. Men det lär inte bli på "Kurtan". Det känns som om han som kom näst sist förra veckan, Patrick Ekwall, behöver all hjälp kan kan få. Han dansar inte direkt som en gud, och därför lär han hänga löst även denna vecka. Kommer han klara sig?

Jag vill ha kvar Patrick Ekwall eftersom han skriver en fruktansvärt bra blogg. Den är utan tvivel bäst just nu. Om Ekwall rasar ur Let's Dance lär han med största sannolikhet avbryta dansträningen, och då tappar hans blogg en dimension. Det vill jag inte vara med om. Det kanske är jättemånga fler som tänker på Ekwalls blogg. Om jag i kväll får för mig att det är många fler som tänker på Ekwalls blogg så behöver jag kanske inte slänga iväg en röst. Då kanske han klarar sig ändå. Men, och detta är värt att upprepa, han behöver nog all hjälp han kan få.

Jag får se hur jag gör, Patrick!

Mina nya glasögon

I dag tog jag för första gången på mig mina nya glasögon. Jag tilldelades mina nya glasögon i tisdags, men det var alltså först i dag jag provade dem. De satt sådär, måste jag säga.

Tro nu inte att det är vanliga glasögon jag har skaffat. Jag har sociologiglasögon. De flesta frågar sig nu vad ett par sociologiglasögon är för skumt. Det undrade jag också när jag fick dem. Det var vår nye föreläsare (han ser ut lite som skidskyttetränaren Wolfgang Pichler och kristdemokraternas starke man i Kristinehamn, Roland Leben, och är till sättet lite lik "Kajan" i HippHipp!, mer kan jag inte säga om honom) som gav alla i klassen ett par sociologiglasögon.

- Under den här kursen ska ni ta på er sociologiglasögonen!

Ungefär så sa han i tisdags. Men vad händer när man tar på sig sociologiglasögonen? Jo, man blir en fena på att läsa av det sociala spelet i samhället! Men eftersom jag använde mina sociologiglasögonen för första gången i dag ser jag mig inte som en fena på att kunna läsa av socialt samspel och relationer. Jag har dock övat lite i dag.

Jag tog med mig den häftige Zonta. Vi tog på oss våra osynliga sociologiglasögon och gick till en pizzeria. Utan att pizzabagaren märkte det läste vi av honom genom våra sociologiglasögon när vi beställde. Sedan såg vi på de övriga gästerna genom våra sociologiglasögon - och de anade ingenting! Det kändes väldigt intressant. En hel del spännande iakttagelser gjordes, mer kan jag inte avslöja.

Sedan träffade vi Pichler-Leben-"Kajan"-människan. Han föreläste lite - men sedan tog vi på oss sociologiglasögonen igen! Åhléns förärades med ett besök, men där var det svårare att se det sociala spelet genom sociologiglasögonen. Vi gjorde dock ett tappert försök. Jag närmade mig bland annat en mobilblottare (en person som tycker om att prata högt i mobiltelefonen om sitt liv) - men jag kom för nära. Mobilblottaren upplevde mig som närgången, kände sig obekväm och gick sin väg. Orutinerat! Att läsa av utan att synas är något som måste tränas in.

Sociologiglasögonen är nu avtagna, så alla ni oroliga kan vara lugna. Jag har slutat för dagen.

Tillbaka från Lisebe... jag menar tandläkaren

Tandläkaren hade precis förevigat mina tänder och jag trodde att hon skulle gå och framkalla bilderna omedelbums. Men i stället för att göra det trycker hon på någon knapp som får tandläkarstolen som jag sitter i att röra på sig. Utan att jag vet ordet av ligger jag med huvudet nere i golvet och fossingarna uppe i det blå. Det kändes i alla fall så.

Jag höll i mig hårt i armstöden för att inte rasa ner i golvet. Jag tänkte att undersökningen nu skulle inledas - men då gick hon iväg för att ta fram bilderna. Och där låg jag och försökte att inte trilla ur stolen med en fin bula som följd.

