Grums - i siffror!

Efter den enorma holmgången i Grums kände man sig inte så kaxig i dag. Jag vill ta allt i sifferform.

1 på dagen påbörjade jag resan västerut mot Grums.

0 var orden som yttrades i bilen under resans gång. Detta låga antal beroende på att jag åkte i min ensamhet.

0 var också så många matchvinster jag trodde på i tävlingen. Lite träning i kombination med sjukdom kändes inte som någon höjdaruppladdning.

3 bollar in i den första matchen kändes det som befarat inte alls bra, men det måste det på något sätt ändå ha gjort eftersom jag gick segrande ur striden tämligen komfortabelt.

2 timmar efter den inledande matchen var det dags igen. Finns inte så mycket att säga. Jo, en sak: gnetseger!

2 eller 3 segrar var frågan inför den sista poolspelsmatchen. Det blev det förstnämnda. Trots förlusten väntade ett rafflande slutspel.

0 och ingenting är så mycket jag vill berätta om dubbelmatchen jag och min Vänersborgspartner utkämpade strax efter midnatt.

17 med tillhörande "fy" som inledning sa jag tyst för mig själv några gånger mellan skräpdubbeln och singelsemifinalen. Här, mellan klockan två och tre, kände jag mig definitivt som tröttast.

3 bortslagna poäng förstörde ganska mycket i slutskedet av den förlorade semifinalen som spelades vid fyrasnåret på morgonen. Jag vill spela om slutet! Respass.

4 plus lite till var klockan efter midnatt när jag var färdigspelad.

6 var klockan när jag i min ensamhet lämnade Grums för denna gång. Jag tänkte att jag aldrig mer vill spela denna sortens tävling, men jag lär säkerligen stå på startlinjen nästa år.

7 timmar efter midnatt damp jag ner i sängen - med sömnsvårigheter.

7-jäkla succé kan man inte kan kalla hela dagen och natten i Grums. Kanske en liten framgång?