Inga okändisbloggar, tack!

Tillbaka i Karlstad. Det känns bra, om nu någon undrade. På vägen hit - jag blev skjutsad - berättade min far att han inte fattar varför man som en fullkomlig "okändis" bloggar. Jag minns inte hur han kom in på det - det var i alla fall inte på grund av något jag gjorde eller sa.

Han sa att han förstår varför kända personer bloggar. Omgivningen - inte alla, men en del i alla fall - finner en kändis liv hyfsat intressant och är således något att följa genom att läsa dennes blogg. Något sådant sa han. Men han kunde för sitt liv inte förstå varför "vanliga" människor har en blogg. Han frågade mig vad jag tyckte. Jag kunde bara referera till mig själv och sa att man kanske startar en blogg för att man tycker om att skriva.

- Då kan man ju lika gärna skriva för sig själv, sa han då.

Det är ju i och för sig jävligt sant, men det kanske finns någon eller några få själar som roas, upprörs eller tycker det är intressant att följa en "nobodys" blogg. Jag sa inte så, utan jag la ner samtalet.

Tänk vad besviken min far kommer bli när han får reda på att hans yngste son bloggar.

Jag läser ingen kändisblogg. För jag ser inte Aftonbladets Robert Laul som en person som hamnar i kändisfacket. En bra blogg har han i alla fall - om man gillar svensk klubblags- och landslagsfotboll.

En fråga jag nu ställer mig är om min pappa läser någon kändisblogg. Jag ska nog fråga honom om det.