Söndag för några timmar sedan?

Det känns som om det var söndag i förmiddags. Är det möjligt att det var söndag i förmiddags? Nej, det är ju naturligtvis teoretiskt omöjligt - men det känns lik förbaskat så! Dagarna flyger fram lika snabbt som Franck Ribéry på en fotbollsplan (grattis, Italien, förresten).

Det är bra att dagarna går fort. Jag tycker inte om mitt jobb. Eller jo, det gör jag. Eller förresten - jag vet inte vad jag tycker! När man har mycket att göra är det faktiskt helt okej. Då rusar tiden fram som Ribéry. När man har lite att göra går tiden lika sakta som en pensionärssnigel på kryckor i seg gyttja.

Förra veckan tjänade jag "Räkan" hela tiden. Nu fixar jag med lite annat - och det känns bra! Ett minus är dock att jag inte hör radion nu. Jag vill ju höra alla sommarplågor! Låtar som Boten Anna, Mange Schmidts Glassigt, Stars are blind, Gnarls Barkley, The Sounds-låten med namnet jag aldrig kommer ihåg, låten med den där Maggio och - Kate Ryans Je t'adore (ja, den spelas då och då, faktiskt!).

Halvtid i superettan nu. Ska försöka orka med en sammanfattning. Kanske inte hinner. Anledningen? Tiden går för fort!