Såhär i efterhand försöker jag komma på vad jag tänkte på när jag låg och höll i mig. Jag tänkte nog inte på något, förutom att hålla fast mig. Det fanns inga bilder i taket (det brukar det finnas) att titta på. Det var bara vitt, vitt, vitt. Det var... ingenting.

Efter några minuter kom hon tillbaka. Jag tänkte "äntligen!" - men då förvärrades allt! Hon tryckte på någon knapp, och vips så var mitt huvud på väg ännu längre ner mot golvet. Jag höll i mig och tänkte säga att jag faktiskt inte hade införskaffat något tandläkarstolsåkband i receptionen.

Det dröjde en stund, men till slut var undersökningen över. När tandläkarstolen sakta men säkert återfick sin normala form - och mitt huvud, i stället för mina fötter, var den kroppsdel som befann sig närmast taket - kändes det lite som att kliva ur valfri åkattraktion på Liseberg. På något sätt kände jag mig också en smula nyvaken när jag insåg att jag var tillbaka i verkligheten. Men jag kan inte direkt säga att jag låg och småsov under undersökningsförfarandet. Skumt det där.

Det kanske framgår av texten, men jag kan inte rekommendera en tandläkarstol som åkattraktion. Mest på grund av priset, faktiskt. Det var förvisso längesedan jag besökte något som kan kallas nöjesfält, men jag tror inte att man i dag behöver betala 700 kronor för en åkattraktionstur.

Se det som ett glädjebesked

Degerfors IF:s officiella hemsida: Markus Karlsson klar för Degerfors IF.

Kom igen - nu tar vi i ända från tårna!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA...

Nya tag!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA...

Välkommen tillbaka, Markus!

Kursstart med "Hey Baberiba"-feber

Kursstart innebär att man börjar en ny kurs. I dag var det just kursstart och i universitetets alla vrår och skrymslen var det folk. Naturligtvis hade ledningen inte tänkt till. Av någon anledning var fikahaket som låg närmast oss stängt. Bra att ha stängt den dag det är som mest folk på skolan. Briljant.

Men nu går jag händelserna i förväg en smula. Bussresan upp till skolan är värt ett omnämnande. Jag vet inte riktigt vad som hände, men det måste ha varit så att ett gäng fransmän i bussens bakre region förväxlade mig med Peter Swartling. De satt nämligen och sjöng under nästan hela bussresan. Jag körde dock inte Swartlingstilen. Jag var cool, tittade rakt fram och försökte lyssna på något annat.

På vägen mot kursstartslokalen sprang jag på en gammal bekant. Vi kan kalla honom Zonta, efter Formel 1-föraren med samma namn. Zonta är ett jäkligt häftigt namn, så det passar bra in på häftiga Nickes lilla. Det visade sig att jag och Zonta skulle till samma lokal - och således läsa samma kurs. Det var en överraskning. En glad sådan.

Kvart över åtta, när kursstarten skulle dra igång, var vi ungefär 15 stycken i lokalen. Kursledaren fick en chock, trodde inte sina ögon, men blev sedan upplyst om att resterande studenter skulle ramla in vid halv nio. Jag tänkte att det då skulle ramla in cirka 2o stycken till och att vi således skulle bilda en klass på ungefär 35 personer. Det kom fyra, fem stycken - sen var det stopp. Galet få!

Kursledaren berättade att hon hade jobbat på en skola i Degerfors. Hon berättade för de oinvigda att det mesta där kretsade kring fotboll. Efter fotbollen var det... eh, ännu mer fotboll. Och sen lite till fotboll. Jag satt och mös.

Sedan hade jag tur! Riktig röta! Med Zonta på min vänstra sida och en främling på min högra dito var det mannen till höger jag fick samtala med och presentera mig för. Jag hade inte så mycket intressant att berätta, men han hade desto mer att säga. Spel på elitnivå i basket, född i USA, boss för ett gäng människor på Skansen - och med i Hey Baberiba. Han var med (och pratade dessutom!) i ett avsnitt av Hey Baberiba. Och Uppdrag granskning. Men det var naturligtvis Hey Baberiba-storyn som intresserade mig. Uppdrag granskning (eller Operation granskning som min gamla samhällskunskapslärare sa under hela gymnasietiden, tänk att vi aldrig rättade honom) tittar jag inte på så ofta.

