torsdag, februari 16, 2006

Hos tandläkaren

Jag har aldrig haft någon tandläkarskräck av större mått, men i dag var jag nervösare än någonsin tidigare när jag stegade upp för trapporna till tandläkeriet strax efter lunch. Det var nämligen tänkt att två visdomständer skulle ryka i dag.

Av någon anledning blev det inte så.

När jag gick ner för trapporna efter besöket hade jag blivit fotad i munnen, pratat med två tandläkare, betalat 78 kronor för röntgenbilderna och hivat på mig jackan igen.

(För er som innehar ett odontologiskt intresse kan jag säga att visdomstandsraderingen inte blev av på grund av att de två som jag skulle få utdragna inte hade växt fram nämnvärt.)

Det enda frågetecknet som uppkom vid tandläkarbesöket var när jag hälsade på tandläkaren. Så här uppfattade jag händelseförloppet.

- Hej, Sven, (fyll här på med hans titel, jag uppfattade inte den).
- Niklas.

Grejen är den att jag var inte säker på att han sa just Sven när han presenterade sig. Jag gjorde min blixtsnabba move! Så fort osäkerheten kring hans namn nådde mig kastade jag snabbt som ögat en ytterst liten blick på hans namnskylt för att försöka få reda på om han hette Sven eller något helt annat.

Efter det utförandet var jag verkligen inte säker på hans namn. Jag var bara säker angående en sak: Han hette inte Sven! Bokstäverna på namnskylten var definitivt fler än de fyra som namnet Sven innehåller.

Den uppkomna situationen reder dock upp sig ganska raskt. Vid flertalet tillfällen fick jag läget att syna hans namnskylt i sömmarna och såg då att han hette - Carl-Mauritz!

Stopp ett tag! Sven och Carl-Mauritz är verkligen inte namn som låter lika. Och min hörsel är det, så vitt jag vet, inget större fel på.

Denna situation reder naturligtvis också upp sig. När jag betalar vill receptionisten veta vilken tandläkare jag var hos.

- Vilken tandläkare var du hos?
- Carl-Mauritz.
- Jaha, C-M, alltså!

Aha! Jag fattar! Han presenterade sig som C-M när vi tog i hand. Jag tyckte det lät som Sven. Kanske är något fel på hörseln ändå...

(Och för att få in lite OS i berättelsen: När jag lämnade mottagningen gick jag genom väntrummet och såg då Anna Carin Olofsson ta emot sin silvermedalj efter skidskyttet. OS-feber!)