Loppmarknader

Jag besökte en loppmarknad i dag. Egentligen skulle vi - jag och min mor - besöka två loppmarknader, men det blev inte så. Detta beroende på att den ena loppmarknaden, som skulle slå upp portarna klockan tolv, ännu inte hade öppnat några minuter efter tolv. Det verkade stendött och mörkt - trots att en ful "Öppet"-skylt var uppsatt på dörren. Knepigt.

De båda loppmarknaderna är belägna i ett industriområde i Kristinehamn. Jag tror att väldigt få hittar till loppmarknaderna där. Om man inte har ett specialärende åker man inte till det industriområdet - trots att det ligger toknära en stormarknad. Knepigt.

När jag gick in i den loppmarknaden som var öppen fick jag en chock. Det var grejer överallt; överfulla hyllor, grejer på golvet - helt enkelt saker högt och lågt. Direkt till vänster låg kassan. Eller ja... Jag tror i alla fall att det skulle likna kassan. Där satt två 60-åriga ex-raggare med bakåtslickat hår. Den ene höll en mobiltelefon i handen, och den andre försökte troligtvis hjälpa till på något sätt. Jag hörde bara en mikrodel av deras samtal.

- Nu tryckte jag ju på sexan.
- Då borde det ju funka...

Jag tror de försökte ringa med den. Förresten, det är inte så konstigt att den telefonen inte fungerade. Jag kan sätta min näsduk på att mer än hälften av de elektroniska prylarna på den loppmarknaden inte fungerar. De flesta maskiner där inne (brödrostar, kaffekokare, klockor, urgamla radioapparater, grammofoner - you name it) såg säkerligen dagens ljus långt innan högertrafikomläggningen. Knepigt.

Jag gick runt och kikade. Naturligtvis var jag medveten om att chansen att jag skulle finna något av värde var ungefär lika sannolikt som att Göran Persson röstar blått i höstens val. Men allvarligt - vem vill egentligen ha en sleten brödrost som ligger och skräpar på golvet? Vem vill ha suddiga snapsglas? Vem vill ha gamla sönderlästa magasin från 70-talet? Vem vill ha en skev ballongvisp? Ingen, antar (och hoppas) jag. Eftersom det var så in i helvete med grejer där inne kan jag tänka mig att ingen köper något. Inte så knepigt.

Det växande loppisberget - dagens samhällsproblem.