Känd bloggare erkänner: Jag telefonröstade!

En känd 21-årig bloggare redogjorde efter Idrottsgalans sändningar tidigare i veckan för sina tankar om telefonomröstningar i samband med tv-program. När kvällstidningarna som vanligt bredde på med telefonkaosrubriker efter Susanna Kallurs seger i Jerringprisomröstningen kom 21-åringen med sitt drastiska förslag – att lägga ner telefonomröstningarna.

Sent i natt avslöjades det dock att den kände bloggaren inte lever som han lär. Under gårdagens direktsändning av Let’s Dance röstade nämligen han själv via telefon. 21-åringen berättar själv.

- Ja, det stämmer att jag röstade. Någonstans inom mig kände jag att Lasse Brandeby låg illa till efter sin katastrofala insats, och jag kunde inte bli kvitt den känslan. Enda utvägen var att rösta på honom. Jag författade ett kort sms – "Lasse" – och skickade iväg. Känslan efteråt var förvisso helt fantastisk, men såhär i efterhand är det klart att jag ångrar mig. Jag har gjort bort mig.

Efter veckans blogginlägg om telefonomröstningar och gårdagens röstande – vad tycker du egentligen om telefonomröstningar?
- Jag har egentligen inga kommentarer.

Har du förståelse för att folk uppfattar dig som virrig?
- Virrig? Inga kommentarer.

Är det aktuellt med en stängning av bloggen?
- Jag har ännu inte tänkt i de banorna.

Har du något du vill säga till dina läsare?
- Nej.

Att 21-åringen uppfattas som virrig råder det ingen tvekan om, men hans virrighet får faktiskt ursäkta. Det intressanta är naturligtvis om hans blogg efter detta fatala snedsteg kan upprätthållas i samma form som tidigare.

Veckans bussbravader

Tisdag
Kristinehamn-Karlstad
Blir körd av min favoritchaufför. Om det är få som åker med bussen - och det var det i tisdags - brukar han fråga alla resenärer var de ska av. Precis innan jag klev på bussen tog jag därför ur ena hörsnäckan om han skulle få för sig att fråga. Och visst - han frågade! Ett annat av chaufförens kännetecken är att han skiter fullständigt i tidtabellen. Bussen avgick tre minuter för tidigt, han körde aldrig in i Ölme och nådde Väse 17 minuter över tio på kvällen. Alla andra chaufförer skulle här ha väntat i 13 minuter eftersom bussen enligt tidtabellen ska gå från Väse halv elva - men inte min favoritchaufför. Han hade inte en tanke på att stanna. Eftersom han förvissade sig om att ingen av resenärerna (jag och en till) skulle av vid universitetet sparade han också fyra, fem minuter genom att inte köra upp dit. Tack vare allt detta tog bussfärden bara 30 minuter mot sedvanliga 45 minuter.

Onsdag
Karlstad-Kristinehamn
Hamnade bredvid en tidningsläsande man som hade en del ljud för sig. Jag blev faktiskt erbjuden att läsa en av tidningens två delar, men jag avböjde.

Kristinehamn-Karlstad
Han som alltid åker och tankar utan att informera passagerarna körde bussen. Och visst fasen - han åkte och tankade utan att säga något! Första gången jag råkade ut för hans tankande trodde jag att han körde fel, men numera är jag van vid att han svänger in på det sletna industriområdet för att fylla på soppa. Det bästa med honom är att han är en riktig fena på att tanka.

Torsdag
Karlstad-Kristinehamn
Satt långt bak och hamnade bland ett knippe alkoholister. Han jag satt bredvid hade på sig solsystemets största jacka men var lyckligtvis inte så högljudd som de andra gubbarna bakom mig.

