Utan luft kan vi inte leva

Den tidiga kvällen i Karlstad bjöd på två minusgrader och ett i övrigt ganska så behagligt väder. Således snudd på perfekta förutsättningar för en cykeltur till träningen, tänkte jag. Två minusgrader kanske inte får det att vattnas i munnen av cykellust, men med tanke på att jag under de tidigare praktikveckorna cyklade både i snöstorm och dussintalet minusgrader ansåg jag att två minusgrader inte skulle vara någon match. Det var det inte heller. Det var när jag skulle åka hem som problemen började hopa sig.

Jag kände när jag åkte till träningen att det var lite klent med luft i mina däck. Därför bestämde jag mig tidigt för att pumpa däcken fulla av ny och fin luft efter träningen eftersom en anordning för just det ändamålet fanns i närheten.

Åh, nu orkar jag nästan inte berätta mer. Det är nu problemen kommer. Allt slutade i alla fall med att jag lyckades med det smått sensationella att tömma mitt framdäck på luft. Jag trodde att jag förde in luft; i stället tömde jag det förbaskade däcket på luft. Och med ett luftlöst däck kan man inte cykla, anser jag. Därför fick jag gå hem! Tro nu inte att jag hade nära hem. Det tog mer än en timme! Redan när jag nådde Pressbyrån var jag trött på att gå med cykeln. Då hade jag gått 100 meter.

Jag har använt den där anordningen minst två gånger förut, och då har allt gått smärtfritt. Varför betedde den sig så konstigt i dag? Varför var den supervrång mot mig? När jag gick hem analyserade jag situationen sönder och samman för att försöka reda ut om det var ett handhavandefel eller ej. Det kan det inte ha varit - jag gjorde ju som jag brukar göra!

Tur att jag fick skratta lite när jag såg Lilla kycklingen i dag. Sjukt kul film.
Betyg: Nl Nl Nl Nl

OS-summering

Då var OS över för den här gången. Men vilken avslutning det blev! Tre Kronors guld var verkligen grädden på moset. Vilka hjältar de är, Tre Kronor-spelarna. Helt klart en idrottshändelse jag kommer komma ihåg länge.

Men vad mer kommer jag plocka med mig från Turin-OS? Efter att ha funderat ett tag har jag kommit på några händelser jag har upplevt framför tv:n som jag särskilt kommer minnas. Det behöver inte vara OS-guld. Det behöver inte vara misslyckanden. Det är allt möjligt.


<> Bengt-Åke Gustafsson börjar varje mening med "Nää"
En vaken tv-tittare mejlade in till SVT:s studio och berättade om sin upptäckt - Bengt-Åke Gustafsson börjar varje svar vid en intervju med "Nää" eller något annat nekande ord. Och visst, så var det! Stor humor!

<> Giorgio Rocca kör ur slalomen
Hela Italiens stora guldhopp bar stövellandets förhoppningar på sina axlar när han gav sig ut i slalombacken. Som storfavorit. Med startnummer 1. 30 sekunder senare var Roccas OS-äventyr över. Jag led med honom.

<> Johan Tornberg svarar på en fråga han inte har en aning om
Vad värderar NHL-spelarna högst - OS-guld eller seger i Stanley Cup? Den frågan fick Johan Tornberg, en av SVT:s ishockeyexperter. Inget fel på den frågan - men fel person svarade på den. Johan Tornberg har aldrig deltagit i ett olympiskt spel. Tornberg har heller aldrig spelat i NHL. Med tanke på detta är det stor humor att han svarade på frågan.

<> Björn Lind tar sitt andra OS-guld
Jag, andra lärare och en hel hög elever i rasthallen - vilken stund vi hade tillsammans! Björn Lind var fenomenal. Jag njöt.

<> Stig Strand gör mig guldsäker
Anja Pärson var på väg mot OS-guld i slalom. Hon ledde vid mellantiderna - men skulle hon hålla i ända in i mål? Jag var riktigt osäker. Då gjorde den alpine expertkommentatorn, Stig Strand, ett uttalande.
- Bara en gränsling kan hindra henne!
Jag blev så säker. Tack, Stig.

<> Anette Norberg säkrar curlingguldet
Nervöst! Så kan man sammanfatta avslutningen av damcurlingfinalen. Den sista stenen fick avgöra allt. Och så bra den blev! Ren och skär glädje efterföljde.

