En till!

Det finns en till. De invigda läsarna vet vem jag talar om när jag pratar om "Gott"-läraren. Ni vet inte vem det är, men ni vet vem jag menar. Det finns en till! Detta är så osannolikt.

Det roliga är att den nye "Gott"-läraren troligtvis inte har någon som helst koppling till "Gott"-lärare 1, förutom att de båda är historiker. De är inte arbetskamrater. De är inte verksamma vid samma universitet och kan således inte sitta och säga "gott" till varandra under kafferasterna.

Under dagens uppsatshandledning flög det ut ett "gott" i rummet. Det kom från läraren, inga tvivel om det. Det rådde heller inga tvivel om att det var ett "gott"-uttalande. Jag blev paff, min granne (som också är förtjust i denna "gott"-problematik) blev paff och vi tittade på varandra. En till! Det är hemskt, skojigt, roande och oväntat på samma gång.