Då var det gnälldags
Tisdagskvällen är nog helig tv-tid för flertalet svenskar. Klockan åtta sparkar Anders Lundin igång allsången, som vad jag förstår mest består av aktuella artister som får promota sig själva genom att riva av sin nya låt och tala sig varm om sitt nya projekt. För att alla tanter och gubbar ska bli nöjda sjungs det även några visor som bara folk mellan 90 och 100 år känner igen. Allt avslutas med att de sjunger om hur bra Stockholm är. Slut.
Jag sitter inte bänkad framför tv:n under allsången (ändå verkar jag veta hur det går till...). Programmet efter allsången tittar jag dock på - Morden i Midsomer. Detective Chief Inspector Tom Barnaby och hans följeslagare Detective Sergeant Ben Jones på Causton CID löser de mest hemska och snåriga mordgåtorna med bravur. Jag tittar på detta trots att jag blir lite småförbannad varje vecka. Detta beror på främst två saker:
1. Allt verkar så himla lätt för Detective Chief Inspector Barnaby och Detective Sergeant Jones. I början är det förvisso lite småsvårt för mästaren och hans lärjunge, men när pusselbitarna hittas faller alla på plats på samma gång.
2. Det går som tv-tittare inte luska ut vem mördaren är. Det är så många personer att hålla reda, samtidigt som man typ aldrig får relationerna mellan människorna klara för sig. För att försöka ta reda på vem mördaren är kan man förslagsvis skriva upp alla personer som dyker upp i avsnittet, stryka de som under programmets gång lämnar in och sedan - när Detective Chief Inspector Barnaby och Detective Sergeant Jones närmar sig lösningen - lägga alla namn i en hatt. Sedan drar man ett namn och hoppas man har rätt. Att försöka tänka ut vem som är mördaren är teoretiskt omöjligt. Tur att Detective Chief Inspector Barnaby och Detective Sergeant Jones har koll på allt.
Så är det i varje avsnitt - men ändå tittar jag. Det måste vara så att det - trots allt - är en spännande serie.
Om du vill läsa förra sommarens betraktelse om Morden i Midsomer, var god klicka här. Upptäckte i hastigheten att Jones sedan förra sommaren har uppgraderats från Detective Constable till Detective Sergeant. Stort.
Jag sitter inte bänkad framför tv:n under allsången (ändå verkar jag veta hur det går till...). Programmet efter allsången tittar jag dock på - Morden i Midsomer. Detective Chief Inspector Tom Barnaby och hans följeslagare Detective Sergeant Ben Jones på Causton CID löser de mest hemska och snåriga mordgåtorna med bravur. Jag tittar på detta trots att jag blir lite småförbannad varje vecka. Detta beror på främst två saker:
1. Allt verkar så himla lätt för Detective Chief Inspector Barnaby och Detective Sergeant Jones. I början är det förvisso lite småsvårt för mästaren och hans lärjunge, men när pusselbitarna hittas faller alla på plats på samma gång.
2. Det går som tv-tittare inte luska ut vem mördaren är. Det är så många personer att hålla reda, samtidigt som man typ aldrig får relationerna mellan människorna klara för sig. För att försöka ta reda på vem mördaren är kan man förslagsvis skriva upp alla personer som dyker upp i avsnittet, stryka de som under programmets gång lämnar in och sedan - när Detective Chief Inspector Barnaby och Detective Sergeant Jones närmar sig lösningen - lägga alla namn i en hatt. Sedan drar man ett namn och hoppas man har rätt. Att försöka tänka ut vem som är mördaren är teoretiskt omöjligt. Tur att Detective Chief Inspector Barnaby och Detective Sergeant Jones har koll på allt.
Så är det i varje avsnitt - men ändå tittar jag. Det måste vara så att det - trots allt - är en spännande serie.
Om du vill läsa förra sommarens betraktelse om Morden i Midsomer, var god klicka här. Upptäckte i hastigheten att Jones sedan förra sommaren har uppgraderats från Detective Constable till Detective Sergeant. Stort.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home