<> Kalle Grenemark ger ifrån sig ett djuriskt läte
Ungefär 75 meter kvar till mål och Anna Carins Olofssons skidskytteguld var klart. SVT:s expert, Kalle Grenemark, väljer då att säga (?) någonting.
- *Mummel, mummel, mummel*
Allt mummel skulle nog likna ett "ja!". Det kom bara fram ett djuriskt läte.

<> Maria Rooth straffmålar
Sverige-USA i damhockey - en enkel match att tippa på förhand. Så fel alla fick. Maria Rooth gjorde Sveriges båda mål under ordinarie matchtid och satte straffen som gav Damkronorna finalplatsen. Vilket sjuhelsikes jubel jag gav ifrån mig!

Tommys nummer?

Lena Philipsson försökte i kväll vara lite rolig i Melodifestivalens andra deltävling genom att presentera bidrag nio av åtta möjliga. Det borde ha funnits ett nionde bidrag i Karlstad.

Tommy Körbergs.

Tommy Körberg var kvällens behållning. Hans pausunderhållning var det bästa som SVT hade att bjuda på. Resten var inget vidare, faktiskt. Frågan som ställdes i tv-soffan var vilket telefonnummer Tommy Körberg hade.

Jag höll lite på Östen med resten, men de försvann direkt. Den låten var ingen höjdare i direktsändningen, men på radion lät det bättre.

Nej, den här deltävlingen går till historien som... eller förresten, den går inte till historien. Inte till min historia i alla fall. Hur kunde Niclas Wahlgren vara bland de fem bästa? Vad gjorde 50 Cent-kopian och Djungel-George i Oh Yeah? Varför hade Östen med resten fått låna Electric Banana Bands kostymer?

Det kan bara bli bättre i Karlskrona.

Bäst i Karlstad: Tommy Körberg.
Sämst i Karlstad: Det mesta. Inte ens Peter Jihde och Niklas Wikegård från OS-studion kom upp i normal standard.

Ett formidabelt guldregn

Rubrikerna har gått från "Guldyra" till "Total guldfeber!" vidare till dagens guldrubrik. Turin-OS har nästan gått för bra med svenska ögon sett. Jag kan nästan inte komma på fler guldrubriker nu. Ur guldrubriksynpunkt vore det skönt om Tre Kronor missar guldet i morgon. (Eh, jag skojade?)

Dagens svensk är i alla fall Anna Carin Olofsson. Vilket skytte! Vilken skidåkning! Lillhärdals bidrag till skidskytteeliten gör detta fulländade lopp framför ögonen på Gustafsson. Det är hon nog hyggligt nöjd med. Sex guld nu. Sex guld!

Dagens guldrubrik: Storstilat i San Sicario

Hockeykalas

Puh. För ett ögonblick var jag lite nervös. En målvakt med ett självförtroende lägre än Glocalnet byttes in och började mota puckar. Men Tomas Vokoun blev ingen levande vägg. Samtidigt började Henrik Lundqvist rädda puckar igen. Således gjorde inte Tjeckien en Sverige á la VM-kvartsfinal 2003. Vi alla minns ju Sveriges 1-5-underläge som förvandlades till en 6-5-seger mot Finland. Puh.

En klen tröst för Tomas Vokoun är att han har det överlägset häftigaste namnet av alla spelare i hockeyturneringen. Dock med reservation för att han ståtar med det häftigaste namnet i hela OS!

Dagens segerrubrik: Partyt i Palasport

Total guldfeber!

OS-guld i curling.

Smaka på den meningen! OS-guld i curling!

Jag höll på att avlida framför tv:n när det utmärkta kommentatorsparet Katarina Hultling/Elisabet Gustafson guidade det svenska folket genom curlingfinalen. Det var så überspännande! Jag befinner mig fortfarande i ett euforiskt tillstånd som saknar motstycke. Jag försöker komma på när jag senast var så nervös och hispig under en idrottshändelse. Svaret ligger nog ett år och fyra månader tillbaka i tiden. De där minutrarna innan slutsignalens ljudande vid ställningen 2-2 mellan Degerfors och Umeå FC i superettakvalet var också en farlig tid för min hälsa. I kväll satt jag lite. Jag stod lite. Jag satte mig lite igen. Jag satte kudden för ansiktet. Till sist, när Anette Norberg satte den sista och avgörande stenen, kunde jag jubla.