Kristinehamn-Karlstad
Han som alltid informerar passagerarna om att han ska åka och tanka körde bussen. När jag klev på bussen och såg att det var just han som körde slog jag vad med mig själv. Det är inte alltid han åker och tankar, men jag tänkte att han säkert skulle göra det nu. Jag fick rätt. Precis innan avfärd lämnade han förarplatsen, ställde sig i mittgången och körde sin gamla hederliga replik:

- Jag ska bara åka och tanka. Så ni inte undrar vart vi tar vägen.

Fredag
I stället för bussåkande stod det i dag kändisspotting på programmet. Det gick rätt bra. Först sprang jag på SVT-profilen Staffan Lindström (tidigare programledare för Landet runt) på Drottninggatan. Sedan, ungefär två minuter senare, stötte jag ihop med Färjestadsbacken Fredrik Olausson inne på Åhléns.

Lika som bär: Gott och blandat! 4

Tidigare:
Valextra!
Mittbacksextra!
Gott och blandat!
Knappextra!
Gott och blandat! 2
Gott och blandat! 3

Lägg ner telefonomröstningarna!

Enligt både Expressen och Aftonbladet hamnar Susanna Kallurs erövring av Jerringpriset i skuggan av det enorma skandal-attack-chock-telefonkaoset som drabbade SVT under Idrottsgalans sändningar i går.

Kom med något nytt, snälla ni!

Oavsett om det handlar om Idrottsgalan, Fotbollsgalan, Melodifestivalen eller Rädda apan Ola-galan (lever han fortfarande?) kan man i tidningarna dagen efter läsa om skandaltelefonkaoset. Tidningarna refererar till upprörda tv-tittare som under galans gång ringde in till redaktionerna och klagade på att det tutade upptaget.

Jag undrar varför tittarna ringer till tidningarna och rasar över att de inte kommer fram. Borde de inte ringa till SVT (eller vilken kanal det nu är som håller i galan) och klaga? Vad kan Expressen göra? Jo, de kan bara göra en grej av det i nästkommande dags tidning och ställa ansvariga SVT-höjdare mot väggen. SVT-nissarna säger alltid "vi ska undersöka saken", men ändå blir det samma sak vid nästa gala.

Därför kommer jag med ett drastiskt förslag. Om det nu finns så många som tvivlar på alla telefonomröstningsresultat tycker jag att man helt sonika ska lägga ner alla omröstningar via telefon. Tillsätt en jury eller något annat som inte kan ringa - bara vi slipper höra eller se ordet "telefonkaos". Dessutom har svenska folket vid ett flertal tillfällen diskvalificerat sig själva som förnuftiga röstare, så att vi vanliga människor blir berövade röstningsrätten ser jag inte som något negativt. Å andra sidan finns det exempel på jurybeslut som har varit Kalle Anka-mässiga.

Man ska kanske lägga ner alla galor och omröstningar?

DIF störst som vanligt

Jag ville råka ut för en riktig funderare. En riktig überfunderare som man inte riktigt vet hur man ska tackla. Men eftersom jag inte råkade ut för storfunderingen kanske det inte är något att berätta om. Men det gör jag ändå.

Vad kunde bli lördagens största? Degerfors IF:s 100-årsdag (föreningen grundades den 13 januari 1907) eller Christinehamns BMS dubbla segrar i division 3 nordvästra Götaland? Om jag säger att DIF:s 100-årsdag förlöpte utan problem fattar ni vad som förstörde det som kunde blivit klassat som Tidernas Fundering.

Säsongens tredje seriesammandrag - i Borås - stod på programmet. Matcher mot serieledaren Mariestad och megajumbon Uddevalla (noll poäng och 0-32 i matchkvot före gårdagen) väntade. Efter tre timmar i minibuss utan varken mat eller dryck och en svängom i Borås (jag såg Borås Arena!) kände man sig inte i toppform. Jag kände mig dock på lite bättre humör när vi forcerade Boråshallens entré och såg den fina hallen som var full av badmintonspelare - men där skulle vi inte spela. Samtidigt som vår korpseries sammandrag spelades höll nämligen division 1-lagen igång - i den fina hallen. För övrigt samma hall som basketlegenden "Magic" Johnson spelade någon match i för M7 (eller Magic M7 som de då kallades) när basketfebern var som störst i Borås för några år sedan.

