Potsdamkonferensen - 61 år senare

I morgon har jag tenta. Således var dagen fylld till bredden av läsande och andra studieformer för att försöka käka upp och bearbeta all kunskap som behövs för att någon lärare ska bli nöjd och plita ner ett G på tentans framsida.

För att bli pigga och hitta den viktiga tentapluggarfeelingen valde jag och min tentavän att spela upp ett litet stycke ur världshistorien efter den utsökta lunchen. Vi valde att spela upp Potsdamkonferensen efter andra världskrigets slut 1945 där tre stora politiska ledare - Josef Stalin från Sovjetunionen, Harry Truman från USA och Winston Churchill från Storbritannien - samlades för att njuta av den tyska sommarvärmen och titta lite i kristallkulan efter Tysklands krigsnederlag.

En kort sammanfattning: Truman önskar att de östeuropeiska länderna ska ha fria val. Stalin blir arg och säger blankt nej till Trumans önskan, varpå Stalin skvätter ett glas vodka på Truman. Det sista är nog inte sant, men för att spexa till tråkkonferensen en aning lade vi till det, jag och min tentavän.

Jag spelade Truman, min tentavän spelade Stalin... och Churchill lämnades utanför. Jag försökte träda in i min roll. Och vi körde igång.

- Mr Stalin, I want...
- Njet! *skvätt*

Sen tog pjäsen slut, typ. Detta eftersom jag, Harry Truman, blev blöt. Det var jag faktiskt inte beredd på. Jag trodde inte att vi skulle ta pjäsen så långt. Framför oss hade vi i och för sig små söta plastmuggar fyllda med vatten, så det var verkligen konferensstämning - och upplagt för "vodkaskvättning" á la Stalin.

Och visst, vi blev nog lite piggare efter upptåget!