Curling. Curling! Sporten som den oinvigde tycker är lika spännande och fartfylld som en låda blomjord. Det svenska laget med Anette Norberg, Eva Lund, Cathrine Lindahl, Anna Svärd och Ulrika Bergman (reserven ska aldrig glömmas bort! Inte ens när man segerintervjuas i tv. Eller hur, Katarina Hultling?) har dock gjort curling till värsta grymma popsporten!

Kvällens guldrubrik: Pärsen i Pinerolo

Tack! Tack så fruktansvärt mycket!

"Jeopardy!"-tankar

Som en inbiten Jeopardy!-tittare har jag naturligtvis iakttagit att programmet har genomgått en stor förändring. Denna stora förändring består av flera småförändringar.

1. Magnus Härenstam är utbytt mot Adam Alsing;
2. Jeopardy!-låten är upphottad;
3. Dekoren med den vita hästen är utbytt mot en ny, enklare dekor;
4. De tävlande får inte längre skriva sina namn på pulten för hand;
5. Stormästaren står inte alltid längst till höger;
6. En Jeopardy!-lott har skapats;
7. Den töntiga musiken när ämnena presenteras är borta;
8. Programledaren presenterar ämnena;
9. Den tidigare ämnesuppläsaren och prispresentatören Stefan Brag är utbytt mot någon Max;
10. Programledaren frågar "ska vi ta den också?" när bara högsta nivån är kvar i ett ämne;
11. Programledaren undrar om den tävlande som får en dubbelchans ska våga satsa eller fega ur;
12. Deltagarna får inte längre skriva ner finalsatsningen och den tillhörande frågan för hand;
13. Varje ruta på spelplanen har ett nummer;
13. Programmet är inte slut när den inför finalen ledande tävlanden har avlagt sin fråga. Max ska då presentera programmets Jeopardy!-nummer;
14. Programledaren hälsar inte deltagarna välkommen in i spelet när de svarar rätt för första gången;
15. Programledaren hånar den deltagare som ligger på tredje plats inför andra spelplanen genom att säga att denne "ligger sist".
16. Deltagarna trycker vid flertalet tillfällen för tidigt på knapparna. Programledaren blir då upprörd eftersom han tycker att de behandlar inredningen på ett felaktigt sätt;
17. Programledaren tar för stor plats jämfört med förut.


Kom tillbaka, Magnus Härenstam!

Guldyra

Proppen i Pragelato
Den helt fantastiske Björn Lind fullkomligen pulvriserade allt motstånd i skidsprinten. Han lämnade bara smulor efter sig. Först kom Björn Lind. Sen kom ingenting. Sen kom ingenting. Någonstans i snösprutet efter Lind körde Thobias Fredriksson in på en fin tredjeplats.


Saligt i Sestriere
Så fick Anja Pärson äntligen sitt OS-guld. Jag var nervös när hon körde. Men lugn blev jag. Jag blev lugn när SVT:s alpine expert, Stig Strand, uttalade sig i slutet av åket:
- Bara en gränsling kan stoppa henne!

Strand har alltid rätt. Och Anja skulle bara inte köra ur.

__

Se där. Mina egna guldrubriker efter den oerhört lyckade svenskdagen i Turin-OS. Hett! Och nu ligger vi där vi ska ligga i medaljligan: före Norge!

Glidande utedass

Hoho. Ibland slinker det ut skojigheter ur någons mun i direktsänd tv. Gårdagens skörd:


"Hatcher är ett glidande utedass."
- SVT:s ishockeyexpert Niklas Wikegård säger vad han tycker om USA:s Derian Hatcher. Jag fattar det inte. Vad menar Wikegård? Tar Hatcher emot all skit eller glider han runt och luktar illa?


"Problemet är att du inte kan räkna."
- Lars Leijonborg (fp) ifrågasätter Lars Ohlys (v) mattekunskaper i gårdagens partiledardebatt. Hysteriskt kul! Jag tror till och med att Ohly drog på smilbanden. Apropå smilband, såg ni skidåkaren Anders Södergren i OS-studion i går? Herregud, den mannen hade ju ett smil bredare än en sexfilig väg. Allt förstärktes av att han log konstant!