I stället för fina Boråshallens fräscha A-hall stuvades division 3-lagen in i ett sletet kyffe som skulle likna B-hallen. Läktaren räckte förvisso till - men att ta sig ner till golvet var förenat med livsfara. Den smala trappan var ingen trappa - den liknade mer en stege! Jag frågade Norsken om lutningen på trappan, och han uppskattade den till 75 procent. Den var hemsk.

Förlustsiffrorna i matchen mot Mariestad - 2-6 - ser rätt stora ut, men det var riktigt jämnt. Tyvärr hade bara jag och Propellerkoordinatorn (som inte längre är propellerkoordinator, utan servicekoordinator, men det tar vi någon annan gång) tresetsmatcherna på vår sida. De tre övriga tresetarna förlorade vi. Det var nära. Det var det. Skit.

Matchen mot mystiska Uddevalla - som inte kommer sluta sist i serien, så mycket kan jag säga - var ingen höjdare för vår del. Även där blev det stryk med 2-6. Det var bara att bryta ihop, försöka ta sig upp för steg... eller jag menar trappan, packa ihop och lämna Borås - med noll poäng.

Lördagens största: DIF:s 100-årsjubiluem. Grattis!

Känd bloggare i buss- och informationskaos

Nu börjar jag tina upp en smula. På grund av den julsnö som i kväll, 18 dagar för sent, föll blev bussen som skulle ta mig från träningen i Kristinehamn till Karlstad duktigt sen. Jag fick stå och huttra i en dryg timme innan en buss hade den goda smaken att köra hem mig. Men man kan ju ha det sämre.

Om snön inte hade kommit hade det inte blivit trafiksvårigheter, och då hade jag inte fått ta del av den monumentalt virrige trafikinformatören som talade om hur landet låg i radio. Ungefär så här sa han:

"Det gäller ett meddelande på grund av den svåra trafiksituationen i Örebro län, men också i Värmlands län. Det gäller E20 mellan Kristinehamn och... eh... Kristinehamn och... Kristinehamn... eh, det här var ju galet. Alltså E20 mellan Kristinehamn och... öh... Finnerödja? Nej, det här blir bara tokigt, jag får återkomma senare."

Vilken kung! Jag slår vad om att han inte ens visste vad han hette när han berättade ovan nämnda. Han kom tillbaka med korrekta uppgifter - och jag kunde andas ut.

Nu börjar det bli hög tid att författa ett litet e-postmeddelande till Värmlandstrafik. Trots att jag är på lite smågott humör efter bussincidenten ska förseningen inte få gå obemärkt förbi. Värmlandstrafik brukar vara duktiga på att följa sin resegaranti, som innebär att jag ska få casha in 200 kronor eftersom bussen var så sen. Hoppas de inte har lagt av sig på senaste tiden.

Lika som bär: Gott och blandat! 3

Tidigare:
Valextra!
Mittbacksextra!
Gott och blandat!
Knappextra!
Gott och blandat! 2

Därför satt Göran Persson kvar så länge

Alternativ rubrik: Därför lyckades inte Balász Rabóczki i FC Köpenhamn.

Senaste numret av Sportmagasinet bjuder på mumsig läsning i form av en sammanställning av vad alla allsvenska utländska importer under 2000-talet gör just nu. 137 spelare - från Stephen Ademolu till Indrek Zelinskij - tas upp i sammanställningen. Där göms både succéer och floppar. I den förstnämnda kategorin får spelare som Sören Larsen, Afonso Alves och Àlvaro Santos plats, medan spelare som Bogic Popovic och Elvis av förklarliga skäl inte får det. Ett särskilt omnämnande ska den marockanske målvakten Driss El Asmar ha. Han spelade allsvenskt för Enköping 2003, men dessförinnan showade han på Stora Valla i Degerfors. Och ja - det var verkligen show! Han var minst sagt spektakulär.

