Tolv spelare

Reklamfilmer fascinerar mig väldigt mycket. Det är inte så att jag sitter och längtar efter reklamavbrott när jag tittar på tv, men har jag verkligen inget annat bättre för mig kan jag sitta och titta.

Just nu är jag helt såld på en av Svenska Spels reklamfilmer. Någon slags engelsk professor menar att Sverige hade tolv spelare på planen i matchen mot England i VM för fyra år sedan. När jag såg den för första gången var jag faktiskt nära att tro på det. Jag tycker att reklamfilmen är extremt trovärdig, och det var säkerligen fler än jag som började fundera lite när man såg den första gången.

Nu kommer jag på en till reklamfilm från Svenska Spel - den om Kim Källström. Reklamfilmerna (de är flera) om hans korta högerben är också bra, tycker jag.

Det den tolfte spelaren- och högerbensreklamen har gemensamt är att de inte är fåniga. Inte ett dugg fåniga. Jag börjar faktiskt bli lite trött på fåniga reklamfilmer. Okej, det var kul första gången Lars Lagerbäck satt och stekte chorizo eller körde fysträning med ICA-kunder - men inte elfte gången.

När reklamen om den tolfte spelaren rullar känns det som om tiden står still. Trots att jag har sett den en massa gånger sitter jag och njuter när den går. Låter sjukt. Det är sjukt.