Wikegård överallt

Ständigt denne Niklas Wikegård. Det har gått så långt att jag inte längre behöver länka till en bild på karln. På Nickes lilla är han ett välkänt inslag. Nu när det är OS syns och hörs han på tv som expertkommentator eller studioanalytiker. Hela tiden.

I kväll dök han tillsammans med Peter Jihde upp i - Melodifestivalen! Inslaget från OS-studion i Turin med Niklas och Peter som "schlageranalytiker" var lätt det bästa och roligaste som kvällens deltävling från Leksand bjöd på. För låtarna och programledaren, Lena Philipsson, kändes sådär. Lena prickade dock in några skojigheter, men det kommer kännas tråkigt att behöva dras med henne i flera veckor framöver. Tillbaka till konceptet med flera programledare, SVT!

Många av låtarna kändes bleka. Någon låt kan få Nl Nl Nl, men de flesta får nöja sig med Nl Nl. Således hade jag ingen självklar favorit i kväll. Det kändes dock som om det var rätt låtar - Andreas Johnssons och Linda Bengtzings - som gick vidare till finalen. Dessutom kul att veteranerna i Electric Banana Band får en ny chans. Killarnas koreografi med de utsträckta armarna och de böjda benen var verkligen otroligt avancerad (inte). Fast det kanske är sådant som håvar in röster i Eurovision Song Contest? Med tanke på hur flertalet av de tidigare vinnarna på 2000-talet har sett ut vet jag varken ut eller in. Vad som helst kan gå hem.

Således:

Bäst i Leksand: Inslaget med Niklas Wikegård och Peter Jihde.
Sämst i Leksand: Kuddkrig var ingen höjdare. Dock inget jättebottennapp.

Auktion

Utdrag ur ett e-postmeddelande som inkom i går kväll.

"Hej Niklas!

Grattis!!
Du har vunnit auktionen - #7 Peter Samuelsson Degerfors IF Matchanvänd tröja (röd) med budet på 600 kronor."

__

Då var målet uppnått - att sno åt sig en matchtröja från DIF:s superettasäsong 2005 . 2004 års vinnarbud på Martin Sjölunds tröja nummer 20 var 350 kronor högre, så jag har visst utvecklat mina auktionskunskaper. Det ska dock sägas att Peter Samuelsson under 2005 var utlånad till en norsk klubb och spelade så vitt jag vet inte en enda minut i superettan. Just därför är det en smula komiskt att tröjan rubriceras som "Matchanvänd". Inför denna säsong, 2006, såldes Peter till en norsk klubb, så det är förståeligt att det inte var någon rusning efter hans tröja. Det är nog bara jag som jublar.

Höggradig feber

Den i ett tidigare inlägg omtalade OS-febern börjar nu nå sin klimax. Anjafeber, curlingfeber, damhockeyfeber och ”Foppa”-feber – överallt är det feber!

Jag njuter.

Jag njuter något så enormt mycket. OS är himla kul nu. Det går kanonbra för svenskarna och medaljerna ramlar in i en häpnadsväckande hög fart. Som jag tidigare har meddelat är min praktikperiod väldigt illa inplanerad, men det är bara att gilla läget. SVT sänder OS hela dagarna – det är bara att bänka sig när man kommer hem!

Vad det verkar klagar många på SVT:s OS-sändningar. Det är för stort fokus på Peter Jihde, den självupptagne smålänningen. För lite fokus på direktsänd idrott och mer tid åt tråkiga analyser och intervjuer. Jag håller inte riktigt med.

Peter Jihde är det bästa SVT har i sportankarväg. Jag gillar djupgående studiosnack och intressanta intervjuer. Jan Rippes titel som OS-ombudsman förstår jag dock inte riktigt. En annan sak angående Rippe: han har alltid på sig slipover! Förändring lite då och då, tack!

Något som jag uppskattar med OS-sändningarna är alla dessa expertkommentatorer. Jag är inte så kinkig med kommentatorer som många andra, så jag uppskattar de allra flesta. De spontana expertkommentatorerna, till exempel Kalle Grenemark (skidskytte) och Niklas Wikegård (ishockey), är alltid roliga att lyssna till. Sedan finns det andra duktiga som Elisabet Gustafson (curling), Anders Blomquist (skidor) och Stig Strand (alpint).