Men det allra största omnämnandet ska Balász Rabóczki, en ungersk målvakt som spelade för IFK Norrköping 2002, ha. Så här skriver Sportmagasinets fotbollsnörd Erik Niva om Rabóczki:

"Det hände: Lockades över till Danmark, men tillbringade nästan alla sina tre år i FC Köpenhamn på avbytarbänken. Sedan årsskiftet spelar spelar han i stället för FC Sopron, som kämpar på nedre halvan av den krisstämplade ungerska ligan. Har du svårt att begripa varför den reslige, greppsäkre målvakten aldrig lyckades i Danmark? Sök på internetsajten Youtube. Där finns en film som visar hur Rabóczki enkelt överlistas av... Sveriges förre statsministern Göran Persson."

Jag tänkte vara jättefinurlig och slänga upp klippet med Göran Perssons sagolika träff som Rabóczki inte förmådde rädda här på bloggen, men som väntat är tekniken inte riktigt på min sida. I stort sett hela inlägget faller på detta, men det känns som om jag har byggt upp något som gör att just du vill se hur Göran Persson överlistar en allsvensk fotbollsmålvakt.

Därför: Sveriges dåvarande statsminister vs Allsvensk fotbollsmålvakt.

Ja, den var bra, Göran!

Grums - i siffror!

Efter den enorma holmgången i Grums kände man sig inte så kaxig i dag. Jag vill ta allt i sifferform.

1 på dagen påbörjade jag resan västerut mot Grums.

0 var orden som yttrades i bilen under resans gång. Detta låga antal beroende på att jag åkte i min ensamhet.

0 var också så många matchvinster jag trodde på i tävlingen. Lite träning i kombination med sjukdom kändes inte som någon höjdaruppladdning.

3 bollar in i den första matchen kändes det som befarat inte alls bra, men det måste det på något sätt ändå ha gjort eftersom jag gick segrande ur striden tämligen komfortabelt.

2 timmar efter den inledande matchen var det dags igen. Finns inte så mycket att säga. Jo, en sak: gnetseger!

2 eller 3 segrar var frågan inför den sista poolspelsmatchen. Det blev det förstnämnda. Trots förlusten väntade ett rafflande slutspel.

0 och ingenting är så mycket jag vill berätta om dubbelmatchen jag och min Vänersborgspartner utkämpade strax efter midnatt.

17 med tillhörande "fy" som inledning sa jag tyst för mig själv några gånger mellan skräpdubbeln och singelsemifinalen. Här, mellan klockan två och tre, kände jag mig definitivt som tröttast.

3 bortslagna poäng förstörde ganska mycket i slutskedet av den förlorade semifinalen som spelades vid fyrasnåret på morgonen. Jag vill spela om slutet! Respass.

4 plus lite till var klockan efter midnatt när jag var färdigspelad.

6 var klockan när jag i min ensamhet lämnade Grums för denna gång. Jag tänkte att jag aldrig mer vill spela denna sortens tävling, men jag lär säkerligen stå på startlinjen nästa år.

7 timmar efter midnatt damp jag ner i sängen - med sömnsvårigheter.

7-jäkla succé kan man inte kan kalla hela dagen och natten i Grums. Kanske en liten framgång?

Jag vet var jag är

I morgon är det dags att plocka fram Propellerkoordinatorns smått legendariska ord som yttrades på en pizzeria när vi spelade seriesammandrag den 29 oktober förra året:

- Även om jag inte hade vetat var jag befinner mig just nu hade jag gissat på Grums.

I morgon är det dags igen. Vanlig tävling står på programmet - och jag vet att jag kommer befinna mig i Grums. Det är bara att bränna igenom Karlstad, ta höger i rondellen vid Burger King, köra genom det som jag tror ska föreställa Grums stadskärna och ta höger upp mot skolan och idrottshallen - man kan helt enkelt inte hamna snett.

