Tröttsamt

I torsdags åkte Tour de France-vinnaren Floyd Landis fast för dopning. Oväntat att Landis är en cyklist? Nej. I går åkte sprintern Justin Gatlin fast för dopning. Oväntat att Gatlin är en friidrottare? Nej.

Jag läste om Gatlin på text-tv i går eftermiddag. "Gatlin fast för dopning" eller något liknande stod det. Jag är ingen hejdlös friidrottsnörd som sitter fastklistrad framför tv:n när det vankas Golden League- och DN-galor, men lite koll har jag på friidrottsvärlden. Men ändå höjde jag inte ens på ögonbrynen när jag läste om Justin Gatlin. Detta uppförande beror till stor del på två saker:

1. Gatlin är friidrottare. Dopningsfallen inom friidrotten står som spön i backen.
2. Gatlin är från USA. Dopningsfallen från USA står som spön i backen. CJ Hunter, Marion Jones, Tim Montgomery och Kelli White är andra exempel. Vissa av dem är väl inte dömda, men misstankarna har funnits/finns mot dem.

Som av en händelse är cyklisten Floyd Landis också från USA. Cykelsporten är liksom friidrotten förpestad av många utövare som använder dopningsklassat hokuspokus. När jag hörde om Landis blev jag inte heller så överraskad. Jag hade det inte på känn (sådant går jag inte runt och tänker på), men eftersom det är så fruktansvärt många dopningsfall inom cykelsporten tappade jag inte hakan.

Inom vissa sporter verkar det inte gå att lita på någon. Dags att släppa dopningen fri? Nej, det tycker jag verkligen inte. Då har fuskarna vunnit - och det är just det de inte får göra.

Nej, dags att tänka på något roligare. Det är söndag, och vi alla vet vad som väntar - dubbelavsnitt av Rederiet! Kvart över sex till kvart i åtta är tv:n mer än paxad!