Den mest oumbärliga är dock snowboardexperten Pontus Ståhlkloo. Jag kan lätt säga att SVT:s Peter Jonsson inte skulle ha klarat sig många minuter vid kommenterandet av halfpipetävlingarna utan Ståhlkloos medverkan. Jonsson skötte snacket mellan åken – Ståhlkloo kommenterade åken med alla dessa namn på tricken. Grymt, tycker jag.

Hos tandläkaren

Jag har aldrig haft någon tandläkarskräck av större mått, men i dag var jag nervösare än någonsin tidigare när jag stegade upp för trapporna till tandläkeriet strax efter lunch. Det var nämligen tänkt att två visdomständer skulle ryka i dag.

Av någon anledning blev det inte så.

När jag gick ner för trapporna efter besöket hade jag blivit fotad i munnen, pratat med två tandläkare, betalat 78 kronor för röntgenbilderna och hivat på mig jackan igen.

(För er som innehar ett odontologiskt intresse kan jag säga att visdomstandsraderingen inte blev av på grund av att de två som jag skulle få utdragna inte hade växt fram nämnvärt.)

Det enda frågetecknet som uppkom vid tandläkarbesöket var när jag hälsade på tandläkaren. Så här uppfattade jag händelseförloppet.

- Hej, Sven, (fyll här på med hans titel, jag uppfattade inte den).
- Niklas.

Grejen är den att jag var inte säker på att han sa just Sven när han presenterade sig. Jag gjorde min blixtsnabba move! Så fort osäkerheten kring hans namn nådde mig kastade jag snabbt som ögat en ytterst liten blick på hans namnskylt för att försöka få reda på om han hette Sven eller något helt annat.

Efter det utförandet var jag verkligen inte säker på hans namn. Jag var bara säker angående en sak: Han hette inte Sven! Bokstäverna på namnskylten var definitivt fler än de fyra som namnet Sven innehåller.

Den uppkomna situationen reder dock upp sig ganska raskt. Vid flertalet tillfällen fick jag läget att syna hans namnskylt i sömmarna och såg då att han hette - Carl-Mauritz!

Stopp ett tag! Sven och Carl-Mauritz är verkligen inte namn som låter lika. Och min hörsel är det, så vitt jag vet, inget större fel på.

Denna situation reder naturligtvis också upp sig. När jag betalar vill receptionisten veta vilken tandläkare jag var hos.

- Vilken tandläkare var du hos?
- Carl-Mauritz.
- Jaha, C-M, alltså!

Aha! Jag fattar! Han presenterade sig som C-M när vi tog i hand. Jag tyckte det lät som Sven. Kanske är något fel på hörseln ändå...

(Och för att få in lite OS i berättelsen: När jag lämnade mottagningen gick jag genom väntrummet och såg då Anna Carin Olofsson ta emot sin silvermedalj efter skidskyttet. OS-feber!)

OS-feber

Bloggen är ouppdaterad på grund av praktik och OS-feber. OS-febern är verkligen här! Precis här, inom mig! Praktiken tar också mycket tid. Just därför såg jag inte de otroliga sprintloppen live i går. Det var dock häftigt att se det i efterhand. Björn Lind, vilken stil den mannen har!

Medaljerna har börjat trilla in och alla är nöjda och glada. Men varför i hela friden placera ut en praktikperiod under OS? Så himla dumt, tycker jag. Det hade varit mycket bättre och skönare att dra runt på universitetet någon timme för att sedan gå hem och titta på OS. Nu måste man dra runt på skolan i flertalet timmar. Det är i och för sig kul med praktik, men helsike vilken dålig tajming!

Guldet blev till... en femteplats

Först och främst vill jag ge en megastor eloge till Staffan Lindeborg, Chris Härenstam, Niklas Wikegård och Johan Tornberg på TV-sporten för deras oerhörda frenesi och engagemang när de kommenterar damhockeyn i Turin-OS. Visst, det är klart det är lätt att bli engagerad när Sverige spelar - men hur kul är det egentligen att som expert (läs: Wikegård och Tornberg) analysera Kanadas spel när det står 13-0 mot Italien? Men de gör det bra, tycker jag. Staffan och Chris somnar heller inte i kommentatorshytten när Kanada är löjligt överlägsna.

Nu till femteplatsen. I eftermiddags hade jag ingen TV till hands när herrarnas skiathlon skulle avgöras. Det fick således bli radiolyssnande! I fokus: Anders Södergren.

