torsdag, november 08, 2007

Mannen med pengarna och Lena med namnen

Vilket sömnpiller! Eller vilka snarare.

Sömnpiller 1: Möte med en överåldrig stöt till kommunpolitiker som inte förstod frågor ställda av samhällskunskapsstudenter. Dessutom satt jag hela tiden och störde mig på att han stod med händerna i byxfickorna. Okej, det får han väl göra om han vill. Men han får inte öka ljudvolymen kring sig själv med 50 decibel genom att konstant gräva i sina fickor fulla med mynt och andra slantar medan han pratar.

Sömnpiller 2: Kommunfullmäktigemöte. Ni hör hur tråkigt det låter - och det är minst lika tråkigt att skriva ordet. För att inte tala om att behöva bevittna ett sådant möte. Det är politiker som lindar in sitt nonsens i fina - men oförståeliga - formuleringar. Samtidigt sitter fullmäktigekamraterna och nickar igenkännande och låtsas förstå allt som kommer från talarstolen.

Något jobbigt med Karlstads fullmäktigemöten, upptäckte jag i kväll, är att kommunstyrelsens ordförande har det inte helt korta namnet Lena Melesjö Windahl. Kommunstyrelsens ordförande behöver under mötena yttra sig då och då - eller ja: väldigt ofta. När ordföranden ger Lena Melesjö Windahl ordet tar det väldigt lång tid. Samma sak när fullmäktigemedlemmarna ska tacka Lena Melesjö Windahl för hennes svar. Allt på grund av att hon har 054-områdets längsta namn. Testa själv, det tar oerhört lång tid att säga Lena Melesjö Windahl. Tänk så fort och smidigt ett möte hade förlupit om hon hade hetat typ Ax i efternamn.

Vi avslutar med kvällens mest actionsfyllda. En av de få sverigedemokraterna i församlingen stod för ett högst tvivelaktigt uttalande när han tog plats i talarstolen. En kristdemokrat bad att få replikera omedelbart - och det gjorde han med besked!

- Som kristdemokrat, eller som demokrat överhuvudtaget - men inte som sverigedemokrat - tycker jag att du borde skämmas!

Det blev tyst en stund. Kristdemokraten gick och satte sig medan sverigedemokraten inte rörde min. Sedan fick Lena Melesjö Windahl ordet, och allt var precis som vanligt igen. Då gick jag.