Det känns alltid lite speciellt att spela tävling i Grums. Man vet två (konstiga) saker:

1. Tävlingen spelas non-stop, vilket innebär att tävlingen startar klockan nio på lördagsmorgonen och spelas utan uppehåll till sista matchen är färdigspelad (i år är den schemalagd till klockan sju på söndagsmorgonen).
2. Musik strömmar ut ur högtalarna under tävlingens gång. Således inget för überkänsliga golf- och tennisspelare. Den samlade musiken består av två, tre skivor de kör hela tiden. Man blir således lite trött på musiken efter tre, fyra lyssningar.

Man vet att man är i Grums.

Men jag missade Wigan-Chelsea...

Liten matchdagbok (20 december-1 januari)

1. Lazio-Inter (0-2)
2. Barcelona-Atlético Madrid (1-1)
3. Fulham-West Ham (0-0)
4. Aston Villa-Manchester United (0-3)
5. Tottenham-Aston Villa (2-1)
6. Blackburn-Liverpool (1-0)
7. Watford-Arsenal (1-2)
8. Charlton-Aston Villa (2-1)
9. Tottenham-Liverpool (0-1)
10. Sheffield United-Arsenal (1-0)
11. Liverpool-Bolton (3-0)
12. Portsmouth-Tottenham (1-1)
13. Newcastle-Manchester United (2-2)

Ja, jag har nog sett på tillräckligt mycket fotboll under jul- och nyårsledigheten.

Så här blir 2007

2006 har förvandlats till 2007 - och jag har full koll på det nya året. Se här!

(Varning! Mycket sportrelaterat.)

<> Lars Ohly får kicken som partiledare för vänsterpartiet.

<> Magnus Hedman får smak på proffslivet och drar efter sommaren vidare från Chelsea till Fulham.

<> Adam Alsing och Gry Forssell blir programledare för 2007 års upplaga av Idol.

<> Rami Shaaban värvas till Southampton.

<> Det är förvisso snudd på klart, men aldrig fel med förtydliganden: Sverige tar sig till EM-slutspelet 2008.

<> Melodifestivalens topp 3: Magnus Carlsson, The Ark, After Dark.

<> Årets sommarplåga görs av Idol-Ola.

<> Elfsborg vinner fotbollsallsvenskan och Örebro åker ur densamma. Skyttekungen heter James Keene (Elfsborg).

<> TV4 startar tre nya kanaler - TV4 Mat, TV4 Barn och TV4 Postkodlotteriet.

<> Ett halvt statsråd får sparken. Jag tänker på Anders Borgs hästsvans.

<> Inget svenskt guld i alpina VM i Åre.

<> Matias Concha (Derby), Jon Jönsson (Heerenveen) och Max von Schlebrügge (Rennes) blir alla utlandsproffs.

<> Årets allsvenska hemvändare blir Ålborgs Rade Prica som efter sommaren tar plats i Helsingborgs anfall när Luton Shelton försvinner till Middlesbrough.

<> Mona Sahlin blir ny partiledare för socialdemokraterna.

<> Carolina Klüft och Christian Olsson tar guld i friidrotts-VM i Osaka. Kajsa Bergqvist, Susanna Kallur och Stefan Holm tar alla medalj.

<> Jan-Ove Waldner deltar i bordtennis-VM i Zagreb.


Till sist - några kortisar:

SM-guld, ishockey: Färjestad.
Premier League-vinnare: Manchester United.
Ur Premier League: Sheffield United, Charlton och Watford.
Till Premier League: Birmingham, Southampton och Sunderland.
Serie A-vinnare: Inter.
Årets blogg: Nickes lilla.
Svensk Eurovision Song Contest-placering: Sjua.
Årets julvärd: Lasse Berghagen.
Champions League-vinnare: Real Madrid.


Nu kan 2007 ta fart!