En bit från mål: Anders Södergren är tillsammans med Mathias Fredriksson med i den stora tätklungan.
Lite närmare: Södergren och Fredriksson fortfarande med.
Ännu lite närmare: Tätklungan börjar luckras upp. Fredriksson släpper.
På väg mot mål: Södergren rycker. SÖDERGREN RYCKER!
Pyttelite senare: Södergren har en ledning på 20-30 meter. Torgny Mogren, Radiosportens expert, tror för ett ögonblick på svenskt OS-guld.
Efter en nedförsbacke: Södergren blir upphunnen av två italienare, Pietro Piller Cottrer och Giorgio Di Centa. Södergren trea. Mogren tror på svensk medalj.
Uppför igen: Södergren börjar stumna.
På väg ner mot upploppet: Södergren är rökt, men försöker hänga på.
Upploppet: Södergren femma.
Målgång: Södergren blir femma.

Jag var sjukt uppspelt när Torgny Mogren började tugga om OS-guld. Sedan, när Södergren började tappa, förstod jag att det var kört och lugnade ner mig några grader. Men det var spännande!

Råsundasyndromet

Nu har det nått mig - Råsundasyndromet. Så här får och känner man av Råsundasyndromet:

Dag 1
<> Gör upphopp (gärna förbaskat många)

Dag 2
<> Gå till en trappa
<> Gå upp för trappan
<> Du får ont i låren

Så kan man sammanfatta det. Åkomman går under namnet Råsundasyndromet eftersom jag och min bror sprang i Råsundas trappor dagen efter en badmintonträning som till stor del bestod av upphopp. Råsundasyndromet föddes.

Tips! Ett effektivt sätt om man vill testa på Råsundasyndromet är att gå till en helt vanlig idrottshall. Väl där inne springer du över hela hallen (på längden). När du står vid ena väggen gör du 20 upphopp. Sen springer du en längd till, stannar vid väggen och gör 19 upphopp. Spring en längd till och gör 18 upphopp. Fortsätt på det viset ner till noll. Det finns säkert något effektivt sätt att räkna ut exakt hur många upphopp det blir, men jag är ingen matematiker av högre rang.

__

I grevens elfte timme kom så resultatet på tentan. Och det blev godkänt! Galet bra!

Kan bara bli Nl Nl Nl Nl Nl

Lik "Peja"? Nej!

Upp mot curlingladan, jag trodde jag var "Peja"
Issporten var dock mycket svårbehärskad, det ska jag dig säga
I ilfart tillbaks mot skolan, en rallyförare jag inte behövde leja
Skorstenen var i sin ordning, jag slapp den feja
In i idrottshallen, fotboll på schemat, jag slapp sitta och heja
Jag var med, vi vann, vi slapp en Ronaldinho leja
Hemfärd på cykel nästa, jag undvek att lyssna på Meja
En sån dag, det kan jag dig säga

__

För er som inte uppskattade mitt tafatta försök till klockren poesi: det var friluftsdag i dag. Först curling - sporten jag behärskar till fullo i teorin, men är lika kass på den i praktiken. Alltså, nu beundrar jag "Peja" Lindholm och grabbarna ännu mer. Att bara hålla balansen när man sopar iväg klotet är en halv vetenskap. Men jag lyckades i alla fall skyffla in några klot i boet.

På eftermiddagen var det fotboll som gällde. Jag röjde runt bland högstadieelever - och blev utspelad. Nej, så illa var det väl inte. Det gick bra, faktiskt.

__

Filmformen håller i sig:

Wallander: Innan frosten Nl Nl Nl Nl
Kommentar: Lite segstartad, men sen brakade allt lös. Räcker till ett högt betyg.

Dålig TV-sport

När det visas badminton på TV får man verkligen passa på. Det gjorde jag i kväll! SPORT-Expressen direktsände nämligen finalpasset från individuella SM i Uppsala. Tre timmar badmintongodis.

Badminton är dock en förbaskat dålig TV-sport. Och bättre blir det inte när arrangörerna placerar ut vita reklamskyltar bakom banan. För er som inte vet det så spelas badminton med en vit fjäderboll. Detta innebär att den vita bollen "försvinner" när den går över de lika vita reklamskyltarna. Men jag ska egentligen inte klaga. Jag borde egentligen hylla SPORT-Expressen som visar tre timmar direktsänd badminton på perfekt sändningstid.

