Tacka Karlstad, Anna Book

Det är nu dags att släppa bomben. Jag har hemlighållit den länge nog - ungefär två månader - och snart briserar jag själv om jag inte får berätta om det.

I slutet av november såg jag Anna Book här i Karlstad. Eller sanningen är snarare att det var Mr 100 % som såg Anna Book inne på Pressbyrån. När vi gick ut från affären berättade han att Book stod bakom oss i kön - då sprang jag tillbaka för att se henne. Mer var det inte. För fem år sedan hade åsynen av Anna Book setts som något högst trivialt och otroligt tråkigt, men nu, efter dansande och avancemang i Melodifestivalen, känns nämnda händelse som något att berätta om.

Vad hon gjorde på Pressbyrån i Karlstad har jag inte en sportkeps/-mössa om (populärt Jens Byggmark-uttryck i dessa dagar), men med tanke på kvällens schlagerviktoria får man snudd på ta för givet att hennes Karlstadsbesök ingick i uppladdningen inför Melodifestivalen. Eller?

Anna Books låt var för övrigt den enda av kvällens låtar som satte sig efter en lyssning. Enligt uppgift stank det så mycket schlager om Books låt att till och med schlagerbossen Christer Björkman hade svårt att vistas i hockeyhuset Kinnarps Arena under framträdandet.

Tommy Nilssons låt satte sig till skillnad från Anna Books låt inte efter en lyssning, och det var just därför jag uppskattade den först under den andra lyssningen. Kvällens bästa låt!

Annars var det rejält slätstruket.

Elin Lantos låt har jag redan glömt bort och Andersson & Gibsons låt var ungefär lika upphetsande som kortbane-EM i simning. Addis Black Widow var det sämsta jag sett sedan Claes Mosers deltagande i På spåret för några veckor sedan. Andreas Lundstedt hade snott åt sig Rickard Sjöbergs postkodoutfit - då kan det bara gå på ett sätt. Sofia någontings låt var inte så himla dum, men tydligen inte bra nog för att gå vidare. Till sist: Uno "Bono" Svenningsson med sällskap. De försökte väcka mig med God morgon, men det gick allt annat än bra. Håller årets jokrar lika låg klass som Uno "Bono" Svenningsson ligger Melodifestivalen pyrt till.

Jag kanske uppfattas som en negativ person, men här kommer mer dåligt: Christer Björkmans Idol-inspirerade eftersnack kändes oerhört illa placerat och pausunderhållningen höll ungefär lika hög klass som Playa del Sol.

Goda nyheter nu! Kristian Luuk gjorde inte bort sig, men varför trava runt på scenen med norra Europas största pärm i händerna?

Nog med synpunkter - mot Göteborg!