Hos frisören
Nu är jag tillbaka i Kristinehamn för att under de kommande veckorna praktisera på en skola. I dag besökte jag frisören - inte en dag för tidigt! Men vilka problem det var!
Jag gick dit vid elva-tiden. Då satt det en himla massa (tre) personer och väntade på att få bli överkörda av saxen. Jag vände i dörren, uppehöll mig med hemliga uppdrag i en timme och gick sedan tillbaka. Jag gick in och såg att det nu bara satt två personer och väntade. Jag var på väg att hänga av mig jackan och sno åt mig en stol när frisören tilltalade mig:
- Eh... (tittar på klockan) Du får nog komma tillbaka lite senare. Jag har nyss börjat här (syftade på gubben som satt i stolen) och hinner nog inte med dig innan lunchen.
- Okej, då kommer jag tillbaka senare!
Då var det två timmar kvar till öppningen efter lunch. Att uppehålla sig med skojiga saker i Kristinehamns innerstad i två timmar är inte det lättaste; jag åkte hem!
Knappt två timmar senare, en minut över två (en minut efter öppnandet), ryckte jag upp dörren för tredje gången och steg in. Dra på trissor! På en minut hade frisören redan börjat fila på en gubbes frisyr samtidigt som två ytterligare hade hunnit göra det bekvämt för sig i väntstolarna. Jag satte mig.
Efter en stund gick det in en gubbe. Väldans pratsam var han, tycker jag. Jag var dock begravd i alla tidningar jag inte hade läst, och således fick de andra sköta snacket. Dessutom var jag superöverlägset yngst där, så de andra tre hade nog mer att snacka om utan min inblandning.
Det var när jag blev uppkallad till frisörstolen som gubbarna körde igång på allvar! De berättade vad de hette, vad de jobbade med och när de fick tidningen i morse (gamlingar går upp förbaskat tidigt!).
Ett utdrag:
- Jag har suttit och tittat på dig ett tag nu (alltså när jag satt där, när jag blev klippt kunde de börja snacka på riktigt). Var det inte du som jobbade i lag (gammalt ord för tillsammans) med far min i gruvan?
- Jojo, visst! Är det inte Stig-Ove?
Ja, ni fattar. Så fortsatte det. Under tiden vällde det in fler gamlingar. Jag och frisören brukar samtala lite med varandra, men i dag blev det knappt något sagt. Vi överröstades av gubbarna. Vid flertalet tidpunkter var det flera diskussioner som hölls parallellt bland gubbarna. Det var ett jäkla tjatter!
Det var skönt att betala, ta på sig jackan och gå ut.
Jag gick dit vid elva-tiden. Då satt det en himla massa (tre) personer och väntade på att få bli överkörda av saxen. Jag vände i dörren, uppehöll mig med hemliga uppdrag i en timme och gick sedan tillbaka. Jag gick in och såg att det nu bara satt två personer och väntade. Jag var på väg att hänga av mig jackan och sno åt mig en stol när frisören tilltalade mig:
- Eh... (tittar på klockan) Du får nog komma tillbaka lite senare. Jag har nyss börjat här (syftade på gubben som satt i stolen) och hinner nog inte med dig innan lunchen.
- Okej, då kommer jag tillbaka senare!
Då var det två timmar kvar till öppningen efter lunch. Att uppehålla sig med skojiga saker i Kristinehamns innerstad i två timmar är inte det lättaste; jag åkte hem!
Knappt två timmar senare, en minut över två (en minut efter öppnandet), ryckte jag upp dörren för tredje gången och steg in. Dra på trissor! På en minut hade frisören redan börjat fila på en gubbes frisyr samtidigt som två ytterligare hade hunnit göra det bekvämt för sig i väntstolarna. Jag satte mig.
Efter en stund gick det in en gubbe. Väldans pratsam var han, tycker jag. Jag var dock begravd i alla tidningar jag inte hade läst, och således fick de andra sköta snacket. Dessutom var jag superöverlägset yngst där, så de andra tre hade nog mer att snacka om utan min inblandning.
Det var när jag blev uppkallad till frisörstolen som gubbarna körde igång på allvar! De berättade vad de hette, vad de jobbade med och när de fick tidningen i morse (gamlingar går upp förbaskat tidigt!).
Ett utdrag:
- Jag har suttit och tittat på dig ett tag nu (alltså när jag satt där, när jag blev klippt kunde de börja snacka på riktigt). Var det inte du som jobbade i lag (gammalt ord för tillsammans) med far min i gruvan?
- Jojo, visst! Är det inte Stig-Ove?
Ja, ni fattar. Så fortsatte det. Under tiden vällde det in fler gamlingar. Jag och frisören brukar samtala lite med varandra, men i dag blev det knappt något sagt. Vi överröstades av gubbarna. Vid flertalet tidpunkter var det flera diskussioner som hölls parallellt bland gubbarna. Det var ett jäkla tjatter!
Det var skönt att betala, ta på sig jackan och gå ut.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home