Bra, SPORT-Expressen!

Liten ranking: Bästa individuella TV-sporterna
1. Bordtennis
2. Tennis
3. Friidrott
...
23. Badminton

Lite orättvist mot badminton, men ni hajar vinken.

Filmtittarboom

Det har hänt något! Jag har börjat titta på film. I ett tidigare inlägg belyste jag min filmtittarovana. Nu har det, som jag tidigare skrev, hänt något. Det började med att jag såg Gladiator. Sedan tittade jag på Wallander - Byfånen. Mitt filmtittande fortsatte med Bondfilmen Diamantfeber. I går kändes det som om kulmen nåddes när jag tittade på Wallander - Bröderna. Fyra filmer inom loppet av en vecka.

Herregud!

Nickes lilla-betyg:

Gladiator: Nl Nl Nl Nl
Wallander - Byfånen: Nl Nl
Diamantfeber: Nl Nl Nl
Wallander - Bröderna: Nl Nl Nl Nl

Filmen Gladiator pratades det mycket om på en didaktiklektion för någon vecka sedan. Jag var då i stort sett den ende som inte hade sett den filmen. Läraren drog igenom hela filmens handling, men jag valde ändå att se den. Ett bra beslut av mig.

__

- Jag fick en sån hemlängtan. Det var nästan som hemma.
- Men du bor väl i husvagn?
- Dra mig baklänges, pojk. Det är en Polar!

Otroligt kul radioreklam med Lennart Jähkel som husvagnsägare. Husvagnsinnehavaren har varit på semester i Dubai (tror jag) men får, som synes, hemlängtan.

Darin, Darin, Darin, (Nanne)!

Ständigt denna Darin! Hysterin är total - i Kristinehamn. Och lite Nanne.

I dag var jag hos min farmor och hälsade på. Jag passade på att titta lite på Kristinehamns bidrag till världstelevisionen - KLTV (Kristinehamns Lokal-TV).

Jag vet inte det exakta namnet på programpunkten, men jag tror att det de visade hette TV-grattis. Det hela går ut på att KLTV uppmärksammar att folk fyller år. Någon släkting skickar in en bild, födelsedagsbarnets namn, hur många år personen i fråga fyller, en hälsning och en önskan om vilken låt som ska spelas efter att grattishälsningen är framförd. Så går det till, antar jag. Puh!

Jag tittade på fyra grattishälsningar. Vilka önskelåtar spelades?

• Grattishälsning 1: Darin - Money for nothing
• Grattishälsning 2: Darin - Who's that girl
• Grattishälsning 3: Nanne Grönvall - Om du var min
• Grattishälsning 4: Nanne Grönvall - Håll om mig

Darin, Darin, Nanne, Darin, Nanne, Nanne, Darin, Nanne, Nanne, Darin, Nanne, Darin och Darin.

Kungen räddar bloggen!

Jag skriver detta för att bloggen inte helt ska falla i glömska. Jag har inte ett skit att säga, egentligen. Jag gör inget speciellt och har inget skojigt/roligt/avslöjande/spännande att berätta. Jag röjer fortfarande runt på praktik. Det är kul.

Men något skojigt ska jag försöka bjuda på. I dag när jag läste Nya Wermlands-Tidningen höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen. Eller ja, om jag hade druckit kaffe precis i den stund jag läste det roliga hade jag gjort det. Men nu är det så att jag inte dricker kaffe alls och drack faktiskt ingenting när jag läste NWT.

Nu till saken: Jag läste om Hans Majonnäs Honungen och om hans 60-årsdag den 30 april. De presenterade, förutom information om Gustafssons födelsedagsfirande, hans planering för våren.

"29 mars: Kungen deltar i temadag om framtidens trafik i Norrköping."

Frågan är om kungen tänkte på den här händelsen när han tackade ja till att närvara. Han kan ställa upp och besöka alla temadagar om trafik - utom den i Norrköping! Eller försöker han driva med sig själv? Han kanske vill driva med sig själv?

Aftonbladet och Norrköping arbetade efter kungens trafikupptåg snabbt och döpte olycksplatsen till Kungens karusell. Hemskt skoj!

Ganska långt blogginlägg för att inte ha något att säga.